lördag 19 februari 2011

För 15 år sedan

syskon

kunde det se ut så här, storasyster och lillebror. Det var kärlek vid första ögonkastet, det var väl inte alltid lika roligt att ha en krävande liten människa i huset men trots att hon varit familjens kelgris i 9 år blev det aldrig någon svartsjuka dem emellan.

 

Ofta kunde man se henne ute på gården med en liten prins i släptåg, till att börja med i vagn och skrinda men sedan kom han larvande efter på egna ben.

 

Nu blir det hon som får sitta i hans knä, lillebror har nämligen blivit så stor att storasyster inte ens når upp till hans axel. Pojkar växer så fort så fort, till och med pappa börjar se liten ut i jämförelse.

 

15 år gick förfärligt fort.

fredag 18 februari 2011

Vårkänslor…någon?

Bloggbilder 219

Njaaääe, dessa bilder kanske inte framkallar några vårkänslor hos den vanliga bloggläsaren direkt. MEN….om man vet att dessa bilder är tagna klockan 16.28 och att för bara en månad sedan var det kolsvart ute vid den tiden. DÅ……kanske….

Bloggbilder 217

….vårkänslorna vaknar lite. I alla fall får man ett hopp om att våren är på väg när solen vaknar allt tidigare och hoppar i säng allt senare. Det är skönt att kunna se handen framför sig när man går ut på morgonen. SÅ….trots att termometern talar om för mig att det varit –33,3 grader i natt och bilen är så seg att man får ta i med våld för att få den dit man vill så känns det……lite…..lite vårlikt ändå.

 

Om bara två månader kommer snön att vara nästan borta och det trevliga arbetet med att mota tillbaka all sten från gräsmattan till grusvägen tar vid. Eller trevligt och trevligt men ändå, det är bättre än att kava om kring i meterdjup snö och frysa häcken av sig:)

onsdag 2 februari 2011

En helt vanlig dag

Bloggbilder 212

Så här kan det se ut en helt vanlig promenad-dag hos mig. Solen skiner men tyvärr inte på mig eftersom den inte orkar upp tillräckligt långt ännu.

Bloggbilder 214

Men det gör inte så mycket när omgivningen är så fin, mjuk härlig snö överallt. Jag fick nästan lust att slänga mig i en driva och göra snöänglar. Men jag motstod frestelsen eftersom jag helt säkert hade varit tvungen att ringa hem sedan och be någon komma och plocka upp mig ur snön. Alldeles för förnedrande:)

 

Tyvärr är det alldeles för sällan jag kan gå ut på promenader nu på grund av mitt bråkande knä. Jag behövde två dagars vila efter att ha gått en kilometer! Doktorns stränga order om att inte överbelasta och minnet av den hemska inflammationen och värken gör att det är lättare att hålla sig i skinnet. Men på måndag bär det iväg till magnetröntgen för att få veta varför knät bråkar så.

 

Annars händer just ingenting här hemma, jag är så trött jämt så jag orkar knappt hålla hemmet i bo-bart skick. Jag väntar på våren och ljuset.