Englagård

Ny blogg

2012-01-27T14:21:00.002+01:00

Detta blir det sista inlägget i denna blogg. Jag har nämligen flyttat till en ny blogg

Himmel och Plättar

Jag hoppas ni följer med mig dit.

Gott Nytt År

2011-12-31T14:59:00.001+01:00

Det är väl egentligen lite för tidigt ännu men framåt kvällen har man ju ändå annat för sig.

Så här kunde det se ut hemma i köket när Bästa Dottern finslipade pepparkakshuset. Hon var hemma varje helg hela december och bakade och stod i. Väldigt trevligt hade vi.

Sedan skulle allt dekoreras och det gjordes under stor koncentration och resultatet blev alldeles perfekt.

Ett pepparkakshus med skumma tomtar överallt

och en hel liten by. De små husen är egentligen sådana som man kan sätta på kanten av te/kaffemuggen men när vi provade ville dom bara trilla av så de fick ingå i pepparkaksbyn i stället. Jag grubblade som vanligt över hur man skulle få granarna att stå upp men Dottern löste det i en grisblink. Gör en fot av kristyr sade hon och så jag gjorde och det funkade bra

Men nu är alltså julen slut och det nya året snart här, det gör ju att man börjar fundera lite. Det jag funderar på är om bloggen ska få leva kvar i sin nuvarande form eller om det är dags att starta på nytt.

Jag har haft min blogg sedan januari 2008, alltså nästan 4 år och ibland har det varit glest mellan inläggen. Nu är jag helt enkelt less på bloggen i dess nuvarande utformning och funderar på att starta en ny. Den här börjar kännas rörig med massor av kategorier som jag ändå glömmer när jag skriver inlägg.

Men till dess jag får tummen ur och fixar en ny så fortsätter jag med glesa inlägg här. Nu inväntar jag det nya året och ser om det för med sig mer skriv-inspiration.

GOTT NYTT ÅR ALLA VÄNNER

Julpynt

2011-12-09T00:38:00.001+01:00

I dag har jag gjort en hel del, till att börja med har jag dammsugit, dammtorkat och torkat golven på nedervåningen. En hel del tomtar har hittat till sina platser och keramikhusen till tomtebyn är framplockade. Återstår bara att bestämma sig för var de ska stå och så kruxet med belysning förstås.

I morgon är det ju fredag så då blir det väl inte mycket gjort. Skolan har reflexionsdag så ungarna är lediga och 15-åringen ska till frissan och bli julfin, han gillar inte att vara långhårig.

I kväll har jag dessutom varit på syjuntan (som inte syr ett stygn) det var första gången vi träffades så det blev bara prat och fika. Mycket trevligt, nu blir nästa träff i januari när skolan har börjat. Ett bra initiativ som jag hoppas kommer att resultera i att vi blir ett gäng som fortsätter träffas. Här i byn är det lite dåligt med sammanhållningen och trots att jag bott här i 16 år så känner jag inte så många och så är det för många inflyttade.

I morgon kväll kommer dottern hem, då blir det fredagsmys som är lugnet före stormen för på lördag och söndag ska här bakas massor. Hon älskar att baka och jag tycker att det är mycket roligare när man är två. Det ska bli så kul.

Nu är det nog dags att sova, klockan är mycket och inte ens tomten är vaken…än.

Vilse i pannkakan

2011-12-02T00:32:00.001+01:00

Precis så känner jag mig, jag får inget gjort, dagarna bara försvinner och jag är dödstrött. Undrar om det är detta utdragna mörker som tär så, jag brukar aldrig längta efter snö men nu börjar till och med jag misströsta.

Helgen som gick tillbringade jag på Umeå universitet på min svenska kurs, intressant men otroligt krävande att sitta och lyssna och prata hela dagarna när man inte är van. Nu har vi ännu fler uppgifter och jag känner mig både peppad och överväldigad. En av uppgifterna har jag skrivit en version av och fått den genomläst och kritiserad av en vän som är otroligt duktig. Det blev konstruktiv kritik och peppande beröm, precis vad man behöver för att växa och utvecklas. Nu ska den skrivas om ett par gånger minst för att bli så bra som möjligt. Det känns nästan som om jag börjar komma igång med skrivandet på riktigt. Nästan alltså.

Dessutom har jag ju mitt eget skrivande som jag ska fila på och fördjupningsuppgiften som åtminstone ska vara påbörjad innan träffen i januari. Plus ett grupparbete.

STRESSAD!?!

Näääädå, inte alls.

På fredagen när jag åkte från universitetet hamnade jag i värsta rusningstrafiken men tänkte inte så mycket på det förrän jag kom ut från stan där det inte fanns gatlyktor. Jag såg ingenting! Det regnade, asfalten sög i sig allt ljus från halvljusen, jag hade en strid ström av mötande som bländade framifrån och en lika strid ström bakom. Bländad från alla håll och dessutom kom det ett störtregn som gjorde sikten lika med noll. Jag var så desperat att jag tänkte stanna på en parkeringsplats och vänta på bättre tider. Enda problemet var att det var så mörkt och regnigt och dålig sikt att jag missade alla p-platser. Det var inte trevligt.

När jag skulle åka hem på söndagen åkte jag därför tidigt för att slippa mörkret men när jag kom till Lycksele var jag så trött att jag var tvungen att stanna till hos Maria och vila en stund. En alldeles för lång stund blev det så det var mörkt när jag åkte men det brukar inte vara nån fara eftersom det inte är så mycket mötande trafik så man kan köra med helljus. Och jag har väldigt bra helljus, det blir jätteljust helt enkelt.

Nu blev det inte riktigt så lätt som jag trodde. Det blåste, hårt. Det snöade, mycket. Helljus gick inte då blev det bara som en vit vägg framför bilen och jag såg inte var vägen gick. Halvljus fick det bli men då såg jag ungefär en decimeter framför bilen och så var allt vitt vitt vitt. Dikeskanterna syntes inte och snön virvlade så att reflexerna på plogpinnarna syntes inte heller. Det tog en och en halv timma att köra 7 mil!

Den resan vill jag inte göra om, det var dessutom halt, nysnö på is brukar inte vara nån hit direkt.

Jag undrar hur den här helgen blir, jag ska skjutsa sonen på lördag, då är det första träffen på skoterkursen. Det är bara att hålla tummarna.

En dag

2011-11-22T12:50:00.001+01:00

tog jag en promenad

välklädd i crocs och yllesockar. Jag frös i alla fall inte för det var varmt, plus åtta grader närmare bestämt, och solen sken

så här vackert. Man kunde ha trott att det var tidig vår och inte den 17:e november. Helt otroligt. Jag klagar inte i alla fall för jag är ju inte så himla förtjust i snö eftersom jag

a) inte åker skidor, har inte stått på skidor på över 40 år så det skulle säkert roa grannarna.

b) åker inte skridskor heller av samma orsak som ovan

c) inte åker skoter bara för åkandets skull

Men här inne står skotrarna och längtar säkert lika mycket som tonåringen.

Här ser man i alla fall resultatet av herrarnas sommararbete, ett traktorgarage eller nåt liknande. Stora saker ska i alla fall bo här inne och inte stå och skräpa överallt. Jag tycker det blev så fint med de svarta järnbeslagen.

I söndags kom det lite snö, så pass att det knappt täcker gräset och ganska lagom som första snödos om man frågar mig. Då slog julkänslan till och jag gick ut med sonen och hämtade en

liten fin adventsgran. Synd bara att jag inte kan ha den inne och pynta med lite virkade snöstjärnor. Jag är rädd att om jag hänger i sådana här ute så blåser dom bort med första stormen. Man kanske helt sonika kunde knyta fast dom…hmmm…det tål att tänka på.

Lite julpynt har jag också börjat med

Det här ska nämligen bli en julgran, tro det eller ej. Här kan man se hur den ser ut färdig, min är faktiskt färdigvikt men inte riktigt klar för visning ännu. Det kommer. Några julkort har jag också gjort men dom får komma på bild sedan och dessutom har jag dekorerat ljus som inte heller är riktigt färdiga. Jag har nog så mycket att göra att jag inte har tid att sitta här och uggla.

Paltkoma

2011-11-12T20:37:00.001+01:00

Från Wikipedia

Paltkoma är ett norrländsk dialektalt uttryck som blev riksbekant genom tv-programmet Värsta språket. Ordet beskriver den dåsighet som drabbar den proppmätte efter en stadig måltid, eller som Norrländsk uppslagsbok definierar det:

"det fullständigt utslocknade tillstånd av total kroppslig utmattning som inträder kort efter inmundigandet av ett stort antal (pite)paltar.”

Paltkoma det är vad vi, jag och min kära moster, råkade ut för i dag när vi varit till en närliggande by och ätit palt, pratat med bekanta och handlat hantverk. När vi kom hem slängde vi oss i tur och ordning omkull på kökssoffan en stund, helt lealösa.

När vi vaknat till ur koman färgade jag håret på min alltför gråhåriga moster så hon blev minst tio år yngre och pigg som en mört. Nu när hon åkt hem och lugnet lägrat sig så funderar jag starkt på att ta en filt och krypa upp i soffhörnet för att lördagsmysa.

Just så mycket bättre kan inte en lördag bli i mörkaste november. Helt utan snö ännu, tack och lov.

Höststädning

2011-10-15T14:42:00.001+02:00

Som ni ser så har bilden absolut inget att göra med rubriken, så här såg det ut när jag och en vän plockade hallon förra året.

I dag har jag höststädat i trädgården, jag brukar nästan aldrig göra det och varje vår svär jag över allt gammalt gräs och vissna blommor som jag måste plocka bort. Därför blev det lite höststädning i år med stor hjälp av 15-åringen och hans kompis. Mina knän bråkar ju med mig så skottkärran sköttes av pojkarna så slapp jag gå så mycket. Det var i alla fall riktigt härligt ute med sol och vindstilla.

Alla löven från björken har nu lagt sig till rätta i dammen som vanligt och jag tänkte att det kanske vore en bra idé att ta upp en del av dem. Jag hade ju krattan framme redan så jag tog den och skulle ta ett rejält tag men ack och ve! Det var ett hårt istäcke på dammen som jag naturligtvis inte såg så krattan gick sönder och jag fick mig ett gott skratt. Så nu får löven ligga till våren och jag måste köpa mig två nya krattor. Den andra hade jag sönder i somras när vi skulle städa bort bark från gårdsplanen vid verkstaden. Plast som vistas ute mycket förlorar en hel del i hållbarhet. Kanske man skulle skaffa en järnkratta i stället.

Nu när det är så vackert väder borde jag kanske ta med mig kameran ut och fota lite vackra höstbilder, men jag tror att jag leker lite med mina nya färger i stället. Har köpt mig vattenlösliga vaxkritor och de är verkligen roliga att måla med. Jag blir som barn på nytt.

Stiltje

2011-10-03T16:36:00.001+02:00

Har det varit på bloggen igen, ibland hinner man inte med fastän både inspirationen och viljan finns. Just nu har jag börjat med ett projekt som innebär en hel del bloggläsande, jag ska skriva en fördjupningsuppgift så det blir alldeles för mycket tid vid datorn. I vanliga fall skulle jag ha skrivit ut några sidor och satt mig med men min skrivare har blivit knäpp. Eller också är det färgpatronen jag beställde som är knäpp.

Först fungerade den precis som den skulle och jag skrev ut några dokument, nästa laddning gick inte alls då fick jag bara ett meddelande på skärmen att patronen inte var installerad korrekt. Jag provade alla knep jag kunde komma på och några jag aldrig tänkt på. Inget fungerade. Dagen därpå fungerade det igen och jag kunde skriva ut ett par sidor innan den lade av igen. I går skrev den ut en halv sida och sedan har det varit stopp. Jag mailade företaget jag beställt från och dom lovade att skicka en ny så jag hoppas den kommit i dag. Ska snart gå till postlådan och kolla.

I övrigt skriver jag från båda håll i min anteckningsbok och leker i övrigt med min art journal. Det har blivit några sidor till

Jag har tre olika som jag ritar och målar i när andan faller på, den här sidan är nog inte riktigt klar så den får jag återkomma till senare.

Den här är nog klar i alla fall men jag vet inte om jag är nöjd med den. Det visar sig väl, jag kan ju alltid måla över och börja om från början.

I lördags åkte vi till Lycksele för min kära 15-åring ville gå på marknad. Naturligtvis bråkade mitt knä lite extra så jag gick bara en stund och handlade inget medan 15-åringen gick aningen längre och fyndade två snygga tröjor. När så Dottern slutade jobbet åt vi en god middag tillsammans och hon fick en symbolisk present eftersom hon fyller 24 år i dag. Jag konstaterar återigen att tiden går allt för fort.

När vi skulle åka hem igen var det kväll och mörkt som attan, då bråkade helljuset. Det gick inte att slå på och om jag lyckades få på det så gick det inte att stänga av. Ni kan ju tänka er mina medtrafikanters bristande nöjdhet när jag lyste dom i ögonen med tre MYCKET ljusstarka extraljus. Det höjdes nog en och annan knytnäve och sades säkert ett och annat mindre vackert ord. Det blev till att stanna och pilla med helljusreläet och sedan köra vidare nån kilometer för att stanna och pilla igen och inget hjälpte så vi åkte en bra bit med bara halvljus.

Det är ingen höjdare när man vet att det vimlar av skogens alla djur på vägen, då och då i alla fall och förstås inte alla på en gång. Men där jag åkte med ett halvljus som motsvarar två ficklampors sken kändes det som om dikesrenen var full av kreatur som bara väntade på att få hoppa upp framför bilen. Man kan bli lätt paranoid för mindre.

Något som jag tänkte på medan vi höll på och bråkade med bilen var att inte en enda bilist stannade och kollade om vi behövde hjälp. Har folk blivit räddare nu? Eller är vi likgiltigare nu? För ett antal år sedan hann man knappt kliva ur bilen på en parkeringsplats innan någon stannade och erbjöd hjälp, vare sig man ville eller inte. Nåja, nu var det ju ingen omedelbar fara för oss och så småningom lyckades 15-åringen fixa felet och jag kunde köra resten av vägen med fungerande omkopplare.

Jag var i alla fall glad att jag inte var ensam, jag är så mörkrädd att jag hellre hade kört i snigelfart med bara halvljus än gått ur bilen i kolmörkret.

En helt vanlig dag

2011-09-19T23:40:00.001+02:00

I dag blev det en heldag igen, upp tidigt för att skjutsa 15-åringen till skolbussen. Sedan hem och in i duschen för en kvick uppfräschning, lite frukost efter det och sedan en liten tur till Tärnaby.

Naturligtvis glömde jag kameran vilket jag grämde mig över både på dit- och hemresan. Naturen är så vacker efter vägen och nu i höstfärger blir man helt andlös. Vädret var helt perfekt med lite sol mellan molnen och kav lugnt, älven låg som en spegel. Det är sådana här gånger jag önskar att jag kunde måla riktigt fint. Vilka vackra tavlor det skulle bli.

Färden upp gick i alla fall bra, inga missöden och varken älg eller ren på vägen. Bara ett vägarbete där vi blev stående en stund så naturligtvis kom vi lite sent men inte mer än ett par minuter. Nästa gång startar vi en kvart tidigare så blir det perfekt. Men sista kilometrarna blev lite spännande i alla fall för helt plötsligt började bilen låta väldigt underligt. Först ett litet försiktigt skramlande men så småningom övergick ljudet till att bli ett veritabelt oljud. Ett skrapande, skärande ljud som fick mig att associera till söndermalda kullager. Jag väntade mig nästan att se något av däcken sticka iväg på egen hand. När vi kom fram måste vi ha sett lite skumma ut. Först gick vi ett varv runt bilen och kände på alla däck, för att kolla om det kanske hade gått varmt någonstans. Sedan föll vi båda på knä och tittade in under bilen från alla håll som om vi bad till den store bilguden. Inga nedfallna saker hittades och inga varma punkter heller så vi gick in och deltog i mötet som höll på hela dagen.

Jag var liiiite nervös när vi skulle åka hem. Vad skulle jag göra om oljudet satte igång igen? Visserligen kunde vi ju ta bussen hem men hur kul är det att ha bilen stående i Tärnaby. När vi omsider tog oss ut från parkeringen, vi var inparkerade av två bussar nämligen, så var bilen hur tyst som helst. Vår helt okvalificerade teori är att det kommit in någon sten i något av däcken som sedan skavde och skapade det infernaliska oljudet.

Hemresan blev lugn och fin, stiltjen hade visserligen ersatts av halv storm så det gick vita gäss på älven men även det är vackert att se på om man slipper stå och frysa häcken av sig.

Nix, eller jo eller kanske både och

2011-09-18T23:28:00.001+02:00

Jo, det låg ett recept och väntade men vårt eminenta apotek hade inte den utomordentligt ovanliga medicinen hemma så vi får vänta till i morgon. Om jag nu hinner dit före stängningsdags, annars blir det väl på tisdag. Ju förr ju hellre för 15-åringens migrän lär väl inte vänta på sig kan jag tänka. Det är bara att hoppas på att detta är en undermedicin annars kommer jag att ringa läkarvetenskapen och tala om vad jag tycker om dom och deras onödigt långa och dyra utbildning som inte är till nån nytta.

Nix, jag fick inte svar på några frågor så där på direkten. Men på sikt kan det nog blir både fler frågor och en hel massa svar. Första träffen på kursen var inspirerande, rolig och lite, lite farlig för självförtroendet.

Inspirerande att möta ett helt gäng likasinnade och prata idéer och litteratur och känna sig intellektuell. Det är bra för självförtroendet.

Roligt att träffa nya kurskamrater och att träffa gamla vänner sedan förra kursen. Det är bra för välbefinnandet.

Farligt för självförtroendet för att alla har så himla bra idéer till sina litterära projekt. Vissa har ju hela romaner på gång och bra idéer till fördjupningsuppgifter. Och så kommer en annan där då med en avslagen gammal löskokt ide som fladdrar i kanterna som en annan manet. Lite genomskinlig och geléaktig så där. Det är liiiite farligt för självförtroende.

Och nån idé till fördjupningsuppgift hade jag minsann inte men det fick jag medan vi pratade i smågrupper. Det var bra för självförtroendet så där står jag på status quo.

Jag hann ju umgås med äldste sonen och hans familj och med min kära väninna också så helgen blev riktigt lyckad och jag fick en hel massa energi. Nu är det bara att kavla upp ärmarna, skaffa ett gäng käcka anteckningsböcker, trimma datorn och börja skriva.

Det ska bli såååå kul och såååå jobbigt. Livet är härligt och ska levas som om varje dag var den sista.

Nu sitter jag här

2011-09-15T20:36:00.001+02:00

och kan inte annat, jag väntar på att maten ska bli klar så att jag kan slänga in nästa rätt i ugnen. Man borde kanske ha lite bättre framförhållning men jag är tidsoptimist så jag gör allt i sista sekunden.

Tidigt i morgon åker jag till Umeå och universitetet för att börja fortsättningskursen i Skapande Svenska. Jag är som vanligt totalt överrumplad av att det redan är dags. Känner mig lite oförberedd men det ska nog gå. Idéer till vad jag ska skriva har jag det gäller bara att kunna presentera det så att det låter bra. Jag tycker inte om att prata inför folk även om det inte är så många. Pulsen rusar och jag blir andfådd bara av att öppna munnen.

Vi ska ha tänkt över vad vi vill fördjupa oss i för man ska ju skriva en uppsats också, håhåjaja. Inte har jag en aning om vad jag vill vet, jo förresten, jag vill veta allt.

Hur man skriver en bästsäljare

Hur man får den utgiven

Vad man ska tänka på när man skriver sitt följebrev

Och så vidare och så vidare. Jag har hundra frågor men jag antar att man måste begränsa sig och inrikta sig på något enstaka ämne och där blir det svårt.

I dag har vi varit på det lilla lasarettet och där stod läkarvetenskapen som vanligt frågande. Jag undrar vad dom lär sig på den där långa dyra utbildningen egentligen. Hur man sätter upp ett lagom frågande ansikte kanske.

Nåja, läkarvetenskapen pratade ihop sig med ett gäng andra och i morgon ligger det förhoppningsvis ett recept och väntar med en medicin som gör under.

När jag ändå åker till Umeå ska jag passa på att köpa en tröja eller nåt för i dag fick jag presentkort på 300 kronor att lösas in i en känd butikskedja. Dom presentkorten har jag tjänat på att svara på frågor om allt mellan himmel och jord. Lättförtjänta pengar alltså. Till veckan kommer nog mina trisslotter och har jag riktig tur så skrapar jag fram en massa pengar på dom också. Då kan man snacka om riktigt lättförtjänta pengar, haha.

Nu ska jag gå och rädda köttfärslimpan ur ugnen innan den brinner.

När fantasin springer före

2011-08-30T14:42:00.001+02:00

Jag håller precis på att hämta mig efter en hård helg, Dotterns gamla lägenhet skulle städas ur och det blir ju lite mer än man är van. Visserligen gjorde hon det mesta och jag kollade att ALLA skrymslen och prång blev torkade. Slitet belönades med ett GODKÄNT, tack och lov. Nu gäller det bara att hämta sig, hela kroppen värker men värst är det, naturligtvis, med nacken. I morse gungade hela världen och jag mådde mycket illa men jag vet ju att det går över med hjälp av vila.

Dottern bucklade till sin Väns hjärta lite vilket var lite synd men det är tyvärr sådant som händer ibland. Hon är en mycket vänkär människa som gärna utökar sin vänkrets av både manligt och kvinnligt slag och väntar sig att alla ska vara på samma våglängd som hon. Men ibland händer det att någons fantasi springer före och stakar ut en framtid hon inte har känslor för. Då blir det besvärligt och kan leda till gråt och tandagnisslan. Men som den genomärliga människa hon är så tycker hon att det är bättre att vara rak och säga ifrån direkt. Det går förmodligen över snabbt eftersom de ju egentligen inte hade någon relation i vanlig mening utan bara hade umgåtts över internet. Kalla mig gammalmodig men jag tror mer på relationer som växer fram ur ett riktigt live-umgänge.

Vännen var i alla fall mycket trevlig och rar och vi fick intrycket att han har en mycket fin familj så jag hoppas att de kan fortsätta vara vänner i alla fall.

Nu blir det lite mera vila innan 15-åringen ska hämtas vid bussen och middagen ska lagas. Livet går vidare i raketfart och snart är det jul :P

Jag är så himla

2011-08-26T21:07:00.002+02:00

….duktig:) I dag i alla fall. Har hunnit städa och pyssla och slakta en gammal bok som ska bli en sorts bilddagbok. Jag har nämligen återstartat en gammal hobby, art journaling, Det finns inget bra namn på det på svenska för konstdagbok låter så himla pretentiöst.

Så här kan det till exempel se ut i min bok. Det är en spiralbunden anteckningsbok som jag har haft liggande. På det här uppslaget har jag lekt med krackeleringslack på dödskallen och med blank lack på de tecknade skorna på högersidan. Om man klickar på bilden så den blir större så syns det lite bättre.

Om du vill läsa mer om art journals kan du göra det härhär och härhär kan du se en del information och fina sidor. Det är riktigt roligt att hålla på och bara leka, jag tecknade väldigt mycket som ung men lade det på hyllan och har börjat om nu på gamla dagar. Nu bryr jag mig inte längre om att jag inte kan teckna “fint”, alltså jag kan inte teckna ett realistiskt porträtt men jag tecknar ändå :)

Nu håller jag alltså på att slakta en bok som ska göras om till en bilddagbok, helst skulle jag vilja sitta och pyssla hela dagarna men då kanske familjen (och min rumpa) far illa, haha. Nu ska jag i alla fall surfa runt och leta lite inspiration.

Speglar

2011-08-23T08:40:00.002+02:00

Kan vara vackra som smycken, särskilt gamla kurviga med slipade kanter. På den här bloggen kan man se hur fint det blir med flera speglar intill varandra på väggen.

Själv skulle jag inte våga, jag skulle nog skrämma ihjäl mig själv så skvätträdd som jag är. För många år sedan när jag bodde i lägenhet höll jag på att dö av skräck när jag såg min egen spegelbild i badrumsspegeln:)

Någon (jag?) hade varit i badrummet och hämtat något ur badrumsskåpet utan att stänga vare sig badrumsskåpet eller dörren till badrummet. När jag senare skulle gå in i köket för att hämta lite fika hoppade jag högt av skräck. Jag såg ju i ögonvrån att det stod någon i badrummet! Eftersom jag bodde ensam med min barn så det borde inte stå någon där. Alltså tvärstannade jag och stirrade……rakt in i min egen spegelbild.

Himla kul, speciellt när jag talade om det på jobbet dagen efter. Det fick jag höra länge:)

Söndag

2011-08-21T20:13:00.002+02:00

Sista helgen på sommarlovet på tisdag börjar skolan igen och då är det höst, på allvar.

Hela dagen har gått åt till att göra nästan ingenting, jag har kokat saft på vinbär som sedan ska bli gelé. Det vill säga att det är min Saft-Maja som kokat saften, det är såå mycket lättare än att söla med sildukar och ställningar som inte håller balansen och allt stänk som dessutom blir. En gång för många år sedan skulle jag koka blåbärsaft och jag hade fullt sjå med att städa bort allt stänk efter saftkoket. Trodde jag, men när målaren kom och skulle måla om köket tittade han under skåpet och frågade vad jag hade sysslat med. Vadå, sa jag och titta också, där var fullt med blåbärsstänk som jag inte hade tänkt på att torka bort. Visserligen var jag bara 23-24 år men jag skämdes ändå. Om sanningen ska fram så händer det fortfarande att jag glömmer bort att torka under köksskåpen när jag städar. Jag blir nog aldrig någon pedant.

I morgon ska jag sitta på kurs hela dagen om något så intressant som äldre och handikappades rättigheter till ett tillgängligt samhälle. Jag kommer inte ihåg vad det heter, Agenda nånting, nu börjar jag faktiskt ångra att jag anmälde mig. På tisdag ska jag till Tärnaby på möte och det blir jag som ska köra, får se om bilen håller. Det är något som knackar när den går på tomgång, det låter som om jag skulle ha stängt in nån stackars krake under huven som försöker påkalla uppmärksamhet. Vem vet, om jag öppnar kanske det sitter någon där:)

Vi hade i alla fall tur med vädret

2011-08-20T19:15:00.002+02:00

I dag gick alltså det “riktiga” flyttlasset, d.v.s. möblerna. Allt gick att peta in på en släpvagn plus lite i bilen och bagaget. Då ska sägas att Dottern och hennes Kompis har kört en hel del i kompisens bil och har en del kvar att köra innan lilla ettan är tom.

Det kändes lite konstigt att se hur stor lägenheten såg ut nu när det mesta är borta. Lite vemodigt är det också, det är ju trots allt hennes allra första lägenhet men med tanke på alla tråkigheter hon fått uppleva där det senaste halvåret så är det ändå skönt att hon får komma därifrån. Nu är det bara städningen kvar och den görs till helgen, jag åker ner och blir arbetsledare:)

Vi hade tur med vädret också, solen tittade till och med fram ibland. Och så fick vi ju träffa Dotterns nya vän och det var ju trevligt. Första intrycket är ju så viktigt och det blev positivt, det är faktiskt första gången jag känner mig odelat positiv från början. Jag hoppas bara att jag inte får ångra det men det tror jag inte.

I övrigt så blir det en lugn lördag som vanligt, vår moppekille 15-åringen har åkt till en kompis och jag sitter som klistrad vid datorn. Det finns ju så mycket intressant man måste uppdatera sig om, nyheter och bloggar och inredningstips till exempel.

Flygfisk?!

2011-08-19T13:00:00.002+02:00

Jag satt, som vanligt, vid datorn och läste spännande bloggar när jag hör någon som tassar in i köket. En skåpdörr öppnas och därefter ett brak och konstiga flåsanden. Jag hinner tänka att något hemskt just hänt när 15-åringen kommer in, dubbelvikt av skratt.

Jag frågar vad som hänt men han skrattar så att han inte kan prata, så småningom uppfattar jag ordet flygfisk följt av ännu ett skrattanfall. När sonen lugnat sig och hämtat andan får jag höra att han just blivit anfallen av 1 kg lax som flög! ut ur frysskåpet när han skulle hämta glass.

Alltså blir det flygfisk till middag här i huset i dag.

Man har inte roligare än man gör sig.

Det händer nästan alltid någonting

2011-08-18T20:37:00.001+02:00

Trots att jag brukar hävda motsatsen när jag inte har någon skrivlust så händer det ju alltid något. För det mesta är det inga omvälvande händelser men måste det alltid vara det. Att stiga upp på morgonen och höra fåglarna kvittra och solen stråla från en klarblå himmel är väl värt att skriva om. Men spännande är det väl inte men å andra sidan kan jag inte tycka att alla dessa modebloggar är särskilt spännande heller. Att skriva sida upp och sida ner om kläder smink och smycken finner jag fullständigt ointressant. Men det är ju bara vad jag tycker förstås:)

I dag läser jag i tidningen att det blåst upp till en mindre folkstorm om en människa som lämnat sitt barn utanför en butik eller restaurang eller vad det nu var. Hur kunde nu det bli så upprörande? När jag fick mitt äldsta barn 1975 var det inte något konstigt att lämna barnet i vagnen medan man gick in och handlade. Det gjorde jag ofta om han sov men jag bodde förstås i Vännäs som ju inte direkt är någon storstad. På den tiden gjorde alla så och det var inget konstigt. 1979 när jag fick näste son bodde vi i Hallsberg som ju var ett något större ställe men fortfarande tog man inte med sig vagnen in i affären om barnet sov. I alla fall inte i kvartersaffären som var ganska liten och trång.

Åtta år senare föddes dottern och då hade klimatet svängt och ingen lämnade längre barnet ensamt varken i vagnen eller lekparken. Vi bodde fortfarande kvar i samma samhälle, kände samma människor men det var inte längre okej att lämna vagnen utanför affären. Om det berodde på något särskilt eller om jag bara blivit äldre och försiktigare vet jag inte men så var det i alla fall.

1996 hade vi flyttat upp till den lappländska landsbygd vi fortfarande bor i men det skulle aldrig ha fallit mig in att lämna min baby ute medan jag handlade. Antagligen blir man påverkad av vad som händer ute i världen och tror att det vimlar av barnkidnappare i varenda buske. Dessutom händer det ju tråkiga saker även på små orter, visserligen inga kidnappningar men vi hade några incidenter här som gjorde att vi fick tala om för våra döttrar att det ALLTID är OKEJ att säga NEJ om någon vuxen ber en göra något konstigt.

Inte vet jag riktigt vad som hände nu men jag kom visst bort alldeles från min första tanke, det var väl det som var dagens händelse.

Sommaruppdatering

2011-08-10T09:14:00.001+02:00

Det är väldigt länge sedan jag skrev något här och jag har funderat fram och tillbaka på om jag ska sluta blogga eller om jag ska starta en annan blogg. Skrivlusten har helt enkelt lyst med sin frånvaro och jag har mest skrivit på FB.

Nu kommer i alla fall lite uppdateringar om sommarlivet

Först var det 15-åringen som tog mopedkörkortet och därefter har gjort sitt bästa för att lägga mil efter mil bakom sig:)

Flickorna kom hem på besök i det härliga sommarvädret så vi fikade ute på altanen och myste i största allmänhet

Rävungarna lekte i vedhögen på kvällarna och var stundtals ända uppe på gräsmattan. 4 stycken är de och lyan finns nånstans i närheten. Jag lyckades fånga dem på bild här på gräsmattan men hade blixten på så bilden blev kolsvart

Men om man klickar på bilden så den blir större så kan man ana skepnaderna bredvid rönnen.

Kärleken föll ner från sin plats på hyllan men landade på rätt köl så på den fronten är det nog ingen fara heller:)

Jag gjorde smörgåstårta för att fira svärdottern men sjukdom kom i vägen för resan och grannarna fick ta del av härligheten i stället. Den var god och jag var nöjd själv över resultatet och det hör inte till vanligheterna.

Det har rensats blåbär och plockats vinbär

Vinbären blev saft som i sin tur blev gelé

Jag har köpt en fin kruka och en miniblomma till den som pryder köksbordet. Jag hoppas att jag lyckas få den att överleva trots bristen på gröna fingrar.

Min vän har varit här och traditionsenligt plockat hallon. Tyvärr var vädret inte det bästa och det mesta av tiden regnade bort. Det gjorde inte så mycket för vi hade ändå så himla roligt tillsammans. Som alltid:) Både hallon och blåbär fick hon i alla fall med sig hem och jag ser som vanligt fram emot nästa gång vi träffas, kram till dig B och tack för besöket:)

Ja det var min sommar i sammandrag. Får se om jag orkar fortsätta uppdatera eller om skrivkrampen blir för svår.

Värmen är tillbaka

2011-05-08T18:37:00.001+02:00

+19 grader när klockan är halv sju på kvällen, ljumma vindar smyger runt husen och jag sitter på altanen och njuter. Det är bara att hoppas att den stannar en stund.

Dessutom har jag hittat närbildsfunktionen på min kamera så jag kan visa att björkarna har fått musöron, pyttesmå musöron visserligen. Vid solväggen blommar påskliljorna men i övrigt är inget grönt ännu men allt lever och är på väg verkar det som.

Även min klematis håller på att vakna till liv, om man tittar riktigt nära så ser man dom små lila skotten. Men på håll ser den ut som en risruska som någon glömt att vattna.

Tyvärr har mitt trädgårdsintresse nästan dött ut, jag vill gärna ha en fin trädgård men vill inte lägga ner en massa tid på att rensa rabatter. Dessutom är det svårt att rensa nu när jag har så ont i mitt knä. Man kanske skulle asfaltera hela rasket med grön asfalt:)

Även barnens gamla cyklar har tinat fram och ska nu säljas på blocket. Det är länge sedan de användes sist och de lär inte duga till de kommande barnbarnen i alla fall:)

Nu är det i dags att gå ut på altanen en stund till och njuta av våren.

Våryra = Städyra

2011-04-14T23:49:00.001+02:00

Våren har kommit hit också, trots att det ligger kvar en hel del snö så tittar det upp en del gröna blad i rabatten som ligger mot solväggen.

När vårljuset och solen kom tillbaka kom också lusten att städa så nu vårstädar jag huset. Det går inte fort men det blir lite gjort varje dag, i morgon har jag planerat att putsa fönster och byta gardiner i kök och vardagsrum.

Trots att fönstren inte är putsade ännu pyntade jag om lite i köksfönstret. Mina blommor har inte farit väl i vinter men två pellisar har i alla fall överlevt även om de är lite rangliga. I den gula kannan ska jag sätta påskris och kanske en och annan tulpan.

I övrigt händer det inte så mycket här på gården, sambon har visserligen ett projekt på gång men jag har tystnadsplikt än så länge. Han tycket inte om att jag berättar så mycket innan allt är klappat och klart så jag får väl försöka hålla näbben stängd för en gångs skull trots att det är väldigt jobbigt :)

För 15 år sedan

2011-02-19T15:14:00.001+01:00

kunde det se ut så här, storasyster och lillebror. Det var kärlek vid första ögonkastet, det var väl inte alltid lika roligt att ha en krävande liten människa i huset men trots att hon varit familjens kelgris i 9 år blev det aldrig någon svartsjuka dem emellan.

Ofta kunde man se henne ute på gården med en liten prins i släptåg, till att börja med i vagn och skrinda men sedan kom han larvande efter på egna ben.

Nu blir det hon som får sitta i hans knä, lillebror har nämligen blivit så stor att storasyster inte ens når upp till hans axel. Pojkar växer så fort så fort, till och med pappa börjar se liten ut i jämförelse.

15 år gick förfärligt fort.

Vårkänslor…någon?

2011-02-18T14:02:00.001+01:00

Njaaääe, dessa bilder kanske inte framkallar några vårkänslor hos den vanliga bloggläsaren direkt. MEN….om man vet att dessa bilder är tagna klockan 16.28 och att för bara en månad sedan var det kolsvart ute vid den tiden. DÅ……kanske….

….vårkänslorna vaknar lite. I alla fall får man ett hopp om att våren är på väg när solen vaknar allt tidigare och hoppar i säng allt senare. Det är skönt att kunna se handen framför sig när man går ut på morgonen. SÅ….trots att termometern talar om för mig att det varit –33,3 grader i natt och bilen är så seg att man får ta i med våld för att få den dit man vill så känns det……lite…..lite vårlikt ändå.

Om bara två månader kommer snön att vara nästan borta och det trevliga arbetet med att mota tillbaka all sten från gräsmattan till grusvägen tar vid. Eller trevligt och trevligt men ändå, det är bättre än att kava om kring i meterdjup snö och frysa häcken av sig:)

En helt vanlig dag

2011-02-02T04:56:00.001+01:00

Så här kan det se ut en helt vanlig promenad-dag hos mig. Solen skiner men tyvärr inte på mig eftersom den inte orkar upp tillräckligt långt ännu.

Men det gör inte så mycket när omgivningen är så fin, mjuk härlig snö överallt. Jag fick nästan lust att slänga mig i en driva och göra snöänglar. Men jag motstod frestelsen eftersom jag helt säkert hade varit tvungen att ringa hem sedan och be någon komma och plocka upp mig ur snön. Alldeles för förnedrande:)

Tyvärr är det alldeles för sällan jag kan gå ut på promenader nu på grund av mitt bråkande knä. Jag behövde två dagars vila efter att ha gått en kilometer! Doktorns stränga order om att inte överbelasta och minnet av den hemska inflammationen och värken gör att det är lättare att hålla sig i skinnet. Men på måndag bär det iväg till magnetröntgen för att få veta varför knät bråkar så.

Annars händer just ingenting här hemma, jag är så trött jämt så jag orkar knappt hålla hemmet i bo-bart skick. Jag väntar på våren och ljuset.

Ordknappt

2011-01-29T23:21:00.001+01:00

Den här listan har jag snott hos min vän Ingrid

1. Var är din mobiltelefon? Fickan.
2. Var är din andra hälft? Sover!
3. Ditt hår? Rufsigt.
4. Din mamma? Himlen
5. Din pappa? Himlen.
6. Det bästa du vet? Glass.
7. Din dröm i natt? Bortglömd.
8. Din dröm/ditt mål? Okänd.
9. Rummet du är i? Sovrum.
10. Din hobby? Bloggläsning

11. Din skräck? Mörker.
12. Var vill du vara om sex år? Maldiverna

13. Var var du igår kväll? Hemma.
14. Vad är du inte? Arg.
15. En sak du önskar dig?Semester .
16. Var växte du upp? Lycksele
17. Det senaste du gjorde? Facebookade.
18. Dina kläder? Stora .
19. Din tv? Större.
20. Ditt/dina husdjur? Inget.
21. Din dator? Slö.
22. Ditt humör? Ojämt.
23. Saknar någon? Mamma.
24. Din bil? Saab.
25. Något du inte har på dig? Balklänning .
26. Favoritaffär? Pysselbutiken.
27. Din sommar? Avslappnad.
28. Älskar någon? Mycket.
29. Favoritfärg? Svart.
30. När skrattade du senast? Nyss .
31. När grät du senast? Längesedan.

Så har jag det, bara så ni vet:D

Vänta inte för länge

2011-01-27T23:01:00.001+01:00

Om du har någon gammal kompis eller släkting som du tappat kontakten med så är mitt råd, vänta inte för länge innan du försöker ta upp kontakten igen. Det kan vara för sent snabbare än man tror.

Min kusin som var 5 år yngre än jag dog hastigt i början av veckan så nu är det oåterkalleligen för sent att ta upp kontakten igen. Så himla onödigt för vi hade så kul ihop men livet är ju sådant, andra intressen, jobb, barn och andra livsingredienser gör ibland att man kommer ifrån varandra. Man tänker ringa eller skriva men det blir liksom aldrig av. Dagar, månader och år bara flyger förbi och en dag är det för sent.

Hon var alldeles för ung för att falla ihop och dö men ändå var det just det som hände och jag kommer aldrig att få veta om vi vuxit ifrån varandra eller om vi fortfarande hade kunnat ha kul ihop.

I morgon ska jag ringa min allra äldsta vän som jag inte har pratat med på massor av år. Vi har känt varandra sedan vi var 7 år och vi har slagits och skrattat som barn och umgåtts mer civiliserat som vuxna. Hon är en underbar människa som är lätt att prata med och även om det är 10 eller 15 år mellan gångerna (jodå, det har hänt att det dröjt så länge) så hittar vi alltid tillbaka till den där gemensamma lättsamma tonen där vi kan prata om precis allt.

Ring din gamla bortglömda kompis eller släkting du också så slipper du känna att det är för sent en dag.

Dan före dan

2010-12-24T03:11:00.001+01:00

Det är natten före julafton och jag sitter som vanligt vaken långt efter att resten av familjen somnat.

Jag älskar att sitta vaken och njuta av lugnet före stormen, det är nu jag känner julfriden och den riktiga julstämningen. Granen och julstjärnorna sprider ett milt ljus och jag tar mig en skinkmacka och ett glas julmust.

Ute är det kallt och magiskt, snön glimmar i månskenet och träden är vita av snö och frost. I skogskanten är det något som rör sig, kanske är det en liten tomte eller kanske räven som jagar. Jag känner mig lycklig över min stora kärleksfulla familj, över att jag har ett varmt hus att bo i och mat för dagen. Att jag får se barn och barnbarn förväntansfullt öppna julklappar som ges med omtanke. Livet är just nu så bra det kan bli.

God Jul

Dan före dan före dan…

2010-12-21T23:55:00.001+01:00

…före dopparedan….eller nåt ditåt.

Har ni köpt alla julklappar, bakat alla kakor och städat alla skåp?

Själv har jag ju liksom lagt julhetsen på hyllan eftersom mina kloka barn en gång sa till mig att jag blev så otrevlig före jul. Jag försökte ju hinna vara den perfekta bullmamman, pysselmamman och dessutom jobba heltid. Nu för tiden är jag hemma på heltid men hetsar ändå inte upp mig före jul, det bakas lite bullar och mjukt tunnbröd och rullas lite köttbullar. Det städas som till en vanlig helg förutom att julgardinerna kommer upp men i övrigt får julen komma i lugn och ro. Det blir mycket roligare så.

Jag har i alla fall varit till Lycksele och handlat julmaten. Vad hände då? Jo, jag tog sambons jobbarbil eftersom jag inte riktigt litar på saaben eftersom den behagade haverera sist vi gjorde en längre utflykt. Hans bil brukar funka i alla väder och den gjorde den väl nu också till största delen men….vindrutetorkarna lade av. Jag trodde att det var säkringen men efter att ha flörtat med en servicekille och fått hjälp med att kolla så insåg jag att det var något större fel. Och naturligtvis började det snöa som attan, stora blöta snöflingor föll på min framruta och gjorde sikten betänkligt dålig. Jag så omgivningen som skuggor och det är inte riktigt roligt att köra i stadstrafik så där lite på känn. Särskilt inte när Västerbottens alla bildrullar har letat sig ut.

Synd att alla andra är trafik-idioter utom jag :D

Men hur som helst blev dagen mycket trevlig med fika och trevlig samvaro med min älsklingsmoster och sedan lika trevlig samvaro och middag med min kära dotter. Trött och nöjd och åtskilliga slantar fattigare åkte jag hem i decembermörkret och kände hur julglädjen slog ut i bröstet som en julros.

Vinter

2010-12-03T13:11:00.001+01:00

Om ingen annan har upptäckt det än så är det vinter:) Här är det mest kyla, i dag är det –18 grader men det känns inte så kallt när man kommer ut.

Så här frostat är vår bagarstuga just nu, det ser nästan ut som ett pepparkakshus pudrat med florsocker. Egentligen borde man gå ut och fota alla frostiga buskar som är så fina nu men jag tycker att det blir för kallt att pulsa omkring i snön. Får se om jag lyckas i helgen kanske, vi ska åka bort och när man inte har tvånget att göra något i mat- eller städväg kanske lusten att gå ut blir större.

Hur går det med julstressen då?

Själv stressar jag inte, jag stress-strejkar helt enkelt. Sista gången jag julstressade riktigt var för 23 år sedan. Då hade vi nyss flyttat, jag hade en bebis på ett par månader och jag försökte hinna med bakning, pyssel städning och julklappsinköp mellan varven jag ammade och bytte blöjor.

Jag kan säga att det var inget lyckat upplägg, jag blev till slut så otrevlig av stressen att mina pojkar sa att dom inte ville ha nån jul om jag skulle vara arg hela tiden. Då fick jag mig en tankeställare och insåg att jag i stället för att skapa julstämning gick omkring och var på dåligt humör hela tiden. Sedan dess har jag bara gjort det allra nödvändigaste till jul, bakat lite, städat ännu mindre och pysslat bara när jag har haft lust. Och kan ni tänka er, det blir jul ändå. Riktigt trevlig jul med god stämning och glada skratt.

Så tagga ner, sätt dig med barnen en stund eller ta lite egentid med gott fika och ett julmagasin. Sedan går allt så mycket lättare.

Skrivkramp

2010-12-01T10:04:00.001+01:00

är ett tillstånd jag brukar hamna i med jämna mellanrum. Jag har massor att skriva om men när jag väl sätter mig för att skriva så händer ingenting. Huvudet är tomt och jag har helt plötsligt massor av andra saker som måste göras, omedelbart.

Jag fattar egentligen inte vad det handlar om för här finns ju inga prestationskrav när jag skriver men ändå vill det sig inte. Dessutom är det såååå besvärligt att lägga in bilder i inläggen vilket gör att jag skjuter på inlägget en stund till. Och förresten så kommer jag ju på att jag inte har några bra bilder så då skjuter vi en stund till på inlägget och…vips…så har det gått flera månader.

En härlig sommarbild kan jag i alla fall bjuda på så här i advent:) Så här fint bodde vi veckan före midsommar när vi åkte till Skellefteå för att se på friluftsteater på Nordanå. Det var en härlig upplevelse som vi gärna gör till tradition. Jag och yngste sonen samt mitt barnbarn och hennes mormor samsades fint i ett litet rum på Stiftsgården som är ett vandrarhem men mest kändes som ett hotell. Ingen likhet alls med vandrarhemmen i min ungdom, inte för att jag är så gammal, o nej då! Jag har bara fyllt 25++ :)

Nu är det ju inte sommar utan vinter och då borde man ju ha en vinterbild

Vår lekstuga inbäddad i snö brukar vara favvomotivet av någon anledning. Den ser så idyllisk ut trots att den är så förfallen att den ska rivas till våren.

Jag har i alla fall en sak att skriva om som gjort mig både orolig och rädd. Mitt knä har bråka med mig hela hösten, till slut fick jag så ont att jag knappt kunde stödja på det och gå i trappor blev en pina. Det är ju inte så praktiskt i ett tvåvåningshus med källare, en hel del springande i trappor blir det ju.

Till slut fick jag komma till doktorn som genast skickade mig på röntgen som naturligtvis inte visade något. Hon lovade mig en remiss till kirurgen och jag ställde in mig på att få ha ont över hela julen. Men….det gick ovanligt snabbt så i måndags var det dags, jag blev grundligt undersökt och utfrågad och jag bävade. Jag var livrädd för att domen skulle bli artros och att det enda som skulle rädda mig var en stor knäoperation.

Men diagnosen blev kraftig inflammation i sen- och muskelfästen på insidan knät och kanske även en meniskskada eller skada på brosket under knäskålen. För att ställa en säker diagnos ska jag på magnetröntgen så snart som möjligt men tidigast i januari. Den snälla läkaren skrev ut tabletter mot inflammationen men även något som jag smörja på utvärtes mot inflammationen.

Dessutom så fick jag prova ut ett ordentligt knästöd som både stödjer och ger värme, det ska jag använda för att avlasta. Och….simsalabim….jag känner redan stor skillnad, med medicin på in- och utvärtes plus stödet kan jag gå ordentligt för första gången sedan i somras. Det var då jag trampade ner i en grop i gräsmattan och stod på näbben i gräsmattan, knäet fick ta största smällen eftersom jag hade händerna fulla.

Det är fortfarande lite svårt att gå i trapporna eftersom det är något som knäpper och gör ont under knäskålen men jag är sååå lättad ändå. Det blir nog en bra jul i år också och helt plötsligt har jag dessutom skrivit ett lååångt inlägg.

Så det kan bli:)

Så fin

2010-10-24T14:20:00.001+02:00

Nu sitter den på min köksvägg och är såå fin, tallrikshyllan som käre sambo snickrade till mig i december –09 men som inte kommit upp förrän nu. Anledningen till det är att först skulle jag måla den och det gick väl sådär, inte fort alltså, dessutom skulle vi ju fixa köket i somras så jag tyckte inte att det var någon ide att stressa;) Tyvärr blev det en massa annat i stället så köket får vara som det är ett år till och till slut målade jag färdigt och gullade lite så att den kom upp.

Designen är vår egen, det går till ungefär så här: Jag talar om vad jag vill ha och visar en massa bilder, sedan får han ungefärliga mått och jag talar om vad jag inte vill ha. Sedan hummar jag och viftar med händerna i luften lite. Då går han ut i sin snickarbo och gör en ritning som han visar och jag får ändra eller godkänna och vips så har jag en hylla;)

Varje morgon tittar jag på min hylla och ler och känner mig lycklig, flyttar omkring lite saker och funderar på vad som gör sig bäst. Det enda som fattas nu är små porslinsknoppar på ribban nertill så att jag kan hänga upp lite fina saker. Helst vill jag ha såna där gamla porslinsisolatorer som man hade förr till elstängsel men det går bra med vanliga vita porslinsknoppar också.

Så om nån vet var man hittar sådana små söta saker så säg till:)

Första snön

2010-10-14T07:57:00.001+02:00

I går kväll föll den första snön och i morse såg altanen ut så här

Frånsett att det är kallt och blåsigt och halt och eländigt ute så blev det ganska fint med min vitpudrade plantering. Trots att jag är född här uppe i norr så gillar jag inte snö och vinter, det känns bara jobbigt. Men man får väl göra det bästa av eländet och börja planera inför julen snart:) Jag behöver i alla fall inte skotta snö, det gör svärfar med traktorn tack och lov.

Förra veckan när jag var i Lycksele gjorde jag ett fynd på Jysk, tvålpump och tandborstmugg för 50 kr. Men det är inte min tandborste som bor där, jag har diskmedel och diskborsten där i stället. Det blev så fint och prydligt så. Dessutom köpte jag två fleecefiltar för 13 kr styck, vita och fina.

Nu ska jag sätta mig och mysa med en kopp te och tända ljus.

Ha en bra dag, med eller utan snö.

Sommar och teater

2010-10-12T13:30:00.001+02:00

Nu när det är höst och kallt och blåsigt vill jag bara tänka på sommaren. När jag gick igenom kameran hittade jag den här bilden

Det är mitt härliga barnbarn T som läser programmet medan vi står i kö till föreställningen “Det susar i säven” på Nordanå i Skellefteå.

Det här var veckan före midsommar och dagarna före hade det regnat och varit lite ruggigt men när vi kom till Skellefteå var vädret kanonfint och vi fick oss en helkväll. Föreställningen var verkligen proffsig och härlig, den passade alla från 5 till 105 och vi njöt verkligen av både vädret och det proffsiga framförandet av både yrkesskådisar och amatörer. Vårt sällskap bestod av mig 50+, min vän B 60+ , A 14 och T5 och vi hade alla lika roligt.

Lite extra speciellt var det förstås att min skrivarvän I hade flera roller i uppsättningen och det var så härligt att se henne köra på för fullt. Man kan väl säga att hennes kondis säkert blev en hel del förbättrad under sommaren:)

Ett extra plus var att vi hade bokat boende på stiftsgården så vi sov som prinsar och prinsessor därefter intog vi en härlig frukost och sedan gjorde vi stan osäker. En helt underbar minisemester som laddade batterierna och höjde livskvaliten ett snäpp. Detta kommer vi helt säkert att göra om till sommaren igen.

Födelsedag….bland annat

2010-10-04T00:11:00.001+02:00

Nädå, jag fyller inte år det har däremot min dotter gjort i dag, 23 år, älskade barn. Det är inte klokt så fort dom växer upp, det tänker jag varje gång nåt av mina barn fyller år. Man blir riktigt nostalgisk. Vi har varit nere och firat henne i dag med present och middag ute på lokal minsann, det blev mycket trevligt.

Höst är det ute också och jag har varit duktig och höststädat trädgården och pyntat altanen lite.

En kruka med ljung, prydnadskål och nån annan växt som jag inte vet vad den heter men den känns som om den är torkad;) bra beskrivning eller hur.

Min ljugarbänk har fått flytta upp på altanen, med ett gammalt fönster, en lykta och lite ljung i en sillhink blev det ganska bra. Det behövs lite mer utfyllnad på bänken innan jag är nöjd men det är en början i alla fall. En rostig hästsko och en gammal rostig isskrapa har också fått flytta dit. Jag kanske får gå på upptäcktsfärd i uthusen och se om jag kan hitta något annat att pynta med. Jag kan ju inte ta in några snygga rostiga grejor så då får dom väl bo på altanen. Jag tyckeratt min bänk har blivit så fint väderbiten och grå efter att ha stått ute några år. Helst skulle jag flytta in den men då skulle sambon opponera sig för mycket. Han har mycket bestämda ideer om vad som hör hemma ute och inne. Märkligt eller hur:)

En krans har jag knåpat ihop av något grönt som jag köpte på blomsterhandeln och en sak är säker, jag kan lite grann om ganska mycket men någon “kransbindare” är jag inte. När man läser beskrivningar så står det att “det är sååå lätt, bara att binda fast små buketter som tänker stommen”. Jo, jag tackar jag! Så himla lätt är det inte, dom små j-a buketterna far åt alla håll, jag binder över blad så att det ser ut som attan och hela kransen blir sned och spretig. Men den har personlighet..haha.

Ha en bra måndag alla glada

Vad nojar du för?

2010-09-20T16:22:00.001+02:00

Jag läste Underbara Claras inlägg om hur nöjd hon är över sin kropp nu när hon är med barn.

Då slog det mig att precis så där har det alltid varit för mig också, jag har alltid nojat över min putmage.

Till och med när jag vägde 39 kilo!

Det är bara när jag har varit med barn som jag varit nöjd med min kropp och njutit av att bara vara. Jag har fyra barn och har alltså varit nöjd i sammanlagt 36 månader under hela mitt tonårs- och vuxenliv.

Det är inte klokt!

Nu ser jag ut så här

och orkar inte dölja putmagen längre. Eftersom jag är kort så ser jag helt fyrkantig ut när jag tar på mig nån tältvariant. Jag nojar fortfarande men nu är det lika mycket på grund av onda knän och rygg som själv kroppsformen.

Vad nojar du om?

Den enskilda människans makt

2010-09-17T23:47:00.001+02:00

Alla säger att den enskilda människan inte har någon makt att påverka myndigheter men det är inte sant. Om varje enskild människa protesterar mot något så blir det en riktig maktfaktor, tillsammans är vi nämligen starka och det tycker jag att vi borde utnyttja mer i framtiden för att påverka sådant vi tycker är fel.

Varför skriver jag nu om det?

Jo, jag gjorde som tusentals andra, jag följde en länk på facebook och hamnade på den här bloggen Jag läste och jag blev upprörd och jag gjorde som tydligen väldigt många andra gjort, jag skickade länken till aftonbladet och uppmanade dom att skriva om ett fruktansvärt människoöde. Och i dag har väl alla läst om Annica Holmqvist och hennes kamp mot sjukdom, försäkringskassa och socialkontor. När hennes dotter skrev inlägget i sin blogg hade hon inget hopp om att få någon hjälp och i dag har hon fått löfte om att försäkringskassan ska lösa problemet.

Det här bevisar alltså att den enskilda människan i dag har reell makt att förändra för det är väl ingen som tror att det helt plötsligt har tillkommit nya uppgifter som förändrar hela saken. Nej, naturligtvis är det den stora uppmärksamheten som blogginlägget fick och som media genast hakade på som har föändrat försäkringskassans syn på ärendet.

Säg aldrig mer att du inte kan förändra och påverka. Ensam kan du inte förändra men tillsammans kan vi skaka om hela samhället.

Ryktet om mitt frånfälle….

2010-09-13T15:51:00.001+02:00

är betydligt överdrivet:D

Nä, så drastiska ska vi väl inte vara men jag har varit otroligt slö på att göra inlägg här. Under sommaren är det ju inte så konstigt, då försöker jag låta datorn stå ifred men nu är det ju höst. Då borde lusten att skriva ta över men icke. Eller jo, nog har jag lust att skriva men då är det ju det här med bilder. Det känns som om det är ganska tråkigt med en massa svammel och inga bilder så då ska kameran fram och sladden och bilderna ska kollas och flyttas och ändras storlek på och…..Då blir det vääääldigt besvärligt helt plötsligt.

Jag är nog lite bekväm av mig

Nåja, nu har jag i alla fall tagit mig i kragen och både tagit bilderna och lagt in dom i datorn:)

Dom här läckra tallrikarna hittade jag en dag när jag var på “förrådsloppis” i våran bagarstuga. Ni känner väl igen dom? När jag växte upp hade var och varannan människa såna här tallrikar. Våra var blå och grannens bruna, det fanns både glas, kaffekoppar och tekoppar och säkert uppläggningsfat m.m.

Tyvärr så är dom så retro och så populära att dom börjar bli dyra att köpa. Jag fick mina gröna för ett antal år sedan när jag hjälpte till att städa ur ett förråd på ett servicehus. Dom skulle kastas och då pep jag genast “Jag tar dom!” Ingen blev förvånad:) Dom hamnade direkt i förrådet och sedan glömde jag bort dom helt tills för ett par dagar sedan. Jag började piffa till mitt kök och kände hur spyless jag var på våra Gröna Anna tallrikar. Då kom jag ihåg att jag nog hade några tallrikar nånstans och in fick mina 11 gröna Vereco-tallrikar flytta.

Kära sambons enda reaktion när jag dukade var ett misstroget ögonkast och frågan “Har du köpt nya tallrikar”. När jag förklarat skakade han bara på huvudet och började äta;)

När jag ändå var därute kom jag på att jag skulle ta in lådorna från den gamla trampmaskinen. Dom är fint rundade och rymliga och vackert slitna, ingen fusknötning här inte. Den ena har jag ställt på skåpet i köket för att slippa alla högar av plånböcker, mobiltelefoner och anteckningsblock som brukar hopa sig där. Den andra står på skåpet i sovrummet och i den ligger spetsar och annat pynt.

Kanske jag använder den till advent och pyntar i, jag såg det i nån blogg i fjol och tyckte att det var så fint. Men då kom jag inte ihåg att också jag har lådor att använda, det var bra nära att jag hade köpt ett par på Tradera. Så himla onödigt.

Nu är jag på jakt efter en sån där köksreda/specerihylla till köket

Ungefär så här brukar dom se ut, inte helt lätt att få tag på. Jag har kollat på loppisar i ett par år nu men ännu inte haft nån större tur. Jo jag har hittat såna från Rörstrand och Gefle porslin men dom blir så himla dyra.

Om det är nån därute som vill bli av med en sån hylla så bara kontakta mig:)

Nu är det hög tid att fixa middag. Ha det gott.

Jag har en vän

2010-08-19T18:08:00.001+02:00

Att jag har en vän är väl kanske ingen världsomskakande nyhet, jag har flera vänner och jag tycker om dem alla.

Men just nu är det den här vännen som alldeles nyligen varit här och plockat blåbär som är på topp. Varför?

Jo, för det första så var hon så snäll att hon hade köpt med sig en japansk produkt som kallas Baby Foot. Den ska ge dig lena och fina fötter på 14 dagar och jag kan meddela att den också framkallar en hel del skratt. I förpackningen återfinns ett par “plasttofflor” som innehåller nån sorts gelé, det är den som ska fixa till dina fötter. Att sätta på dessa plastpåsetofflor och försöka dra en socka utanpå utan att kleta ner hela omgivningen är faktiskt ganska skrattretande. Att sedan försöka förflytta sig framåt medan man halkar omkring i sina sockar är ännu mer skrattframkallande. Slutsatsen är att man inte bara får babyfötter, man får rätt mycket glädje för pengarna också.

Om det fungerar? Jo, det gör det faktiskt till min stora förvåning. Mina fötter är hopplöst eftersatta och hälarna är oftast som rivjärn, torra och spruckna. Jag brukar använda hälarna till att klia mig på smalbenen med, då kanske ni förstår i vilket skick dom brukar vara i. Efter ett par dagar upptäckte jag att mina tår kändes lite konstiga, när jag tittade efter såg dom ut som små skäggiga tomtar. Skinnet hängde i små busiga testar runt om och så småningom flagade hela foten. Nu kan jag inte längre klia mig med hälarna.

Inte nog med att min vän är så snäll att hon fixar babyfötter till mig, hon kör muntert sin bil runt halva Umeå kommun för att fixa plastburkar till den gele som jag ska koka av alla mina vinbär. Det hela började med att jag på mitt vanliga försynta sätt skickade henne ett sms och bad

“Gack genast åstad och skaffa mig gele-burkar” eller med andra ord

“Stick iväg och köp några plastburkar till mig”

Hon kastar sig genast ut i den obändiga trafiken och åker till närmaste affär för att göra mig nöjd, där var tyvärr alla burkar slut. Då återvänder hon till sin trotjänare och hastar iväg till nästa butik som inte ligger nästgårds. I skrivande stund vet jag ännu inte om hon har lyckats men om jag känner henne rätt så lyckas hon.

Se det är allt en riktig vän, eller hur.

Degen med eget liv – eller Monsterbullarna

2010-08-06T18:00:00.001+02:00

Min kära dotter är hemma på semester för att vila och ta det lugnt, det är så roligt, nu för tiden är det ju inte så ofta vi riktigt får rå om henne.

Vad gör hon då när hon vilar upp sig hos mamma? Jo, hon vill baka bullar och naturligtvis måste hon ju få göra det. Vi offrar oss så gärna och äter några bullar extra för att hon ska trivas. Alltså handlar vi rikligt med ingredienser och skrider till verket. Det första vi gör är att låna svärmors hushållsmaskin för min har dött av ålderdomssvaghet och dessutom tar den så lite som 7,5 dl degvätska och det är inget för en bullbagerska av rang.

När då lånemaskinen står där på bänken så inser vi ju att detta kan bli det ultimata bullbaket. Vi slår till med en 2-liters deg, här vilar inga ledsamheter och vi skrider till verket med liv och lust. Men…..när vi har haft i ungefär hälften av mjölet upptäcker vi två saker.

För det första så arbetar degkroken inte alls så effektivt som vi vill, det tar en evighet att arbeta in mjölet.

För det andra så är bunken snart full!! Den går bara att köra på lägsta hastighet annars skvätter det övr och vi inser att degen kommer att vara överjäst innan den ens är klar.

Maria som stand-in för assistenten

Vi kopplar raskt loss degbunken och fortsätter att röra för hand men snart är bunken överfull och vi måste hitta en annan bunke stor nog att rymma en tvåliters febrilt jäsande deg. Till slut hämtar jag min stora syltkittel och vi kan röra i resten av mjölet och lämna degen åt sitt jäsande en stund. Nöjda med att ha hittat bunke som degen kan växa fritt i sätter vi oss och tittar på ett matlagningsprogram. När klockan klämtar för att tala om att jäsningen är slut hastar dottern in i köket och undlipper sig ett försiktigt “Ojdå!

Bakduken ser liksom ut att ha blivit för liten, det tittar ut lite deg på sidorna. När vi kommer närmare ser vi att det nog inte bara tittar tittar ut lite deg, det fullkomligt väller ut deg runt kanterna och ner i diskhon. Vilken tur att vi ställde ner den i diskhon för att få en bättre arbetshöjd. Dottern häller ut mjöl på bänken och kavlar upp ärmarna medan jag häller ut cirka en fjärdedel av degen. Här ska knådas! Och nog får hon knåda alltid, hon knådar och kavlar och bakar ut och jag har fullt sjå att serva med bullformar och plåtar. Dessutom är jag tvungen att trycka ner den ivriga degen i bunken med jämna mellanrum, den är liksom på väg ut ur bunken och upp på bänken på egen hand. Kanhända tycker den att vi jobbar ineffektivt men jag är påpasslig med degspaden och visar vem som bestämmer.

Som om det inte räcker med att degen jäser och växer över alla bräddar så jäser bullarna också rejält och bullformarna nästan försvinner i alla veck och kurvor. Jösses, vilken växtkraft det var i den här jästen.

Så här blir i alla fall resultatet, en stoor driva bullar och två utmattade kvinnor. (Kvinnorna finns utanför bild, bara som en upplysning så att ni inte leter efter två ansikten bland alla bullar) Sedan är det bara disken kvar och den klarar bloggerskan med glans och barkspade:)

Så här ser nämligen degbunken/syltgrytan ut när baket är klart.

Vår eller försommar

2010-06-08T14:41:00.001+02:00

Ja nu har jag ju väntat hela vintern på att det ska bli vår och snöfritt och det är det ju. Det som då inträder är rena slavarbetet, man är livegen helt enkelt och diktatorn i trädgården

är Herr Kvickrot. Han är kvick som attan och sprider sig något fruktansvärt och går nästan inte att plocka bort utan att gräva upp hela rabatten. Så här står det i den virtuella floran

“Beskrivning. Kvickrot är ett flerårigt beståndsbildande gräs med lång, krypande, underjordisk jordstam. Stråna är upprätta och kan bli drygt en meter höga.”

Ja men ni förstår ju själva hur det är, jag sliter och river och gräver och försöker få med så mycket som möjligt av detta elände. Men vad hjälper det?

Jag bor på landet!

Granne med gräsmattan har vi alltså en lägda där man förr skördade hö till korna. Det betyder att gräsmattan inte är nån gräsmatta längre. Det är en kvickrotsmatta (eller äxing som vi säger här) och från gräsmattan stegar eländet rakt in i rabatten. Alla trädgårdsexperter säger att man ska plantera marktäckande för att hindra ogräset. HA säger jag bara. Dom har ingen kvickrot i sin trädgård. Hur knökfull rabatten än är av ståtliga blomster och marktäckande dito så översållas snart hela härligheten av….kvickrot.

Då säger experten att man ska lägga markduk för att hindra ogräset. HA igen, det har vi provat och eländet växer rakt igenom. Vi har provat alla expertråd hittills och inget hjälper så nu blir det Roundup.

Nu är det krig !

Vårt förhållande är slut

2010-05-30T00:37:00.001+02:00

Efter nio månader är det slut och det känns tomt, inga krav på motprestationer, inga träffar mer och ingen peppning. Suck, jag trodde aldrig att jag skulle sakna så….

Nädå, jag har inte blivit av med gubben eller någon älskare om ni nu trodde det, haha…Visst är jag rolig:)

Men det är faktiskt något som är slut, Skapande Svenska A är slut och det känns oväntat tomt. När jag sommaren –09 fick ett ryck och sökte in på kursen var jag säker på att inte komma in. Man skulle skicka in sina gymansiebetyg och ett eget prov på skönlitteratur för bedömning. Jag skickade in en omarbetad version av en berättelse jag skrivit i min andra blogg och blev mäkta förvånad när jag blev antagen.

Jag hade känt ett sånt behov av att lära mer och träffa likasinnade men min första, och enda, tanke när jag åkte till Umeå på första träffen var “Jag klarar aldrig det här, jag sticker hem”. Men efter de första timmarna började idiot-känslan klinga av lite, det hjälpte ju att jag träffade världens trevligaste människor där också förstås. Men de första träffarna kände jag mig ändå som en katt bland hermelinerna.

De flesta på kursen var ju unga som redan gick på universitetet och resten hade universitetsutbildningar som låg några år tillbaka så det kändes lite kymigt. Min inre kritiker talade hela tiden om för mig att jag inte hade något att komma med, att mina åsikter vägde för lätt och att mina kunskaper inte skulle räcka till. Det akademiska språket avskräckte lite också.

Hur det nu än var så märkte jag att övningarna och responsen vi gav och själva fick gjorde nytta. Varje gång en text fick bra kritik växte jag och varje gång jag fick konstruktiva ideer till ändringar i texten blev jag inspirerad. Jag märkte också att jag blev säkrare på min egen bedömning och att mina åsikter tillförde något till gruppen.

Jag har alltså växt på flera sätt under kursens gång och mitt ego har också tillåtits växa till sig. Min inre kritiker däremot lever numera på svältkost och krymper mer och mer till hanterliga proportioner. Dessutom skäms jag inte längre för det jag skriver, jag vågar låta andra läsa och ha åsikter och jag tar inte kritiken personligt för nu vet jag vad jag vill med mina texter och har kommit en bit på vägen. Hösten 2011 kommer jag att stå först i kön till Skapande Svenska B, jag längtar redan.

Lite skapande

2010-05-20T01:26:00.001+02:00

Jag har faktiskt varit riktigt produktiv senaste tiden. Några kort har jag gjort och en liten minnesbok

Detta kort gjorde jag för att skicka till en vän för att hon skulle veta att jag tänker på henne.

Det här minialbumet gjorde jag med min BIA, det blev jag riktigt nöjd med. Här är det inte riktigt färdigt, jag satte på ett par blommor och en biljett som dekoration på framsidan. På insidorna har jag bara satt ganska diskret mönstrat papper.

Det är ju meningen att mottagaren ska göra slutfinishen med sin egen personliga stil. Jag har skrapat, rivit och distressat alla papper. Nya oförstörda papper stör mig lite;)

Hon som fick albumet blev i alla fall glad och själv är jag rätt nöjd med mitt första BIA-album, det lär inte bli det sista.

Om ni vill se hur framsidan ser ut färdig så kan ni göra det här .

Det här kortet har jag gjort till en utmaning på Kort i fokus men jag har inte hört något från dem så jag vet inte om det blev godkänt. Jag har aldrig skickat in något dit så jag vet inte riktigt vilka rutiner de har. Nu har jag i alla fall ännu ett kort klart till samlingen. Det är ju alltid bra att ha några färdiga så slipper man stressa när det är dags.

Var försiktig….

2010-05-19T07:50:00.001+02:00

…med vad du önskar. Jag som jublade åt regnet och ville att snön skulle smälta bort snabbt fick min önskan uppfylld med råge.

Nu är det bara några få snödrivor kvar och det har verkligen regnat här. Många vägar har rasat av vattentrycket, sjukstugan är översvämmad, vägen som går förbi en av skolorna har rasat och är nu avstäng och skolans parkering har förvandlats till plaskdamm med flera decimeter högt vatten.

Det var kanske inte riktigt det jag önskade mig när jag dansade regndansen:P

Jippie, det regnar

2010-05-15T00:07:00.001+02:00

Nädå, jag har inte blivit knäpp, inte värre än vanligt men jag är faktiskt glad över regnet. Det hjälper nämligen snösmältningen, vi har haft riktigt fint och soligt väder sista veckan och nu efter regnet ser det faktiskt ut som om det skulle hinna bli snöfritt innan midsommar

Så här såg det ut för 10 dagar sedan och då snöade det för fullt. Jag har inte fotat hur det er ut nu men det är mycket mindre snö kan jag säga. Skönt är det för jag är skitless på snön.

Nu ska jag i alla fall surfa runt en stund innan det är dags för skönhetssömnen.

Städdag i pysselhörnet

2010-05-10T21:43:00.001+02:00

I dag var jag tvungen att städa på mitt pysselbord igen, jag kan inte fatta att det blir så fruktansvärt stökigt när jag ska göra något. När pysselbordet var så fullt att jag inte längre fick plats utan flyttade ut till köksbordet och täckte det med papper och stämplar insåg jag att det var dags att städa.

Jag har ingen riktig förvaring för mina saker så det är nog därför allt svämmar över när jag ska pyssla, dessutom är jag rätt oorganiserad. Allt ska fram allt ska användas, nu direkt, jag är som ett barn i en godisaffär jag vill ha allt inom räckhåll:)

Lite annat än städning blev det i alla fall. Jag snabbgjorde ett bokmärke för jag är så less på att ha gamla kvitton som bokmärken.

En spillbit cardstock, en stämpel från Stämpelboden, mina brushables (som jag älskar) och en distressdyna och vips så hade jag ett alldeles eget bokmärke. Vilken härlig hobby det här är :)

Jag gjorde också färdigt ett kort till en vän men jag kan inte lägga ut det på bloggen ännu eftersom jag vet att hon brukar titta in här. När hon har fått det ska jag lägga ut en bild på det, jag blev faktiskt riktigt nöjd för en gångs skull.

Mors dag kortet som jag gjorde ligger nu ute på Pysseltagens nya blogg och det känns rätt kul faktiskt. Nu när jag har vågat skicka in till en tävling kanske jag kan prova mig på fler.

Blogcandy igen

2010-05-09T18:03:00.001+02:00

Den här gången är det Anita/AniLi som har utlottning

Utlottningen pågår till den 22 maj, gå in på hennes sida och delta i utlottningen. Även om ni inte vill delta så tycker jag att ni ska gå in och kolla hennes fina kort och layouter. Kanske kan jag få någon fler att fastna för denna hobby. Kul men dyr;)

Nu har jag gjort något nytt

2010-05-07T11:14:00.001+02:00

igen:)

Jag har skickat in en bild på ett kort som jag gjort till Pysseltagens månadsutmaning.

Det här är kortet som jag gjorde, jag tycker det känns lite konstigt om det blir publicerat i någon annan blogg än min. Och lite pirrigt också eftersom det är en tävling.

Stommen till kortet är ljusbrun cardstock som jag köpte när jag började scrappa och det är många år sedan.

Stämpeln har jag färglagt med Zig brushables och hjärtat har fått glaze och några pärlor till pynt.

Den stora blomman är hemmagjord, kaffefilter förstås;) och färgad med glimmer mist och stikles.

En hemgjord pin, två knappar och tre rosor blev pricken över i

Någon sa att…

2010-05-06T15:11:00.001+02:00

….alla tankar redan är tänkta och det är så sant så. I ett tidigare inlägg visade jag ju mina kaffefilter-blommor som jag tyckte att jag var så originell när jag gjorde.

Nu vet jag att den tanken redan var tänkt. Här har jag nämligen hittat en video som visar hur man gör sådana blommor. Det som skiljer är att hon gör alla cirklar lika stora och sedan skrynklar ihop dem, jag klippte ut cirklarna i olika storlekar men principen är densamma.

Du kan vinna

2010-05-06T09:08:00.002+02:00

20 st valfria stämplar hos Vilda stamps som öppnar 20 maj, länken till blogcandyn hittar du här till höger.

Redan nu kan man få inspiration genom att besöka bloggen och se olika alster som designteamet lägger upp där. Man kan också delta i en daglig utlottning genom att kommentera inläggen.

Gå in och kolla! Jag lovar att det är en fröjd för ögat.

Blogcandy

2010-05-06T08:49:00.001+02:00

Hos Scraplagret

Alla dessa fantastiska saker lottas ut:

- Pink Paislees kollektion Starlight – 6 s t papper, Element stickers och Alpabet stickers

- Cherry Blossoms i burgundy, gult och vitt

- Charms silvermix 14-p

- Pärlor blå mix Inkido

Vinnaren lottas ut lördag den 8 maj

Jag har lekt

2010-05-06T08:28:00.001+02:00

Nu har jag roat mig med att göra egna blommor

Om jag får säga det själv blev dom ganska bra :) Jag har ju surfat runt på olika bloggar och sett massor av fantastiska blommor som kräver massor av arbete. Men jag är både lite bekväm och dessutom otålig. Jag vill att det ska gå fort och sitta halva dagen och vänta på att lim ska torka är inte riktigt min grej.

Vad gör jag då, jo jag tar fram några vita kaffefilter och klipper ut cirklar i olika storlekar. Därefter knycklar jag ihop alla cirklar så att de blir riktigt skrynkliga. Sedan prickar jag hål i mitten på cirklarna och fäster ihop alla cirklar med en brad (påsnit).

För att få lite färg på mina blommor tog jag en blå stämpeldyna och drog över blomman så att kanterna blev färgade. Klart.

Jag har också provat att färga med vattenfärg och glimmer mist. När man använder kaffefilter till blommorna så sprider sig färgen lätt och man kan få fram fina effekter genom att låta olika färger sugas in i varandra. Jag har också provat med silkepapper, boksidor och sidor ur telefonkatalogen. Jag tycker att resultatet blir bäst med ganska tunt papper och många lager.

Den 10:e bilden

2010-05-05T11:39:00.001+02:00

Jag har fått en AWARD från Fru Bus

Visst är den fin.

Jag blir verkligen glad varje gång någon vill ge mig en award, det gör att man känner sig uppskattad, men jag kommer inte att skicka den vidare till en enskild person. Jag skickar den till ALLA som läser min blogg. Ta med AWARDEN och UTMANINGEN som hör till och känn dig UPPSKATTAD av MIG för att du läser min blogg och lämnar en kommentar.

UTMANINGEN är att visa det tionde fotot i bloggen

det är taget i februari 2008 och visar ett hörn av mitt kök med skåpet som jag inte älskar men inte kan vara utan.

Tack snälla du som skickade awarden till mig, kram på dig.

En månads coaching gratis

2010-05-04T09:04:00.001+02:00

per mejl lottar Ulrika ut. Det verkar väl superbra och jag tänker delta i den utlottningen. Vem behöver inte lite coaching?

Jag vet att jag behöver i alla fall, jag har ganska svårt att fullfölja det jag bestämt mig för om det inte är något som är väldigt roligt förstås;)

Mållös – överväldigad

2010-05-03T11:25:00.001+02:00

för att inte säga djupt överraskad är jag i dag. Jag gick in och kollade min mail och där hade jag ett kryptiskt meddelande om en repris. Vilen repris undrade jag då och gick genast in hos busarna och kollade vad som stod på. Gissa min överrasknin när jag upptäckte att jag vunnit i hennes utlottning

Kärlek, vem vill väl inte ha det så jag bara tackar och tar emot och skickar ett stort lass med kramar till Busbloggerskan och fru Fortuna :)

Nu känns det genast lättare att begrava mig i papper papper och åter papper. Nä, inga trevliga papper som typ scrappapper utan vanliga tråkiga bokföringspapper.

Men efter det ska jag göra några kort minsann nu när jag ändå är full av KÄRLEK.

Skrivet och scrappat

2010-05-03T00:35:00.001+02:00

Nu är det länge sedan det blev något inlägg här igen. Jag vet inte riktigt hur det går till men tiden bara flyger i väg och det har redan blivit maj. Inte för att det märks när man tittar ut, i morgon ska jag komma ihåg att fota så att jag minns till nästa år hur mycket snö vi har. De senaste dagarna har det bara vräkt ner…suck…det blir aldrig någon sommar i år…suck!

För en vecka sedan var jag på näst sista träffen på universitetet, det har verkligen varit en givande kurs. Jag minns hur nervös jag var när jag skulle börja, jag hade ju kastat in en ansökan mest för att kolla om jag kunde komma in. Första träffen kände man sig som en komplett idiot men så småningom så har idiotstämpeln bleknat och nu känner jag mig rätt smart faktiskt;)

Jag hann inte bara med att förkovra mig, o nej, pysselhäxorna hade ju träff på Ersboda så dit hann vi åka på lördag förmiddag. Det gick åt en och annan peng där kan man säga, Naturligtvis var jag tvungen att ha lite papper och lite dekorationer och lite förvaring och lite….hmmm….allt möjligt annat. Och så hann jag prata med några pysselhäxor också och det var ju trevligt. Egentligen var det meningen att jag skulle åka dit och pyssla efter kursen men det blev inte så. Jag orkade helt enkelt inte, undrar om jag börjar bli gammal och lat nu.

Jenny hade i alla fall bjudit hem en kompis och dukat upp till pyssel hemma i köket så jag fick utlopp för kreativiteten i alla fall.

Några layouter blev det till slut

Den här var den första jag gjorde, det är ett kort på min mamma när hon var i 30- års åldern. Kortet är svartvitt men jag minns exakt hur henne top såg ut, den var turkos med glitter. Jag hade sån tur att jag hittade samma färg på papper i Jennys samling och blommor köpte jag ju på pysselträffen.

Det syns inte på bilden men blommorna är sprayade med glimmer mist och så har jag haft på lite stickles också.

Det här är min yngste son som får en morgonpuss av sin lilla brorsdotter. Om ni undrar varför jag förvrängt fotot så är det för att jag är lite paranoid när det gäller att lägga ut foton på internet. Man vet aldrig var de kan hamna och särskilt barn är jag försiktig med. Papperet var så fint att det inte behövdes så mycket extra dekorationer. Några stansade blommor och några brads räckte.

En riktig vinterlayout blev det också, det mönstrade papperet är ett dubbelsidigt som jag har rivit och fäst i var sitt hörn. Några metallsnöflingor fick bli pricken över i.

Det blev en hel del andra layouter också men de kan jag visa en annan gång. Nu är det hög tid att sova skönhetssömnen.

Scrappat

2010-04-17T15:00:00.001+02:00

Jag har ju tagit upp en gammal hobby igen, jag har börjat scrappa. Egentligen är det min svärdotter som har fått igång mig igen, jag började ju för massor av år sedan med att göra ett album till min äldste son. Sedan lurade jag Jenny att börja genom att frikostigt dela med mig av papper till henne men själv började jag tackla av alldeles. Lusten försvann och jag gjorde bara något födelsedagskort ibland men nu har jag alltså kommit igång igen.

Dessa äggkartonger fixade jag till lite snabbt kvällen före påskafton i stället för påskägg. Innehållet är naturligtvis kinderägg, både godis och överraskning (bara lite ironisk).

Den här godispåsen gjorde jag till en av Adams kompisar som fyllde år.

Båda idéerna har jag hittat på nätet och genast adopterat.

Saknad

2010-04-17T14:47:00.000+02:00

Hej igen, nu är det väääldigt länge sedan jag skrev något här. Jag har haft en hel del att göra med bankförhandlingar och träning och därmellan måste jag ju vila också:)

Men så i dag gick jag in på mailen och där hade jag ett litet meddelande. Det är någon som saknar mig och jag kände hur varm jag blev inombords, att vara saknad det är ju helt underbart. Alla borde få uppleva det någon gång.

Mitt humör gick upp flera grader och jag kände ett akut behov av att skriva några rader. Det har väl inte hänt så himla mycket här men det har ju varit påsk och då var det full rulle här med skoterutflykter och fikande i snön. Konstigt att man blir så hungrig när man är ute. Trots att det var så dåligt före att vi knappt tog oss över sjön och inte kunde åka till någon riktigt bra utflyktsplats så hade vi mycket trevligt. Vi vuxna satt och solade och pratade och fikade förstås. De halvstora barnen körde skoter och den lilla bökade omkring i snön.

Det här gänget jagade vi upp ur förmiddagsvilan när vi kom en dag men om man lägger sig att vila mitt i skoterspåret så får man skylla sig själv.

Annars har det väl inte hänt så mycket alls häromkring förutom att jag har pysslat lite men det blir ett annat inlägg

Blog candy

2010-03-15T23:13:00.002+01:00

Karina firar att hon har haft 50 000 besökare och då kan man vinna en massa fina saker. Kika gärna in till henne.

Stress och minnesförlust

2010-03-09T15:02:00.001+01:00

Tänk att man alltid ska behöva känna sig stressad för nåt, nu är det mina essäer som tuggar på hälsenorna. Jag har skrivit ungefär hälften av vardera men nu har jag fastnat. Det går helt enkelt inte att komma vidare och jag blir galen. Det ska vara klart på fredag om jag inte minns fel….suck!

Dessutom har jag insett att jag nog lider av nån sorts minnesförlust eller nåt, senilitet kanske. Det händer ju lite nu och då att jag glömmer saker och trasslar och har mig men torsdagen innan jag skulle till Umeå sist var det verkliga bottennappet. Jag hade ju varit på årsmöte och när det allt var bortplockat och vi skulle släcka lyset och gå får någon syn på en bortglömd handväska. Hon håller upp den och frågar om nån av oss känner igen den. Unisont skakar vi alla på huvudet och vi enas om det måste vara vår ordförandes väska och jag erbjuder mig att ta med den eftersom jag ändå kör förbi på vägen hem. Jag får handväskan runt halsen och tänker att den är ganska lik min egen som ligger ute i bilen.

På med ytterkläderna och fram med bilnyckeln. Jaha! bilnyckeln ja, var är nu den? Jag kollar alla fickor och häller ut allt ur väskan med alla papper men ingen bilnyckel. Åkej, tänker jag, den sitter alltså kvar i bildörren. Kul, man får hoppas att bilen står kvar. Vid det här laget svettas jag inför obehaget att inte veta var bilnyckeln är. Jag rusar ut till bilen och kollar alla nyckelhål. Ingen bilnyckel och jag känner paniken komma smygande. Var i helsike kan nyckeln ha tagit vägen!?

I förtvivlan slänger jag upp väskorna på bakluckan och stirrar vildsint på handväskan som ser ut precis som min. En misstanke vaknar och jag kollar in genom bilfönstret, jag ser ingen handväska i bilen. Jag kollar på handväskan som ligger där på bakluckan och ser ut som in. Kan det verkligen….är det möjligt. Jag öppnar handväskan och kollar och jodå, det är min väska och i botten på den ligger, naturligtvis, bilnyckeln.

Inse känslan, jag känner inte igen min egen väska! Jag brukar visserligen inte ha med mig handväska men ändå….Inte blir det bättre av att en av mina kompisar i styrelsen tittar på mig och säger (med ett försmädligt flin) “Inser du hur illa ställt det är med dig? Till och med de gravt senila tanterna brukar känna igen sin handväska”

Endera är jag på väg att tappa greppet helt eller också får jag sluta stressa.

Vad har ni köpt på bokrean?

2010-03-06T15:19:00.001+01:00

För ni har väl handlat något eller…? Själv har jag köpt “Med gift i blodet” av Val McDermid till husets herre. “Det räcker inte med kärlek” av Jenny Lexhed och “Prins Annorlunda” av Sören Olsson och Yvonne Brynggård-Olsson till mig själv. “Kärleksmysteriet” av Martin Widmark och Helena Willis som jag ska läsa för mitt barnbarn när hon kommer hit. Det är en del i serien “LasseMajas Detektivbyrå” som jag tror att sonen har alla övriga delar av men han har nog växt ifrån dem vid det här laget.

Numera blir det mer TV och dataspel än läsande och när han läser blir det mest serietidningar. Men jag vägrar tjata, huvudsaken är att han läser, mina andra grabbar läste högvis med serietidningar i tonåren och nu läser de högvis med god och mindre god litteratur.

Just nu läser jag mest Sonja Åkessons dikter och Olov Lagerkrantz bok “Om konsten att läsa och skriva”. Det är dom jag ska skriva essä om, 2 sidor vardera och det ska vara klart “om fredag”. Kanske blir det bara en tumme, det återstår att se.

Mellan varven sitter jag ute i solen lite nu och då och så försöker jag städa lite så att inte huset förfaller totalt. Mat måste man ju dessutom ha flera gånger om dagen så ni förstår att jag har att göra.

Tillbaka till grottekvarnen således

Jag vann, jag vann, jag vann!

2010-02-18T08:51:00.003+01:00

Jag vann utlottningen hos Bröderna Bus .

Vad vann jag då?

Jo jag vann ett bäddset med motiv från Djungleboken. Fantastiskt, det blir Tilde (6 år på söndag) som får sova i det, Adam (14 år i morgon) är nog inte så impad av Djungelboken längre. Till honom ska det gärna vara något tekniskt.

Jag är jätteglad över att ha vunnit, jag brukar nämligen inte ha nån större tur i lotterier. Har ju varit med i många utlottningar och aldrig vunnit nåt trots att jag kapat åt mig flera lotter genom att länka med bild m.m. Den här gången orkade jag inte länka, jag lade bara en kommentar och vips var vinsten min.

Så det kan bli :)

Ha nu en riktigt bra dag i snön och solen/snöyran/slasket/kylan, ja vad ni nu än har för väder.

Rensa i röran

2010-02-11T12:30:00.002+01:00

Vi har väl alla våra röror som skulle behöve rensas, så även jag. Ibland känns det som om jag bara hinner rensa upp så börjar det hopa sig igen, den kan ju förstås bero på att jag är utrustad med nån sorts "ekorr-gen" som gör att jag samlar på allt och har väldigt svårt för att slänga något. Det kan ju vara bra att ha:P

Nu ska jag i alla fall anta utmaningen och rensa en röra per vecka, försöka i alla fall. Första veckan blir det skrivbordet och pysselbordet. Där har det verkligen hopat sig på sista tiden.

Om att roa sina barn

2010-02-09T13:34:00.001+01:00

Jag hör lite dåligt på ena örat och det brukar medföra en hel del roliga situationer. I alla fall tycker mina barn att det är roligt när jag svarar upp åt väggarna när dom pratar med mig eller när jag springer åt fel håll när telefonen ringer eftersom jag inte hör från vilket håll signalen kommer. Telefonen ligger ju sällan där den ska.

I går kväll utspelade sig en sådan episod.

Jag sitter framför teven och väntar på ett telefonsamtal när min mobil ringer. Jag flyger upp som skjuten ur en kanon och börjar febrilt leta efter telefonen som jag ju hör är ganska nära. Då hör jag någon som piper i vardagsrummet så jag vänder mig om. Där ligger yngste sonen dubbelvikt av skratt och piper “bakfickan”.

Visst sjutton, jag hade ju lagt telefonen i bakfickan för att slippa springa runt och leta men det glömde jag ju i hastigheten :D

Så har vi det hemma hos oss om kvällarna

Valpår – ett minne med vemod och obehag.

2010-02-08T11:40:00.001+01:00

Jag såg i dag att Fru Bus med familj har blivit med valp, en riktig liten skönhet. Dom har säkert tänkt både en och två gånger innan dom köpte den, som jag förstår det så är det inte deras första hund.

När jag läser hennes blogginlägg kommer jag ihåg när jag skaffade hund, ett inte helt behagligt minne. Jag var nyss fyllda 18 och hade ett litet barn på ca 4-5 månader, det var lite drygt ett halvår sedan jag flyttade hemifrån och jag kan säga att huslig var jag inte. Men jag hade alltid önskat mig en hund, en önskan som naturligtvis inte uppfylldes eftersom ingen kunde vara hemma med en liten valp. Dessutom var jag allergisk mot nästan alla pälsdjur så jag fick hålla till godo med en hamster som husdjur och det var inte riktigt samma sak.

Nu när jag var “vuxen” och fick bestämma själv så skulle jag ha en valp, så var det bara. Eftertanke och planering, vad var det? Vi svarade på en annons och hämtade en liten söt grå valp, en korsning mellan gråhund och schäfer och jag tyckte att livet var perfekt…..ett litet tag. Snart nog upptäckte jag att det inte var så lätt att ha både ett litet barn och en krävande valp samtidigt, dessutom bodde vi på tredje våningen i ett hyreshus och det gick naturligtvis inte att hinna ut med den stackars kissnödiga valpen. Jag tordes ju inte lämna barnet ensam inne.

Följden blev att det tog ganska lång tid att få den lilla gulliga valpen rumsren, men det gick till slut. Kanske för att det lilla livet var intelligent nog att förstå att det inte uppskattades med pölar överallt inomhus. Den här lilla valpen ville dessutom tugga och bita i allt, lekasaker och nappar som låg på golvet var mycket uppskattade att tugga på. Speciellt napparna, det gick åt ganska många innan jag fick honom att förstå att det inte var tillåtet.

Valpen växte, som ju valpar gör, ganska fort och blev snart ganska stor och stark och mycket, mycket envis. Det var knappt att jag orkade hålla kopplet när yrvädret hade hittat något att nosa på. Mer än en gång höll jag på att stå på näsan i diket, då var den stackars hunden billig kan jag säga.

Om det hade varit i dag så hade jag först läst en och annan bok om valpar och hunduppfostran och dessutom kanske gått en och annnan valpkurs. Men då trodde jag att det skulle vara lätt att uppfostra en hund, den var ju fortfarande så gullig och rar….emellanåt. När den inte bet mig i fötterna när jag gick förbi, eller tuggade på mina skor och gnagde på stols- och bordsben vill säga.

Så småningom lärde sig den lille sonen att gå och han blev helt plötsligt väldigt intressant för en uttråkad unghund. Det började så smått med att hunden slog efter benen med tassarna och fällde den förhoppningsfulle unge mannen på hans väg mot äventyret. Med gråt och tandagnisslan som följd och en åthutning åt hunden som inte förstod ett dyft. När barnet blev duktigare på att springa blev hunden mer jaktinriktad och sprang efter och nafsade i benen. Det var inte heller populärt, jag började nu bli lite fundersam över hur detta skulle gå. Hunden löd inte alls som jag hade tänkt mig och barnet började visa tecken på hundrädlsa. Inte så konstigt alls.

En vacker dag gick det inte heller så bra vilket vilken intelligent människa som helst hade kunnat räkna ut. Men tonåringar med vuxenambitioner är inte så väldigt intelligenta, eller också så förtränger dom intelligensen till förmån för en ohälsosam tjurskallighet. Den dagen sanningen gick upp för mig var när hunden först bet till lite hårdare än vanligt i det mjuka barnet. Det blev en rispa och jag förstod att jag måste sätta mig i respekt. Aningen för sent bara för hunden hade redan övertaget och bet mig i handen för att markera sin ståndpunkt.

Resultatet blev att jag blev rädd och stängde in det stackars djuet i badrummet medan jag klädde på oss och åkte till akuten för att få en stelkrampsspruta. Sedan var goda råd dyra, jag kunde ju inte ha hunden i badrummet och samtidigt kände jag att jag inte klarade av honom. Ut kom han till sist och han var så lugn och go men jag var redan rädd och kunde inte komma över det. Jag ringde runt till vänner och bekanta och bekantas bekanta, men ingen kunde ta hand om en halvvuxen, halvvild hund.

Det enda som återstod till slut var veterinären och en spruta för att ända hans liv. Jag hade inget körkort så jag tog barnet i vagnen och hunden i koppel och gick vintervägen över älven för det var närmast. Sedan satt jag där och höll i honom medan hjärtat stannade. Det var ett tungt och svårt beslut men jag såg ingen annan råd.

Jag var för ung och för omogen och hade inte tänkt på vad det innebär att skaffa en hund. Inte lyssnade jag på mer erfarna människor heller, jag ville bara ha något som jag alltid önskat mig och med en treårings hela envishet skaffade jag mig det också. Det tog många många år innan jag skaffade hund igen, inte förrän äldsta sonen behövde någon som tog hand om deras hund kände jag mig mogen.

Sickan var en underbart snäll och ljuvlig hund. Lydig för det mesta, men ibland gjorde hon sig döv för alla förmaningar. Hon tyckte nog att en gråhårig gammal dam kunde få ha lite frihet ibland. Tyvärr blev hon sjuk och vi fick inte behålla henne så länge men hon förgyllde vår vardag med sina upptåg under den tid vi fick rå om henne.

Vinter och vår

2010-02-06T17:38:00.001+01:00

Så här ljust är det ute klockan fyra på eftermiddagen men väderkvarnen och lekstugan sover fortfarande sin vintersömn med snömössan nerdragen över öronen.

Inomhus är det i alla fall vår med tulpaner på bordet. Annars är det lugnt och fridfullt här i huset. Här och var hittar man avlagda änglatofflor men jag orkar inte bry mig i dag.

Jag vill ta det lugnt och njuta av helgen, äta ett och annat gelehallon och slötitta på tv. Jag har flera inspelade avsnitt av serien Lost som alla andra förmodligen har tittat sig mätta på men som jag av någon anledning aldrig fastnade för.

Nu när det går tre avsnitt åt gången försöker jag “titta in mig” på den men det går inte så strålande. Jag glömmer några avsnitt här och där och fattar inte så mycket, men det gör väl egentligen inte så mycket. Det är i alla fall ingen serie som jag skulle vilja betala hundratals kronor för att köpa.

Annars händer det inte så mycket här på landsbygden utom att det snöar och är –25 grader ungefär varannan dag. Omväxling förnöjer och inga tak har ännu rasat in här trots all denna snö.

Nu ropar gelehallonen på mig så jag måste gå:) Ha en skön helg.

Tiden går inte, den springer

2010-02-02T10:04:00.001+01:00

Det är ju inte klokt hur fort tiden går, nyss var det julafton och nu är det redan 2:a februari. Inte undra på att man känner sig gammal som gatan emellanåt;)

Man ser ju på barnen hur fort det går, mitt yngsta barn var ju nyss en liten, liten knatte

och nu är han snart 14 år och lika lång som pappa.

Mig har han ju vuxit ifrån för länge sedan, jag är ju bara 157 cm lång så det gick ju rätt fort.

Ännu värre blir åldersnojan när jag har min äldste son i närheten, han är redan 35 år !! Hur gick det till, jag är ju fortfarande ung, eller…!? Jag tröstar mig med att jag nog inte är så gammal ändå, jag var ju bara ett barn själv när jag fick honom, inget som jag har rekommenderat mina egna barn. Tvärtom har jag gett dom rådet att inte skaffa barn före 25 års ålder och hittills har då två av dom följt det rådet.

Så står det till här hemma i dag, åldersnoja och stress, nu är det nämligen hög tid att duscha och fixa till fejset för ett besök på banken.

Ha en bra dag alla bloggisar.

Dagens höjdpunkt

2010-01-29T19:44:00.001+01:00

Detta var dagens höjdpunkt, en färsk underbart god semla med lagom mycket grädde och mandelmassa. Jag njöt av varje tugga.

Dagens gnäll

Men…..jag njöt inte riktigt av omgivningen, tyvärr. I vårt samhälle har vi nämligen inget mysigt kafé för dom har lagt ner så nu är vi hänvisade till allaktivitetshusets café. Det är en stor lokal med hemsk akustik, varje ljud förstoras och det blir fruktansvärt surrigt på ett negativt vis.

Detta tråkiga fik med egen lekhörna är alltså det enda som står till buds och dit går naturligtvis alla, både ungdomar, pensionärer och småbarnsföräldrar. Nu ska jag verkligen ge mig ut i hetluften och klaga på småbarnsföräldrarna. Känsliga läsare med småbarn ska kanske sluta läsa här:)

Jag har naturligtvis egentligen inget emot varken småbarn eller deras föräldrar om det inte vore för det fenomen vi varje gång får uppleva när vi ska fika. De medhavda barnen fikar fort som attan för att hinna vara i lekhörnan en stund och det är ju inget konstigt med det om dom håller sig i lekhörnan. Det som stör mig är att föräldrarna tycks tro att så fort barnen går till lekhörnan så upphör föräldraansvaret. De små rara liven försöker emellanåt slå varandra fördärvade utan störande inblandning av vuxna.

Dessutom bestämmer de sig allt som oftast att ha strumplästrace bland borden i caféet under högljutt skrikande och knuffande. Det är inte lätt att slappna av och njuta och småprata under sådana förhållanden. Varför håller inte föräldrarna ett öga på sina barn? Är jag extremt gnällig när jag tycker att det är jobbigt att inte kunna sitta i lugn och ro och fika?

Har jag blivit en gnällkäring? Kanske, men jag önskar mig i alla fall en lugn vrå där jag kan sitta med vänner och fika och prata och ha det trevligt.

Men hur som helst så var semlan helt underbar

Windows Live Writer

2010-01-28T23:31:00.001+01:00

Det här programmet ska ju vara så bra så nu ska jag verkligen prova, igen. Förra gången tyckte jag inte alls att det var speciellt bra och jag avinstallerade ganska fort. Egentligen vet jag inte om det var programmet det var fel på eller om det var mitt tålamod. Jag har nämligen så mycket tålamod som ryms på ett knappnålshuvud, den gamla sorten som bara är som en lite flugskit.

Den här bilden är bara ett test för att se om det fungerar som det ska. Personligen tycker jag nog att det blev lite häftigt. Men egentligen borde jag nog gå till sängs nu i stället för att leka. Eller kolla bloggar en stund kanske, det känns mer lockande eftersom jag är hur pigg som helst för tillfället.

Ny månad - Ny läxa

2010-01-27T14:02:00.002+01:00

Jo så är det, jag funderade ett tag på att lägga ner hela kursprojektet men bestämde mig för att åka till Umeå helgen som gick i alla fall. Träffen medförde att jag känner mig peppad att fortsätta, jag känner nog också att det vore ett nederlag inför mig själv att sluta. Att starta ett projekt för att sedan lägga det åt sidan medför bara dystra tankar så nu tar jag fart igen.

Här ska skrivas så till den milda grad, ja hemma alltså, här på bloggen får det väl gå som förut med inlägg när jag känner för det och dessemellan stiltje.

Helgen var alltså alltigenom trevlig med en heldag på föreläsning som nästan tog musten ur mig. Intressant men väldigt tröttande är man inte har sovit så bra, antagligen såg vår lärare mina desperata men diskreta gäspningar för det kändes som om vi hade fler raster än vanligt. Under lördagens seminarier var jag inte med av flera orsaker så då passade jag på att följa med Jenny till stan. En shoppingdag helt på mina egna premisser är det många år sedan jag hade så jag började med att avverka centrum något planlöst och plötsligt fångas min blick av en skylt hos en frisör. Där stod " I dag har vi tid för dig. Välkommen in", det kändes som om det var riktat enkom till mig så jag gick in och blev klippt efter konstens alla regler. Härligt att få en ny lättskött frisyr, en fukta-och-dra-fingrarna-genom-håret-frisyr. Nu skulle den bara behöva en ny häftig färg också så kanske jag känner mig som pånyttfödd. Det kan behövas.

Kvällarna ägnades åt att äta gott och umgås med sonen och hela hans familj. På söndagen åkte jag hemåt och en resa utan missöden är väl ingen resa så det började helt lugnt med renar. Först en ensam ren som stod mitt på vägen, jag tyckte det var konstigt att den var helt ensam så jag saktade in och tittade runt i skogskanten men såg ingen fler. Men bakom kurvan några tiotal meter längre fram var det smockfullt av dem. Hela vägbanan var full av djur som ägnade sig åt att slicka i sig salt från vägbanan. Tur att jag redan hade saktat in så det enda som hände var att jag blev aningen frustrerad på dom dumma djuren som inte ville flytta på sig. Eller egentligen är det väl inte djuren som är dumma, det är människorna som vant dem vid höga motorljud så att de tappat respekten för trafiken. En bil låter ju ingenting i jämförelse med skotrar och helikoptrar som är dessa djurs vardagsmat när de ska drivas ihop.

Andra missödet var snöstormen som väntade mig strax innan skymningen, ju mörkare det blev ju mer snöade det och mina älskade extraljus var helt plötsligt värdelösa. Jag stannade till på en p-plats för att vila ögonen ett tag och när jag körde ut därifrån kom tredje missödet. Ena halvljuset slocknade och jag fick köra genom det tätnande mörkret och snön med bara ett halvljus. Framme i Lycksele fick jag i alla fall hjälp med att avhjälpa det felet av min dotters pojkvän. Det var ju inte så dumt för då fick ju hon och jag anledning att sitta ner en stund och prata. Tråkigt nog var jag hemma cirka 1½ timme senare än väntat men jag hade ju ingen tid att passa egentligen så man får ta det med jämnmod.

Nu ser jag i alla fall fram till nästa träff och utflykt.

Ingen ordning alls på Englagården

2010-01-21T02:21:00.004+01:00

Här är det ingen ordning alls som ni nog har märkt.

Det är ju faktiskt några tappra som läser och kommenterar fastän det är jul nästan fram till påska.

Nu har jag i alla fall bytt header och vän av ordning som tittar ordentligt ser säkert att bilden ser konstig ut.

Eller kanske ingen hade upptäckt det om jag hållit tyst, men nu är jag ju en gång sån att jag kan inte hålla tyst.

Håhåjaja.

eller nåt sån't

*****************

Vad gör ni så här i efter-jul-tider, eller före-påsk-tider, vilket ni vill?

Jag har suttit begravd i papper, det är bokslutstider här och det är lika svettigt varje år.

Man kunde ju tycka att jag borde ha lärt mig vid det här laget,

men det har jag inte.

Eftersom man bara gör bokslut en gång om året så hinner jag glömma hur man gör

eller om jag hinner förtränga, det ska vara osagt.

I alla fall så är jag lika osäker varje år och alltid blir nåt fel och så sitter jag och svettas och kolla och svettas och kollar tills jag blir less och hivar över hela skiten på dom stackarna som ska kolla att allt står rätt till med redovisningen och ekonomin och som ska ge oss ansvarsfrihet.

***************************

Jag ska banne mig göra slag i saken och gå en uppfräscningskurs i redovisning i år.

Visserligen har jag läst ekonomi på gymnasiet för så där en tjugo år sedan

(himmel så gammal jag känner mig nu)

men sedan så höll jag inte kunskaperna vid liv och nu när jag försöker skaka liv i dom så blir det skakigt. Minst sagt.

*******************

Med det sagt så kan vi prata om annat

förträngning kanske.

Jag hade lyckats förtränga att jag går en skrivkurs så jag har missat deadline för min skrivuppgift (skäms).

Dessutom höll jag minsann på att missa att jag skulle ha kurshelg nu till helgen.

Och, dessutom, har jag inte hunnit läsa alla andras uppgifter som jag dessutom förväntas kommentera och ge konstruktiv och intelligent kritik.

Jag hoppas att jag kommer ihåg att skriva ut dom så att jag kan läsa dom natten innan fredag i alla fall.

Jag känner mig som en pubertal 15-åring som ska stå inför läraren och skämmas för att jag inte har gjort mina läxor.

Det vill säga att jag skulle känna mig som en femtonåring om jag nu inte hade såna hemska svettningar.

Dom kommer i tid och otid, mest otid faktiskt och då blir jag så varm att det nästan ångar ur öronen.

Och svetten rinner, mest i håret och bakom öronen faktiskt,

undrar om jag har mest svettkörtlar där.

Så nu får jag stå där som en jäkla övergångsålders-svettig femti-plussare i stället,

det är inte ett dugg bättre kan jag säga.

Jaha, nu var väl det ämnet uttömt så vad ska vi nu prata om?

*************************

Sömnbrist kanske

jag kan inte sova nämligen.

När jag ligger framför teven så är jag så trött att jag har stora svårigheter att hålla ögonen öppna

Men så fort jag ligger i sängen så blir jag klarvaken.

Jag funderar på allt möjligt, som att måla om, eller möblera om, eller banta, eller andra lika konstruktiva funderingar.

Sedan räknar jag får men dom håller mig bara vaken så då försöker jag räkna nåt annat i stället men det gör mig bara ännu mer vaken.

Då försöker jag rensa hjärnan på tankar och det är inte så lätt med en hjärna som min.

Så fort jag har rensat ut några gamla avdankade tankar så poppar det upp nya fräscha från ingenstans.

Har ni det så också?

************************

Nu ska jag i alla fall försöka sova fastän jag blev lite uppskrämd alldeles nyss.

Jag trodde att en av mina bloggvänner hade slutat blogga, usch det var inte roligt.

Jag letade och letade och letade men bloggen var försvunnen men så kom jag på att jag nog hade hennes mailadress i alla fall så jag loggade in på mailen.

Och där hade hon lämnat en vägbeskrivning tilll sin nya blogg

Tack och lov.

Jag skulle ha saknat henne alldeles förskräckligt

även om jag kanske inte alltid är så duktig på att kommentera men jag läser ofta ofta.

*********************

God Natt

eller kanske det är

God Morgon

nu.

*****************

Vad är det för jäkla fel på blogger egentligen, det är omöjligt att skriva som man vill. Alla blankrader mellan styckena försvinner när man publicerar och allt blir bara en enda lång sörja. Jag blir så irriterad att jag skulle byta bloggportal om det inte vore så besvärligt.

inget nytt här nej...

2009-12-17T15:03:00.003+01:00

I dag har det inte hänt mycket här i Englagården.

Jag hade tänkt göra så mycket men jag vet inte riktigt hur det gick till, timmarna rusade fram medan jag bara gick långsammare och långsammare. Framåt lunch insåg jag att det var en sån där dag när inget blir gjort och så gav jag upp och lutade mig bakåt.

Men jag har i alla fall tvättat två maskiner, målat en halv hylla, lagat mat och pratat med sonens mentor i skolan för att höra vad dom kan ställa upp med eftersom sonnen behöver lite extra hjälpmedel på grund av synen, eller snarare brist på syn om man säger så.

Det var då inte mycket kan jag säga, det lät som om dom nog kunde tänka sig att låta honom ha ett hjälpmedel men allt annat skulle han få sköta själv. Nåja, vi får väl se hur det blir med den saken, jag är inte den som är främmande för att ställa krav när det gäller mina barn. Jag blir som den berömda lejoninnnan och ryter gärna till lite extra för att de små (nåja, 180 cm) liven ska ha det bra.

Nu ska vi bara vänta på att synrehab ska säga sitt så ska dom nog få höra på när jag säger mitt. Att se ordentligt bör väl ändå höra till mänskliga rättigheter, om det inte redan finns inskrivet så tycker jag att det är dags att göra det nu.

****

Över till julen, den står fortfarande för dörren så att det är svårt att öppna men vi lyckade i alla fall tränga oss ut och åka till lilla Staden i går. Där besökte vi nästan alla affärer och gjorde slut på resten av gubbens surt förvärvade pengar på julmat och lite annat smått och gott. Mest gott faktiskt. Vi hemsökte förstås dottern också och kollade så att hon julpyntat ordentligt, det hade hon inte förstås men å andra sidan får man inte plats med så mycket när man samsas två stycken i en etta och har så mycket porslin och glas att det nästan fyller ett helt rum. Kan inte fatta hur det gått till, mina skåp är ju fortfarande överfulla. Jag har talat om för henne att hon inte kan spara på allt och att hon måste sortera ut sånt hon inte behöver, då fnyser hon bara och tittar konstigt på mig. Jag kan inte förstå varför, funderar fortfarande på det.

******

Nåja, nu är det i alla fall snart kväll och temperaturen här ligger på ca. -25 grader, garanterat myggfritt alltså, och man kan med gott samvete tända alla ljus och sjunka ner i soffhörnet. Som fortfarande är till full belåtenhet, hur mysigt som helst. Man kan ju bara inte ge sig ut på en kvällspromenad när det är så kallt att näsan fryser ihop när man andas. Tänk om den fryser bort, då vore det allt bättre att några valkar frös bort i stället. Man kanske kan hänga ut dom tills dom är djupfrysta och sen bara bryta bort dom. Himla behändigt och mycket billigare än fettsugning.

********

Nu ska jag sluta svamla och göra nåt vettigare.

Kram på er allihopa

Julen

2009-12-10T08:54:00.003+01:00

Har ni märkt att julen står för dörren?

Det är stört omöjligt att komma ut längre, haha.

Skämt åsido, här har bakats och pysslats en hel del.

För att inte tala om pyntats, kyrkor och krubbor plockas fram och flyttas runt.

Ljusstakar och julgrupper poppar upp här och var och man önskar att det fanns fler bord, skåp och hyllor att ställa allt på.

Några extra rum vore inte helt fel heller.

Nu är jag ju inte så säker på att mannen skulle rusa till och bygga ut huset bara för att jag vill ha fler rum att pynta.

Men man kan ju önska, det är ju jul och tomten har väl vässat öronen och pennorna för att hör och anteckna alla våra önskningar.

Lucia står bakom dörren och övar sig på sånger och vilken tidig kolsvart morgon som helst hoppar hon och hennes följe fram och sjunger nattsärkarna av oss.

Och bjuder på lussebullar och pepparkakor och framför allt ljus.

Det där med ljus påminner mig om en sak som hände för en hel del år sedan. Jag gick på komvux och vår grupp gick till aulan på luciamorgonen för att se på lucia.

Det var så stämningsfullt med all sång och alla ljus, men en av killarna i gruppen var sen.

Lucia tågade just ut när han kom och vi gick till fiket för att äta lussebullar och vi beklagade att han hade missat föreställningen och alla ljusen förstås.

"Jag har sett nog med ljus i dag" morrade han och såg sammanbiten ut.

Vi tyckte att han verkade lite negativ så vi bad honom att vidareutveckla det.

********

Jo, så här var det, han hade under ett par veckors tid jobbat hårt med sin bil för att dra nya kablar i elsystemet.

Han ville inte riskera kortslutning med alla risiga kablar som satt där förut.

Kvällen före lucia var han äntligen klar så på luciamorgonen tågade han glad i hågen ut till bilen för att åka till skolan och titta på Lucia och alla hennes ljus.

Han startade bilen och skulle köra i väg när han uppmärksammade att det luktade konstigt.

Som bränd plast.

Han hoppade raskt ut och öppnade motorhuven för att ta sig en titt och vips så brann en munter brasa i kablarna.

Han klarade sig med blotta förskräckelsen men blev sen förstås, han måste ju vänta på brandkåren. Under tiden han väntade brann det friskt i bilens alla brännbara ämnen.

Man kan ju förstå att han inte var speciellt intresserad av ljus under resten av luciadagen.

Lite bilder

2009-11-29T02:04:00.003+01:00

Jag tänkte att jag skulle visa lite bilder i dag, jag har pyntat skåpet i köket med mina mormors-hjärtan som är sydda av min mormors gamla kökshandduk.

********

Adventsljusstaken är den samma som i fjol men årets ljus är så stora att jag var tvungen att ställa dem lite omlott för att de skulle få plats i tråget.

De vackra siffrorna har Monika gjort.

********

Så var det julgardiner då, jag har bestämt en gång för alla att inga julgardiner mer så det blev en linnegardin med handvirkad spets.

Min mor virkade denna spets till mig för 35 år sedan, då satt den på en grön och vitrandig gardin. Efter jul ska jag virka en likadan spets så att jag får likadana gardiner i båda fönstren.

****

Annars har jag inte pyntat så mycket, jo jag har ju förstås plockat fram stjärnor och ljusstakar och även några tomtar.

Den riktiga stämningen har inte riktigt infunnit sig i år och jag tror att det beror på att det inte finns någon paket-kalender i vårt hem i år.

Sonen som nu är tretton har förklarat sig för gammal för sådant och utan allt trassel och tankevånda för att komma på vad som ska läggas i alla dessa paket har det inte blivit någon adventsstämning.

I alla fall tror jag att det är det som är felet.

Eller också är jag för gammal

eller för tråkig

eller har för taskigt väder

eller bara är tjurig i största allmänhet.

Det kan man aldrig så noga veta.

****

Men lite stämning smög sig i alla fall på i kväll när jag tände en massa ljus och kröp ihop i vår sköna soffa.

Doften, ljuset och värmen från tända ljus är så lugnande och stämningsskapande.

Jag önskar er en riktigt skön 1:a advent.

Nya soffan

2009-11-23T09:02:00.002+01:00

Nu tronar den på hedersplatsen, den nya soffan.

Men tyvärr är det stört omöjligt att ta bra foton nu, soffan ser ju helt urblekt ut och det är den inte.

Den är svart, väldigt svart, men fin:)

****

Det är så ostädat i resten av rummet så det fick bli en närbild som ju egentligen inte säger speciellt mycket om helhetsintrycket.

Det får komma senare, i veckan ska jag försöka komma till skott och måla bordet vitt så det lyser upp lite. Jag borde också måla hörnskåpet, egentligen borde hela vardagsrummet målas men just nu känns det inte genomförbart.

Suck

****

Men jag är i alla fall jättenöjd med soffan.

Den är skön att både ligga och sitta i och dessutom ser den ju så mycket bättre ut än den gamla som nu är utburen till förvaring i väntan på våren och grovsopor.

Det är så skönt att äntligen bli av med den.

Nu luktar inte vardagsrummet gammal hund längre

nu luktar det ny soffa i stället.

Såååå mycket bättre.

****

Ha det gott

Bloggvärldens fulaste blommor?

2009-11-19T19:55:00.003+01:00

Jag tror faktiskt att jag har bloggvärldens fulaste blommor;)
Den längst till vänster följde med krukan den står i, då var det bara några gröna strån men den har växt till sig.
Den i mitten är en så kallad rumsbambu som är planterad i grus, den har nästan-dött flera gånger men skjuter hela tiden nya skott.
Den längst till höger vet jag inte vad det är men har ett underligt växtsätt. När jag köpte den hade den en enda stor bladkrona men så tappade den alla blad och jag klippte av den en bit så det bara blev en stam. Sedan blev den stående bakom en gardin i flera månader och när jag äntligen kom mig för med att kasta den så hade den skjutit två nya skott. Det är därför den ser så konstig ut.

****

Trots deras utseende kan jag inte kasta dom, alla mina vänner tycker att dom är anskrämliga men jag tycker dom är personliga. Kanske har jag nån underlig böjelse för fula växter, det finns säkert ett fint latinsk namn på det;)

****

Har ni några fula blommor som ni ändå gillar?

Nu är den här!

2009-11-19T14:45:00.003+01:00

Den nya soffan alltså och så här såg det ut i går när jag var tvungen att åka iväg.

Vi hann få av plasten och kartongen sedan var det dags för sambon att åka till jobbet och jag skulle till sjukgymnasten.

Jag har nämligen haft känningar av ischias ända sedan tidigt i våras men nu blev det akut och jag kunde nästan inte gå, benet bara vek sig. Nu visade det sig att det inte var ischias utan bäckenet på höger sida som hade kommit snett, något som heter s-leden hade hoppat ur så jag har gått omkring och varit sned. Kanske därför jag har haft så lätt att snubbla eftersom höger ben blivit lite längre.

Sjukgymnasten drog i alla fall till det hela och det kändes skillnad direkt, dessutom har jag hittat världens gulligaste och bästa sjukgymnast. Synd bara att han är privat så det blir lite dyrt men det kan det vara värt.

Jag fick stränga order om att inte lyfta eller ramla på halkan dom närmaste 3 dagarna så att bäckenet hinner stabilisera sig.

Hmmm...hur ska det gå, vi ska ju möblera om. Det får bli sambon och sonen som får bära och slita, som vanligt, men i vanliga fall brukar jag ju kunna hjälpa till lite i alla fall.

Eller som sonen skulle säga "hjälpa till? Vara i vägen menar du."

****

Just nu är vårt vardagsrum proppfullt eftersom vi inte kunnat få ut gamla soffan ännu. Hela gården är som en skridskobana så att bära ut den till bryggstugan får bli en senare fråga.

Jag vill ju inte att hela familjen ska sitta gipsad till jul, men nog känner jag den gamla vanliga irritationen. Jag vill ju fixa till nu, direkt, helst i går.

Vi får väl be till vädergudarna om riktigt vinterväder så man törs gå ut.

****

Nu är det hög tid att börja med middagen så nu får det bli slut på svamlandet.

Ha det bra

Pizza någon?

2009-11-14T14:32:00.006+01:00

Här i huset ska det bli hemlagad pizza till middag i dag

om någon av er bodde tillräckligt nära kunde ni titta in och äta en bit.

Men jag är rädd att jag bor allt för långt bort.

~~~

Annars händer inte speciellt mycket här, jag har stått och grävt igenom hela pappersinsamlingen för att hitta ett reklamblad med ett erbjudande om rabatt på en spelkonsol.

Jag är en sån där människa som bara tittar igenom reklamen helt flyktigt och sedan slänger den och sedan om jag nån gång behöver hitta något så får jag stå där och gräva igenom ett ton gamla tidningar och reklambroschyrer.

Inte hittar jag den heller så det blir nog att köpa den till ordinarie pris, om vi nu ska köpa den alltså. Som ni förstår så är det julklappsplanering på gång här och det är ju inte alltid så lätt.

När barnen blir äldre önskar dom sig ju nästan bara dyra saker och då vill man ju att dom ska få åtminstone en önskeklapp. Även om dom ju blir glada vad än dom får så vill man ju så gärna.

Ni förstår säkert vad jag menar.

****

Vår nya soffa kommer på onsdag och jag är sååå exalterad;)

Det ska bli så kul att äntligen, äntligen få en fräsch soffa som inte luktar gammal hund. Den vi har nu måsta man ut med och vädra minst en gång i veckan annars luktar hela huset som om vi aldrig städat, någonsin.

Ja alltså, vi kånkar inte ut hela soffan förstås (även om det skulle behövas) utan nöjer oss med att kånka ut alla dynor.

Det bästa av allt är ju att den nya soffan kan jag "klä av" och tvätta när det blir solkigt. Inte för att det syns på svart men jag har planerat att skaffa en klädsel till för att ha att byta med.

Man kan ju råka spilla eller så:)

****

Jaha, nu ska jag surfa runt och se vilka tokigheter ni nu har hittat på.

***

Ha det gott.

Vackert

2009-11-10T23:54:00.003+01:00

Precis så här vackert var det i dag när jag åkte till Storuman

det är så fint med solbelyst frost, det glittrar som dimanter och man blir på riktigt bra humör. Det behövdes för jag har känt mig lite trött på sista tiden men nu när ishalkan är borta ska jag börja med mina promenader igen.

Jag har varit riktigt slö hela sista året så flåset är inte vad det borde vara, dessutom lyssnade jag på en föreläsning om benskörhet i dag och blev lite förskräckt.

Varannan kvinna över 50 lider av benskörhet, ruskigt.

Från det ena till det andra

när jag skulle välja kläder i dag kom jag på att jag måste vara världens tråkigast människa.

Min garderob består av ett otal svarta tröjor, några grå och en naturvit.

Alla byxor är svarta eller mörkblå.

Undrar vad det säger om mig.

Äntligen!

2009-11-09T19:04:00.002+01:00

Efter sju sorger, åtta bedrövelser och diverse skoterinköp;)

så har jag nu äntligen beställt en soffa.

En Ektorp (förstås) med svart klädsel, hmmm...man kan inte få allt

så nu går jag i väntans tider.

Vi hade en del diskussioner om färgen

att det inte skulle bli vitt var vi rörande överens om.

Det skulle aldrig funka i detta hus, då skulle vi ha en grådassig soffa

och en vansinnig morsa (jag alltså).

Därför bestämde vi oss till slut för en svart eftersom den ena av våra skinnfåtöljer är svart

och riktigt snygg (den andra är bajsbrun) tyvärr

och en soffa i den färgen var aldrig ett alternativ:)

Om jag nu bara fick tummen ur och måla vårt mörbetsade bord vitt så skulle mycket vara vunnet.

Men....

nu blir det väl så mörkt i vårt pyttevardagsrum så jag är tvungen att ljusa upp med något.

Man kanske skulle kunna "spilla" en massa färg på öppna spisen så att jag är "tvungen" att måla den vit också.

Kvinnans list övergår mannens förstånd har jag hört

endera så är jag inte speciellt listig eller så har min man ett enormt förstånd.............................................Nääääee, troooor inte det!

Jag har nog bara inte legat i tillräckligt mycket.

Nu ska jag i alla fall sluta surra och göra nåt annat

som till exempel att

kura ihop mig i soffhörnet med en massa tända ljus.

Ja alltså jag i soffan och ljusen på bord och hyllor.

Men det förstod ni väl

eller?

Kall i rumpan

2009-11-06T11:58:00.002+01:00

Jag inser ju just att ibland har jag lite konstiga funderingar.
Som i dag till exempel.
Vi hade precis ätit och jag satt och läste när jag kände jag att jag var så kall om baken,
alltså
det kändes som om jag suttit på is en stund.
Jag funderade en stund på om jag skulle ta på ett par byxor
till
eller om jag skulle sätta mig på elementet (dålig idé)
eller om jag bara skulle härda ut.
Så började jag fundera på varför jag var så kall, det är inte kallt inomhus och jag fryser inte
alltså har jag kanske bara dålig blodcirkulation
i skinkorna.
Vad händer med kroppsdelar som har dålig cirkulation?
Jo dom kan skrumpna ihop och falla av....eller nåt.
Fattar ni vilken överraskning om rumpan trillar av nästa gång man drar ner byxorna.
Vad gör man då?
Finns det skinkimplantat?

2009-10-07T11:25:00.002+02:00

Hej igen, jag inser ju att det är dags för ett litet livstecken igen.

Egentligen borde jag väl ha skrivit i går när adrenalinhalten var som högs men då hade nog min blogg blivit tvångsraderad på grund av för mycket fula ord.

Är det nån som undrar varför?

Bra, då får jag anledning att berätta;)

Jag skulle alltså opereras igen för fjärde gången sedan i juli, att jag är less är dagens understatement men i alla fall.

Jag satte mig på bussen kvart i nio, inte så tidigt men ändå... och så åkte jag en timme till L-sele, tog en taxi till lasarettet och stormade in på avdelningen, laddad till tusen inför operationen.

Och då.....(ödesmättad musik)

möts jag av ett "Tyvärr, du får åka hem igen, vi har ingen narkosläkare till din operation"

Vaddåförnåtsadu!!?

Jag blev alldeles svart i ansiktet av svald ilska, kag kunde ju inte skälla på den stackars sekreteraren som bara framförde budet.

Skjut inte leverantören....eller nåt.

Men jag lovar att om läkaren, som inte fick tummen ur och höra av sig i tid, hade stuckit fram sitt fula nylle just då hade det blivit en läkare mindre på detta lasarett.

Där hade jag alltså suttit på bussen i en timma.....i onödan

dessutom skulle jag ju inte vara hemma förrän strax efter ett.

Fyra timmar åt helsike för att läkarna tror att alla som ska in på op bor på samma ort som lasarettet.

Karlar alltså!

Dessutom var då bussen hem försenad för att nån pottsork....

säkert en karl det också...

har haft sönder en bro nånstans mellan Umeå och Vännäs så alla bussar och lastbilar måste köra en omväg för att dom inte ska rasa ner i älven.

Såna dagar kan man också ha.

Vad tror ni att jag gjorde när jag kom hem?

Ja, inte var jag duktig och gjorde en massa nytta inte.

Nä, jag var hungrig som en varg så jag gjorde i ordning en försenad lunch, satte mig framför teven och åt och sedan....poff....så sov jag.

Som en gris.

Jaha, nu när jag har klagat så kan jag ju säga att efter omständigheterna så är det ganska bra här. Nu när jag inte blev opererad så kan jag ju åka till Umeå och vara med på föreläsning och textseminarium i helgen och det blir ju kul.

Och nervöst för då ska jag för första gågen live få höra vad nån annan tycker om något som jag har skrivit.

Det känns ungefär som om jag ska lägga upp mig själv naken på bordet för bedömning så då kan ni ju tänka er känslan av skräck och dallrande nerver.

Snöat har det gjort i natt också, säkert en decimeter eller två så bilen gick som en smörbit på en het potatis i morse när jag skulle skjutsa sonen till bussen.

Den ville bara åt diket, jag hade ju bara sommardäck minsann.

Jag pustade lättat ut när jag kom in och hann inte dra åt mig andan förrän ungen ringde och beordrade ut mig igen.

Han hade glömt skåpnyckeln så det var bara att dra in andan ordentligt

och ut i smeten igen.

Kul....näe

Nu måste jag i alla fall sätta mig och läsa noveller från en massa förhoppningsfulla kurskamrater inför helgen.

Ha det bra

Nu är det höst

2009-09-16T14:12:00.002+02:00

Jag tänkte bara tala om det utifall att ingen annan lagt märke till det:)

Det är ju så soligt och fint ute att man kan ta miste....om man inte såg alla gula löv som singlar omkring och lägger sig till ro i dammen.

Egentligen har jag inte mycket att berätta om för det händer just inget här nu annat än att jag har ångest inför mitt "utbildningsprojekt". Det hänger över mig som en mara. Jag måste skriva, jag måste skriva, jag måste...osv. Naturligtvis har allt gått i baklås och jag sitter och tittar på mina bakgrundsanteckningar och kommer inte på ett skit.

Vad har jag gett mig in på?!

I övrigt lunkar livet på i samma hjulspår som vanligt, jag är precis lika disträ som vanligt och precis lika trög som vanligt. Dessutom väntar jag på ännu en operation...som vanligt. Ännu har jag inte fått någon kallelse och jag kan inte påstå att jag mår så himlastormande bra. En fördel med detta elände är att jag inte kan äta ordentligt, bara små, små portioner och det har ju en känd fördel:) Man ska se det positivt på livet.

Nä nu är det nog av nöden att börja skriva lite, kanske får jag till något.

Kanske

En perfekt sommardag

2009-08-09T09:16:00.002+02:00

I går hade vi en perfekt sommardag när vi åkte ut med båten och stannade ute hela dagen. Vår båt är ingen märkvärdig sak men den är stor och stadig. Vi kan packa ner hela släkten, nästan, och dessutom allt annat som behövs för en härlig dag i solen. Mat, grill, fika, stolar och bord, badkläder, trevligt sällskap och ett gott humör. Sedan åker vi till en bra plats att stanna på och där umgås vi sedan hela dagen och kommer hem trötta nöjda och solbrända vid sextiden på kvällen.

Jag har inte orkat tömma kameran så några bilder blir det inte i detta inlägg för nu ska jag ut och hänga tvätt. Sedan blir det vinbärsplockning, jag har tre buskar som är överfulla med bär som ska bli saft och gelé. Det enda jag ångrar med dessa buskar är att de är placerade så att det aldrig blir skugga så efter en heldag i solen är man mer än välstekt. Jag som helst sitter i skuggan när det är riktigt soligt, jag och värmen kommer inte riktigt överens men det får ju hellre vara soligt och varmt än regn i alla fall.

Ha en fin och solig söndag

Skön midommar

2009-06-19T11:18:00.002+02:00

det önskar jag er alla. Här på bloggen händer det inte mycket och av vädret att döma kommer midsommaraftonen att få firas inomhus i år också.
Mörka moln samlas över oss och nu syns bara små blå fläckar av sommarhimlen.

Det har varit kallt och eländigt så det blir nog svårt att hitta sju sorters blommor men man kan ju alltid plocka sju maskrosor:) Sådana har vi väldigt gott om.

Maria och Daniel kommer hem i dag så vi får i alla fall trevligt sällskap, kanske kommer ett referat efter helgen.

Nu är det dags

2009-06-02T10:35:00.003+02:00

för en liten uppdatering igen, det är ju ett tag sedan. Så här ser det ut hemma hos oss:D eller kanske inte. Så här såg det ut på flygplatsen här i lördags. Då var det uppvisning och far och son åkte iväg och kollade. Den fotointresserade sonen kom hem med fina bilder och håret fullt av gummidoft...urk.

Annars händer det inte mycket här, jag rensar lite ogräs och försöker var ute i solen emellanåt. Så skriver jag lite och dessutom har jag skickat in en sen anmälan till högskolan. Jag tänkte att jag skulle gå två litteraturkurser i vinter, om jag kommer in vill säga. På den ena kursen ska man förutom betygen skicka med ett arbetsprov på en egen prosatext. Ni kan väl hålla en tumme för mig. Jag har skaffat mig en blogg här till där jag bara lägger ut små texter så den som vill kan ju gå in och kolla vad jag sysslar med när jag inte gör annat.

Nu ska jag återgå till mina andra göromål, t.ex. ligga på sängen och lata mig en stund;)

Inte så inspirerande kanske:/

2009-05-19T08:59:00.003+02:00

Tack för alla era gulliga kommentarer och mail om att ni har saknat mig, det värmer. Flera påstår också att min blogg är inspirerande, hmmm...vet inte om jag håller med om det för jag är fruktansvärt oinspirerad.

Jag hade ju först tänkt att bloggen skulle inrikta sig mot inredning som är ett stort intresse, men det går inte. Min sambo och jag står så långt ifrån varandra när det gäller inredning så jag har gett upp. Dessutom bor vi ju i hans farfars hus så helst vill han ha allt som det varit när han var liten och jag orkar inte kämpa i motvind längre, så inredning går bort.

Sedan har jag ju lagt ut lite av mitt hantverkande och det kanske blir mer av det och dessutom går jag fortfarande på loppis ibland till sambons stora förtvivlan. Men det ger jag inte upp!

Nu har jag dessutom börjat om med en gammal hobby som jag brukar ta till som terapi när jag mår dåligt. Hmmm... jag vet inte om jag törs säga det högt (eller skriva då, om det ska vara så noga). Jag viskar jag har börjat skriva texter, långa. Det blir noveller och kanske så småningom en roman.

Men just nu är jag bara less på allt, suck, stön, pust, flämt, gnäll, gnissel, buhu!

Lördagen blev himla trevlig, jag åkte till Lycksele på endagskurs/inspirationsdag i "föreningskunskap" skulle man kanske kunna kalla det. Många trevliga människor och en jättebra kursledare, tack för det Christina.

Lördagskvällen skulle jag och dottern ha myskväll så vi bunkrade upp med grillad kyckling, glass, godis och film. Allt ätbart (nästan) åts upp och vi bänkade oss i soffan för filmtajm och då....ploppade det till i min mage och sedan vred jag mig av smärtor. JO, det är sant det formligen ploppade till när gallstenen fastnade, jag kände hur det började krampa och enda utvägen var AKUTEN eftersom jag lämnat medicinen hemma. Jag brukar ha gallstensanfall ungefär vartannat eller vart tredje år så det är inget jag tänker på.

Men nu har det varit som förgjort, först för ett par veckor sedan städade jag badrumsskåpet och hittade gammal "gallstensmedicin", flera år för gammal. Den lämnades in på apoteket och ett par dar senare fick jag världens anfall. AKUTEN förstås. Läkaren tyckte att jag skulle hämta ut en ny laddning medicin så det gjorde jag men när jag så åkte bort så hade jag inte en tanke på att ta med den.

För att göra en lång historia kort.
Lördag 2 timmar på akuten, smärtstillande som kunde fälla en häst, hem i bilen (dottern körde förstås), sova några timmar.
Söndag nytt anfall, 2 timmar på akuten, mer smärtstillande, nu föll hästen. Inläggning på kirurgen.
Måndag utskriven på eftermiddagen trots fortsatt förhöjda värden men med förbehållet att jag ska in direkt om jag får ont.
Planerad operation i sommar nån gång.

Jag kom hem i går kväll och känner mig inte speciellt uppåt.....men det känns bättre nu när jag fått klaga offentligt.

Nu ska jag återgå till städningen.

Ha det bra

Tyst och lugnt

2009-05-15T17:49:00.003+02:00

Här har det varit tyst och lugnt ganska länge nu och i dag gick jag för första gången in på mailen som är knuten till min blogg. Jag blev överraskad över vad jag fann där, massor av mail och även en hel del kommentarer. Vad glad jag blev över att ni har saknat mig.

Det har varit tungt här ett tag, jag sjönk som en sten efter sonens sjukperiod. Energin stod på noll och jag orkade bara stiga upp och klä på mig och sköta det som var absolut nödvändigt. I övrigt fick allt stå på sparlåga, tankarna på blogg och mail fick mig bara att må ännu sämre. Det är så jag blir när jag mår dåligt. Jag vill helst bara ligga i sängen och stirra upp i taket. Tur att man har familj så att man måste tvinga sig till ett minimum av rörelse i alla fall.

Sonen är i alla fall frisk efter ganska tuff medicinering som tog på krafterna ordentligt.
Nu är det vår och snart sommar men ännu känner jag inte direkt att det spritter i kroppen. Det känns mer som grenen på bilden här ovanför, knotigt och krogigt:)

Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska fortsätta hålla liv i bloggen. Just nu känns det bara jobbigt att tänka på att göra inlägg men samtidigt har jag ju fått en hel del nya vänner genom bloggen så jag vet inte riktigt.....

Tills vidare får den vara kvar och jag gör väl nåt inlägg när jag känner för det, det kan bli ofta och det kan bli mera sällan. Jag har återupptagit en gammal, mycket gammal hobby som tar upp en del av min tid också men vi får väl se.

Nu ska jag i alla fall kolla in vad ni andra har sysslat med medan jag kollat luddet i naveln

Skorapport 2 och lite annat

2009-03-05T13:47:00.002+01:00

Nu har jag använt dessa klumpiga fula skor ganska många dagar och dom är bra ingen tvekan om den saken. Men....nu inställer sig ett annat problem, jag är beroende av dom.

Dom är ju rätt klumpiga och så är sulan sån att det knarrar när jag går på vårt golv så ibland blir jag less och tar nåt annat på fötterna och då får jag ont. Ryggen känns som om den ska gå av, nacken värker värre än vanligt och knäna vill ge upp.

Det här betyder att jag måste skaffa ett par uteskor också annars får jag problem om jag ska gå nån längre sträcka. Och det ska jag ju.

Tala om lyx-problem.

Jag har andra problem också,

sonen alltså.

Det har ju inte hänt något ännu, ingen synlig förbättring och inga provsvar ännu.

Eftersom jag inte litar på att läkarna ska kontakta mig självmant så har jag börjat ringa och tjata. Läkarna är lika väl vaktade som prinsessan som vaktades av draken,

det är näst intill omöjligt att få kontakt med en läkare nu för tiden.

Ibland i alla fall,

i Lycksele har dom visst lagt ner verksamheten för veckan redan för där var det bara en telefonsvarare som hänvisade mig till måndag morgon klockan åtta!!

Men herregud, ungar är väl sjuka alla dagar i veckan.

I tisdags ringde jag till ögonmottagningen i Lycksele för jag insåg att A´s öga kunde ta skada eftersom han inte kan blunda med det.

Där gick det att komma fram, först en svarare som talade om att någon skulle ringa upp kl. 9.00

och prick på slaget 9 ringde telefonen,

vi fick en akuttid samma dag kl. 13.00.

Inte behövde vi vänta i timmar heller, fem minuter efter att vi anmält oss fick vi komma in.

Tänk om det var så överallt.

Det var i alla fall inga skador på ögat men han fick en fuktkammare (urglasförband),

det är en plastbubbla med vidhängande tejp som man tejpar fast över ögat och som håller fukten under natten.

Det funkar jättebra och hans öga är inte så irriterat längre.

När vi kom hem från Umeå började jag läsa på internet om ansiktsförlamning och hittade, naturligtvis,

en artikel om den absolut värsta orsaken till förlamnnigen.

Man kan tydligen få tumörer i spottkörteln som sitter vid örat och den kan då påverka ansiktsnerven,

det stod att den nästan alltid är elakartad och att det är vanligt med metastaser i andra organ.

Det är ju precis vad en orolig mor behöver läsa när inte läkarna vet vad som är orsaken till ens barns sjukdom.

Suck!

Jag får ju bara lita på att dom har kollat upp även det under nån av alla undersökningarna i Umeå, men ingen av alla läkarna vi träffade sa något om det.

Ska man tolka det som att dom inte vet, att dom glömt att kolla eller att dom inte vill oroa den oroliga modern?

Nästa gång jag träffar en läkare kommer jag att överösa honom med frågor,

han/hon får det inte lätt:)

Sonen verkar inte oroa sig så mycket, han har till och med vant sig vid att ta sina mediciner så när min mobil larmar så kollar han direkt om det är "hans" larm.

Han har frågat om jag vet hur länge det tar innan det går över så visst funderar han.

Alla minns väl hur det var i den åldern, det är jätteviktigt att vara som alla andra, då är det ingen höjdare att ha halva ansiktet ur funktion förstås.

Det känns inget vidare bra att inte kunna svara ordentligt.

Som tur är har han inte ont nånstans, han är bara tröttare än vanligt av medicinen.

Nej, nu ska jag inte tråka ut er längre med detta men jag vet att en del av vår familj som inte bor här brukar titta in för att uppdatera sig om läget så därför blir det mycket sjukdomsrapporter här också.

Kram till Berit och Jenny:)

och

kram till er andra också

Kaos i slutet på veckan

2009-03-01T18:23:00.002+01:00

Hej raringar

jag har fått en hel del kommentarer som jag borde svara på och några utmärkelser som jag borde visa och vidarebefordra men just nu känner jag mig lite mör så det får vara några dagar till.

I torsdags fick jag hem en son som var förlamad i halva ansiktet och ingen på skolan hade reagerat!!!

Man kan ju faktiskt undra om det finns några vuxna i vår skola.

När jag ringde sjukvårdsupplysningen fick jag order att omedelbart åka till akuten i Lycksele, där blev han grundligt undersökt och sedan fick vi åka vidare till Umeå.

Klockan 1 på natten hade vi träffat barnläkaren, blivit inskrivna på barnavdelningen och inkvareterade på patienthotellet.

Fredagen tillbringades i väntrum och behandlingsrum av varierande slag, bland annat fick han genomgå en mer obehaglig provtagning, ett prov på ryggmärgsvätskan.

Han är ju dessutom stickrädd så det blev lustgas till hjälp och det gick bra för honom men inte för modern. När dom skulle börja höll jag på att svimma av så jag fick gå ut i korridoren och sätta mig till det var klart.

Han har fått två olika mediciner i väntan på provresultaten så nu är det bara att vänta och se, möjliga orsaker kan vara borrelia, öroninfektion, herpesvirus och liknande.

Just nu känner jag mig helt slut och ganska orolig, innan vi får veta vad det beror på så kan man ju inbilla sig vad som helst.

Därför får bloggande och bloggbesök ligga på hyllan några dagar så att jag får landa.

Ha det bra

KRAM

Skorapport nr.1

2009-02-23T23:38:00.004+01:00

Hej flickor,

ja jag antar att det är mest flickor:)

Nu är jag hemma igen från besöket i Umeå, vi kom hem i går kväll men jag orkade inte skriva då. Långa bilfärder i baksätet är inte riktigt min medlodi.

Helgen var mycket trevlig med god mat och trevligt sällskap, speciellt då det lilla födelsedagsbarnet som tyvärr ännu inte piggnat till riktigt efter vattkopporna. Dom som A så generöst delade med sig av förra gången vi var där:/

Nu till skorapporten.

Det är sant....man får träningsvärk av dom. När jag kom hem med dom i torsdags så började jag naturligtvis gå i dom direkt. Jag kan säga att det kändes en aning underligt,

är det nån som är bekant med uttrycket "att vara rund under fötterna":D

Nu vet jag hur det känns eftersom dom är runda under så kändes det som om jag skulle tippa baklänges hela tiden. En aning ostadigt alltså och på fredag morgon så hade jag fruktansvärt ont i nacken, träningsvärk i både rygg och ben och kände mig inte alls uppåt.

Vi skulle ju åka iväg på eftermiddagen och det var inte att tänka på att ställa in, jag masade mig i alla fall upp, tog en kopp te och en huvudvärkstablett.

Värktabletter brukar inte hjälpa nämvärt men man är ju deperat när det värker så, så tog jag på mig skorna igen och började stöka undan och packa.

En timme senare hade både min onda rygg och nacke blivit bra igen, om det berodde på skorna eller tabletten ska jag låta vara osagt men jag tror på en kombination av båda.

Min erfarenhet säger mig att det är så eftersom mitt nackonda behöver mycket starkare doningar än alvedon för att ge sig och jag ville inte droga mig totalt när vi skulle åka.

Nu har jag i alla fall gått i skorna ett par dagar till och tycker faktiskt att det känns bra både i knän, rygg och nacke.

Men det behövs en längre testperiod för att säga säkert.

Fortsättning följer.

********************

Jag har också fått en utmärkelse men den återkommer jag till i morgon.

Jag överlevde

2009-02-19T19:40:00.003+01:00

Tack alla för tips och peppning som jag så väl behövde i går, usch så nervös jag var och så var allt över på en kvart och jag överlevde. Som tack för året som gått fick jag en söt ros och så fick jag dessutom beröm för min fina framställning, att allt var väl förberett och klart och tydligt. Det kändes väldigt skönt.

*******************************

I dag har jag varit och köpt nya inneskor, såna där som man "rullar" fram på, alltså MBT skor. För er som inte vet det redan betyder MBT Masai Barefoot Technology, det ska vara bra för både rygg och knän så nu ska jag kolla om det funkar.

Inte är dom vackra inte.

Nu ska jag gå och "dö" i soffan en stund.

Ha en bra kväll

Lite nervös är jag i kväll och säkert i morgon

2009-02-17T22:36:00.003+01:00

Jag är faktiskt nervös för i morgon kväll måsta jag stå och prata på årsmöte och det är inte riktigt min grej. I vanliga fall kan jag minsann prata både mycket och länge men om jag måste ställa mig inför en större församling och prata så är det kört.

Jag svettas och jag fryser och jag skakar och oftast pratar jag alldeles för fort också, bara för att få det överstökat.

Säkerligen blir det en frågestund också eftersom det handlar om ekonomi. Det är svårt att förutse vad folk ska kunna fråga om men jag har förberett mig så gott jag kan och får bara hoppas att jag inte gör bort mig allt för mycket.

Ni kan väl skänka mig en lugnande tanke.

********************

Nu ska jag fortsätt att visa sommarbilder här, kanske kan jag på det sättet frammana lite mildare väder. Här är så kallt så jag tror jag fryser häcken av mig, inte för att det direkt gör nåt, jag har rätt mycket häck att ta av:P

Den här stugan var vi och tittade på för några somrar sedan, en gullig liten sommarstuga nere vid sjön. Det blev inget köp, vi bor ju så fint till så det känns inte riktigt motiverat. Det hade varit annat om vi hade bott i lägenhet eller i stan.

Om ni tittar ordentligt på bilden så kan ni se dottern M titta fram vid ett träd.

Nog vore det väl härligt med lite sommarvindar i gardinerna igen. Nu när jag ser på bilden här så ser jag helt plötsligt att jag fått med vår hund också. Trots att jag tittat på den här bilden förut så har jag inte lagt märke till det.

Är jag den mest uppmärksamma människan eller...inte:)

Ha det gott

Ett gott skratt förlänger livet

2009-02-16T08:42:00.001+01:00

Det här skrattar jag åt i dag

Attans också

2009-02-16T00:17:00.003+01:00

**************************************************************

Inte vann jag nåt inte men det hade jag ju egentligen inte väntat mig heller, men hoppats hade jag ju, hoppet är det sista som dör.

Men nu är det nog bara jag som dör, av leda, över att aldrig vinna. Inte hos Bröderna Bus och inte hos Tant Thea.

Nåja, bättre lycka nästa gång, jag ska nog lyckas nosa upp nån mer tävling som jag inte kan vinna heller:)

***********************************

Gudars vad jag har varit trött i helgen, jag har nog nästan kunnat sova dygnet runt, om jag hade fått. Men det får man ju inte men man kan ju smyga sig till små tupplurar lite nu och då, till exempel när man sitter vid köksbordet och läser en spännande bok. Men frågan är ju om den är så spännande när man somnar sittande och inte vaknar förrän man har näsan, bokstavligen, i boken.

Tur att ingen såg mig, då hade dom väl skrattat på sig tänker jag.

I går behövde jag i alla fall inte laga middag, vi blev bjudna på middag hos Farmor och Farfar och det är inte dåligt, 13 personer vid bordet och inga olyckor hände, tur man inte är skrockfull. I såna fall hade vi varit tvungna att endera duka åt hunden vid bordet eller gå ut på vägen och tvinga in nån, intet ont anande, förbipasserande.

Trevligt hade vi i alla fall, det är det alltid när man är många till bords. Då kan man prata hur mycket man vill om vad som helst det är ändå ingen som hör vad man säger för alla andra pratar också....samtidigt.

***************************

********************************

I dag har det varit en riktigt seg dag, jag har inte gjort något mer vettigt än att plocka i och ur diskmaskinen. Städningen har fått vara och stickningen och virkningen och allt annat också.

Det enda pyssel jag har gjort är att fixa till några antika dokument.

Det är väldigt enkelt, först skriver man ut dokument på skrivaren, jag kopierade ett som jag fick när jag köpte vackra vykort från Anneli som har Floralis blogg.

Sedan brygger man sig en kopp riktigt starkt te och det dricker man inte utan det använder man till att penlsa eller dutta ut med en svamp över dokumentet. Om man vill ha lite mörkare fläckar kan man slänga ut lite nescafe i det blöta teet.

Sedan är det bara att vänta till papperet torkar och man har ett riktigt "antikt" dokument som man kan använda till kortmakeri eller annat roligt papperspyssel.

Jag ska nog använda det både till kort och askar tror jag.

******************************

Jo förresten, jag har ju varit nyfiken och lagt näsan i blöt och lekt lite detektiv i dag också:)

Det började med att jag såg att Ewa hade fotat ett sjömärke som stod i en trädgård och det såg ju lite kul ut.

Sedan surfade jag vidare till Maria som hade fotat samma märke (trodde jag) i sin trädgård. Det var inget sjömärke utan en skulptur som Marias syster hade gjort.

Men det där med samma stämde ju inte för dom, Ewa och Maria alltså, bor inte på samma ort så då var jag ju tvungen att fråga och luska och då fick vi förklaringen till varför det stod såna märken i flera trädgårdar.

Är man inte nyfiken så får man aldrig veta nåt

*******************************

Nu är det nog i alla fall hög tid för skönhetssömnen, det är ju en dag i morgon också och då är jag nog inte så pigg minsann. Det är jag bara mitt i nätterna, man kan ju undra vad det är för ordning.

♥Alla Hjärtans Dag♥

2009-02-14T09:12:00.002+01:00

~♥~♥~♥~♥~♥~

Jag önskar er en riktigt fin

♥Alla Hjärtans Dag♥

~♥~♥~♥~♥~♥~

Fredagen den 13:e

2009-02-13T08:56:00.002+01:00

I dag är det Fredagen den 13:e och alla vet ju att det är en otursdag men ingen vet egentligen varför den är det. Så här står det i Wikipedia

*************************

Fredagen den 13 är enligt skrock en otursdag. Det finns flera olika hypoteser varför fredagen den trettonde uppfattas så.

En grundar sig på att Jesus hade 12 lärjungar, och när Jesus blev förrådd var Judas den trettonde vid bordet.

Det kan även ha varit så att det baseras på att det fanns 13 personer totalt och att Jesus korsfästes på långfredagen. Det var också så att Jesus dog på en fredag

En annan hypotes grundar sig på att ett betydande antal ordensmedlemmar från Tempelherreorden blev fängslade av Filip IV av Frankrike fredagen den 13 oktober 1307 på order av påven Clemens V. Många av dessa torterades och avrättades dessutom.

Vidare finns i den Nordiska mytologin en berättelse om hur svekets och ondskans gud Loke kom som den trettonde gästen till ett gästabud i Valhall - och sedan konspirerade så att Balder dog.

Fredagen betraktades i det gamla bondesamhället som ett slags helg- och vilodag, en dag som var olämplig att börja med ett arbete på och det man gjorde fick inte vara bullersamt.

Talet 13 betraktas som ett magiskt tal inom folktro och magi. Rädslan för talet 13 går tillbaka till tiden före kristendomen; antika trolldomsböcker visar att talet användes i förbindelse med formler och förbannelser som riktade sig mot underjordiska makter.

***********************

Jag har aldrig tänkt på dagen som en otursdag helt enkelt för att det aldrig har hänt nåt speciellt negativt just den dagen och jag är inte speciellt skrockfull.

Nu har ju dagen i och för sig bara börjat och vi får väl se hur den utvecklar sig men jag tror inte att det är nån fara, min dåliga dag har jag ju redan haft:)

Ha en trevlig fredag

Ännu en utmaning

2009-02-12T23:18:00.002+01:00

Nu duggar utmaningarn tätt vill jag lova, den här gången är det Marie/Tekla Maräng som har utmanat och vill att jag ska berätta 7 sanningar om mig själv.

Jag är ensambarn och när jag var liten önskade jag mig alltid ett syskon i julklapp. Kanske därför jag själv fick fyra barn.
...är en fanatisk godisråtta, så fanatisk att det gränsar till missbruk.
...är bra på att starta upp nya projekt men om dom inte blir snabbt färdiga så har jag en tendens att tröttna innan det är slutfört. Det är därför jag inte har vågat måla om i köket ännu, en gång för länge sedan skulle jag måla om ett kök men ledsnade efter 2 skåpdörrar och därför hade vi två ljusgrå och resten bruna:)
...läser väldigt mycket, det började jag med redan som barn eftersom jag ofta var inlagd på sjukhus i långa perioder. Då var det bra att kunna fördriva långa tråkiga dagar med att läsa böcker.
...gillar att gå på teater men sedan jag flyttade upp hit till "urskogen" blir det allt för sällan.
...äter gärna god mat men tycker inte om matlagning
...önskade mig ett årskort på gymmet till födelsedagspresent ett år men fick en vilstol. Man kan undra vad min käre sambo ville ha sagt med det;)

Ja nu vet ni lite mer om mig. Du som läser kan anta utmaningen om du vill men jag skickar den inte aktivt vidare eftersom jag tror att så många redan fått den.

Ha det gott

En sån dag

2009-02-12T00:45:00.002+01:00

I dag var det alltså dags

att besikta bilen och det kan jag säga att det är inte min favvosysslesättning.

Det sitter nog i sen jag var ensamstående och hade en gammal rishög till bil som man fick hålla både tummar och stortår för att få genom besiktningen.

Nu för tiden brukar bilarna gå igenom hur lätt som helst men jag gillar det ändå inte

Och så hände det då, idag.

...vi...fick...ombesiktning...

Det var nån balk till draget som fått en spricka, min första tanke var förstås:

Tänk om draget ramlat av när vi hämtade skotern, vilken överraskning det hade blivit:)

Fastän så illa var det väl inte, men det kan bli om man inte gör nåt. Och, all jämlikhet till trots, det får min käre sambo fixa.

Bilar är inte mitt bord, då städar jag hellre.

Han blev inte så glad precis, men vad gör man, drag på bilen måste vi ju ha.

Annars kan vi ju inte hämta alla skotrar han köper;)

(skojar bara)

************

Jag fick bevisat i dag att jag inte har nåt minne, eller minne har jag ju men det är kort...väldigt kort.

Teflonminne, inget fastnar.

Jag skulle ju passa på att uträtta hundra ärenden som vanligt men jag uträttade nog bara nittioåtta för när jag kom hem så låg låneböckerna kvar i baksätet och paketet som jag skulle hämta låg kvar på ica , som är vårt utlämningsställe.....suck....alltid är det nåt.

Nästa gång ska jag skriva upp vartenda steg jag ska ta på en lapp

men då glömmer jag väl lappen förstås

***************************

Ni skulle ha sett vilken cirkus det blev innan jag kom iväg.

Först tyckte jag att jag hade gott om tid,

sen upptäckte jag att jag inte hade nån tid alls.

Det var bara att hoppa jämfota i ett par byxor,

borsta tänderna, leta sockar, kamma håret och plocka ihop allt som skulle med....

samtidigt.

Röd i ansiktet med svetten lackande kastade jag mig in i bilen och kom på att jag nog inte hade plånboken med mig.

Krafsade hastigt utanpå jackan utan att känna nåt

rusade in, flängde runt i huset utan att hitta plånboken och så ut i bilen igen,

vilt stirrande,

bara för att upptäcka att den låg i jackfickan hela tiden.

*****************************

Det är såna gånger luften går ur mig och jag sjunker ner bakom ratten och funderar på att skita i alltihop och gå in och dra nåt gammalt över mig.

Men det gör jag ju inte, nej, jag startar bilen,

trycker gasen i botten och hamnar bakom nån gammal traktor som förflyttar sig i 30 km/t

och naturligtvis inte går att köra om för att det är kurvigt och backigt

och när det äntligen blir en raksträcka så får vi möte hela tiden.

Tur jag har starkt hjärta och att ingen hör vad jag säger för det är inget för konfirmandöron.

************************

En sån dag har jag haft det.

Hur har ni haft det kära vänner.

Berätta

Akut sommarlängtan

2009-02-10T20:43:00.007+01:00

"Jag lät alla mina maskrosor finnas

fast jag vet att dom kallas ogräs

och bör rotas ut

Men det är så skönt att sitta och minnas

små solar i gräset

när sommarn är slut"

Alla har väl hört Carl-Antons visa, den är sommar för mig.

Jag är nog lite udda men jag störs inte av dessa marodörer och det är nog tur för mig. Det går inte att utrota maskrosor när tomten är omgärdad av stora obrukade åkrar där allsköns ogräs växer.

Bilden i förra inlägget gav mig akut sommarlängtan så jag började rota runt bland mina gamla bilder på datorn.

Här är det Häggmispeln som blommar för fullt. Vackert när det pågår men ack så kortvarigt.

En liten bukett med skogsstjärnor plockade av det lilla barnbarnet är inte heller helt fel.

Jag vill att det ska vara sommar NU!

Nåja, jag kan väl "tjå mä" ett tag till då.

Ha en fin kväll raringar

Utmaning

2009-02-10T09:18:00.003+01:00

Jag har blivit utmanad av Elzie

utmaningen går ut på att visa det 6:e kortet i 6:e filen och här nedan ser ni det.

Det är från den 15 augusti 2006, jag och M plockade hallon för brinnande livet:)

*************************************

Den här utmaningen tror jag att alla i min blogglista har haft så jag skickar den inte vidare.

Har du inte haft den så ta med dig utmaningen och visa just Din bild.

**************************************

I går fick min symaskin för första gången hjälpa mig med ett projekt, det är kanske för tidigt att säga något ännu men......det verkar som om det 30-åriga symaskinskriget har ingått vapenvila. Men så är den ju ny också så den ska ju gå bra.

Jag kan inte visa vad jag har sytt för det ska jag skicka till snälla rara Carina

i ärlighetens namn ska jag säga att jag glömde att fota innan jag packade in;) Så vi får väl se om hon vill visa det i sin blogg, jag väntar bara på att få hennes adress.

*************************************

Nu är det hög tid för mig att försöka hitta på något nyttigt, som att hänga tvätt eller nåt annat lika inspirerande.

Ha en bra dag