torsdag 17 december 2009

inget nytt här nej...

I dag har det inte hänt mycket här i Englagården.
Jag hade tänkt göra så mycket men jag vet inte riktigt hur det gick till, timmarna rusade fram medan jag bara gick långsammare och långsammare. Framåt lunch insåg jag att det var en sån där dag när inget blir gjort och så gav jag upp och lutade mig bakåt.
Men jag har i alla fall tvättat två maskiner, målat en halv hylla, lagat mat och pratat med sonens mentor i skolan för att höra vad dom kan ställa upp med eftersom sonnen behöver lite extra hjälpmedel på grund av synen, eller snarare brist på syn om man säger så.
Det var då inte mycket kan jag säga, det lät som om dom nog kunde tänka sig att låta honom ha ett hjälpmedel men allt annat skulle han få sköta själv. Nåja, vi får väl se hur det blir med den saken, jag är inte den som är främmande för att ställa krav när det gäller mina barn. Jag blir som den berömda lejoninnnan och ryter gärna till lite extra för att de små (nåja, 180 cm) liven ska ha det bra.
Nu ska vi bara vänta på att synrehab ska säga sitt så ska dom nog få höra på när jag säger mitt. Att se ordentligt bör väl ändå höra till mänskliga rättigheter, om det inte redan finns inskrivet så tycker jag att det är dags att göra det nu.
****
Över till julen, den står fortfarande för dörren så att det är svårt att öppna men vi lyckade i alla fall tränga oss ut och åka till lilla Staden i går. Där besökte vi nästan alla affärer och gjorde slut på resten av gubbens surt förvärvade pengar på julmat och lite annat smått och gott. Mest gott faktiskt. Vi hemsökte förstås dottern också och kollade så att hon julpyntat ordentligt, det hade hon inte förstås men å andra sidan får man inte plats med så mycket när man samsas två stycken i en etta och har så mycket porslin och glas att det nästan fyller ett helt rum. Kan inte fatta hur det gått till, mina skåp är ju fortfarande överfulla. Jag har talat om för henne att hon inte kan spara på allt och att hon måste sortera ut sånt hon inte behöver, då fnyser hon bara och tittar konstigt på mig. Jag kan inte förstå varför, funderar fortfarande på det.
******
Nåja, nu är det i alla fall snart kväll och temperaturen här ligger på ca. -25 grader, garanterat myggfritt alltså, och man kan med gott samvete tända alla ljus och sjunka ner i soffhörnet. Som fortfarande är till full belåtenhet, hur mysigt som helst. Man kan ju bara inte ge sig ut på en kvällspromenad när det är så kallt att näsan fryser ihop när man andas. Tänk om den fryser bort, då vore det allt bättre att några valkar frös bort i stället. Man kanske kan hänga ut dom tills dom är djupfrysta och sen bara bryta bort dom. Himla behändigt och mycket billigare än fettsugning.
********
Nu ska jag sluta svamla och göra nåt vettigare.
Kram på er allihopa

torsdag 10 december 2009

Julen

Har ni märkt att julen står för dörren?
Det är stört omöjligt att komma ut längre, haha.
Skämt åsido, här har bakats och pysslats en hel del.
För att inte tala om pyntats, kyrkor och krubbor plockas fram och flyttas runt.

Ljusstakar och julgrupper poppar upp här och var och man önskar att det fanns fler bord, skåp och hyllor att ställa allt på.
Några extra rum vore inte helt fel heller.
Nu är jag ju inte så säker på att mannen skulle rusa till och bygga ut huset bara för att jag vill ha fler rum att pynta.
Men man kan ju önska, det är ju jul och tomten har väl vässat öronen och pennorna för att hör och anteckna alla våra önskningar.

Lucia står bakom dörren och övar sig på sånger och vilken tidig kolsvart morgon som helst hoppar hon och hennes följe fram och sjunger nattsärkarna av oss.
Och bjuder på lussebullar och pepparkakor och framför allt ljus.
Det där med ljus påminner mig om en sak som hände för en hel del år sedan. Jag gick på komvux och vår grupp gick till aulan på luciamorgonen för att se på lucia.
Det var så stämningsfullt med all sång och alla ljus, men en av killarna i gruppen var sen.
Lucia tågade just ut när han kom och vi gick till fiket för att äta lussebullar och vi beklagade att han hade missat föreställningen och alla ljusen förstås.
"Jag har sett nog med ljus i dag" morrade han och såg sammanbiten ut.
Vi tyckte att han verkade lite negativ så vi bad honom att vidareutveckla det.
********
Jo, så här var det, han hade under ett par veckors tid jobbat hårt med sin bil för att dra nya kablar i elsystemet.
Han ville inte riskera kortslutning med alla risiga kablar som satt där förut.
Kvällen före lucia var han äntligen klar så på luciamorgonen tågade han glad i hågen ut till bilen för att åka till skolan och titta på Lucia och alla hennes ljus.
Han startade bilen och skulle köra i väg när han uppmärksammade att det luktade konstigt.
Som bränd plast.
Han hoppade raskt ut och öppnade motorhuven för att ta sig en titt och vips så brann en munter brasa i kablarna.
Han klarade sig med blotta förskräckelsen men blev sen förstås, han måste ju vänta på brandkåren. Under tiden han väntade brann det friskt i bilens alla brännbara ämnen.
Man kan ju förstå att han inte var speciellt intresserad av ljus under resten av luciadagen.













söndag 29 november 2009

Lite bilder

Jag tänkte att jag skulle visa lite bilder i dag, jag har pyntat skåpet i köket med mina mormors-hjärtan som är sydda av min mormors gamla kökshandduk.
********

Adventsljusstaken är den samma som i fjol men årets ljus är så stora att jag var tvungen att ställa dem lite omlott för att de skulle få plats i tråget.
De vackra siffrorna har Monika gjort.
********


Så var det julgardiner då, jag har bestämt en gång för alla att inga julgardiner mer så det blev en linnegardin med handvirkad spets.
Min mor virkade denna spets till mig för 35 år sedan, då satt den på en grön och vitrandig gardin. Efter jul ska jag virka en likadan spets så att jag får likadana gardiner i båda fönstren.
****
Annars har jag inte pyntat så mycket, jo jag har ju förstås plockat fram stjärnor och ljusstakar och även några tomtar.
Den riktiga stämningen har inte riktigt infunnit sig i år och jag tror att det beror på att det inte finns någon paket-kalender i vårt hem i år.
Sonen som nu är tretton har förklarat sig för gammal för sådant och utan allt trassel och tankevånda för att komma på vad som ska läggas i alla dessa paket har det inte blivit någon adventsstämning.
I alla fall tror jag att det är det som är felet.
Eller också är jag för gammal
eller för tråkig
eller har för taskigt väder
eller bara är tjurig i största allmänhet.
Det kan man aldrig så noga veta.
****
Men lite stämning smög sig i alla fall på i kväll när jag tände en massa ljus och kröp ihop i vår sköna soffa.
Doften, ljuset och värmen från tända ljus är så lugnande och stämningsskapande.
Jag önskar er en riktigt skön 1:a advent.




måndag 23 november 2009

Nya soffan


Nu tronar den på hedersplatsen, den nya soffan.
Men tyvärr är det stört omöjligt att ta bra foton nu, soffan ser ju helt urblekt ut och det är den inte.
Den är svart, väldigt svart, men fin:)
****
Det är så ostädat i resten av rummet så det fick bli en närbild som ju egentligen inte säger speciellt mycket om helhetsintrycket.
Det får komma senare, i veckan ska jag försöka komma till skott och måla bordet vitt så det lyser upp lite. Jag borde också måla hörnskåpet, egentligen borde hela vardagsrummet målas men just nu känns det inte genomförbart.
Suck
****
Men jag är i alla fall jättenöjd med soffan.
Den är skön att både ligga och sitta i och dessutom ser den ju så mycket bättre ut än den gamla som nu är utburen till förvaring i väntan på våren och grovsopor.
Det är så skönt att äntligen bli av med den.
Nu luktar inte vardagsrummet gammal hund längre
nu luktar det ny soffa i stället.
Såååå mycket bättre.
****
Ha det gott

torsdag 19 november 2009

Bloggvärldens fulaste blommor?



Jag tror faktiskt att jag har bloggvärldens fulaste blommor;)
Den längst till vänster följde med krukan den står i, då var det bara några gröna strån men den har växt till sig.
Den i mitten är en så kallad rumsbambu som är planterad i grus, den har nästan-dött flera gånger men skjuter hela tiden nya skott.
Den längst till höger vet jag inte vad det är men har ett underligt växtsätt. När jag köpte den hade den en enda stor bladkrona men så tappade den alla blad och jag klippte av den en bit så det bara blev en stam. Sedan blev den stående bakom en gardin i flera månader och när jag äntligen kom mig för med att kasta den så hade den skjutit två nya skott. Det är därför den ser så konstig ut.

****

Trots deras utseende kan jag inte kasta dom, alla mina vänner tycker att dom är anskrämliga men jag tycker dom är personliga. Kanske har jag nån underlig böjelse för fula växter, det finns säkert ett fint latinsk namn på det;)

****

Har ni några fula blommor som ni ändå gillar?

Nu är den här!


Den nya soffan alltså och så här såg det ut i går när jag var tvungen att åka iväg.
Vi hann få av plasten och kartongen sedan var det dags för sambon att åka till jobbet och jag skulle till sjukgymnasten.
Jag har nämligen haft känningar av ischias ända sedan tidigt i våras men nu blev det akut och jag kunde nästan inte gå, benet bara vek sig. Nu visade det sig att det inte var ischias utan bäckenet på höger sida som hade kommit snett, något som heter s-leden hade hoppat ur så jag har gått omkring och varit sned. Kanske därför jag har haft så lätt att snubbla eftersom höger ben blivit lite längre.
Sjukgymnasten drog i alla fall till det hela och det kändes skillnad direkt, dessutom har jag hittat världens gulligaste och bästa sjukgymnast. Synd bara att han är privat så det blir lite dyrt men det kan det vara värt.
Jag fick stränga order om att inte lyfta eller ramla på halkan dom närmaste 3 dagarna så att bäckenet hinner stabilisera sig.
Hmmm...hur ska det gå, vi ska ju möblera om. Det får bli sambon och sonen som får bära och slita, som vanligt, men i vanliga fall brukar jag ju kunna hjälpa till lite i alla fall.
Eller som sonen skulle säga "hjälpa till? Vara i vägen menar du."
****
Just nu är vårt vardagsrum proppfullt eftersom vi inte kunnat få ut gamla soffan ännu. Hela gården är som en skridskobana så att bära ut den till bryggstugan får bli en senare fråga.
Jag vill ju inte att hela familjen ska sitta gipsad till jul, men nog känner jag den gamla vanliga irritationen. Jag vill ju fixa till nu, direkt, helst i går.
Vi får väl be till vädergudarna om riktigt vinterväder så man törs gå ut.
****
Nu är det hög tid att börja med middagen så nu får det bli slut på svamlandet.
Ha det bra

lördag 14 november 2009

Pizza någon?

Här i huset ska det bli hemlagad pizza till middag i dag
om någon av er bodde tillräckligt nära kunde ni titta in och äta en bit.
Men jag är rädd att jag bor allt för långt bort.
~~~
Annars händer inte speciellt mycket här, jag har stått och grävt igenom hela pappersinsamlingen för att hitta ett reklamblad med ett erbjudande om rabatt på en spelkonsol.
Jag är en sån där människa som bara tittar igenom reklamen helt flyktigt och sedan slänger den och sedan om jag nån gång behöver hitta något så får jag stå där och gräva igenom ett ton gamla tidningar och reklambroschyrer.
Inte hittar jag den heller så det blir nog att köpa den till ordinarie pris, om vi nu ska köpa den alltså. Som ni förstår så är det julklappsplanering på gång här och det är ju inte alltid så lätt.
När barnen blir äldre önskar dom sig ju nästan bara dyra saker och då vill man ju att dom ska få åtminstone en önskeklapp. Även om dom ju blir glada vad än dom får så vill man ju så gärna.
Ni förstår säkert vad jag menar.
****
Vår nya soffa kommer på onsdag och jag är sååå exalterad;)
Det ska bli så kul att äntligen, äntligen få en fräsch soffa som inte luktar gammal hund. Den vi har nu måsta man ut med och vädra minst en gång i veckan annars luktar hela huset som om vi aldrig städat, någonsin.
Ja alltså, vi kånkar inte ut hela soffan förstås (även om det skulle behövas) utan nöjer oss med att kånka ut alla dynor.
Det bästa av allt är ju att den nya soffan kan jag "klä av" och tvätta när det blir solkigt. Inte för att det syns på svart men jag har planerat att skaffa en klädsel till för att ha att byta med.
Man kan ju råka spilla eller så:)
****
Jaha, nu ska jag surfa runt och se vilka tokigheter ni nu har hittat på.
***
Ha det gott.

tisdag 10 november 2009

Vackert

Precis så här vackert var det i dag när jag åkte till Storuman
det är så fint med solbelyst frost, det glittrar som dimanter och man blir på riktigt bra humör. Det behövdes för jag har känt mig lite trött på sista tiden men nu när ishalkan är borta ska jag börja med mina promenader igen.
Jag har varit riktigt slö hela sista året så flåset är inte vad det borde vara, dessutom lyssnade jag på en föreläsning om benskörhet i dag och blev lite förskräckt.
Varannan kvinna över 50 lider av benskörhet, ruskigt.
Från det ena till det andra
när jag skulle välja kläder i dag kom jag på att jag måste vara världens tråkigast människa.
Min garderob består av ett otal svarta tröjor, några grå och en naturvit.
Alla byxor är svarta eller mörkblå.
Undrar vad det säger om mig.

måndag 9 november 2009

Äntligen!

Efter sju sorger, åtta bedrövelser och diverse skoterinköp;)
så har jag nu äntligen beställt en soffa.
En Ektorp (förstås) med svart klädsel, hmmm...man kan inte få allt
så nu går jag i väntans tider.
Vi hade en del diskussioner om färgen
att det inte skulle bli vitt var vi rörande överens om.
Det skulle aldrig funka i detta hus, då skulle vi ha en grådassig soffa
och en vansinnig morsa (jag alltså).
Därför bestämde vi oss till slut för en svart eftersom den ena av våra skinnfåtöljer är svart
och riktigt snygg (den andra är bajsbrun) tyvärr
och en soffa i den färgen var aldrig ett alternativ:)
Om jag nu bara fick tummen ur och måla vårt mörbetsade bord vitt så skulle mycket vara vunnet.
Men....
nu blir det väl så mörkt i vårt pyttevardagsrum så jag är tvungen att ljusa upp med något.
Man kanske skulle kunna "spilla" en massa färg på öppna spisen så att jag är "tvungen" att måla den vit också.
Kvinnans list övergår mannens förstånd har jag hört
endera så är jag inte speciellt listig eller så har min man ett enormt förstånd.............................................Nääääee, troooor inte det!
Jag har nog bara inte legat i tillräckligt mycket.
Nu ska jag i alla fall sluta surra och göra nåt annat
som till exempel att
kura ihop mig i soffhörnet med en massa tända ljus.
Ja alltså jag i soffan och ljusen på bord och hyllor.
Men det förstod ni väl
eller?

fredag 6 november 2009

Kall i rumpan

Jag inser ju just att ibland har jag lite konstiga funderingar.
Som i dag till exempel.
Vi hade precis ätit och jag satt och läste när jag kände jag att jag var så kall om baken,
alltså
det kändes som om jag suttit på is en stund.
Jag funderade en stund på om jag skulle ta på ett par byxor
till
eller om jag skulle sätta mig på elementet (dålig idé)
eller om jag bara skulle härda ut.
Så började jag fundera på varför jag var så kall, det är inte kallt inomhus och jag fryser inte
alltså har jag kanske bara dålig blodcirkulation
i skinkorna.
Vad händer med kroppsdelar som har dålig cirkulation?
Jo dom kan skrumpna ihop och falla av....eller nåt.
Fattar ni vilken överraskning om rumpan trillar av nästa gång man drar ner byxorna.
Vad gör man då?
Finns det skinkimplantat?

onsdag 7 oktober 2009

Hej igen, jag inser ju att det är dags för ett litet livstecken igen.
Egentligen borde jag väl ha skrivit i går när adrenalinhalten var som högs men då hade nog min blogg blivit tvångsraderad på grund av för mycket fula ord.
Är det nån som undrar varför?
Bra, då får jag anledning att berätta;)
Jag skulle alltså opereras igen för fjärde gången sedan i juli, att jag är less är dagens understatement men i alla fall.
Jag satte mig på bussen kvart i nio, inte så tidigt men ändå... och så åkte jag en timme till L-sele, tog en taxi till lasarettet och stormade in på avdelningen, laddad till tusen inför operationen.
Och då.....(ödesmättad musik)
möts jag av ett "Tyvärr, du får åka hem igen, vi har ingen narkosläkare till din operation"
Vaddåförnåtsadu!!?
Jag blev alldeles svart i ansiktet av svald ilska, kag kunde ju inte skälla på den stackars sekreteraren som bara framförde budet.
Skjut inte leverantören....eller nåt.
Men jag lovar att om läkaren, som inte fick tummen ur och höra av sig i tid, hade stuckit fram sitt fula nylle just då hade det blivit en läkare mindre på detta lasarett.
Där hade jag alltså suttit på bussen i en timma.....i onödan
dessutom skulle jag ju inte vara hemma förrän strax efter ett.
Fyra timmar åt helsike för att läkarna tror att alla som ska in på op bor på samma ort som lasarettet.
Karlar alltså!
Dessutom var då bussen hem försenad för att nån pottsork....
säkert en karl det också...
har haft sönder en bro nånstans mellan Umeå och Vännäs så alla bussar och lastbilar måste köra en omväg för att dom inte ska rasa ner i älven.
Såna dagar kan man också ha.
Vad tror ni att jag gjorde när jag kom hem?
Ja, inte var jag duktig och gjorde en massa nytta inte.
Nä, jag var hungrig som en varg så jag gjorde i ordning en försenad lunch, satte mig framför teven och åt och sedan....poff....så sov jag.
Som en gris.
Jaha, nu när jag har klagat så kan jag ju säga att efter omständigheterna så är det ganska bra här. Nu när jag inte blev opererad så kan jag ju åka till Umeå och vara med på föreläsning och textseminarium i helgen och det blir ju kul.
Och nervöst för då ska jag för första gågen live få höra vad nån annan tycker om något som jag har skrivit.
Det känns ungefär som om jag ska lägga upp mig själv naken på bordet för bedömning så då kan ni ju tänka er känslan av skräck och dallrande nerver.
Snöat har det gjort i natt också, säkert en decimeter eller två så bilen gick som en smörbit på en het potatis i morse när jag skulle skjutsa sonen till bussen.
Den ville bara åt diket, jag hade ju bara sommardäck minsann.
Jag pustade lättat ut när jag kom in och hann inte dra åt mig andan förrän ungen ringde och beordrade ut mig igen.
Han hade glömt skåpnyckeln så det var bara att dra in andan ordentligt
och ut i smeten igen.
Kul....näe
Nu måste jag i alla fall sätta mig och läsa noveller från en massa förhoppningsfulla kurskamrater inför helgen.
Ha det bra

onsdag 16 september 2009

Nu är det höst

Jag tänkte bara tala om det utifall att ingen annan lagt märke till det:)

Det är ju så soligt och fint ute att man kan ta miste....om man inte såg alla gula löv som singlar omkring och lägger sig till ro i dammen.


Egentligen har jag inte mycket att berätta om för det händer just inget här nu annat än att jag har ångest inför mitt "utbildningsprojekt". Det hänger över mig som en mara. Jag måste skriva, jag måste skriva, jag måste...osv. Naturligtvis har allt gått i baklås och jag sitter och tittar på mina bakgrundsanteckningar och kommer inte på ett skit.

Vad har jag gett mig in på?!


I övrigt lunkar livet på i samma hjulspår som vanligt, jag är precis lika disträ som vanligt och precis lika trög som vanligt. Dessutom väntar jag på ännu en operation...som vanligt. Ännu har jag inte fått någon kallelse och jag kan inte påstå att jag mår så himlastormande bra. En fördel med detta elände är att jag inte kan äta ordentligt, bara små, små portioner och det har ju en känd fördel:) Man ska se det positivt på livet.




Nä nu är det nog av nöden att börja skriva lite, kanske får jag till något.

Kanske

söndag 9 augusti 2009

En perfekt sommardag

I går hade vi en perfekt sommardag när vi åkte ut med båten och stannade ute hela dagen. Vår båt är ingen märkvärdig sak men den är stor och stadig. Vi kan packa ner hela släkten, nästan, och dessutom allt annat som behövs för en härlig dag i solen. Mat, grill, fika, stolar och bord, badkläder, trevligt sällskap och ett gott humör. Sedan åker vi till en bra plats att stanna på och där umgås vi sedan hela dagen och kommer hem trötta nöjda och solbrända vid sextiden på kvällen.

Jag har inte orkat tömma kameran så några bilder blir det inte i detta inlägg för nu ska jag ut och hänga tvätt. Sedan blir det vinbärsplockning, jag har tre buskar som är överfulla med bär som ska bli saft och gelé. Det enda jag ångrar med dessa buskar är att de är placerade så att det aldrig blir skugga så efter en heldag i solen är man mer än välstekt. Jag som helst sitter i skuggan när det är riktigt soligt, jag och värmen kommer inte riktigt överens men det får ju hellre vara soligt och varmt än regn i alla fall.

Ha en fin och solig söndag

fredag 19 juni 2009

Skön midommar

det önskar jag er alla. Här på bloggen händer det inte mycket och av vädret att döma kommer midsommaraftonen att få firas inomhus i år också.
Mörka moln samlas över oss och nu syns bara små blå fläckar av sommarhimlen.

Det har varit kallt och eländigt så det blir nog svårt att hitta sju sorters blommor men man kan ju alltid plocka sju maskrosor:) Sådana har vi väldigt gott om.

Maria och Daniel kommer hem i dag så vi får i alla fall trevligt sällskap, kanske kommer ett referat efter helgen.

tisdag 2 juni 2009

Nu är det dags


för en liten uppdatering igen, det är ju ett tag sedan. Så här ser det ut hemma hos oss:D eller kanske inte. Så här såg det ut på flygplatsen här i lördags. Då var det uppvisning och far och son åkte iväg och kollade. Den fotointresserade sonen kom hem med fina bilder och håret fullt av gummidoft...urk.
Annars händer det inte mycket här, jag rensar lite ogräs och försöker var ute i solen emellanåt. Så skriver jag lite och dessutom har jag skickat in en sen anmälan till högskolan. Jag tänkte att jag skulle gå två litteraturkurser i vinter, om jag kommer in vill säga. På den ena kursen ska man förutom betygen skicka med ett arbetsprov på en egen prosatext. Ni kan väl hålla en tumme för mig. Jag har skaffat mig en blogg här till där jag bara lägger ut små texter så den som vill kan ju gå in och kolla vad jag sysslar med när jag inte gör annat.
Nu ska jag återgå till mina andra göromål, t.ex. ligga på sängen och lata mig en stund;)

tisdag 19 maj 2009

Inte så inspirerande kanske:/

Tack för alla era gulliga kommentarer och mail om att ni har saknat mig, det värmer. Flera påstår också att min blogg är inspirerande, hmmm...vet inte om jag håller med om det för jag är fruktansvärt oinspirerad.

Jag hade ju först tänkt att bloggen skulle inrikta sig mot inredning som är ett stort intresse, men det går inte. Min sambo och jag står så långt ifrån varandra när det gäller inredning så jag har gett upp. Dessutom bor vi ju i hans farfars hus så helst vill han ha allt som det varit när han var liten och jag orkar inte kämpa i motvind längre, så inredning går bort.

Sedan har jag ju lagt ut lite av mitt hantverkande och det kanske blir mer av det och dessutom går jag fortfarande på loppis ibland till sambons stora förtvivlan. Men det ger jag inte upp!

Nu har jag dessutom börjat om med en gammal hobby som jag brukar ta till som terapi när jag mår dåligt. Hmmm... jag vet inte om jag törs säga det högt (eller skriva då, om det ska vara så noga). Jag viskar jag har börjat skriva texter, långa. Det blir noveller och kanske så småningom en roman.

Men just nu är jag bara less på allt, suck, stön, pust, flämt, gnäll, gnissel, buhu!

Lördagen blev himla trevlig, jag åkte till Lycksele på endagskurs/inspirationsdag i "föreningskunskap" skulle man kanske kunna kalla det. Många trevliga människor och en jättebra kursledare, tack för det Christina.

Lördagskvällen skulle jag och dottern ha myskväll så vi bunkrade upp med grillad kyckling, glass, godis och film. Allt ätbart (nästan) åts upp och vi bänkade oss i soffan för filmtajm och då....ploppade det till i min mage och sedan vred jag mig av smärtor. JO, det är sant det formligen ploppade till när gallstenen fastnade, jag kände hur det började krampa och enda utvägen var AKUTEN eftersom jag lämnat medicinen hemma. Jag brukar ha gallstensanfall ungefär vartannat eller vart tredje år så det är inget jag tänker på.

Men nu har det varit som förgjort, först för ett par veckor sedan städade jag badrumsskåpet och hittade gammal "gallstensmedicin", flera år för gammal. Den lämnades in på apoteket och ett par dar senare fick jag världens anfall. AKUTEN förstås. Läkaren tyckte att jag skulle hämta ut en ny laddning medicin så det gjorde jag men när jag så åkte bort så hade jag inte en tanke på att ta med den.

För att göra en lång historia kort.
Lördag 2 timmar på akuten, smärtstillande som kunde fälla en häst, hem i bilen (dottern körde förstås), sova några timmar.
Söndag nytt anfall, 2 timmar på akuten, mer smärtstillande, nu föll hästen. Inläggning på kirurgen.
Måndag utskriven på eftermiddagen trots fortsatt förhöjda värden men med förbehållet att jag ska in direkt om jag får ont.
Planerad operation i sommar nån gång.

Jag kom hem i går kväll och känner mig inte speciellt uppåt.....men det känns bättre nu när jag fått klaga offentligt.

Nu ska jag återgå till städningen.

Ha det bra

fredag 15 maj 2009

Tyst och lugnt

Här har det varit tyst och lugnt ganska länge nu och i dag gick jag för första gången in på mailen som är knuten till min blogg. Jag blev överraskad över vad jag fann där, massor av mail och även en hel del kommentarer. Vad glad jag blev över att ni har saknat mig.
Det har varit tungt här ett tag, jag sjönk som en sten efter sonens sjukperiod. Energin stod på noll och jag orkade bara stiga upp och klä på mig och sköta det som var absolut nödvändigt. I övrigt fick allt stå på sparlåga, tankarna på blogg och mail fick mig bara att må ännu sämre. Det är så jag blir när jag mår dåligt. Jag vill helst bara ligga i sängen och stirra upp i taket. Tur att man har familj så att man måste tvinga sig till ett minimum av rörelse i alla fall.
Sonen är i alla fall frisk efter ganska tuff medicinering som tog på krafterna ordentligt.
Nu är det vår och snart sommar men ännu känner jag inte direkt att det spritter i kroppen. Det känns mer som grenen på bilden här ovanför, knotigt och krogigt:)
Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska fortsätta hålla liv i bloggen. Just nu känns det bara jobbigt att tänka på att göra inlägg men samtidigt har jag ju fått en hel del nya vänner genom bloggen så jag vet inte riktigt.....
Tills vidare får den vara kvar och jag gör väl nåt inlägg när jag känner för det, det kan bli ofta och det kan bli mera sällan. Jag har återupptagit en gammal, mycket gammal hobby som tar upp en del av min tid också men vi får väl se.
Nu ska jag i alla fall kolla in vad ni andra har sysslat med medan jag kollat luddet i naveln

torsdag 5 mars 2009

Skorapport 2 och lite annat

Nu har jag använt dessa klumpiga fula skor ganska många dagar och dom är bra ingen tvekan om den saken. Men....nu inställer sig ett annat problem, jag är beroende av dom.
Dom är ju rätt klumpiga och så är sulan sån att det knarrar när jag går på vårt golv så ibland blir jag less och tar nåt annat på fötterna och då får jag ont. Ryggen känns som om den ska gå av, nacken värker värre än vanligt och knäna vill ge upp.
Det här betyder att jag måste skaffa ett par uteskor också annars får jag problem om jag ska gå nån längre sträcka. Och det ska jag ju.
Tala om lyx-problem.
Jag har andra problem också,
sonen alltså.
Det har ju inte hänt något ännu, ingen synlig förbättring och inga provsvar ännu.
Eftersom jag inte litar på att läkarna ska kontakta mig självmant så har jag börjat ringa och tjata. Läkarna är lika väl vaktade som prinsessan som vaktades av draken,
det är näst intill omöjligt att få kontakt med en läkare nu för tiden.
Ibland i alla fall,
i Lycksele har dom visst lagt ner verksamheten för veckan redan för där var det bara en telefonsvarare som hänvisade mig till måndag morgon klockan åtta!!
Men herregud, ungar är väl sjuka alla dagar i veckan.
I tisdags ringde jag till ögonmottagningen i Lycksele för jag insåg att A´s öga kunde ta skada eftersom han inte kan blunda med det.
Där gick det att komma fram, först en svarare som talade om att någon skulle ringa upp kl. 9.00
och prick på slaget 9 ringde telefonen,
vi fick en akuttid samma dag kl. 13.00.
Inte behövde vi vänta i timmar heller, fem minuter efter att vi anmält oss fick vi komma in.
Tänk om det var så överallt.
Det var i alla fall inga skador på ögat men han fick en fuktkammare (urglasförband),
det är en plastbubbla med vidhängande tejp som man tejpar fast över ögat och som håller fukten under natten.
Det funkar jättebra och hans öga är inte så irriterat längre.
När vi kom hem från Umeå började jag läsa på internet om ansiktsförlamning och hittade, naturligtvis,
en artikel om den absolut värsta orsaken till förlamnnigen.
Man kan tydligen få tumörer i spottkörteln som sitter vid örat och den kan då påverka ansiktsnerven,
det stod att den nästan alltid är elakartad och att det är vanligt med metastaser i andra organ.
Det är ju precis vad en orolig mor behöver läsa när inte läkarna vet vad som är orsaken till ens barns sjukdom.
Suck!
Jag får ju bara lita på att dom har kollat upp även det under nån av alla undersökningarna i Umeå, men ingen av alla läkarna vi träffade sa något om det.
Ska man tolka det som att dom inte vet, att dom glömt att kolla eller att dom inte vill oroa den oroliga modern?
Nästa gång jag träffar en läkare kommer jag att överösa honom med frågor,
han/hon får det inte lätt:)
Sonen verkar inte oroa sig så mycket, han har till och med vant sig vid att ta sina mediciner så när min mobil larmar så kollar han direkt om det är "hans" larm.
Han har frågat om jag vet hur länge det tar innan det går över så visst funderar han.
Alla minns väl hur det var i den åldern, det är jätteviktigt att vara som alla andra, då är det ingen höjdare att ha halva ansiktet ur funktion förstås.
Det känns inget vidare bra att inte kunna svara ordentligt.
Som tur är har han inte ont nånstans, han är bara tröttare än vanligt av medicinen.
Nej, nu ska jag inte tråka ut er längre med detta men jag vet att en del av vår familj som inte bor här brukar titta in för att uppdatera sig om läget så därför blir det mycket sjukdomsrapporter här också.
Kram till Berit och Jenny:)
och
kram till er andra också

söndag 1 mars 2009

Kaos i slutet på veckan

Hej raringar
jag har fått en hel del kommentarer som jag borde svara på och några utmärkelser som jag borde visa och vidarebefordra men just nu känner jag mig lite mör så det får vara några dagar till.
I torsdags fick jag hem en son som var förlamad i halva ansiktet och ingen på skolan hade reagerat!!!
Man kan ju faktiskt undra om det finns några vuxna i vår skola.
När jag ringde sjukvårdsupplysningen fick jag order att omedelbart åka till akuten i Lycksele, där blev han grundligt undersökt och sedan fick vi åka vidare till Umeå.
Klockan 1 på natten hade vi träffat barnläkaren, blivit inskrivna på barnavdelningen och inkvareterade på patienthotellet.
Fredagen tillbringades i väntrum och behandlingsrum av varierande slag, bland annat fick han genomgå en mer obehaglig provtagning, ett prov på ryggmärgsvätskan.
Han är ju dessutom stickrädd så det blev lustgas till hjälp och det gick bra för honom men inte för modern. När dom skulle börja höll jag på att svimma av så jag fick gå ut i korridoren och sätta mig till det var klart.
Han har fått två olika mediciner i väntan på provresultaten så nu är det bara att vänta och se, möjliga orsaker kan vara borrelia, öroninfektion, herpesvirus och liknande.
Just nu känner jag mig helt slut och ganska orolig, innan vi får veta vad det beror på så kan man ju inbilla sig vad som helst.
Därför får bloggande och bloggbesök ligga på hyllan några dagar så att jag får landa.
Ha det bra
KRAM

måndag 23 februari 2009

Skorapport nr.1

Hej flickor,
ja jag antar att det är mest flickor:)
Nu är jag hemma igen från besöket i Umeå, vi kom hem i går kväll men jag orkade inte skriva då. Långa bilfärder i baksätet är inte riktigt min medlodi.
Helgen var mycket trevlig med god mat och trevligt sällskap, speciellt då det lilla födelsedagsbarnet som tyvärr ännu inte piggnat till riktigt efter vattkopporna. Dom som A så generöst delade med sig av förra gången vi var där:/
Nu till skorapporten.
Det är sant....man får träningsvärk av dom. När jag kom hem med dom i torsdags så började jag naturligtvis gå i dom direkt. Jag kan säga att det kändes en aning underligt,
är det nån som är bekant med uttrycket "att vara rund under fötterna":D
Nu vet jag hur det känns eftersom dom är runda under så kändes det som om jag skulle tippa baklänges hela tiden. En aning ostadigt alltså och på fredag morgon så hade jag fruktansvärt ont i nacken, träningsvärk i både rygg och ben och kände mig inte alls uppåt.
Vi skulle ju åka iväg på eftermiddagen och det var inte att tänka på att ställa in, jag masade mig i alla fall upp, tog en kopp te och en huvudvärkstablett.
Värktabletter brukar inte hjälpa nämvärt men man är ju deperat när det värker så, så tog jag på mig skorna igen och började stöka undan och packa.
En timme senare hade både min onda rygg och nacke blivit bra igen, om det berodde på skorna eller tabletten ska jag låta vara osagt men jag tror på en kombination av båda.
Min erfarenhet säger mig att det är så eftersom mitt nackonda behöver mycket starkare doningar än alvedon för att ge sig och jag ville inte droga mig totalt när vi skulle åka.
Nu har jag i alla fall gått i skorna ett par dagar till och tycker faktiskt att det känns bra både i knän, rygg och nacke.
Men det behövs en längre testperiod för att säga säkert.
Fortsättning följer.
********************
Jag har också fått en utmärkelse men den återkommer jag till i morgon.

torsdag 19 februari 2009

Jag överlevde

Tack alla för tips och peppning som jag så väl behövde i går, usch så nervös jag var och så var allt över på en kvart och jag överlevde. Som tack för året som gått fick jag en söt ros och så fick jag dessutom beröm för min fina framställning, att allt var väl förberett och klart och tydligt. Det kändes väldigt skönt.
*******************************
I dag har jag varit och köpt nya inneskor, såna där som man "rullar" fram på, alltså MBT skor. För er som inte vet det redan betyder MBT Masai Barefoot Technology, det ska vara bra för både rygg och knän så nu ska jag kolla om det funkar.

Inte är dom vackra inte.

Nu ska jag gå och "dö" i soffan en stund.

Ha en bra kväll

tisdag 17 februari 2009

Lite nervös är jag i kväll och säkert i morgon

Jag är faktiskt nervös för i morgon kväll måsta jag stå och prata på årsmöte och det är inte riktigt min grej. I vanliga fall kan jag minsann prata både mycket och länge men om jag måste ställa mig inför en större församling och prata så är det kört.
Jag svettas och jag fryser och jag skakar och oftast pratar jag alldeles för fort också, bara för att få det överstökat.
Säkerligen blir det en frågestund också eftersom det handlar om ekonomi. Det är svårt att förutse vad folk ska kunna fråga om men jag har förberett mig så gott jag kan och får bara hoppas att jag inte gör bort mig allt för mycket.
Ni kan väl skänka mig en lugnande tanke.
********************
Nu ska jag fortsätt att visa sommarbilder här, kanske kan jag på det sättet frammana lite mildare väder. Här är så kallt så jag tror jag fryser häcken av mig, inte för att det direkt gör nåt, jag har rätt mycket häck att ta av:P

Den här stugan var vi och tittade på för några somrar sedan, en gullig liten sommarstuga nere vid sjön. Det blev inget köp, vi bor ju så fint till så det känns inte riktigt motiverat. Det hade varit annat om vi hade bott i lägenhet eller i stan.

Om ni tittar ordentligt på bilden så kan ni se dottern M titta fram vid ett träd.

Nog vore det väl härligt med lite sommarvindar i gardinerna igen. Nu när jag ser på bilden här så ser jag helt plötsligt att jag fått med vår hund också. Trots att jag tittat på den här bilden förut så har jag inte lagt märke till det.

Är jag den mest uppmärksamma människan eller...inte:)

Ha det gott


måndag 16 februari 2009

Ett gott skratt förlänger livet

Det här skrattar jag åt i dag

Attans också

**************************************************************


Inte vann jag nåt inte men det hade jag ju egentligen inte väntat mig heller, men hoppats hade jag ju, hoppet är det sista som dör.
Men nu är det nog bara jag som dör, av leda, över att aldrig vinna. Inte hos Bröderna Bus och inte hos Tant Thea.
Nåja, bättre lycka nästa gång, jag ska nog lyckas nosa upp nån mer tävling som jag inte kan vinna heller:)
***********************************

Gudars vad jag har varit trött i helgen, jag har nog nästan kunnat sova dygnet runt, om jag hade fått. Men det får man ju inte men man kan ju smyga sig till små tupplurar lite nu och då, till exempel när man sitter vid köksbordet och läser en spännande bok. Men frågan är ju om den är så spännande när man somnar sittande och inte vaknar förrän man har näsan, bokstavligen, i boken.
Tur att ingen såg mig, då hade dom väl skrattat på sig tänker jag.
I går behövde jag i alla fall inte laga middag, vi blev bjudna på middag hos Farmor och Farfar och det är inte dåligt, 13 personer vid bordet och inga olyckor hände, tur man inte är skrockfull. I såna fall hade vi varit tvungna att endera duka åt hunden vid bordet eller gå ut på vägen och tvinga in nån, intet ont anande, förbipasserande.
Trevligt hade vi i alla fall, det är det alltid när man är många till bords. Då kan man prata hur mycket man vill om vad som helst det är ändå ingen som hör vad man säger för alla andra pratar också....samtidigt.


***************************

********************************
I dag har det varit en riktigt seg dag, jag har inte gjort något mer vettigt än att plocka i och ur diskmaskinen. Städningen har fått vara och stickningen och virkningen och allt annat också.
Det enda pyssel jag har gjort är att fixa till några antika dokument.
Det är väldigt enkelt, först skriver man ut dokument på skrivaren, jag kopierade ett som jag fick när jag köpte vackra vykort från Anneli som har Floralis blogg.
Sedan brygger man sig en kopp riktigt starkt te och det dricker man inte utan det använder man till att penlsa eller dutta ut med en svamp över dokumentet. Om man vill ha lite mörkare fläckar kan man slänga ut lite nescafe i det blöta teet.
Sedan är det bara att vänta till papperet torkar och man har ett riktigt "antikt" dokument som man kan använda till kortmakeri eller annat roligt papperspyssel.
Jag ska nog använda det både till kort och askar tror jag.
******************************
Jo förresten, jag har ju varit nyfiken och lagt näsan i blöt och lekt lite detektiv i dag också:)
Det började med att jag såg att Ewa hade fotat ett sjömärke som stod i en trädgård och det såg ju lite kul ut.
Sedan surfade jag vidare till Maria som hade fotat samma märke (trodde jag) i sin trädgård. Det var inget sjömärke utan en skulptur som Marias syster hade gjort.
Men det där med samma stämde ju inte för dom, Ewa och Maria alltså, bor inte på samma ort så då var jag ju tvungen att fråga och luska och då fick vi förklaringen till varför det stod såna märken i flera trädgårdar.
Är man inte nyfiken så får man aldrig veta nåt
*******************************
Nu är det nog i alla fall hög tid för skönhetssömnen, det är ju en dag i morgon också och då är jag nog inte så pigg minsann. Det är jag bara mitt i nätterna, man kan ju undra vad det är för ordning.

lördag 14 februari 2009

♥Alla Hjärtans Dag♥

~♥~♥~♥~♥~♥~
Jag önskar er en riktigt fin
♥Alla Hjärtans Dag♥
~♥~♥~♥~♥~♥~

fredag 13 februari 2009

Fredagen den 13:e

I dag är det Fredagen den 13:e och alla vet ju att det är en otursdag men ingen vet egentligen varför den är det. Så här står det i Wikipedia
*************************
  • Fredagen den 13 är enligt skrock en otursdag. Det finns flera olika hypoteser varför fredagen den trettonde uppfattas så.

  • En grundar sig på att Jesus hade 12 lärjungar, och när Jesus blev förrådd var Judas den trettonde vid bordet.

  • Det kan även ha varit så att det baseras på att det fanns 13 personer totalt och att Jesus korsfästes på långfredagen. Det var också så att Jesus dog på en fredag

  • En annan hypotes grundar sig på att ett betydande antal ordensmedlemmar från Tempelherreorden blev fängslade av Filip IV av Frankrike fredagen den 13 oktober 1307 på order av påven Clemens V. Många av dessa torterades och avrättades dessutom.

  • Vidare finns i den Nordiska mytologin en berättelse om hur svekets och ondskans gud Loke kom som den trettonde gästen till ett gästabud i Valhall - och sedan konspirerade så att Balder dog.

  • Fredagen betraktades i det gamla bondesamhället som ett slags helg- och vilodag, en dag som var olämplig att börja med ett arbete på och det man gjorde fick inte vara bullersamt.

  • Talet 13 betraktas som ett magiskt tal inom folktro och magi. Rädslan för talet 13 går tillbaka till tiden före kristendomen; antika trolldomsböcker visar att talet användes i förbindelse med formler och förbannelser som riktade sig mot underjordiska makter.

***********************

Jag har aldrig tänkt på dagen som en otursdag helt enkelt för att det aldrig har hänt nåt speciellt negativt just den dagen och jag är inte speciellt skrockfull.

Nu har ju dagen i och för sig bara börjat och vi får väl se hur den utvecklar sig men jag tror inte att det är nån fara, min dåliga dag har jag ju redan haft:)

Ha en trevlig fredag

torsdag 12 februari 2009

Ännu en utmaning

Nu duggar utmaningarn tätt vill jag lova, den här gången är det Marie/Tekla Maräng som har utmanat och vill att jag ska berätta 7 sanningar om mig själv.
  1. Jag är ensambarn och när jag var liten önskade jag mig alltid ett syskon i julklapp. Kanske därför jag själv fick fyra barn.
  2. ...är en fanatisk godisråtta, så fanatisk att det gränsar till missbruk.
  3. ...är bra på att starta upp nya projekt men om dom inte blir snabbt färdiga så har jag en tendens att tröttna innan det är slutfört. Det är därför jag inte har vågat måla om i köket ännu, en gång för länge sedan skulle jag måla om ett kök men ledsnade efter 2 skåpdörrar och därför hade vi två ljusgrå och resten bruna:)
  4. ...läser väldigt mycket, det började jag med redan som barn eftersom jag ofta var inlagd på sjukhus i långa perioder. Då var det bra att kunna fördriva långa tråkiga dagar med att läsa böcker.
  5. ...gillar att gå på teater men sedan jag flyttade upp hit till "urskogen" blir det allt för sällan.
  6. ...äter gärna god mat men tycker inte om matlagning
  7. ...önskade mig ett årskort på gymmet till födelsedagspresent ett år men fick en vilstol. Man kan undra vad min käre sambo ville ha sagt med det;)

Ja nu vet ni lite mer om mig. Du som läser kan anta utmaningen om du vill men jag skickar den inte aktivt vidare eftersom jag tror att så många redan fått den.

Ha det gott

En sån dag

I dag var det alltså dags
att besikta bilen och det kan jag säga att det är inte min favvosysslesättning.
Det sitter nog i sen jag var ensamstående och hade en gammal rishög till bil som man fick hålla både tummar och stortår för att få genom besiktningen.
Nu för tiden brukar bilarna gå igenom hur lätt som helst men jag gillar det ändå inte
Och så hände det då, idag.
...vi...fick...ombesiktning...
Det var nån balk till draget som fått en spricka, min första tanke var förstås:
Tänk om draget ramlat av när vi hämtade skotern, vilken överraskning det hade blivit:)
Fastän så illa var det väl inte, men det kan bli om man inte gör nåt. Och, all jämlikhet till trots, det får min käre sambo fixa.
Bilar är inte mitt bord, då städar jag hellre.
Han blev inte så glad precis, men vad gör man, drag på bilen måste vi ju ha.
Annars kan vi ju inte hämta alla skotrar han köper;)
(skojar bara)
************
Jag fick bevisat i dag att jag inte har nåt minne, eller minne har jag ju men det är kort...väldigt kort.
Teflonminne, inget fastnar.
Jag skulle ju passa på att uträtta hundra ärenden som vanligt men jag uträttade nog bara nittioåtta för när jag kom hem så låg låneböckerna kvar i baksätet och paketet som jag skulle hämta låg kvar på ica , som är vårt utlämningsställe.....suck....alltid är det nåt.
Nästa gång ska jag skriva upp vartenda steg jag ska ta på en lapp
men då glömmer jag väl lappen förstås
***************************
Ni skulle ha sett vilken cirkus det blev innan jag kom iväg.
Först tyckte jag att jag hade gott om tid,
sen upptäckte jag att jag inte hade nån tid alls.
Det var bara att hoppa jämfota i ett par byxor,
borsta tänderna, leta sockar, kamma håret och plocka ihop allt som skulle med....
samtidigt.
Röd i ansiktet med svetten lackande kastade jag mig in i bilen och kom på att jag nog inte hade plånboken med mig.
Krafsade hastigt utanpå jackan utan att känna nåt
rusade in, flängde runt i huset utan att hitta plånboken och så ut i bilen igen,
vilt stirrande,
bara för att upptäcka att den låg i jackfickan hela tiden.
*****************************
Det är såna gånger luften går ur mig och jag sjunker ner bakom ratten och funderar på att skita i alltihop och gå in och dra nåt gammalt över mig.
Men det gör jag ju inte, nej, jag startar bilen,
trycker gasen i botten och hamnar bakom nån gammal traktor som förflyttar sig i 30 km/t
och naturligtvis inte går att köra om för att det är kurvigt och backigt
och när det äntligen blir en raksträcka så får vi möte hela tiden.
Tur jag har starkt hjärta och att ingen hör vad jag säger för det är inget för konfirmandöron.
************************
En sån dag har jag haft det.
Hur har ni haft det kära vänner.
Berätta

tisdag 10 februari 2009

Akut sommarlängtan


*
"Jag lät alla mina maskrosor finnas
fast jag vet att dom kallas ogräs
och bör rotas ut
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset
när sommarn är slut"
*
Alla har väl hört Carl-Antons visa, den är sommar för mig.
Jag är nog lite udda men jag störs inte av dessa marodörer och det är nog tur för mig. Det går inte att utrota maskrosor när tomten är omgärdad av stora obrukade åkrar där allsköns ogräs växer.
Bilden i förra inlägget gav mig akut sommarlängtan så jag började rota runt bland mina gamla bilder på datorn.
Här är det Häggmispeln som blommar för fullt. Vackert när det pågår men ack så kortvarigt.



En liten bukett med skogsstjärnor plockade av det lilla barnbarnet är inte heller helt fel.

Jag vill att det ska vara sommar NU!

Nåja, jag kan väl "tjå mä" ett tag till då.

Ha en fin kväll raringar






Utmaning

Jag har blivit utmanad av Elzie
utmaningen går ut på att visa det 6:e kortet i 6:e filen och här nedan ser ni det.

Det är från den 15 augusti 2006, jag och M plockade hallon för brinnande livet:)

*************************************

Den här utmaningen tror jag att alla i min blogglista har haft så jag skickar den inte vidare.

Har du inte haft den så ta med dig utmaningen och visa just Din bild.

**************************************

I går fick min symaskin för första gången hjälpa mig med ett projekt, det är kanske för tidigt att säga något ännu men......det verkar som om det 30-åriga symaskinskriget har ingått vapenvila. Men så är den ju ny också så den ska ju gå bra.

Jag kan inte visa vad jag har sytt för det ska jag skicka till snälla rara Carina

i ärlighetens namn ska jag säga att jag glömde att fota innan jag packade in;) Så vi får väl se om hon vill visa det i sin blogg, jag väntar bara på att få hennes adress.

*************************************

Nu är det hög tid för mig att försöka hitta på något nyttigt, som att hänga tvätt eller nåt annat lika inspirerande.

Ha en bra dag

måndag 9 februari 2009

Experimentförklaring


Nu ska jag förklara hur jag gjorde med mitt lilla experiment:)

Jag gick alltså in på en sida som heter http://www.mylivesignature.com/

Där fixade jag till min signatur med deras signature wizard, hur enkelt som helst, då får man steg-för-steg instruktioner. Sedan har man några olika möjligheter för att få in den där man vill ha den.
Jag har skaffat mig ett konto där så att min signatur är sparad och så kopierar jag bara html.koden och sätter in den längst ner när jag gjort mitt inlägg.

Svårare än så var det inte

söndag 8 februari 2009

Experiment

Detta är ett experiment för att se om jag kan få in min signatur i inlägget

tisdag 3 februari 2009

Dikt och akutbesök

Den här dikten hittade jag hos Lilla Flisan
>>>♥<<<
Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra...
En annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.....
>>>♥<<<
Den är skriven av Stig Dagerman och är så fin att jag lånade den från hennes blogg:)
>>><<<
Nu till något helt annat, närmare bestämt akuten. I morse var sonen A väldigt väldigt dålig. Han kräktes, hade hög feber, hosta och så ont i halsen så han kunde knappt svälja flytande.
Man är väl en hönsmamma men jag ringde till sjukvårdsupplysningen, det bästa dom nånsin kommit på tycker jag. Där tyckte sköterskan att han skulle till akuten, hon skulle kontakta närmaste vårdcentral. Direkt jag lade på luren ringde en sköterska upp och gav oss en tid så det var bara att bädda sonen i baksätet, han orkade inte sitta upp och var väldigt bekymrad över vad som skulle hända om polisen stoppade oss. Den lilla raringen, han är så omtänksam.
Väl framme på akuten kom en drake till sköterska och frågade vad vi gjorde där:( När jag upplyste om att vi faktiskt hade en tid och inte kunde sitta i väntrummet med vattkoppor fick vi i alla fall komma in i ett behandlingsrum. Läkarna, vi fick två stycken i dag, kollade så att han inte hade lunginflammation vilket man faktiskt kan få i svårare fall.
Men den "lille" (han är 9 cm längre än jag) stackaren hade "bara" blåsor på tungan, i gommen, på insidan kinderna och i halsen. Förutom på absolut hela kroppen förstås.
Han fick ordinerat maxdos av två! olika smärstillande, så nu kan han i alla fall dricka och febern är inte så skyhög längre.
>>><<<
Anledningen till att jag är lite orolig när det gäller vattkoppor hos äldre barn och vuxna är att när jag fick vattkoppor som vuxen så fick jag en sällsynt följdsjukdom.
Hjärnhinneinflammation!
Då lärde jag mig vad ont i huvudet var, det var helt enkelt fruktansvärt. I 10 dagar låg jag på infektionskliniken och jag var så dålig så jag visste inte om jag hade haft besök eller om jag hade drömt så jag var tvungen att fråga personalen när min mamma hade hälsat på.
Jag ryser när jag tänker på det.
>>><<<
Nu ska jag i alla fall lägga mig i sängen och njuta av en god bok.
Godnatt och kram på er.

Utmaning

Jag har blivit utmanad av Hemma hos bröderna Bus
Den går ut på att svar på några frågor så den är rätt beskedlig:)
>>><<<
Vilken mat äter du ofta?
Eftersom jag har urdålig fantasi när det gäller mat så blir det ofta grytor av olika slag.
När du är på kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till och duka av?
Jag hjälper nästan alltid till
Var sitter du helst när du bloggar?
Jag sitter där min stationära dator står, alltså i data/gästrummet.
Köper du ofta Triss?
Jag köper när jag kommer ihåg och det blir väl nån gång i månaden.
Vilken stad eller land har varit din bästa semester?
Min bästa semester var när jag och min sambo lånade husvagn och åkte runt i norra Sverige. Det var så härligt kravlöst eftersom vi var själva. Vi kunde göra precis vad som föll oss in.
Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Det blir nog mest 3:an och 5:an.
Regler för utmaningen:Välj ut 4 stycken som du vill ska svara och utmana dom på deras bloggar. Be dom kolla in din och låt sedan personen som utmanade dig få veta när du svarat på frågorna/utmaningen!
Jag skickar vidare till
>>><<<
Nu ska jag gå och pyssla om sjuklingen som är ännu sjukare i dag. Jag börjar faktiskt bli lite nervös.
>>>♥<<<
KRAM
>>>♥<<<

måndag 2 februari 2009

Flera utmärkelser

Denna kom från Camilla/Mitt ljuva hem den 27 december

Den här utmärkelsen fick jag från Widénskan den 8 januari.

Detta rara hjärta har Tant Thea skickat till mig den 11 januari.



Denna fina utmärkelse har jag fått av Angel Pearls den 21 januari.




Och till sist har jag fått denna från Betongänglar i dag.

>>>♥<<<

Som ni ser så har en del utmärkelser legat och väntat ett tag men ni vet ju alla vilket energiknippe jag har varit hittills i år:)

Jag är så stolt och glad och tacksam för att ni velat hedra mig med dessa utmärkelser.

Det kan hända att jag fått nån fler under den här tiden som jag missat och i så fall så är det en olyckshändelse och inget personligt.

>>><<<

Dessa utmärkelser ska ju skickas vidare och det ska jag också göra men i stället för att göra en lista och välja ut bara några av er så vill jag ge den till alla mina läsare.

Så ta med dig en utmärkelse eller två och känn att du, just du, är värd den.

>>><<<

Nu ska jag gå och pyssla om sjuklingen som är ännu sjukare i dag, jag väntar på att läkaren ska ringa upp mig snart. Jag ringde och ville ha nåt mot klådan och sköterskan ville att vi skulle komma upp till mottagningen vilket förvåndade mig stort. Men efter ca. en kvart ringde hon tillbaka och talade om att läkaren inte ville ha honom där utan vi skulle kunna sköta det på telefon.

Bra att dom kan ta sitt förnuft till fånga ibland, det är ju rent vansinne att åka dit och sprida smitta bland människor som faktiskt redan är sjuka. För ingen åker ju till doktorn för skojs skull, vad än politiker och försäkringskassa tycks tro.

>>>♥<<<

Ta hand om er

KRAM

Karina

>>>♥<<<


söndag 1 februari 2009

Hemma igen

Hej igen mina bloggvänner, nu är vi hemma från helgens bravader.
Vi åkte alltså iväg till Umeå på fredag eftermiddag för att kolla in en ny soffa.
Vi behöver en ny soffa för den vi har är 20 år gammal! Den är totalt utnött, på vissa ställen är det till och med hål i tyget men jag kan tala om att det inte är direkt lätt att köpa en ny soffa.
>>>♥<<<
Vi gick runt och provsatt i stort sett alla soffor som fanns, och det var många.
Är det nån som tänkt på hur himla jobbigt det kan vara att resa sig ur en soffa?
Gissa då hur jobbigt det är att resa sig ur den 25:e soffan samma dag:)
Benmusklerna fick jobba en hel del, konstigt att jag inte fick träningsvärk.
>>><<<
Nu är det ju inte så enkelt som att prova ut vilken soffa som är skönast att sitta i.
Den ska ju helst vara klädd med något också och så ska den ju vara i en färg som vi kan leva med båda två.
Ska det vara tyg eller skinn?
Om det är tyg är jag stenhård på att det ska vara avtagbart och tvättbart annars blir det inget. Vis av erfarenheten att behöva skumtvätta lite nu och då så fort någon spillt eller någon baby kräkts eller den känns allmänt solkig.
Men skinn då?
Jag har aldrig haft en skinnsoffa och jag är skeptisk.
Går den att torka av?
Om man spiller i den blir det fläckar som inte går att få bort då?
Om mackan landar med smöret neråt vad händer då?
Jag som lätt blir varm kanske svettas ihjäl i den.
Eller, ve och fasa, den kanske känns jättekall istället så man får frostskador i häcken.
Dessutom knarrar den säkert, det gör i alla fall våra fåtöljer mer eller mindre.
Om vi sitter ett helt gäng och ser på tv så blir det ett öronbedövande knarr så man inte hör tv:n då?
>>><<<
Vilen färg ska vi ha på den?
Drömfärgen är vit, det är så fräscht och fint men i våran familj skulle den väl vara vit i ca. 5 minuter.
Dessutom har jag och M var sin fåtölj, födelsedagspresenter, den ena svart den andra brun.
Då blir det nog en aning rörigt att ha en tredje färg så det måste alltså bli svart eller brunt.
Om vi tar svart så kanske det slukar allt ljus och om vi tar brunt så måste det ju vara rätt nyans.
>>><<<
Som ni förstår så är det inte helt lätt att bestämma sig.
Så i stället för att komma hem med en sån här
bild lånad från EM

Den enda soffan som var skön att sitta i men som inte riktigt uppfyller alla mina krav
>>><<<
Så kom vi hem med en sån här

En typisk pojk-leksak :D

>>><<<

Nejdå, jag skojar bara. Det var tänkt från början att vi skulle hämta en skoter till A.

Men soffproblemet kvarstår så det får väl bli en liten bloggföljetong tills jag hittar Drömsoffan. Det vore ju en fördel om jag hade en aning om hur den ska se ut.

Lyxproblem!

>>><<<

Nu ska jag bara gå och pyssla om den lille store sjuklingen. A har nämligen fått vattkoppor och han mår inte så himla bra. Det har slagit ut massor med koppor i dag och han har både i halsen och på tungan plus att han har feber och känner sig minst sagt risig. Dessutom kliar det och värker i blåsorna så i morgon ska jag ringa till sjukan och se till att han får nåt som stillar det värsta.

>>>♥<<<

Ha det bra

KRAM

Karina

torsdag 29 januari 2009

Grå himmel, blå himmel och sol

Här om dagen skrev jag om blå himmel bakom molnen
Så här grått och trist var det Men en liten bit blå himmel tittade fram i alla fall. Jag tyckte det var så fint så jag var tvungen att ta en bild.


I dag ser det ut så här, snö, blå himmel och strålande sol och - 7 grader.
Men jag är inte ute i solen, jag ligger inne och har jätteont i nacken.
Tyvärr är det mitt eget fel, som så ofta. Jag skulle passa på att köpa papper till skrivaren, en hel kartong naturligtvis. Den var jättetung och trots att bilen stod nära så blev resultatet en nacke och ett huvud som värker nånting fruktansvärt.
När jag kom hem hjälpte A till med att bära in kartongen och när han kände hur tung den var tittade han strängt på mig och sa: Hur fick du ut den till bilen?
Jag bar den, sa jag. Kunde du verkligen inte be om hjälp, sa min kloke son.
Jag blev lite lång i ansiktet för så långt hade jag ju inte tänkt, som vanligt.
Sån är jag, nån gång kanske jag lär mig. Hoppet är ju det sista som överger människan:)
>>><<<
KRAM
Karina