Nu har jag använt dessa klumpiga fula skor ganska många dagar och dom är bra ingen tvekan om den saken. Men....nu inställer sig ett annat problem, jag är beroende av dom.
Dom är ju rätt klumpiga och så är sulan sån att det knarrar när jag går på vårt golv så ibland blir jag less och tar nåt annat på fötterna och då får jag ont. Ryggen känns som om den ska gå av, nacken värker värre än vanligt och knäna vill ge upp.
Det här betyder att jag måste skaffa ett par uteskor också annars får jag problem om jag ska gå nån längre sträcka. Och det ska jag ju.
Tala om lyx-problem.
Jag har andra problem också,
sonen alltså.
Det har ju inte hänt något ännu, ingen synlig förbättring och inga provsvar ännu.
Eftersom jag inte litar på att läkarna ska kontakta mig självmant så har jag börjat ringa och tjata. Läkarna är lika väl vaktade som prinsessan som vaktades av draken,
det är näst intill omöjligt att få kontakt med en läkare nu för tiden.
Ibland i alla fall,
i Lycksele har dom visst lagt ner verksamheten för veckan redan för där var det bara en telefonsvarare som hänvisade mig till måndag morgon klockan åtta!!
Men herregud, ungar är väl sjuka alla dagar i veckan.
I tisdags ringde jag till ögonmottagningen i Lycksele för jag insåg att A´s öga kunde ta skada eftersom han inte kan blunda med det.
Där gick det att komma fram, först en svarare som talade om att någon skulle ringa upp kl. 9.00
och prick på slaget 9 ringde telefonen,
vi fick en akuttid samma dag kl. 13.00.
Inte behövde vi vänta i timmar heller, fem minuter efter att vi anmält oss fick vi komma in.
Tänk om det var så överallt.
Det var i alla fall inga skador på ögat men han fick en fuktkammare (urglasförband),
det är en plastbubbla med vidhängande tejp som man tejpar fast över ögat och som håller fukten under natten.
Det funkar jättebra och hans öga är inte så irriterat längre.
När vi kom hem från Umeå började jag läsa på internet om ansiktsförlamning och hittade, naturligtvis,
en artikel om den absolut värsta orsaken till förlamnnigen.
Man kan tydligen få tumörer i spottkörteln som sitter vid örat och den kan då påverka ansiktsnerven,
det stod att den nästan alltid är elakartad och att det är vanligt med metastaser i andra organ.
Det är ju precis vad en orolig mor behöver läsa när inte läkarna vet vad som är orsaken till ens barns sjukdom.
Suck!
Jag får ju bara lita på att dom har kollat upp även det under nån av alla undersökningarna i Umeå, men ingen av alla läkarna vi träffade sa något om det.
Ska man tolka det som att dom inte vet, att dom glömt att kolla eller att dom inte vill oroa den oroliga modern?
Nästa gång jag träffar en läkare kommer jag att överösa honom med frågor,
han/hon får det inte lätt:)
Sonen verkar inte oroa sig så mycket, han har till och med vant sig vid att ta sina mediciner så när min mobil larmar så kollar han direkt om det är "hans" larm.
Han har frågat om jag vet hur länge det tar innan det går över så visst funderar han.
Alla minns väl hur det var i den åldern, det är jätteviktigt att vara som alla andra, då är det ingen höjdare att ha halva ansiktet ur funktion förstås.
Det känns inget vidare bra att inte kunna svara ordentligt.
Som tur är har han inte ont nånstans, han är bara tröttare än vanligt av medicinen.
Nej, nu ska jag inte tråka ut er längre med detta men jag vet att en del av vår familj som inte bor här brukar titta in för att uppdatera sig om läget så därför blir det mycket sjukdomsrapporter här också.
Kram till Berit och Jenny:)
och
kram till er andra också
