Stiltje

Har det varit på bloggen igen, ibland hinner man inte med fastän både inspirationen och viljan finns. Just nu har jag börjat med ett projekt som innebär en hel del bloggläsande, jag ska skriva en fördjupningsuppgift så det blir alldeles för mycket tid vid datorn. I vanliga fall skulle jag ha skrivit ut några sidor och satt mig med men min skrivare har blivit knäpp. Eller också är det färgpatronen jag beställde som är knäpp.

Först fungerade den precis som den skulle och jag skrev ut några dokument, nästa laddning gick inte alls då fick jag bara ett meddelande på skärmen att patronen inte var installerad korrekt. Jag provade alla knep jag kunde komma på och några jag aldrig tänkt på. Inget fungerade. Dagen därpå fungerade det igen och jag kunde skriva ut ett par sidor innan den lade av igen. I går skrev den ut en halv sida och sedan har det varit stopp. Jag mailade företaget jag beställt från och dom lovade att skicka en ny så jag hoppas den kommit i dag. Ska snart gå till postlådan och kolla.

I övrigt skriver jag från båda håll i min anteckningsbok och leker i övrigt med min art journal. Det har blivit några sidor till

Jag har tre olika som jag ritar och målar i när andan faller på, den här sidan är nog inte riktigt klar så den får jag återkomma till senare.

Den här är nog klar i alla fall men jag vet inte om jag är nöjd med den. Det visar sig väl, jag kan ju alltid måla över och börja om från början.

I lördags åkte vi till Lycksele för min kära 15-åring ville gå på marknad. Naturligtvis bråkade mitt knä lite extra så jag gick bara en stund och handlade inget medan 15-åringen gick aningen längre och fyndade två snygga tröjor. När så Dottern slutade jobbet åt vi en god middag tillsammans och hon fick en symbolisk present eftersom hon fyller 24 år i dag. Jag konstaterar återigen att tiden går allt för fort.

När vi skulle åka hem igen var det kväll och mörkt som attan, då bråkade helljuset. Det gick inte att slå på och om jag lyckades få på det så gick det inte att stänga av. Ni kan ju tänka er mina medtrafikanters bristande nöjdhet när jag lyste dom i ögonen med tre MYCKET ljusstarka extraljus. Det höjdes nog en och annan knytnäve och sades säkert ett och annat mindre vackert ord. Det blev till att stanna och pilla med helljusreläet och sedan köra vidare nån kilometer för att stanna och pilla igen och inget hjälpte så vi åkte en bra bit med bara halvljus.

Det är ingen höjdare när man vet att det vimlar av skogens alla djur på vägen, då och då i alla fall och förstås inte alla på en gång. Men där jag åkte med ett halvljus som motsvarar två ficklampors sken kändes det som om dikesrenen var full av kreatur som bara väntade på att få hoppa upp framför bilen. Man kan bli lätt paranoid för mindre.

Något som jag tänkte på medan vi höll på och bråkade med bilen var att inte en enda bilist stannade och kollade om vi behövde hjälp. Har folk blivit räddare nu? Eller är vi likgiltigare nu? För ett antal år sedan hann man knappt kliva ur bilen på en parkeringsplats innan någon stannade och erbjöd hjälp, vare sig man ville eller inte. Nåja, nu var det ju ingen omedelbar fara för oss och så småningom lyckades 15-åringen fixa felet och jag kunde köra resten av vägen med fungerande omkopplare.

Jag var i alla fall glad att jag inte var ensam, jag är så mörkrädd att jag hellre hade kört i snigelfart med bara halvljus än gått ur bilen i kolmörkret.

En helt vanlig dag

I dag blev det en heldag igen, upp tidigt för att skjutsa 15-åringen till skolbussen. Sedan hem och in i duschen för en kvick uppfräschning, lite frukost efter det och sedan en liten tur till Tärnaby.

 

Naturligtvis glömde jag kameran vilket jag grämde mig över både på dit- och hemresan. Naturen är så vacker efter vägen och nu i höstfärger blir man helt andlös. Vädret var helt perfekt med lite sol mellan molnen och kav lugnt, älven låg som en spegel. Det är sådana här gånger jag önskar att jag kunde måla riktigt fint. Vilka vackra tavlor det skulle bli.

 

Färden upp gick i alla fall bra, inga missöden och varken älg eller ren på vägen. Bara ett vägarbete där vi blev stående en stund så naturligtvis kom vi lite sent men inte mer än ett par minuter. Nästa gång startar vi en kvart tidigare så blir det perfekt. Men sista kilometrarna blev lite spännande i alla fall för helt plötsligt började bilen låta väldigt underligt. Först ett litet försiktigt skramlande men så småningom övergick ljudet till att bli ett veritabelt oljud. Ett skrapande, skärande ljud som fick mig att associera till söndermalda kullager. Jag väntade mig nästan att se något av däcken sticka iväg på egen hand. När vi kom fram måste vi ha sett lite skumma ut. Först gick vi ett varv runt bilen och kände på alla däck, för att kolla om det kanske hade gått varmt någonstans. Sedan föll vi båda på knä och tittade in under bilen från alla håll som om vi bad till den store bilguden. Inga nedfallna saker hittades och inga varma punkter heller så vi gick in och deltog i mötet som höll på hela dagen.

 

Jag var liiiite nervös när vi skulle åka hem. Vad skulle jag göra om oljudet satte igång igen? Visserligen kunde vi ju ta bussen hem men hur kul är det att ha bilen stående i Tärnaby. När vi omsider tog oss ut från parkeringen, vi var inparkerade av två bussar nämligen, så var bilen hur tyst som helst. Vår helt okvalificerade teori är att det kommit in någon sten i något av däcken som sedan skavde och skapade det infernaliska oljudet.

Hemresan blev lugn och fin, stiltjen hade visserligen ersatts av halv storm så det gick vita gäss på älven men även det är vackert att se på om man slipper stå och frysa häcken av sig.

Jag är så himla

….duktig:) I dag i alla fall. Har hunnit städa och pyssla och slakta en gammal bok som ska bli en sorts bilddagbok. Jag har nämligen återstartat en gammal hobby, art journaling, Det finns inget bra namn på det på svenska för konstdagbok låter så himla pretentiöst.

Så här kan det till exempel se ut i min bok. Det är en spiralbunden anteckningsbok som jag har haft liggande. På det här uppslaget har jag lekt med krackeleringslack på dödskallen och med blank lack på de tecknade skorna på högersidan. Om man klickar på bilden så den blir större så syns det lite bättre.

Om du vill läsa mer om art journals kan du göra det härhär och härhär kan du se en del information och fina sidor. Det är riktigt roligt att hålla på och bara leka, jag tecknade väldigt mycket som ung men lade det på hyllan och har börjat om nu på gamla dagar. Nu bryr jag mig inte längre om att jag inte kan teckna “fint”, alltså jag kan inte teckna ett realistiskt porträtt men jag tecknar ändå :)

Nu håller jag alltså på att slakta en bok som ska göras om till en bilddagbok, helst skulle jag vilja sitta och pyssla hela dagarna men då kanske familjen (och min rumpa) far illa, haha. Nu ska jag i alla fall surfa runt och leta lite inspiration.

Speglar

Kan vara vackra som smycken, särskilt gamla kurviga med slipade kanter. På den här bloggen kan man se hur fint det blir med flera speglar intill varandra på väggen.

Själv skulle jag inte våga, jag skulle nog skrämma ihjäl mig själv så skvätträdd som jag är. För många år sedan när jag bodde i lägenhet höll jag på att dö av skräck när jag såg min egen spegelbild i badrumsspegeln:)

Någon (jag?) hade varit i badrummet och hämtat något ur badrumsskåpet utan att stänga vare sig badrumsskåpet eller dörren till badrummet. När jag senare skulle gå in i köket för att hämta lite fika hoppade jag högt av skräck. Jag såg ju i ögonvrån att det stod någon i badrummet! Eftersom jag bodde ensam med min barn så det borde inte stå någon där. Alltså tvärstannade jag och stirrade……rakt in i min egen spegelbild.

Himla kul, speciellt när jag talade om det på jobbet dagen efter. Det fick jag höra länge:)

Söndag

Sista helgen på sommarlovet på tisdag börjar skolan igen och då är det höst, på allvar.

Hela dagen har gått åt till att göra nästan ingenting, jag har kokat saft på vinbär som sedan ska bli gelé. Det vill säga att det är min Saft-Maja som kokat saften, det är såå mycket lättare än att söla med sildukar och ställningar som inte håller balansen och allt stänk som dessutom blir. En gång för många år sedan skulle jag koka blåbärsaft och jag hade fullt sjå med att städa bort allt stänk efter saftkoket. Trodde jag, men när målaren kom och skulle måla om köket tittade han under skåpet och frågade vad jag hade sysslat med. Vadå, sa jag och titta också, där var fullt med blåbärsstänk som jag inte hade tänkt på att torka bort. Visserligen var jag bara 23-24 år men jag skämdes ändå. Om sanningen ska fram så händer det fortfarande att jag glömmer bort att torka under köksskåpen när jag städar. Jag blir nog aldrig någon pedant.

I morgon ska jag sitta på kurs hela dagen om något så intressant som äldre och handikappades rättigheter till ett tillgängligt samhälle. Jag kommer inte ihåg vad det heter, Agenda nånting, nu börjar jag faktiskt ångra att jag anmälde mig. På tisdag ska jag till Tärnaby på möte och det blir jag som ska köra, får se om bilen håller. Det är något som knackar när den går på tomgång, det låter som om jag skulle ha stängt in nån stackars krake under huven som försöker påkalla uppmärksamhet. Vem vet, om jag öppnar kanske det sitter någon där:)

Vi hade i alla fall tur med vädret

I dag gick alltså det “riktiga” flyttlasset, d.v.s. möblerna. Allt gick att peta in på en släpvagn plus lite i bilen och bagaget. Då ska sägas att Dottern och hennes Kompis har kört en hel del i kompisens bil och har en del kvar att köra innan lilla ettan är tom.

Det kändes lite konstigt att se hur stor lägenheten såg ut nu när det mesta är borta. Lite vemodigt är det också, det är ju trots allt hennes allra första lägenhet men med tanke på alla tråkigheter hon fått uppleva där det senaste halvåret så är det ändå skönt att hon får komma därifrån. Nu är det bara städningen kvar och den görs till helgen, jag åker ner och blir arbetsledare:)

Vi hade tur med vädret också, solen tittade till och med fram ibland. Och så fick vi ju träffa Dotterns nya vän och det var ju trevligt. Första intrycket är ju så viktigt och det blev positivt, det är faktiskt första gången jag känner mig odelat positiv från början. Jag hoppas bara att jag inte får ångra det men det tror jag inte.

I övrigt så blir det en lugn lördag som vanligt, vår moppekille 15-åringen har åkt till en kompis och jag sitter som klistrad vid datorn. Det finns ju så mycket intressant man måste uppdatera sig om, nyheter och bloggar och inredningstips till exempel.

En helt vanlig dag

Så här kan det se ut en helt vanlig promenad-dag hos mig. Solen skiner men tyvärr inte på mig eftersom den inte orkar upp tillräckligt långt ännu.

Men det gör inte så mycket när omgivningen är så fin, mjuk härlig snö överallt. Jag fick nästan lust att slänga mig i en driva och göra snöänglar. Men jag motstod frestelsen eftersom jag helt säkert hade varit tvungen att ringa hem sedan och be någon komma och plocka upp mig ur snön. Alldeles för förnedrande:)

 

Tyvärr är det alldeles för sällan jag kan gå ut på promenader nu på grund av mitt bråkande knä. Jag behövde två dagars vila efter att ha gått en kilometer! Doktorns stränga order om att inte överbelasta och minnet av den hemska inflammationen och värken gör att det är lättare att hålla sig i skinnet. Men på måndag bär det iväg till magnetröntgen för att få veta varför knät bråkar så.

 

Annars händer just ingenting här hemma, jag är så trött jämt så jag orkar knappt hålla hemmet i bo-bart skick. Jag väntar på våren och ljuset.

Dan före dan före dan…

…före dopparedan….eller nåt ditåt.

Har ni köpt alla julklappar, bakat alla kakor och städat alla skåp?

 

Själv har jag ju liksom lagt julhetsen på hyllan eftersom mina kloka barn en gång sa till mig att jag blev så otrevlig före jul. Jag försökte ju hinna vara den perfekta bullmamman, pysselmamman och dessutom jobba heltid. Nu för tiden är jag hemma på heltid men hetsar ändå inte upp mig före jul, det bakas lite bullar och mjukt tunnbröd och rullas lite köttbullar. Det städas som till en vanlig helg förutom att julgardinerna kommer upp men i övrigt får julen komma i lugn och ro. Det blir mycket roligare så.

 

Jag har i alla fall varit till Lycksele och handlat julmaten. Vad hände då? Jo, jag tog sambons jobbarbil eftersom jag inte riktigt litar på saaben eftersom den behagade haverera sist vi gjorde en längre utflykt. Hans bil brukar funka i alla väder och den gjorde den väl nu också till största delen men….vindrutetorkarna lade av. Jag trodde att det var säkringen men  efter att ha flörtat med en servicekille och fått hjälp med att kolla så insåg jag att det var något större fel. Och naturligtvis började det snöa som attan, stora blöta snöflingor föll på min framruta och gjorde sikten betänkligt dålig. Jag så omgivningen som skuggor och det är inte riktigt roligt att köra i stadstrafik så där lite på känn. Särskilt inte när Västerbottens alla bildrullar har letat sig ut.

 

Synd att alla andra är trafik-idioter utom jag :D

 

Men hur som helst blev dagen mycket trevlig med fika och trevlig samvaro med min älsklingsmoster och sedan lika trevlig samvaro och middag med min kära dotter. Trött och nöjd och åtskilliga slantar fattigare åkte jag hem i decembermörkret och kände hur julglädjen slog ut i bröstet som en julros.

Födelsedag….bland annat

Nädå, jag fyller inte år det har däremot min dotter gjort i dag, 23 år, älskade barn. Det är inte klokt så fort dom växer upp, det tänker jag varje gång nåt av mina barn fyller år. Man blir riktigt nostalgisk. Vi har varit nere och firat henne i dag med present och middag ute på lokal minsann, det blev mycket trevligt.

 

Höst är det ute också och jag har varit duktig och höststädat trädgården och pyntat altanen lite.

En kruka med ljung, prydnadskål och nån annan växt som jag inte vet vad den heter men den känns som  om den är torkad;) bra beskrivning eller hur.

Min ljugarbänk har fått flytta upp på altanen, med ett gammalt fönster, en lykta och lite ljung i en sillhink blev det ganska bra. Det behövs lite mer utfyllnad på bänken innan jag är nöjd men det är en början i alla fall. En rostig hästsko och en gammal rostig isskrapa har också fått flytta dit. Jag kanske får gå på upptäcktsfärd i uthusen och se om jag kan hitta något annat att pynta med. Jag kan ju inte ta in några snygga rostiga grejor så då får dom väl bo på altanen. Jag tyckeratt min bänk har blivit så fint väderbiten och grå efter att ha stått ute några år. Helst skulle jag flytta in den men då skulle sambon opponera sig för mycket. Han har mycket bestämda ideer om vad som hör hemma ute och inne. Märkligt eller hur:)

En krans har jag knåpat ihop av något grönt som jag köpte på blomsterhandeln och en sak är säker, jag kan lite grann om ganska mycket men någon “kransbindare” är jag inte. När man läser beskrivningar så står det att “det är sååå lätt, bara att binda fast små buketter som tänker stommen”. Jo, jag tackar jag! Så himla lätt är det inte, dom små j-a buketterna far åt alla håll, jag binder över blad så att det ser ut som attan och hela kransen blir sned och spretig. Men den har personlighet..haha.

 

Ha en bra måndag alla glada

Var försiktig….

…med vad du önskar. Jag som jublade åt regnet och ville att snön skulle smälta bort snabbt fick min önskan uppfylld med råge.

Nu är det bara några få snödrivor kvar och det har verkligen regnat här. Många vägar har rasat av vattentrycket, sjukstugan är översvämmad, vägen som går förbi en av skolorna har rasat och är nu avstäng och skolans parkering har förvandlats till plaskdamm med flera decimeter högt vatten.

Det var kanske inte riktigt det jag önskade mig när jag dansade  regndansen:P

Städdag i pysselhörnet

I dag var jag tvungen att städa på mitt pysselbord igen, jag kan inte fatta att det blir så fruktansvärt stökigt när jag ska göra något. När pysselbordet var så fullt att jag inte längre fick plats utan flyttade ut till köksbordet och täckte det med papper och stämplar insåg jag att det var dags att städa.

Jag har ingen riktig förvaring för mina saker så det är nog därför allt svämmar över när jag ska pyssla, dessutom är jag rätt oorganiserad. Allt ska fram allt ska användas, nu direkt, jag är som ett barn i en godisaffär jag vill ha allt inom räckhåll:)

Lite annat än städning blev det i alla fall. Jag snabbgjorde ett bokmärke för jag är så less på att ha gamla kvitton som bokmärken.

En spillbit cardstock, en stämpel från Stämpelboden, mina brushables (som jag älskar) och en distressdyna och vips så hade jag ett alldeles eget bokmärke. Vilken härlig hobby det här är :)

Jag gjorde också färdigt ett kort till en vän men jag kan inte lägga ut det på bloggen ännu eftersom jag vet att hon brukar titta in här. När hon har fått det ska jag lägga ut en bild på det, jag blev faktiskt riktigt nöjd för en gångs skull.

Mors dag kortet som jag gjorde ligger nu ute på Pysseltagens nya blogg och det känns rätt kul faktiskt. Nu när jag har vågat skicka in till en tävling kanske jag kan prova mig på fler.

Saknad

Hej igen, nu är det väääldigt länge sedan jag skrev något här. Jag har haft en hel del att göra med bankförhandlingar och träning och därmellan måste jag ju vila också:)

Men så i dag gick jag in på mailen och där hade jag ett litet meddelande. Det är någon som saknar mig och jag kände hur varm jag blev inombords, att vara saknad det är ju helt underbart. Alla borde få uppleva det någon gång.

Mitt humör gick upp flera grader och jag kände ett akut behov av att skriva några rader. Det har väl inte hänt så himla mycket här men det har ju varit påsk och då var det full rulle här med skoterutflykter och fikande i snön. Konstigt att man blir så hungrig när man är ute. Trots att det var så dåligt före att vi knappt tog oss över sjön och inte kunde åka till någon riktigt bra utflyktsplats så hade vi mycket trevligt. Vi vuxna satt och solade och pratade och fikade förstås. De halvstora barnen körde skoter och den lilla bökade omkring i snön.

Det här gänget jagade vi upp ur förmiddagsvilan när vi kom en dag men om man lägger sig att vila mitt i skoterspåret så får man skylla sig själv.

Annars har det väl inte hänt så mycket alls häromkring förutom att jag har pysslat lite men det blir ett annat inlägg

Vinter och vår

  Så här ljust är det ute klockan fyra på eftermiddagen men väderkvarnen och lekstugan sover fortfarande sin vintersömn med snömössan nerdragen över öronen.

Inomhus är det i alla fall vår med tulpaner på bordet. Annars är det lugnt och fridfullt här i huset. Här och var hittar man avlagda änglatofflor men jag orkar inte bry mig i dag.

Jag vill ta det lugnt och njuta av helgen, äta ett och annat gelehallon och slötitta på tv. Jag har flera inspelade avsnitt av serien Lost som alla andra förmodligen har tittat sig mätta på men som jag av någon anledning aldrig fastnade för.

Nu när det går tre avsnitt åt gången försöker jag “titta in mig” på den men det går inte så strålande. Jag glömmer några avsnitt här och där och fattar inte så mycket, men det gör väl egentligen inte så mycket. Det är i alla fall ingen serie som jag skulle vilja betala hundratals kronor för att köpa.

Annars händer det inte så mycket här på landsbygden utom att det snöar och är –25 grader ungefär varannan dag. Omväxling förnöjer och inga tak har ännu rasat in här trots all denna snö.

Nu ropar gelehallonen på mig så jag måste gå:) Ha en skön helg.

Akut sommarlängtan

*

"Jag lät alla mina maskrosor finnas

fast jag vet att dom kallas ogräs

och bör rotas ut

Men det är så skönt att sitta och minnas

små solar i gräset

när sommarn är slut"

*

Alla har väl hört Carl-Antons visa, den är sommar för mig.

Jag är nog lite udda men jag störs inte av dessa marodörer och det är nog tur för mig. Det går inte att utrota maskrosor när tomten är omgärdad av stora obrukade åkrar där allsköns ogräs växer.

Bilden i förra inlägget gav mig akut sommarlängtan så jag började rota runt bland mina gamla bilder på datorn.

Här är det Häggmispeln som blommar för fullt. Vackert när det pågår men ack så kortvarigt.

En liten bukett med skogsstjärnor plockade av det lilla barnbarnet är inte heller helt fel.

Jag vill att det ska vara sommar NU!

Nåja, jag kan väl "tjå mä" ett tag till då.

Ha en fin kväll raringar

Dikt och akutbesök

Den här dikten hittade jag hos Lilla Flisan

>>>♥<<<

Jorden kan du inte göra om.

Stilla din häftiga själ.

Endast en sak kan du göra...

En annan människa väl.

Men detta är redan så mycket

att själva stjärnorna ler.

En hungrande människa mindre

betyder en broder mer.....

>>>♥<<<

Den är skriven av Stig Dagerman och är så fin att jag lånade den från hennes blogg:)

>>><<<

Nu till något helt annat, närmare bestämt akuten. I morse var sonen A väldigt väldigt dålig. Han kräktes, hade hög feber, hosta och så ont i halsen så han kunde knappt svälja flytande.

Man är väl en hönsmamma men jag ringde till sjukvårdsupplysningen, det bästa dom nånsin kommit på tycker jag. Där tyckte sköterskan att han skulle till akuten, hon skulle kontakta närmaste vårdcentral. Direkt jag lade på luren ringde en sköterska upp och gav oss en tid så det var bara att bädda sonen i baksätet, han orkade inte sitta upp och var väldigt bekymrad över vad som skulle hända om polisen stoppade oss. Den lilla raringen, han är så omtänksam.

Väl framme på akuten kom en drake till sköterska och frågade vad vi gjorde där:( När jag upplyste om att vi faktiskt hade en tid och inte kunde sitta i väntrummet med vattkoppor fick vi i alla fall komma in i ett behandlingsrum. Läkarna, vi fick två stycken i dag, kollade så att han inte hade lunginflammation vilket man faktiskt kan få i svårare fall.

Men den "lille" (han är 9 cm längre än jag) stackaren hade "bara" blåsor på tungan, i gommen, på insidan kinderna och i halsen. Förutom på absolut hela kroppen förstås.

Han fick ordinerat maxdos av två! olika smärstillande, så nu kan han i alla fall dricka och febern är inte så skyhög längre.

>>><<<

Anledningen till att jag är lite orolig när det gäller vattkoppor hos äldre barn och vuxna är att när jag fick vattkoppor som vuxen så fick jag en sällsynt följdsjukdom.

Hjärnhinneinflammation!

Då lärde jag mig vad ont i huvudet var, det var helt enkelt fruktansvärt. I 10 dagar låg jag på infektionskliniken och jag var så dålig så jag visste inte om jag hade haft besök eller om jag hade drömt så jag var tvungen att fråga personalen när min mamma hade hälsat på.

Jag ryser när jag tänker på det.

>>><<<

Nu ska jag i alla fall lägga mig i sängen och njuta av en god bok.

Godnatt och kram på er.

Hemma igen

Hej igen mina bloggvänner, nu är vi hemma från helgens bravader.

Vi åkte alltså iväg till Umeå på fredag eftermiddag för att kolla in en ny soffa.

Vi behöver en ny soffa för den vi har är 20 år gammal! Den är totalt utnött, på vissa ställen är det till och med hål i tyget men jag kan tala om att det inte är direkt lätt att köpa en ny soffa.

>>>♥<<<

Vi gick runt och provsatt i stort sett alla soffor som fanns, och det var många.

Är det nån som tänkt på hur himla jobbigt det kan vara att resa sig ur en soffa?

Gissa då hur jobbigt det är att resa sig ur den 25:e soffan samma dag:)

Benmusklerna fick jobba en hel del, konstigt att jag inte fick träningsvärk.

>>><<<

Nu är det ju inte så enkelt som att prova ut vilken soffa som är skönast att sitta i.

Den ska ju helst vara klädd med något också och så ska den ju vara i en färg som vi kan leva med båda två.

Ska det vara tyg eller skinn?

Om det är tyg är jag stenhård på att det ska vara avtagbart och tvättbart annars blir det inget. Vis av erfarenheten att behöva skumtvätta lite nu och då så fort någon spillt eller någon baby kräkts eller den känns allmänt solkig.

Men skinn då?

Jag har aldrig haft en skinnsoffa och jag är skeptisk.

Går den att torka av?

Om man spiller i den blir det fläckar som inte går att få bort då?

Om mackan landar med smöret neråt vad händer då?

Jag som lätt blir varm kanske svettas ihjäl i den.

Eller, ve och fasa, den kanske känns jättekall istället så man får frostskador i häcken.

Dessutom knarrar den säkert, det gör i alla fall våra fåtöljer mer eller mindre.

Om vi sitter ett helt gäng och ser på tv så blir det ett öronbedövande knarr så man inte hör tv:n då?

>>><<<

Vilen färg ska vi ha på den?

Drömfärgen är vit, det är så fräscht och fint men i våran familj skulle den väl vara vit i ca. 5 minuter.

Dessutom har jag och M var sin fåtölj, födelsedagspresenter, den ena svart den andra brun.

Då blir det nog en aning rörigt att ha en tredje färg så det måste alltså bli svart eller brunt.

Om vi tar svart så kanske det slukar allt ljus och om vi tar brunt så måste det ju vara rätt nyans.

>>><<<

Som ni förstår så är det inte helt lätt att bestämma sig.

Så i stället för att komma hem med en sån här

bild lånad från EM

Den enda soffan som var skön att sitta i men som inte riktigt uppfyller alla mina krav

>>><<<

Så kom vi hem med en sån här

En typisk pojk-leksak :D

>>><<<

Nejdå, jag skojar bara. Det var tänkt från början att vi skulle hämta en skoter till A.

Men soffproblemet kvarstår så det får väl bli en liten bloggföljetong tills jag hittar Drömsoffan. Det vore ju en fördel om jag hade en aning om hur den ska se ut.

Lyxproblem!

>>><<<

Nu ska jag bara gå och pyssla om den lille store sjuklingen. A har nämligen fått vattkoppor och han mår inte så himla bra. Det har slagit ut massor med koppor i dag och han har både i halsen och på tungan plus att han har feber och känner sig minst sagt risig. Dessutom kliar det och värker i blåsorna så i morgon ska jag ringa till sjukan och se till att han får nåt som stillar det värsta.

>>>♥<<<

Ha det bra

KRAM

Karina

Grå himmel, blå himmel och sol

Här om dagen skrev jag om blå himmel bakom molnen

Så här grått och trist var det Men en liten bit blå himmel tittade fram i alla fall. Jag tyckte det var så fint så jag var tvungen att ta en bild.

I dag ser det ut så här, snö, blå himmel och strålande sol och - 7 grader.
Men jag är inte ute i solen, jag ligger inne och har jätteont i nacken.
Tyvärr är det mitt eget fel, som så ofta. Jag skulle passa på att köpa papper till skrivaren, en hel kartong naturligtvis. Den var jättetung och trots att bilen stod nära så blev resultatet en nacke och ett huvud som värker nånting fruktansvärt.
När jag kom hem hjälpte A till med att bära in kartongen och när han kände hur tung den var tittade han strängt på mig och sa: Hur fick du ut den till bilen?
Jag bar den, sa jag. Kunde du verkligen inte be om hjälp, sa min kloke son.
Jag blev lite lång i ansiktet för så långt hade jag ju inte tänkt, som vanligt.
Sån är jag, nån gång kanske jag lär mig. Hoppet är ju det sista som överger människan:)
>>><<<
KRAM
Karina

En droppe

Genom att adoptera denna droppe och placera den på din hemsida/blogg,så visar du sympati för alla utnyttjade barn som finns på vår jord.Droppen är en symbol för alla tårar som fälls jorden runt av barnsom lider i sin ensamhet.

>>><<<
Kram Karina

Bakom molnen är himlen alltid blå

Det såg jag häromdagen när jag gick ut, hela himlen var blygrå utom en liten fläck som var riktigt djupblå.

Det var så vackert så jag tog ett kort men sen försvann kameran.

Jaa, kan ni tänka er, jag gick in och lade ifrån mig kameran för att göra något som jag bara måste innan jag skulle ladda upp fotot på datorn. När jag väl var klar med mitt måste var kameran försvunnen.

Den kommer nog tillbaka men jag kan inte fatta var jag lagt den men när jag hittar den ska jag visa min blå himmel.

>>><<<

Det har blivit ljusare också. Har ni märkt det?

För en månad sedan var det mörkt redan kl. 3 men nu mörknar det vid 4 ungefär. Det är ett steg närmare våren och ljuset och livsandarna kanske kommer tillbaka då.

>>><<<

Jag har tappat lusten!!

Ja, lusten att blogga alltså, jag orkar knappt kolla mailen längre. Men när jag gör det så blir jag alltid så glad för där finns alltid några varma ord från någon snäll vän som inte ger upp.

Det är sånt som gör att lusten kommer tillbaka.

Kanske inte i dag och kanske inte i morgon men nån gång kommer den det vet jag.

>>><<<

Just nu tar bokföringen och bokslutet och kollande av siffror både framlänges och baklänges en hel del tid.

Jag är lite slö under året så jag kollar inte varje månad som man ska göra utan jag kör på året ut och när det då misstämmer så blir det så mycket extraarbete.

Men 2009 ska bli ett bättre år, i år tänker jag vara noga och göra kontroller ofta så att jag inte får hela nästa januari förstörd också.

Jag hoppas bara att jag kan hålla det

jag är ju Vädur och vi har ju inte så mycket tålamod men alltid hundra projekt på gång och då blir det gärna så att det kör ihop sig lite emellanåt.....ganska ofta om jag ska vara ärlig.

>>><<<

Nu ska jag slänga mig i sängen och se om jag kan få sova några timmar

Det har varit lite si och så med det på sista tiden.

>>><<<

STORA KRAMEN

till alla mina bloggvänner

Lite piggare, lite mer dåligt samvete

Tack för alla era gulliga kommentarer

Vad skulle jag göra utan er.

Kram på er alla raringar

>>><<<

I dag ska jag bara göra ett snabbt inlägg och tala om att jag är piggare och friskare nu.

Jag har faktiskt ingen aning om vad det var som angrep mig men jobbigt var det och jag hoppas att jag får vara frisk nu.

Det känns som om jag sovit in det nya året men mellan sömnattackerna lyckades jag göra bokslut för föreningen som jag är kassör i. Nu är det bara vårt eget bokslut som fattas och det känns som vanligt jobbigt innan jag börjat.

Varje år tänker jag att nästa gång ska jag se till att vara mer föreberedd och göra alla förberedelser i god tid. Tyvärr blir det aldrig något av mina goda föresatser.

>>><<<

Dåligt samvete har jag också

det finns två personer som väntar på saker från mig men jag har inte riktigt orkat komma till skott. Nu har jag i alla fall en helt ny symaskin som kanske inte bråkar med mig så förskräckligt:)

Jag har provat den lite genom att laga en jacka och det gick ju bra fastän jag gömt instruktionsboken.

Det är såååå typiskt mig, när jag packade upp maskinen så satte jag mig för att läsa det viktigaste, det brukar jag aldrig göra, men eftersom Janome är ett helt nytt märke för mig så skulle jag vara lite duktig.

Sedan lade jag den ifrån mig men var jag hade mina tankar då det vet jag inte. Borta är den och jag har nästan letat mig fördärvad....suck.

>>><<<

Nu ska jag i alla fall försöka läsa i kapp på alla era härliga bloggar.