Ny blogg

Detta blir det sista inlägget i denna blogg. Jag har nämligen flyttat till en ny blogg

Himmel och Plättar

Jag hoppas ni följer med mig dit.

Gott Nytt År

Det är väl egentligen lite för tidigt ännu men framåt kvällen har man ju ändå annat för sig.

Så här kunde det se ut hemma i köket när Bästa Dottern finslipade pepparkakshuset. Hon var hemma varje helg hela december och bakade och stod i. Väldigt trevligt hade vi.

Sedan skulle allt dekoreras och det gjordes under stor koncentration och resultatet blev alldeles perfekt.

Ett pepparkakshus med skumma tomtar överallt

och en hel liten by. De små husen är egentligen sådana som man kan sätta på kanten av te/kaffemuggen men när vi provade ville dom bara trilla av så de fick ingå i pepparkaksbyn i stället. Jag grubblade som vanligt över hur man skulle få granarna att stå upp men Dottern löste det i en grisblink. Gör en fot av kristyr sade hon och så jag gjorde och det funkade bra

 

Men nu är alltså julen slut och det nya året snart här, det gör ju att man börjar fundera lite. Det jag funderar på är om bloggen ska få leva kvar i sin nuvarande form eller om det är dags att starta på nytt.

Jag har haft min blogg sedan januari 2008, alltså nästan 4 år och ibland har det varit glest mellan inläggen. Nu är jag helt enkelt less på bloggen i dess nuvarande utformning och funderar på att starta en ny. Den här börjar kännas rörig med massor av kategorier som jag ändå glömmer när jag skriver inlägg.

Men till dess jag får tummen ur och fixar en ny så  fortsätter jag med glesa inlägg här. Nu inväntar jag det nya året och ser om det för med sig mer skriv-inspiration.

GOTT NYTT ÅR ALLA VÄNNER

Julpynt

I dag har jag gjort en hel del, till att börja med har jag dammsugit, dammtorkat och torkat golven på nedervåningen. En hel del tomtar har hittat till sina platser och keramikhusen till tomtebyn är framplockade. Återstår bara att bestämma sig för var de ska stå och så kruxet med belysning förstås.

I morgon är det ju fredag så då blir det väl inte mycket gjort. Skolan har reflexionsdag så ungarna är lediga och 15-åringen ska till frissan och bli julfin, han gillar inte att vara långhårig.

I kväll har jag dessutom varit på syjuntan (som inte syr ett stygn) det var första gången vi träffades så det blev bara prat och fika. Mycket trevligt, nu blir nästa träff i januari när skolan har börjat. Ett bra initiativ som jag hoppas kommer att resultera i att vi blir ett gäng som fortsätter träffas. Här i byn är det lite dåligt med sammanhållningen och trots att jag bott här i 16 år så känner jag inte så många och så är det för många inflyttade.

I morgon kväll kommer dottern hem, då blir det fredagsmys som är lugnet före stormen för på lördag och söndag ska här bakas massor. Hon älskar att baka och jag tycker att det är mycket roligare när man är två. Det ska bli så kul.

 

Nu är det nog dags att sova, klockan är mycket och inte ens tomten är vaken…än.

Vilse i pannkakan

Precis så känner jag  mig, jag får inget gjort, dagarna bara försvinner och jag är dödstrött. Undrar om det är detta utdragna mörker som tär så, jag brukar aldrig längta efter snö men nu börjar till och med jag misströsta.

Helgen som gick tillbringade jag på Umeå universitet på min svenska kurs, intressant men otroligt krävande att sitta och lyssna och prata hela dagarna när man inte är van. Nu har vi ännu fler uppgifter och jag känner mig både peppad och överväldigad. En av uppgifterna har jag skrivit en version av och fått den genomläst och kritiserad av en vän som är otroligt duktig. Det blev konstruktiv kritik och peppande beröm, precis vad man behöver för att växa och utvecklas. Nu ska den skrivas om ett par gånger minst för att bli så bra som möjligt. Det känns nästan som om jag börjar komma igång med skrivandet på riktigt. Nästan alltså.

Dessutom har jag ju mitt eget skrivande som jag ska fila på och fördjupningsuppgiften som åtminstone ska vara påbörjad innan träffen i januari. Plus ett grupparbete.

STRESSAD!?!

Näääädå, inte alls.

På fredagen när jag  åkte från universitetet hamnade jag i värsta rusningstrafiken men tänkte inte så mycket på det förrän jag kom ut från stan där det inte fanns gatlyktor. Jag såg ingenting! Det regnade, asfalten sög i sig allt ljus från halvljusen, jag hade en strid ström av mötande som bländade framifrån och en lika strid ström bakom. Bländad från alla håll och dessutom kom det ett störtregn som gjorde sikten lika med noll. Jag var så desperat att jag tänkte stanna på en parkeringsplats och vänta på bättre tider. Enda problemet var att det var så mörkt och regnigt och dålig sikt att jag missade alla p-platser. Det var inte trevligt.

När jag skulle åka hem på söndagen åkte jag därför tidigt för att slippa mörkret men när jag kom till Lycksele var jag så trött att jag var tvungen att stanna till hos Maria och vila en stund. En alldeles för lång stund blev det så det var mörkt när jag åkte men det brukar inte vara nån fara eftersom det inte är så mycket mötande trafik så man kan köra med helljus. Och jag har väldigt bra helljus, det blir jätteljust helt enkelt.

Nu blev det inte riktigt så lätt som jag trodde. Det blåste, hårt. Det snöade, mycket. Helljus gick inte då blev det bara som en vit vägg framför bilen och jag såg inte var vägen gick. Halvljus fick det bli men då såg jag ungefär en decimeter framför bilen och så var allt vitt vitt vitt. Dikeskanterna syntes inte och snön virvlade så att reflexerna på plogpinnarna syntes inte heller. Det tog en och en halv timma att köra 7 mil!

Den resan vill jag inte göra om, det var dessutom halt, nysnö på is brukar inte vara nån hit direkt.

Jag undrar hur den här helgen blir, jag ska skjutsa sonen på lördag, då är det första träffen på skoterkursen. Det är bara att  hålla tummarna.

En dag

tog  jag en promenad

välklädd i crocs och yllesockar. Jag frös i alla fall inte för det var varmt, plus åtta grader närmare bestämt, och solen sken

så här vackert. Man kunde ha trott att det var tidig vår och inte den 17:e november. Helt otroligt. Jag klagar inte i alla fall för jag är ju inte så himla förtjust i snö eftersom jag

a) inte åker skidor, har inte stått på skidor på över 40 år så det skulle säkert roa grannarna.

b) åker inte skridskor heller av samma orsak som ovan

c) inte åker skoter bara för åkandets skull

 

Men här inne står skotrarna och längtar säkert lika mycket som tonåringen.

Här ser man i alla fall resultatet av herrarnas sommararbete, ett traktorgarage eller nåt liknande. Stora saker ska i alla fall bo här inne och inte stå och skräpa överallt. Jag tycker det blev så fint med de svarta järnbeslagen.

I söndags kom det lite snö, så pass att det knappt täcker gräset och ganska lagom som första snödos om man frågar mig. Då slog julkänslan till och jag gick ut med sonen och hämtade en

liten fin adventsgran. Synd bara att jag inte kan ha den inne och pynta med lite virkade snöstjärnor. Jag är rädd att om jag hänger i sådana här ute så blåser dom bort med första stormen. Man kanske helt sonika kunde knyta fast dom…hmmm…det tål att tänka på.

Lite julpynt har jag också börjat med

Det här ska nämligen bli en julgran, tro det eller ej. Här kan man se hur den ser ut färdig, min är faktiskt färdigvikt men inte riktigt klar för visning ännu. Det kommer. Några julkort har jag också gjort men dom får komma på bild sedan och dessutom har jag dekorerat ljus som inte heller är riktigt färdiga. Jag har nog så mycket att göra att jag inte har tid att sitta här och uggla.

Paltkoma

 

Från Wikipedia

Paltkoma är ett norrländsk dialektalt uttryck som blev riksbekant genom tv-programmet  Värsta språket. Ordet beskriver den dåsighet som drabbar den proppmätte efter en stadig måltid, eller som Norrländsk uppslagsbok  definierar det:

"det fullständigt utslocknade tillstånd av total kroppslig utmattning som inträder kort efter inmundigandet av ett stort antal (pite)paltar.”

Paltkoma det är vad vi, jag och min kära moster, råkade ut för i dag när vi varit till en närliggande by och ätit palt, pratat med bekanta och handlat hantverk. När vi kom hem slängde vi oss i tur och ordning omkull på kökssoffan en stund, helt lealösa.

När vi vaknat till ur koman färgade jag håret på min alltför gråhåriga moster så hon blev minst tio år yngre och pigg som en mört. Nu när hon åkt hem och lugnet lägrat sig så funderar jag starkt på att ta en filt och krypa upp i soffhörnet för att lördagsmysa.

Just så mycket bättre kan inte en lördag bli i mörkaste november. Helt utan snö ännu, tack och lov.

Höststädning

Som ni ser så har bilden absolut inget att göra med rubriken, så här såg det ut när jag och en vän plockade hallon förra året.

I dag har jag höststädat i trädgården, jag brukar nästan aldrig göra det och varje vår svär jag över allt gammalt gräs och vissna blommor som jag måste plocka bort. Därför blev det lite höststädning i år med stor hjälp av 15-åringen och hans kompis. Mina knän bråkar ju med mig så skottkärran sköttes av pojkarna så slapp jag gå så mycket. Det var i alla fall riktigt härligt ute med sol och vindstilla.

Alla löven från björken har nu lagt sig till rätta i dammen som vanligt och jag tänkte att det kanske vore en bra idé att ta upp en del av dem. Jag hade ju krattan framme redan så jag tog den och skulle ta ett rejält tag men ack och ve! Det var ett hårt istäcke på dammen som jag naturligtvis inte såg så krattan gick sönder och jag fick mig ett gott skratt. Så nu får löven ligga till våren och jag måste köpa mig två nya krattor. Den andra hade jag sönder i somras när vi skulle städa bort bark från gårdsplanen vid verkstaden. Plast som vistas ute mycket förlorar en hel del i hållbarhet. Kanske man skulle skaffa en järnkratta i stället.

Nu när det är så vackert väder borde jag kanske ta med mig kameran ut och fota lite vackra höstbilder, men jag tror att jag leker lite med mina nya färger i stället. Har köpt mig vattenlösliga vaxkritor och de är verkligen roliga att måla med. Jag blir som barn på nytt.