fredag 29 januari 2010

Dagens höjdpunkt

Semla

Detta var dagens höjdpunkt, en färsk underbart god semla med lagom mycket grädde och mandelmassa. Jag njöt av varje tugga.

Dagens gnäll

Men…..jag njöt inte riktigt av omgivningen, tyvärr. I vårt samhälle har vi nämligen inget mysigt kafé för dom har lagt ner så nu är vi hänvisade till allaktivitetshusets café. Det är en stor lokal med hemsk akustik, varje ljud förstoras och det blir fruktansvärt surrigt på ett negativt vis.

Detta tråkiga fik med egen lekhörna är alltså det enda som står till buds och dit går naturligtvis alla, både ungdomar, pensionärer och småbarnsföräldrar. Nu ska jag verkligen ge mig ut i hetluften och klaga på småbarnsföräldrarna. Känsliga läsare med småbarn ska kanske sluta läsa här:) 

Jag har naturligtvis egentligen inget emot varken småbarn eller deras föräldrar om det inte vore för det fenomen vi varje gång får uppleva när vi ska fika. De medhavda barnen fikar fort som attan för att hinna vara i lekhörnan en stund och det är ju inget konstigt med det om dom håller sig i lekhörnan. Det som stör mig är att föräldrarna tycks tro att så fort barnen går till lekhörnan så upphör föräldraansvaret. De små rara liven försöker emellanåt slå varandra fördärvade utan störande inblandning av vuxna.

Dessutom bestämmer de sig allt som oftast att ha strumplästrace bland borden i caféet under högljutt skrikande och knuffande. Det är inte lätt att slappna av och njuta och småprata under sådana förhållanden. Varför håller inte föräldrarna ett öga på sina barn? Är jag extremt gnällig när jag tycker att det är jobbigt att inte kunna sitta i lugn och ro och fika?

Har jag blivit en gnällkäring? Kanske, men jag önskar mig i alla fall en lugn vrå där jag kan sitta med vänner och fika och prata och ha det trevligt.

Men hur som helst så var semlan helt underbar

torsdag 28 januari 2010

Windows Live Writer

Det här programmet ska ju vara så bra så nu ska jag verkligen prova, igen. Förra gången tyckte jag inte alls att det var speciellt bra och jag avinstallerade ganska fort. Egentligen vet jag inte om det var programmet det var fel på eller om det var mitt tålamod. Jag har nämligen så mycket tålamod som ryms på ett knappnålshuvud, den gamla sorten som bara är som en lite flugskit.

Bloggbilder 112

Den här bilden är bara ett test för att se om det fungerar som det ska. Personligen tycker jag nog att det blev lite häftigt. Men egentligen borde jag nog gå till sängs nu i stället för att leka. Eller kolla bloggar en stund kanske, det känns mer lockande eftersom jag är hur pigg som helst för tillfället.

onsdag 27 januari 2010

Ny månad - Ny läxa

Jo så är det, jag funderade ett tag på att lägga ner hela kursprojektet men bestämde mig för att åka till Umeå helgen som gick i alla fall. Träffen medförde att jag känner mig peppad att fortsätta, jag känner nog också att det vore ett nederlag inför mig själv att sluta. Att starta ett projekt för att sedan lägga det åt sidan medför bara dystra tankar så nu tar jag fart igen.

Här ska skrivas så till den milda grad, ja hemma alltså, här på bloggen får det väl gå som förut med inlägg när jag känner för det och dessemellan stiltje.

Helgen var alltså alltigenom trevlig med en heldag på föreläsning som nästan tog musten ur mig. Intressant men väldigt tröttande är man inte har sovit så bra, antagligen såg vår lärare mina desperata men diskreta gäspningar för det kändes som om vi hade fler raster än vanligt. Under lördagens seminarier var jag inte med av flera orsaker så då passade jag på att följa med Jenny till stan. En shoppingdag helt på mina egna premisser är det många år sedan jag hade så jag började med att avverka centrum något planlöst och plötsligt fångas min blick av en skylt hos en frisör. Där stod " I dag har vi tid för dig. Välkommen in", det kändes som om det var riktat enkom till mig så jag gick in och blev klippt efter konstens alla regler. Härligt att få en ny lättskött frisyr, en fukta-och-dra-fingrarna-genom-håret-frisyr. Nu skulle den bara behöva en ny häftig färg också så kanske jag känner mig som pånyttfödd. Det kan behövas.

Kvällarna ägnades åt att äta gott och umgås med sonen och hela hans familj. På söndagen åkte jag hemåt och en resa utan missöden är väl ingen resa så det började helt lugnt med renar. Först en ensam ren som stod mitt på vägen, jag tyckte det var konstigt att den var helt ensam så jag saktade in och tittade runt i skogskanten men såg ingen fler. Men bakom kurvan några tiotal meter längre fram var det smockfullt av dem. Hela vägbanan var full av djur som ägnade sig åt att slicka i sig salt från vägbanan. Tur att jag redan hade saktat in så det enda som hände var att jag blev aningen frustrerad på dom dumma djuren som inte ville flytta på sig. Eller egentligen är det väl inte djuren som är dumma, det är människorna som vant dem vid höga motorljud så att de tappat respekten för trafiken. En bil låter ju ingenting i jämförelse med skotrar och helikoptrar som är dessa djurs vardagsmat när de ska drivas ihop.

Andra missödet var snöstormen som väntade mig strax innan skymningen, ju mörkare det blev ju mer snöade det och mina älskade extraljus var helt plötsligt värdelösa. Jag stannade till på en p-plats för att vila ögonen ett tag och när jag körde ut därifrån kom tredje missödet. Ena halvljuset slocknade och jag fick köra genom det tätnande mörkret och snön med bara ett halvljus. Framme i Lycksele fick jag i alla fall hjälp med att avhjälpa det felet av min dotters pojkvän. Det var ju inte så dumt för då fick ju hon och jag anledning att sitta ner en stund och prata. Tråkigt nog var jag hemma cirka 1½ timme senare än väntat men jag hade ju ingen tid att passa egentligen så man får ta det med jämnmod.

Nu ser jag i alla fall fram till nästa träff och utflykt.

torsdag 21 januari 2010

Ingen ordning alls på Englagården

Här är det ingen ordning alls som ni nog har märkt.
Det är ju faktiskt några tappra som läser och kommenterar fastän det är jul nästan fram till påska.
Nu har jag i alla fall bytt header och vän av ordning som tittar ordentligt ser säkert att bilden ser konstig ut.
Eller kanske ingen hade upptäckt det om jag hållit tyst, men nu är jag ju en gång sån att jag kan inte hålla tyst.
Håhåjaja.
eller nåt sån't
*****************
Vad gör ni så här i efter-jul-tider, eller före-påsk-tider, vilket ni vill?
Jag har suttit begravd i papper, det är bokslutstider här och det är lika svettigt varje år.
Man kunde ju tycka att jag borde ha lärt mig vid det här laget,
men det har jag inte.
Eftersom man bara gör bokslut en gång om året så hinner jag glömma hur man gör
eller om jag hinner förtränga, det ska vara osagt.
I alla fall så är jag lika osäker varje år och alltid blir nåt fel och så sitter jag och svettas och kolla och svettas och kollar tills jag blir less och hivar över hela skiten på dom stackarna som ska kolla att allt står rätt till med redovisningen och ekonomin och som ska ge oss ansvarsfrihet.
***************************
Jag ska banne mig göra slag i saken och gå en uppfräscningskurs i redovisning i år.
Visserligen har jag läst ekonomi på gymnasiet för så där en tjugo år sedan
(himmel så gammal jag känner mig nu)
men sedan så höll jag inte kunskaperna vid liv och nu när jag försöker skaka liv i dom så blir det skakigt. Minst sagt.
*******************
Med det sagt så kan vi prata om annat
förträngning kanske.
Jag hade lyckats förtränga att jag går en skrivkurs så jag har missat deadline för min skrivuppgift (skäms).
Dessutom höll jag minsann på att missa att jag skulle ha kurshelg nu till helgen.
Och, dessutom, har jag inte hunnit läsa alla andras uppgifter som jag dessutom förväntas kommentera och ge konstruktiv och intelligent kritik.
Jag hoppas att jag kommer ihåg att skriva ut dom så att jag kan läsa dom natten innan fredag i alla fall.
Jag känner mig som en pubertal 15-åring som ska stå inför läraren och skämmas för att jag inte har gjort mina läxor.
Det vill säga att jag skulle känna mig som en femtonåring om jag nu inte hade såna hemska svettningar.
Dom kommer i tid och otid, mest otid faktiskt och då blir jag så varm att det nästan ångar ur öronen.
Och svetten rinner, mest i håret och bakom öronen faktiskt,
undrar om jag har mest svettkörtlar där.
Så nu får jag stå där som en jäkla övergångsålders-svettig femti-plussare i stället,
det är inte ett dugg bättre kan jag säga.
Jaha, nu var väl det ämnet uttömt så vad ska vi nu prata om?
*************************
Sömnbrist kanske
jag kan inte sova nämligen.
När jag ligger framför teven så är jag så trött att jag har stora svårigheter att hålla ögonen öppna
Men så fort jag ligger i sängen så blir jag klarvaken.
Jag funderar på allt möjligt, som att måla om, eller möblera om, eller banta, eller andra lika konstruktiva funderingar.
Sedan räknar jag får men dom håller mig bara vaken så då försöker jag räkna nåt annat i stället men det gör mig bara ännu mer vaken.
Då försöker jag rensa hjärnan på tankar och det är inte så lätt med en hjärna som min.
Så fort jag har rensat ut några gamla avdankade tankar så poppar det upp nya fräscha från ingenstans.
Har ni det så också?
************************
Nu ska jag i alla fall försöka sova fastän jag blev lite uppskrämd alldeles nyss.
Jag trodde att en av mina bloggvänner hade slutat blogga, usch det var inte roligt.
Jag letade och letade och letade men bloggen var försvunnen men så kom jag på att jag nog hade hennes mailadress i alla fall så jag loggade in på mailen.
Och där hade hon lämnat en vägbeskrivning tilll sin nya blogg
Tack och lov.
Jag skulle ha saknat henne alldeles förskräckligt
även om jag kanske inte alltid är så duktig på att kommentera men jag läser ofta ofta.
*********************
God Natt
eller kanske det är
God Morgon
nu.
*****************
Vad är det för jäkla fel på blogger egentligen, det är omöjligt att skriva som man vill. Alla blankrader mellan styckena försvinner när man publicerar och allt blir bara en enda lång sörja. Jag blir så irriterad att jag skulle byta bloggportal om det inte vore så besvärligt.