måndag 19 september 2011

En helt vanlig dag

I dag blev det en heldag igen, upp tidigt för att skjutsa 15-åringen till skolbussen. Sedan hem och in i duschen för en kvick uppfräschning, lite frukost efter det och sedan en liten tur till Tärnaby.

 

Naturligtvis glömde jag kameran vilket jag grämde mig över både på dit- och hemresan. Naturen är så vacker efter vägen och nu i höstfärger blir man helt andlös. Vädret var helt perfekt med lite sol mellan molnen och kav lugnt, älven låg som en spegel. Det är sådana här gånger jag önskar att jag kunde måla riktigt fint. Vilka vackra tavlor det skulle bli.

 

Färden upp gick i alla fall bra, inga missöden och varken älg eller ren på vägen. Bara ett vägarbete där vi blev stående en stund så naturligtvis kom vi lite sent men inte mer än ett par minuter. Nästa gång startar vi en kvart tidigare så blir det perfekt. Men sista kilometrarna blev lite spännande i alla fall för helt plötsligt började bilen låta väldigt underligt. Först ett litet försiktigt skramlande men så småningom övergick ljudet till att bli ett veritabelt oljud. Ett skrapande, skärande ljud som fick mig att associera till söndermalda kullager. Jag väntade mig nästan att se något av däcken sticka iväg på egen hand. När vi kom fram måste vi ha sett lite skumma ut. Först gick vi ett varv runt bilen och kände på alla däck, för att kolla om det kanske hade gått varmt någonstans. Sedan föll vi båda på knä och tittade in under bilen från alla håll som om vi bad till den store bilguden. Inga nedfallna saker hittades och inga varma punkter heller så vi gick in och deltog i mötet som höll på hela dagen.

 

Jag var liiiite nervös när vi skulle åka hem. Vad skulle jag göra om oljudet satte igång igen? Visserligen kunde vi ju ta bussen hem men hur kul är det att ha bilen stående i Tärnaby. När vi omsider tog oss ut från parkeringen, vi var inparkerade av två bussar nämligen, så var bilen hur tyst som helst. Vår helt okvalificerade teori är att det kommit in någon sten i något av däcken som sedan skavde och skapade det infernaliska oljudet.

Hemresan blev lugn och fin, stiltjen hade visserligen ersatts av halv storm så det gick vita gäss på älven men även det är vackert att se på om man slipper stå och frysa häcken av sig.

söndag 18 september 2011

Nix, eller jo eller kanske både och

Jo, det låg ett recept och väntade men vårt eminenta apotek hade inte den utomordentligt ovanliga medicinen hemma så vi får vänta till i morgon. Om jag nu hinner dit före stängningsdags, annars blir det väl på tisdag. Ju förr ju hellre för 15-åringens migrän lär väl inte vänta på sig kan jag tänka. Det är bara att hoppas på att detta är en undermedicin annars kommer jag att ringa läkarvetenskapen och tala om vad jag tycker om dom och deras onödigt långa och dyra utbildning som inte är till nån nytta.

 

Nix, jag fick inte svar på några frågor så där på direkten. Men på sikt kan det nog blir både fler frågor och en hel massa svar. Första träffen på kursen var inspirerande, rolig och lite, lite farlig för självförtroendet.

Inspirerande att möta ett helt gäng likasinnade och prata idéer och litteratur och känna sig intellektuell. Det är bra för självförtroendet.

Roligt att träffa nya kurskamrater och att träffa gamla vänner sedan förra kursen. Det är bra för välbefinnandet.

Farligt för självförtroendet för att alla har så himla bra idéer till sina litterära projekt. Vissa har ju hela romaner på gång och bra idéer till fördjupningsuppgifter. Och så kommer en annan där då med en avslagen gammal löskokt ide som fladdrar i kanterna som en annan manet. Lite genomskinlig och geléaktig så där. Det är liiiite farligt för självförtroende.

Och nån idé till fördjupningsuppgift hade jag minsann inte men det fick jag medan vi pratade i smågrupper. Det var bra för självförtroendet så där står jag på status quo.

 

Jag hann ju umgås med äldste sonen och hans familj och med min kära väninna också så helgen blev riktigt lyckad och jag fick en hel massa energi. Nu är det bara att kavla upp ärmarna, skaffa ett gäng käcka anteckningsböcker, trimma datorn och börja skriva.

Det ska bli såååå kul och såååå jobbigt. Livet är härligt och ska levas som om varje dag var den sista.

torsdag 15 september 2011

Nu sitter jag här

och kan inte annat, jag väntar på att maten ska bli klar så att jag kan slänga in nästa rätt i ugnen. Man borde kanske ha lite bättre framförhållning men jag är tidsoptimist så jag gör allt i sista sekunden.

b10scripts015[1]

Tidigt i morgon åker jag till Umeå och universitetet för att börja fortsättningskursen i Skapande Svenska. Jag är som vanligt totalt överrumplad av att det redan är dags. Känner mig lite oförberedd men det ska nog gå. Idéer till vad jag ska skriva har jag det gäller bara att kunna presentera det så att det låter bra. Jag tycker inte om att prata inför folk även om det inte är så många. Pulsen rusar och jag blir andfådd bara av att öppna munnen.

 

Vi ska ha tänkt över vad vi vill fördjupa oss i för man ska ju skriva en uppsats också, håhåjaja. Inte har jag en aning om vad jag vill vet, jo förresten,  jag vill veta allt.

Hur man skriver en bästsäljare

Hur man får den utgiven

Vad man ska tänka på när man skriver sitt följebrev

Och så vidare och så vidare. Jag har hundra frågor men jag antar att man måste begränsa sig och inrikta sig på något enstaka ämne och där blir det svårt.

 

I dag har vi varit på det lilla lasarettet och där stod läkarvetenskapen som vanligt frågande. Jag undrar vad dom lär sig på den där långa dyra utbildningen egentligen. Hur man sätter upp ett lagom frågande ansikte kanske.

Nåja, läkarvetenskapen pratade ihop sig med ett gäng andra och i morgon ligger det förhoppningsvis ett recept och väntar med en medicin som gör under.

 

När jag ändå åker till Umeå ska jag passa på att köpa en tröja eller nåt för i dag fick jag presentkort på 300 kronor att lösas in i en känd butikskedja. Dom presentkorten har jag tjänat på att svara på frågor om allt mellan himmel och jord. Lättförtjänta pengar alltså. Till veckan kommer nog mina trisslotter och har jag riktig tur så skrapar jag fram en massa pengar på dom också. Då kan man snacka om riktigt lättförtjänta pengar, haha.

 

Nu ska jag gå och rädda köttfärslimpan ur ugnen innan den brinner.