lördag 31 december 2011

Gott Nytt År

Det är väl egentligen lite för tidigt ännu men framåt kvällen har man ju ändå annat för sig.

Bloggbilder 044

Så här kunde det se ut hemma i köket när Bästa Dottern finslipade pepparkakshuset. Hon var hemma varje helg hela december och bakade och stod i. Väldigt trevligt hade vi.

Bloggbilder 048

Sedan skulle allt dekoreras och det gjordes under stor koncentration och resultatet blev alldeles perfekt.

Bloggbilder 050

Ett pepparkakshus med skumma tomtar överallt

Bloggbilder 057

och en hel liten by. De små husen är egentligen sådana som man kan sätta på kanten av te/kaffemuggen men när vi provade ville dom bara trilla av så de fick ingå i pepparkaksbyn i stället. Jag grubblade som vanligt över hur man skulle få granarna att stå upp men Dottern löste det i en grisblink. Gör en fot av kristyr sade hon och så jag gjorde och det funkade bra

 

Men nu är alltså julen slut och det nya året snart här, det gör ju att man börjar fundera lite. Det jag funderar på är om bloggen ska få leva kvar i sin nuvarande form eller om det är dags att starta på nytt.

Jag har haft min blogg sedan januari 2008, alltså nästan 4 år och ibland har det varit glest mellan inläggen. Nu är jag helt enkelt less på bloggen i dess nuvarande utformning och funderar på att starta en ny. Den här börjar kännas rörig med massor av kategorier som jag ändå glömmer när jag skriver inlägg.

Men till dess jag får tummen ur och fixar en ny så  fortsätter jag med glesa inlägg här. Nu inväntar jag det nya året och ser om det för med sig mer skriv-inspiration.

GOTT NYTT ÅR ALLA VÄNNER

fredag 9 december 2011

Julpynt

Jul 2010 001

I dag har jag gjort en hel del, till att börja med har jag dammsugit, dammtorkat och torkat golven på nedervåningen. En hel del tomtar har hittat till sina platser och keramikhusen till tomtebyn är framplockade. Återstår bara att bestämma sig för var de ska stå och så kruxet med belysning förstås.

I morgon är det ju fredag så då blir det väl inte mycket gjort. Skolan har reflexionsdag så ungarna är lediga och 15-åringen ska till frissan och bli julfin, han gillar inte att vara långhårig.

I kväll har jag dessutom varit på syjuntan (som inte syr ett stygn) det var första gången vi träffades så det blev bara prat och fika. Mycket trevligt, nu blir nästa träff i januari när skolan har börjat. Ett bra initiativ som jag hoppas kommer att resultera i att vi blir ett gäng som fortsätter träffas. Här i byn är det lite dåligt med sammanhållningen och trots att jag bott här i 16 år så känner jag inte så många och så är det för många inflyttade.

I morgon kväll kommer dottern hem, då blir det fredagsmys som är lugnet före stormen för på lördag och söndag ska här bakas massor. Hon älskar att baka och jag tycker att det är mycket roligare när man är två. Det ska bli så kul.

 

Nu är det nog dags att sova, klockan är mycket och inte ens tomten är vaken…än.

fredag 2 december 2011

Vilse i pannkakan

Bloggbilder 031

Precis så känner jag  mig, jag får inget gjort, dagarna bara försvinner och jag är dödstrött. Undrar om det är detta utdragna mörker som tär så, jag brukar aldrig längta efter snö men nu börjar till och med jag misströsta.

Helgen som gick tillbringade jag på Umeå universitet på min svenska kurs, intressant men otroligt krävande att sitta och lyssna och prata hela dagarna när man inte är van. Nu har vi ännu fler uppgifter och jag känner mig både peppad och överväldigad. En av uppgifterna har jag skrivit en version av och fått den genomläst och kritiserad av en vän som är otroligt duktig. Det blev konstruktiv kritik och peppande beröm, precis vad man behöver för att växa och utvecklas. Nu ska den skrivas om ett par gånger minst för att bli så bra som möjligt. Det känns nästan som om jag börjar komma igång med skrivandet på riktigt. Nästan alltså.

Dessutom har jag ju mitt eget skrivande som jag ska fila på och fördjupningsuppgiften som åtminstone ska vara påbörjad innan träffen i januari. Plus ett grupparbete.

STRESSAD!?!

Näääädå, inte alls.

Bloggbilder 035

På fredagen när jag  åkte från universitetet hamnade jag i värsta rusningstrafiken men tänkte inte så mycket på det förrän jag kom ut från stan där det inte fanns gatlyktor. Jag såg ingenting! Det regnade, asfalten sög i sig allt ljus från halvljusen, jag hade en strid ström av mötande som bländade framifrån och en lika strid ström bakom. Bländad från alla håll och dessutom kom det ett störtregn som gjorde sikten lika med noll. Jag var så desperat att jag tänkte stanna på en parkeringsplats och vänta på bättre tider. Enda problemet var att det var så mörkt och regnigt och dålig sikt att jag missade alla p-platser. Det var inte trevligt.

När jag skulle åka hem på söndagen åkte jag därför tidigt för att slippa mörkret men när jag kom till Lycksele var jag så trött att jag var tvungen att stanna till hos Maria och vila en stund. En alldeles för lång stund blev det så det var mörkt när jag åkte men det brukar inte vara nån fara eftersom det inte är så mycket mötande trafik så man kan köra med helljus. Och jag har väldigt bra helljus, det blir jätteljust helt enkelt.

Nu blev det inte riktigt så lätt som jag trodde. Det blåste, hårt. Det snöade, mycket. Helljus gick inte då blev det bara som en vit vägg framför bilen och jag såg inte var vägen gick. Halvljus fick det bli men då såg jag ungefär en decimeter framför bilen och så var allt vitt vitt vitt. Dikeskanterna syntes inte och snön virvlade så att reflexerna på plogpinnarna syntes inte heller. Det tog en och en halv timma att köra 7 mil!

Den resan vill jag inte göra om, det var dessutom halt, nysnö på is brukar inte vara nån hit direkt.

Jag undrar hur den här helgen blir, jag ska skjutsa sonen på lördag, då är det första träffen på skoterkursen. Det är bara att  hålla tummarna.

tisdag 22 november 2011

En dag

tog  jag en promenad

Bloggbilder 038

välklädd i crocs och yllesockar. Jag frös i alla fall inte för det var varmt, plus åtta grader närmare bestämt, och solen sken

Bloggbilder 023

så här vackert. Man kunde ha trott att det var tidig vår och inte den 17:e november. Helt otroligt. Jag klagar inte i alla fall för jag är ju inte så himla förtjust i snö eftersom jag

a) inte åker skidor, har inte stått på skidor på över 40 år så det skulle säkert roa grannarna.

b) åker inte skridskor heller av samma orsak som ovan

c) inte åker skoter bara för åkandets skull

Bloggbilder 027 

Men här inne står skotrarna och längtar säkert lika mycket som tonåringen.

Bloggbilder 026

Här ser man i alla fall resultatet av herrarnas sommararbete, ett traktorgarage eller nåt liknande. Stora saker ska i alla fall bo här inne och inte stå och skräpa överallt. Jag tycker det blev så fint med de svarta järnbeslagen.

Bloggbilder 034

I söndags kom det lite snö, så pass att det knappt täcker gräset och ganska lagom som första snödos om man frågar mig. Då slog julkänslan till och jag gick ut med sonen och hämtade en

Bloggbilder 035

liten fin adventsgran. Synd bara att jag inte kan ha den inne och pynta med lite virkade snöstjärnor. Jag är rädd att om jag hänger i sådana här ute så blåser dom bort med första stormen. Man kanske helt sonika kunde knyta fast dom…hmmm…det tål att tänka på.

Lite julpynt har jag också börjat med

Bloggbilder 032

Det här ska nämligen bli en julgran, tro det eller ej. Här kan man se hur den ser ut färdig, min är faktiskt färdigvikt men inte riktigt klar för visning ännu. Det kommer. Några julkort har jag också gjort men dom får komma på bild sedan och dessutom har jag dekorerat ljus som inte heller är riktigt färdiga. Jag har nog så mycket att göra att jag inte har tid att sitta här och uggla.

lördag 12 november 2011

Paltkoma

 

Från Wikipedia

Paltkoma är ett norrländsk dialektalt uttryck som blev riksbekant genom tv-programmet  Värsta språket. Ordet beskriver den dåsighet som drabbar den proppmätte efter en stadig måltid, eller som Norrländsk uppslagsbok  definierar det:

"det fullständigt utslocknade tillstånd av total kroppslig utmattning som inträder kort efter inmundigandet av ett stort antal (pite)paltar.”

Paltkoma det är vad vi, jag och min kära moster, råkade ut för i dag när vi varit till en närliggande by och ätit palt, pratat med bekanta och handlat hantverk. När vi kom hem slängde vi oss i tur och ordning omkull på kökssoffan en stund, helt lealösa.

När vi vaknat till ur koman färgade jag håret på min alltför gråhåriga moster så hon blev minst tio år yngre och pigg som en mört. Nu när hon åkt hem och lugnet lägrat sig så funderar jag starkt på att ta en filt och krypa upp i soffhörnet för att lördagsmysa.

Just så mycket bättre kan inte en lördag bli i mörkaste november. Helt utan snö ännu, tack och lov.

lördag 15 oktober 2011

Höststädning

DSC00092

Som ni ser så har bilden absolut inget att göra med rubriken, så här såg det ut när jag och en vän plockade hallon förra året.

I dag har jag höststädat i trädgården, jag brukar nästan aldrig göra det och varje vår svär jag över allt gammalt gräs och vissna blommor som jag måste plocka bort. Därför blev det lite höststädning i år med stor hjälp av 15-åringen och hans kompis. Mina knän bråkar ju med mig så skottkärran sköttes av pojkarna så slapp jag gå så mycket. Det var i alla fall riktigt härligt ute med sol och vindstilla.

Alla löven från björken har nu lagt sig till rätta i dammen som vanligt och jag tänkte att det kanske vore en bra idé att ta upp en del av dem. Jag hade ju krattan framme redan så jag tog den och skulle ta ett rejält tag men ack och ve! Det var ett hårt istäcke på dammen som jag naturligtvis inte såg så krattan gick sönder och jag fick mig ett gott skratt. Så nu får löven ligga till våren och jag måste köpa mig två nya krattor. Den andra hade jag sönder i somras när vi skulle städa bort bark från gårdsplanen vid verkstaden. Plast som vistas ute mycket förlorar en hel del i hållbarhet. Kanske man skulle skaffa en järnkratta i stället.

Nu när det är så vackert väder borde jag kanske ta med mig kameran ut och fota lite vackra höstbilder, men jag tror att jag leker lite med mina nya färger i stället. Har köpt mig vattenlösliga vaxkritor och de är verkligen roliga att måla med. Jag blir som barn på nytt.

måndag 3 oktober 2011

Stiltje

Har det varit på bloggen igen, ibland hinner man inte med fastän både inspirationen och viljan finns. Just nu har jag börjat med ett projekt som innebär en hel del bloggläsande, jag ska skriva en fördjupningsuppgift så det blir alldeles för mycket tid vid datorn. I vanliga fall skulle jag ha skrivit ut några sidor och satt mig med men min skrivare har blivit knäpp. Eller också är det färgpatronen jag beställde som är knäpp.

Först fungerade den precis som den skulle och jag skrev ut några dokument, nästa laddning gick inte alls då fick jag bara ett meddelande på skärmen att patronen inte var installerad korrekt. Jag provade alla knep jag kunde komma på och några jag aldrig tänkt på. Inget fungerade. Dagen därpå fungerade det igen och jag kunde skriva ut ett par sidor innan den lade av igen. I går skrev den ut en halv sida och sedan har det varit stopp. Jag mailade företaget jag beställt från och dom lovade att skicka en ny så jag hoppas den kommit i dag. Ska snart gå till postlådan och kolla.

I övrigt skriver jag från båda håll i min anteckningsbok och leker i övrigt med min art journal. Det har blivit några sidor tillArtJournal5

Jag har tre olika som jag ritar och målar i när andan faller på, den här sidan är nog inte riktigt klar så den får jag återkomma till senare.

Bloggbilder 042

Den här är nog klar i alla fall men jag vet inte om jag är nöjd med den. Det visar sig väl, jag kan ju alltid måla över och börja om från början.

I lördags åkte vi till Lycksele för min kära 15-åring ville gå på marknad. Naturligtvis bråkade mitt knä lite extra så jag gick bara en stund och handlade inget medan 15-åringen gick aningen längre och fyndade två snygga tröjor. När så Dottern slutade jobbet åt vi en god middag tillsammans och hon fick en symbolisk present eftersom hon fyller 24 år i dag. Jag konstaterar återigen att tiden går allt för fort.

När vi skulle åka hem igen var det kväll och mörkt som attan, då bråkade helljuset. Det gick inte att slå på och om jag lyckades få på det så gick det inte att stänga av. Ni kan ju tänka er mina medtrafikanters bristande nöjdhet när jag lyste dom i ögonen med tre MYCKET ljusstarka extraljus. Det höjdes nog en och annan knytnäve och sades säkert ett och annat mindre vackert ord. Det blev till att stanna och pilla med helljusreläet och sedan köra vidare nån kilometer för att stanna och pilla igen och inget hjälpte så vi åkte en bra bit med bara halvljus.

Det är ingen höjdare när man vet att det vimlar av skogens alla djur på vägen, då och då i alla fall och förstås inte alla på en gång. Men där jag åkte med ett halvljus som motsvarar två ficklampors sken kändes det som om dikesrenen var full av kreatur som bara väntade på att få hoppa upp framför bilen. Man kan bli lätt paranoid för mindre.

Något som jag tänkte på medan vi höll på och bråkade med bilen var att inte en enda bilist stannade och kollade om vi behövde hjälp. Har folk blivit räddare nu? Eller är vi likgiltigare nu? För ett antal år sedan hann man knappt kliva ur bilen på en parkeringsplats innan någon stannade och erbjöd hjälp, vare sig man ville eller inte. Nåja, nu var det ju ingen omedelbar fara för oss och så småningom lyckades 15-åringen fixa felet och jag kunde köra resten av vägen med fungerande omkopplare.

Jag var i alla fall glad att jag inte var ensam, jag är så mörkrädd att jag hellre hade kört i snigelfart med bara halvljus än gått ur bilen i kolmörkret.

måndag 19 september 2011

En helt vanlig dag

I dag blev det en heldag igen, upp tidigt för att skjutsa 15-åringen till skolbussen. Sedan hem och in i duschen för en kvick uppfräschning, lite frukost efter det och sedan en liten tur till Tärnaby.

 

Naturligtvis glömde jag kameran vilket jag grämde mig över både på dit- och hemresan. Naturen är så vacker efter vägen och nu i höstfärger blir man helt andlös. Vädret var helt perfekt med lite sol mellan molnen och kav lugnt, älven låg som en spegel. Det är sådana här gånger jag önskar att jag kunde måla riktigt fint. Vilka vackra tavlor det skulle bli.

 

Färden upp gick i alla fall bra, inga missöden och varken älg eller ren på vägen. Bara ett vägarbete där vi blev stående en stund så naturligtvis kom vi lite sent men inte mer än ett par minuter. Nästa gång startar vi en kvart tidigare så blir det perfekt. Men sista kilometrarna blev lite spännande i alla fall för helt plötsligt började bilen låta väldigt underligt. Först ett litet försiktigt skramlande men så småningom övergick ljudet till att bli ett veritabelt oljud. Ett skrapande, skärande ljud som fick mig att associera till söndermalda kullager. Jag väntade mig nästan att se något av däcken sticka iväg på egen hand. När vi kom fram måste vi ha sett lite skumma ut. Först gick vi ett varv runt bilen och kände på alla däck, för att kolla om det kanske hade gått varmt någonstans. Sedan föll vi båda på knä och tittade in under bilen från alla håll som om vi bad till den store bilguden. Inga nedfallna saker hittades och inga varma punkter heller så vi gick in och deltog i mötet som höll på hela dagen.

 

Jag var liiiite nervös när vi skulle åka hem. Vad skulle jag göra om oljudet satte igång igen? Visserligen kunde vi ju ta bussen hem men hur kul är det att ha bilen stående i Tärnaby. När vi omsider tog oss ut från parkeringen, vi var inparkerade av två bussar nämligen, så var bilen hur tyst som helst. Vår helt okvalificerade teori är att det kommit in någon sten i något av däcken som sedan skavde och skapade det infernaliska oljudet.

Hemresan blev lugn och fin, stiltjen hade visserligen ersatts av halv storm så det gick vita gäss på älven men även det är vackert att se på om man slipper stå och frysa häcken av sig.

söndag 18 september 2011

Nix, eller jo eller kanske både och

Jo, det låg ett recept och väntade men vårt eminenta apotek hade inte den utomordentligt ovanliga medicinen hemma så vi får vänta till i morgon. Om jag nu hinner dit före stängningsdags, annars blir det väl på tisdag. Ju förr ju hellre för 15-åringens migrän lär väl inte vänta på sig kan jag tänka. Det är bara att hoppas på att detta är en undermedicin annars kommer jag att ringa läkarvetenskapen och tala om vad jag tycker om dom och deras onödigt långa och dyra utbildning som inte är till nån nytta.

 

Nix, jag fick inte svar på några frågor så där på direkten. Men på sikt kan det nog blir både fler frågor och en hel massa svar. Första träffen på kursen var inspirerande, rolig och lite, lite farlig för självförtroendet.

Inspirerande att möta ett helt gäng likasinnade och prata idéer och litteratur och känna sig intellektuell. Det är bra för självförtroendet.

Roligt att träffa nya kurskamrater och att träffa gamla vänner sedan förra kursen. Det är bra för välbefinnandet.

Farligt för självförtroendet för att alla har så himla bra idéer till sina litterära projekt. Vissa har ju hela romaner på gång och bra idéer till fördjupningsuppgifter. Och så kommer en annan där då med en avslagen gammal löskokt ide som fladdrar i kanterna som en annan manet. Lite genomskinlig och geléaktig så där. Det är liiiite farligt för självförtroende.

Och nån idé till fördjupningsuppgift hade jag minsann inte men det fick jag medan vi pratade i smågrupper. Det var bra för självförtroendet så där står jag på status quo.

 

Jag hann ju umgås med äldste sonen och hans familj och med min kära väninna också så helgen blev riktigt lyckad och jag fick en hel massa energi. Nu är det bara att kavla upp ärmarna, skaffa ett gäng käcka anteckningsböcker, trimma datorn och börja skriva.

Det ska bli såååå kul och såååå jobbigt. Livet är härligt och ska levas som om varje dag var den sista.

torsdag 15 september 2011

Nu sitter jag här

och kan inte annat, jag väntar på att maten ska bli klar så att jag kan slänga in nästa rätt i ugnen. Man borde kanske ha lite bättre framförhållning men jag är tidsoptimist så jag gör allt i sista sekunden.

b10scripts015[1]

Tidigt i morgon åker jag till Umeå och universitetet för att börja fortsättningskursen i Skapande Svenska. Jag är som vanligt totalt överrumplad av att det redan är dags. Känner mig lite oförberedd men det ska nog gå. Idéer till vad jag ska skriva har jag det gäller bara att kunna presentera det så att det låter bra. Jag tycker inte om att prata inför folk även om det inte är så många. Pulsen rusar och jag blir andfådd bara av att öppna munnen.

 

Vi ska ha tänkt över vad vi vill fördjupa oss i för man ska ju skriva en uppsats också, håhåjaja. Inte har jag en aning om vad jag vill vet, jo förresten,  jag vill veta allt.

Hur man skriver en bästsäljare

Hur man får den utgiven

Vad man ska tänka på när man skriver sitt följebrev

Och så vidare och så vidare. Jag har hundra frågor men jag antar att man måste begränsa sig och inrikta sig på något enstaka ämne och där blir det svårt.

 

I dag har vi varit på det lilla lasarettet och där stod läkarvetenskapen som vanligt frågande. Jag undrar vad dom lär sig på den där långa dyra utbildningen egentligen. Hur man sätter upp ett lagom frågande ansikte kanske.

Nåja, läkarvetenskapen pratade ihop sig med ett gäng andra och i morgon ligger det förhoppningsvis ett recept och väntar med en medicin som gör under.

 

När jag ändå åker till Umeå ska jag passa på att köpa en tröja eller nåt för i dag fick jag presentkort på 300 kronor att lösas in i en känd butikskedja. Dom presentkorten har jag tjänat på att svara på frågor om allt mellan himmel och jord. Lättförtjänta pengar alltså. Till veckan kommer nog mina trisslotter och har jag riktig tur så skrapar jag fram en massa pengar på dom också. Då kan man snacka om riktigt lättförtjänta pengar, haha.

 

Nu ska jag gå och rädda köttfärslimpan ur ugnen innan den brinner.

tisdag 30 augusti 2011

När fantasin springer före

Jag håller precis på att hämta mig efter en hård helg, Dotterns gamla lägenhet skulle städas ur och det blir ju lite mer än man är van. Visserligen gjorde hon det mesta och jag kollade att ALLA skrymslen och prång blev torkade. Slitet belönades med ett GODKÄNT, tack och lov. Nu gäller det bara att hämta sig, hela kroppen värker men värst är det, naturligtvis, med nacken. I morse gungade hela världen och jag mådde mycket illa men jag vet ju att det går över med hjälp av vila.

Dottern bucklade till sin Väns hjärta lite vilket var lite synd men det är tyvärr sådant som händer ibland. Hon är en mycket vänkär människa som gärna utökar sin vänkrets av både manligt och kvinnligt slag och väntar sig att alla ska vara på samma våglängd som hon. Men ibland händer det att någons fantasi springer före och stakar ut en framtid hon inte har känslor för. Då blir det besvärligt och kan leda till gråt och tandagnisslan. Men som den genomärliga människa hon är så tycker hon att det är bättre att vara rak och säga ifrån direkt. Det går förmodligen över snabbt eftersom de ju egentligen inte hade någon relation i vanlig mening utan bara hade umgåtts över internet. Kalla mig gammalmodig men jag tror mer på relationer som växer fram ur ett riktigt live-umgänge.

Vännen var i alla fall mycket trevlig och rar och vi fick intrycket att han har en mycket fin familj så jag hoppas att de kan fortsätta vara vänner i alla fall.

Nu blir det lite mera vila innan 15-åringen ska hämtas vid bussen och middagen ska lagas. Livet går vidare i raketfart och snart är det jul :P

fredag 26 augusti 2011

Jag är så himla

….duktig:) I dag i alla fall. Har hunnit städa och pyssla och slakta en gammal bok som ska bli en sorts bilddagbok. Jag har nämligen återstartat en gammal hobby, art journaling, Det finns inget bra namn på det på svenska för konstdagbok låter så himla pretentiöst.


Bloggbilder 025


Så här kan det till exempel se ut i min bok. Det är en spiralbunden anteckningsbok som jag har haft liggande. På det här uppslaget har jag lekt med krackeleringslack på dödskallen och med blank lack på de tecknade skorna på högersidan. Om man klickar på bilden så den blir större så syns det lite bättre.



Om du vill läsa mer om art journals kan du göra det härhär och härhär kan du se en del information och fina sidor. Det är riktigt roligt att hålla på och bara leka, jag tecknade väldigt mycket som ung men lade det på hyllan och har börjat om nu på gamla dagar. Nu bryr jag mig inte längre om att jag inte kan teckna “fint”, alltså jag kan inte teckna ett realistiskt porträtt men jag tecknar ändå :)



Nu håller jag alltså på att slakta en bok som ska göras om till en bilddagbok, helst skulle jag vilja sitta och pyssla hela dagarna men då kanske familjen (och min rumpa) far illa, haha. Nu ska jag i alla fall surfa runt och leta lite inspiration.

tisdag 23 augusti 2011

Speglar

Kan vara vackra som smycken, särskilt gamla kurviga med slipade kanter. På den här bloggen kan man se hur fint det blir med flera speglar intill varandra på väggen.



Själv skulle jag inte våga, jag skulle nog skrämma ihjäl mig själv så skvätträdd som jag är. För många år sedan när jag bodde i lägenhet höll jag på att dö av skräck när jag såg min egen spegelbild i badrumsspegeln:)


Någon (jag?) hade varit i badrummet och hämtat något ur badrumsskåpet utan att stänga vare sig badrumsskåpet eller dörren till badrummet. När jag senare skulle gå in i köket för att hämta lite fika hoppade jag högt av skräck. Jag såg ju i ögonvrån att det stod någon i badrummet! Eftersom jag bodde ensam med min barn så det borde inte stå någon där. Alltså tvärstannade jag och stirrade……rakt in i min egen spegelbild.


Himla kul, speciellt när jag talade om det på jobbet dagen efter. Det fick jag höra länge:)

söndag 21 augusti 2011

Söndag

Bloggbilder 022


Sista helgen på sommarlovet på tisdag börjar skolan igen och då är det höst, på allvar.



Hela dagen har gått åt till att göra nästan ingenting, jag har kokat saft på vinbär som sedan ska bli gelé. Det vill säga att det är min Saft-Maja som kokat saften, det är såå mycket lättare än att söla med sildukar och ställningar som inte håller balansen och allt stänk som dessutom blir. En gång för många år sedan skulle jag koka blåbärsaft och jag hade fullt sjå med att städa bort allt stänk efter saftkoket. Trodde jag, men när målaren kom och skulle måla om köket tittade han under skåpet och frågade vad jag hade sysslat med. Vadå, sa jag och titta också, där var fullt med blåbärsstänk som jag inte hade tänkt på att torka bort. Visserligen var jag bara 23-24 år men jag skämdes ändå. Om sanningen ska fram så händer det fortfarande att jag glömmer bort att torka under köksskåpen när jag städar. Jag blir nog aldrig någon pedant.



I morgon ska jag sitta på kurs hela dagen om något så intressant som äldre och handikappades rättigheter till ett tillgängligt samhälle. Jag kommer inte ihåg vad det heter, Agenda nånting, nu börjar jag faktiskt ångra att jag anmälde mig. På tisdag ska jag till Tärnaby på möte och det blir jag som ska köra, får se om bilen håller. Det är något som knackar när den går på tomgång, det låter som om jag skulle ha stängt in nån stackars krake under huven som försöker påkalla uppmärksamhet. Vem vet, om jag öppnar kanske det sitter någon där:)

lördag 20 augusti 2011

Vi hade i alla fall tur med vädret

b19vehicles_land216


I dag gick alltså det “riktiga” flyttlasset, d.v.s. möblerna. Allt gick att peta in på en släpvagn plus lite i bilen och bagaget. Då ska sägas att Dottern och hennes Kompis har kört en hel del i kompisens bil och har en del kvar att köra innan lilla ettan är tom.



Det kändes lite konstigt att se hur stor lägenheten såg ut nu när det mesta är borta. Lite vemodigt är det också, det är ju trots allt hennes allra första lägenhet men med tanke på alla tråkigheter hon fått uppleva där det senaste halvåret så är det ändå skönt att hon får komma därifrån. Nu är det bara städningen kvar och den görs till helgen, jag åker ner och blir arbetsledare:)



Vi hade tur med vädret också, solen tittade till och med fram ibland. Och så fick vi ju träffa Dotterns nya vän och det var ju trevligt. Första intrycket är ju så viktigt och det blev positivt, det är faktiskt första gången jag känner mig odelat positiv från början. Jag hoppas bara att jag inte får ångra det men det tror jag inte.



I övrigt så blir det en lugn lördag som vanligt, vår moppekille 15-åringen har åkt till en kompis och jag sitter som klistrad vid datorn. Det finns ju så mycket intressant man måste uppdatera sig om, nyheter och bloggar och inredningstips till exempel.

fredag 19 augusti 2011

Flygfisk?!


flygfisk



Jag satt, som vanligt, vid datorn och läste spännande bloggar när jag hör någon som tassar in i köket. En skåpdörr öppnas och därefter ett brak och konstiga flåsanden. Jag hinner tänka att något hemskt just hänt när 15-åringen kommer in, dubbelvikt av skratt.



Jag frågar vad som hänt men han skrattar så att han inte kan prata, så småningom uppfattar jag ordet flygfisk följt av ännu ett skrattanfall. När sonen lugnat sig och hämtat andan får jag höra att han just blivit anfallen av 1 kg lax som flög! ut ur frysskåpet när han skulle hämta glass.



Alltså blir det flygfisk till middag här i huset i dag.



Man har inte roligare än man gör sig.

torsdag 18 augusti 2011

Det händer nästan alltid någonting

sommarand

Trots att jag brukar hävda motsatsen när jag inte har någon skrivlust så händer det ju alltid något. För det mesta är det inga omvälvande händelser men måste det alltid vara det. Att stiga upp på morgonen och höra fåglarna kvittra och solen stråla från en klarblå himmel är väl värt att skriva om.  Men spännande är det väl inte men å andra sidan kan jag inte tycka att alla dessa modebloggar är särskilt spännande heller. Att skriva sida upp och sida ner om kläder smink och smycken finner jag fullständigt ointressant. Men det är ju bara vad jag tycker förstås:)

 

I dag läser jag i tidningen att det blåst upp till en mindre folkstorm om en människa som lämnat sitt barn utanför en butik eller restaurang eller vad det nu var. Hur kunde nu det bli så upprörande? När jag fick mitt äldsta barn 1975 var det inte något konstigt att lämna barnet i vagnen medan man gick in och handlade. Det gjorde jag ofta om han sov men jag bodde förstås i Vännäs som ju inte direkt är någon storstad. På den tiden gjorde alla så och det var inget konstigt. 1979 när jag fick näste son bodde vi i Hallsberg som ju var ett något större ställe men fortfarande tog man inte med sig vagnen in i affären om barnet sov. I alla fall inte i kvartersaffären som var ganska liten och trång.

Åtta år senare föddes dottern och då hade klimatet svängt och ingen lämnade längre barnet ensamt varken i vagnen eller lekparken. Vi bodde fortfarande kvar i samma samhälle, kände samma människor men det var inte längre okej att lämna vagnen utanför affären. Om det berodde på något särskilt eller om jag bara blivit äldre och försiktigare vet jag inte men så var det i alla fall.

 

1996 hade vi flyttat upp till den lappländska landsbygd vi fortfarande bor i men det skulle aldrig ha fallit mig in att lämna min baby ute medan jag handlade. Antagligen blir man påverkad av vad som händer ute i världen och tror att det vimlar av barnkidnappare i varenda buske. Dessutom händer det ju tråkiga saker även på små orter, visserligen inga kidnappningar men vi hade några incidenter här som gjorde att vi fick tala om för våra döttrar att det ALLTID är OKEJ att säga NEJ om någon vuxen ber en göra något konstigt.

 

Inte vet jag riktigt vad som hände nu men jag kom visst bort alldeles från min första tanke, det var väl det som var dagens händelse.

onsdag 10 augusti 2011

Sommaruppdatering

Det är väldigt länge sedan jag skrev något här och jag har funderat fram och tillbaka på om jag ska sluta blogga eller om jag ska starta en annan blogg. Skrivlusten har helt enkelt lyst med sin frånvaro och jag har mest skrivit på FB.

Nu kommer i alla fall lite uppdateringar om sommarlivet

Bloggbilder 005

Först var det 15-åringen som tog mopedkörkortet och därefter har gjort sitt bästa för att lägga mil efter mil bakom sig:)

Bloggbilder 006

Flickorna kom hem på besök i det härliga sommarvädret så vi fikade ute på altanen och myste i största allmänhet

Bloggbilder 010

Rävungarna lekte i vedhögen på kvällarna och var stundtals ända uppe på gräsmattan. 4 stycken är de och lyan finns nånstans i närheten. Jag lyckades fånga dem på bild här på gräsmattan men hade blixten på så bilden blev kolsvart

Bloggbilder 008

Men om man klickar på bilden så den blir större så kan man ana skepnaderna bredvid rönnen.

Bloggbilder 012

Kärleken föll ner från sin plats på hyllan men landade på rätt köl så på den fronten är det nog ingen fara heller:)

Bloggbilder 014

Jag gjorde smörgåstårta för att fira svärdottern men sjukdom kom i vägen för resan och grannarna fick ta del av härligheten i stället. Den var god och jag var nöjd själv över resultatet och det hör inte till vanligheterna.

Bloggbilder 015

Det har rensats blåbär och plockats vinbär

SP_A0203

Vinbären blev saft som i sin tur blev gelé

SP_A0202

Jag har köpt en fin kruka och en miniblomma till den som pryder köksbordet. Jag hoppas att jag lyckas få den att överleva trots bristen på gröna fingrar.

SP_A0208

Min vän har varit här och traditionsenligt plockat hallon. Tyvärr var vädret inte det bästa och det mesta av tiden regnade bort. Det gjorde inte så mycket för vi hade ändå så himla roligt tillsammans. Som alltid:) Både hallon och blåbär fick hon i alla fall med sig hem och jag ser som vanligt fram emot nästa gång vi träffas, kram till dig B och tack för besöket:)

 

Ja det var min sommar i sammandrag. Får se om jag orkar fortsätta uppdatera eller om skrivkrampen blir för svår.

söndag 8 maj 2011

Värmen är tillbaka

+19 grader när klockan är halv sju på kvällen, ljumma vindar smyger runt husen och jag sitter på altanen och njuter. Det är bara att hoppas att den stannar en stund.

Bloggbilder 002

Dessutom har jag hittat närbildsfunktionen på min kamera så jag kan visa att björkarna har fått musöron, pyttesmå musöron visserligen. Vid solväggen blommar påskliljorna men i övrigt är inget grönt ännu men allt lever och är på väg verkar det som.

Bloggbilder 004

Även min klematis håller på att vakna till liv, om man tittar riktigt nära så ser man dom små lila skotten. Men på håll ser den ut som en risruska som någon glömt att vattna.

Tyvärr har mitt trädgårdsintresse nästan dött ut, jag vill gärna ha en fin trädgård men vill inte lägga ner en massa tid på att rensa rabatter. Dessutom är det svårt att rensa nu när jag har så ont i mitt knä. Man kanske skulle asfaltera hela rasket med grön asfalt:)

Bloggbilder 001

Även barnens gamla cyklar har tinat fram och ska nu säljas på blocket. Det är länge sedan de användes sist och de lär inte duga till de kommande barnbarnen i alla fall:)

Nu är det i dags att gå ut på altanen en stund till och njuta av våren.

torsdag 14 april 2011

Våryra = Städyra

Våren har kommit hit också, trots att det ligger kvar en hel del snö så tittar det upp en del gröna blad i rabatten som ligger mot solväggen.

 

När vårljuset och solen kom tillbaka kom också lusten att städa så nu vårstädar jag huset. Det går inte fort men det blir lite gjort varje dag, i morgon har jag planerat att putsa fönster och byta gardiner i kök och vardagsrum.

Sportlov 2011 132

Trots att fönstren inte är putsade ännu pyntade jag om lite i köksfönstret. Mina blommor har inte farit väl i vinter men två pellisar har i alla fall överlevt även om de är lite rangliga. I den gula kannan ska jag sätta påskris och kanske en och annan tulpan.

 

I övrigt händer det inte så mycket här på gården, sambon har visserligen ett projekt på gång men jag har tystnadsplikt än så länge. Han tycket inte om att jag berättar så mycket innan allt är klappat och klart så jag får väl försöka hålla näbben stängd för en gångs skull  trots att det är väldigt jobbigt :)

lördag 19 februari 2011

För 15 år sedan

syskon

kunde det se ut så här, storasyster och lillebror. Det var kärlek vid första ögonkastet, det var väl inte alltid lika roligt att ha en krävande liten människa i huset men trots att hon varit familjens kelgris i 9 år blev det aldrig någon svartsjuka dem emellan.

 

Ofta kunde man se henne ute på gården med en liten prins i släptåg, till att börja med i vagn och skrinda men sedan kom han larvande efter på egna ben.

 

Nu blir det hon som får sitta i hans knä, lillebror har nämligen blivit så stor att storasyster inte ens når upp till hans axel. Pojkar växer så fort så fort, till och med pappa börjar se liten ut i jämförelse.

 

15 år gick förfärligt fort.

fredag 18 februari 2011

Vårkänslor…någon?

Bloggbilder 219

Njaaääe, dessa bilder kanske inte framkallar några vårkänslor hos den vanliga bloggläsaren direkt. MEN….om man vet att dessa bilder är tagna klockan 16.28 och att för bara en månad sedan var det kolsvart ute vid den tiden. DÅ……kanske….

Bloggbilder 217

….vårkänslorna vaknar lite. I alla fall får man ett hopp om att våren är på väg när solen vaknar allt tidigare och hoppar i säng allt senare. Det är skönt att kunna se handen framför sig när man går ut på morgonen. SÅ….trots att termometern talar om för mig att det varit –33,3 grader i natt och bilen är så seg att man får ta i med våld för att få den dit man vill så känns det……lite…..lite vårlikt ändå.

 

Om bara två månader kommer snön att vara nästan borta och det trevliga arbetet med att mota tillbaka all sten från gräsmattan till grusvägen tar vid. Eller trevligt och trevligt men ändå, det är bättre än att kava om kring i meterdjup snö och frysa häcken av sig:)

onsdag 2 februari 2011

En helt vanlig dag

Bloggbilder 212

Så här kan det se ut en helt vanlig promenad-dag hos mig. Solen skiner men tyvärr inte på mig eftersom den inte orkar upp tillräckligt långt ännu.

Bloggbilder 214

Men det gör inte så mycket när omgivningen är så fin, mjuk härlig snö överallt. Jag fick nästan lust att slänga mig i en driva och göra snöänglar. Men jag motstod frestelsen eftersom jag helt säkert hade varit tvungen att ringa hem sedan och be någon komma och plocka upp mig ur snön. Alldeles för förnedrande:)

 

Tyvärr är det alldeles för sällan jag kan gå ut på promenader nu på grund av mitt bråkande knä. Jag behövde två dagars vila efter att ha gått en kilometer! Doktorns stränga order om att inte överbelasta och minnet av den hemska inflammationen och värken gör att det är lättare att hålla sig i skinnet. Men på måndag bär det iväg till magnetröntgen för att få veta varför knät bråkar så.

 

Annars händer just ingenting här hemma, jag är så trött jämt så jag orkar knappt hålla hemmet i bo-bart skick. Jag väntar på våren och ljuset.

lördag 29 januari 2011

Ordknappt

Den här listan har jag snott hos min vän Ingrid

 

1. Var är din mobiltelefon? Fickan.
2. Var är din andra hälft? Sover!
3. Ditt hår? Rufsigt.
4. Din mamma? Himlen
5. Din pappa? Himlen.
6. Det bästa du vet? Glass.
7. Din dröm i natt? Bortglömd.
8. Din dröm/ditt mål? Okänd.
9. Rummet du är i? Sovrum.
10. Din hobby? Bloggläsning

11. Din skräck? Mörker.
12. Var vill du vara om sex år? Maldiverna

13. Var var du igår kväll? Hemma.
14. Vad är du inte? Arg.
15. En sak du önskar dig?Semester .
16. Var växte du upp? Lycksele
17. Det senaste du gjorde? Facebookade.
18. Dina kläder? Stora .
19. Din tv? Större.
20. Ditt/dina husdjur? Inget.
21. Din dator? Slö.
22. Ditt humör? Ojämt.
23. Saknar någon? Mamma.
24. Din bil? Saab.
25. Något du inte har på dig? Balklänning .
26. Favoritaffär? Pysselbutiken.
27. Din sommar? Avslappnad.
28. Älskar någon? Mycket.
29. Favoritfärg? Svart.
30. När skrattade du senast? Nyss .
31. När grät du senast? Längesedan.

Så har jag det, bara så ni vet:D

torsdag 27 januari 2011

Vänta inte för länge

Bloggbilder 216

 

Om du har någon gammal kompis eller släkting som du tappat kontakten med så är mitt råd, vänta inte för länge innan du försöker ta upp kontakten igen. Det kan vara för sent snabbare än man tror.

 

Min kusin som var 5 år yngre än jag dog hastigt i början av veckan så nu är det oåterkalleligen för sent att ta upp kontakten igen. Så himla onödigt för vi hade så kul ihop men livet är ju sådant, andra intressen, jobb, barn och andra livsingredienser gör ibland att man kommer ifrån varandra. Man tänker ringa eller skriva men det blir liksom aldrig av. Dagar, månader och år bara flyger förbi och en dag är det för sent.

 

Hon var alldeles för ung för att falla ihop och dö men ändå var det just det som hände och jag kommer aldrig att få veta om vi vuxit ifrån varandra eller om vi fortfarande hade kunnat ha kul ihop.

 

I morgon ska jag ringa min allra äldsta vän som jag inte har pratat med på massor av år. Vi har känt varandra sedan vi var 7 år och vi har slagits och skrattat som barn och umgåtts mer civiliserat som vuxna. Hon är en underbar människa som är lätt att prata med och även om det är 10 eller 15 år mellan gångerna (jodå, det har hänt att det dröjt så länge) så hittar vi alltid tillbaka till den där gemensamma lättsamma tonen där vi kan prata om precis allt.

 

Ring din gamla bortglömda kompis eller släkting du också så slipper du känna att det är för sent en dag.