fredag 24 december 2010

Dan före dan

God jul

Det är natten före julafton och jag sitter som vanligt vaken långt efter att resten av familjen somnat.

 

Jag älskar att sitta vaken och njuta av lugnet före stormen, det är nu jag känner julfriden och den riktiga julstämningen. Granen och julstjärnorna sprider ett milt ljus och jag tar mig en skinkmacka och ett glas julmust.

Ute är det kallt och magiskt, snön glimmar i månskenet och träden är vita av snö och frost. I skogskanten är det något som rör sig, kanske är det en liten tomte eller kanske räven som jagar. Jag känner mig lycklig över min stora kärleksfulla familj, över att jag har ett varmt hus att bo i och mat för dagen. Att jag får se barn och barnbarn förväntansfullt öppna julklappar som ges med omtanke. Livet är just nu så bra det kan bli.

 

God Jul

tisdag 21 december 2010

Dan före dan före dan…

…före dopparedan….eller nåt ditåt.

IMG_1045

Har ni köpt alla julklappar, bakat alla kakor och städat alla skåp?

 

Själv har jag ju liksom lagt julhetsen på hyllan eftersom mina kloka barn en gång sa till mig att jag blev så otrevlig före jul. Jag försökte ju hinna vara den perfekta bullmamman, pysselmamman och dessutom jobba heltid. Nu för tiden är jag hemma på heltid men hetsar ändå inte upp mig före jul, det bakas lite bullar och mjukt tunnbröd och rullas lite köttbullar. Det städas som till en vanlig helg förutom att julgardinerna kommer upp men i övrigt får julen komma i lugn och ro. Det blir mycket roligare så.

 

Jag har i alla fall varit till Lycksele och handlat julmaten. Vad hände då? Jo, jag tog sambons jobbarbil eftersom jag inte riktigt litar på saaben eftersom den behagade haverera sist vi gjorde en längre utflykt. Hans bil brukar funka i alla väder och den gjorde den väl nu också till största delen men….vindrutetorkarna lade av. Jag trodde att det var säkringen men  efter att ha flörtat med en servicekille och fått hjälp med att kolla så insåg jag att det var något större fel. Och naturligtvis började det snöa som attan, stora blöta snöflingor föll på min framruta och gjorde sikten betänkligt dålig. Jag så omgivningen som skuggor och det är inte riktigt roligt att köra i stadstrafik så där lite på känn. Särskilt inte när Västerbottens alla bildrullar har letat sig ut.

 

Synd att alla andra är trafik-idioter utom jag :D

 

Men hur som helst blev dagen mycket trevlig med fika och trevlig samvaro med min älsklingsmoster och sedan lika trevlig samvaro och middag med min kära dotter. Trött och nöjd och åtskilliga slantar fattigare åkte jag hem i decembermörkret och kände hur julglädjen slog ut i bröstet som en julros.

fredag 3 december 2010

Vinter

Om ingen annan har upptäckt det än så är det vinter:) Här är det mest kyla, i dag är det –18 grader men det känns inte så kallt när man kommer ut.

Bryggstun

Så här frostat är vår bagarstuga just nu, det ser nästan ut som ett pepparkakshus pudrat med florsocker. Egentligen borde man gå ut och fota alla frostiga buskar som är så fina nu men jag tycker att det blir för kallt att pulsa omkring i snön. Får se om jag lyckas i helgen kanske, vi ska åka bort och när man inte har tvånget att göra något i mat- eller städväg kanske lusten att gå ut blir större.

 

Hur går det med julstressen då?

Själv stressar jag inte, jag stress-strejkar helt enkelt. Sista gången jag julstressade riktigt var för 23 år sedan. Då hade vi nyss flyttat, jag hade en bebis på ett par månader och jag försökte hinna med bakning, pyssel städning och julklappsinköp mellan varven jag ammade och bytte blöjor.

 

Jag kan säga att det var inget lyckat upplägg, jag blev till slut så otrevlig av stressen att mina pojkar sa att dom inte ville ha nån jul om jag skulle vara arg hela tiden. Då fick jag mig en tankeställare och insåg att jag i stället för att skapa julstämning gick omkring och var på dåligt humör hela tiden. Sedan dess har jag bara gjort det allra nödvändigaste till jul, bakat lite, städat ännu mindre och pysslat bara när jag har haft lust. Och kan ni tänka er, det blir jul  ändå. Riktigt trevlig jul med god stämning och glada skratt.

 

Så tagga ner, sätt dig med barnen en stund eller ta lite egentid med gott fika och ett julmagasin. Sedan går allt så mycket lättare.

onsdag 1 december 2010

Skrivkramp

är ett tillstånd jag brukar hamna i med jämna mellanrum. Jag har massor att skriva om men när jag väl sätter mig för att skriva så händer ingenting. Huvudet är tomt och jag har helt plötsligt massor av andra saker som måste göras, omedelbart.

 

Jag fattar egentligen inte vad det handlar om för här finns ju inga prestationskrav när jag skriver men ändå vill det sig inte. Dessutom är det såååå besvärligt att lägga in bilder i inläggen vilket gör att jag skjuter på inlägget en stund till. Och förresten så kommer jag ju på att jag inte har några bra bilder så då skjuter vi en stund till på inlägget och…vips…så har det gått flera månader.

 

2010 139

En härlig sommarbild kan jag i alla fall bjuda på så här i advent:) Så här fint bodde vi veckan före midsommar när vi åkte till Skellefteå för att se på friluftsteater på Nordanå. Det var en härlig upplevelse som vi gärna gör till tradition. Jag och yngste sonen samt mitt barnbarn och hennes mormor samsades fint i ett litet rum på Stiftsgården som är ett vandrarhem men mest kändes som ett hotell. Ingen likhet alls med vandrarhemmen i min ungdom, inte för att jag är så gammal, o nej då! Jag har bara fyllt 25++ :)

 

Nu är det ju inte sommar utan vinter och då borde man ju ha en vinterbild

2010 004

Vår lekstuga inbäddad i snö brukar vara favvomotivet av någon anledning. Den ser så idyllisk ut trots att den är så förfallen att den ska rivas till våren.

 

Jag  har i alla fall en sak att skriva om som gjort mig både orolig och rädd. Mitt knä har bråka med mig hela hösten, till slut fick jag så ont att  jag knappt kunde stödja på det och gå i trappor blev en pina. Det är ju inte så praktiskt i ett tvåvåningshus med källare, en hel del springande i trappor blir det ju.

 

Till slut fick jag komma till doktorn som genast skickade mig på röntgen som naturligtvis inte visade något. Hon lovade mig en remiss till kirurgen och jag ställde in mig på att få ha ont över hela julen. Men….det gick ovanligt snabbt så i måndags var det dags, jag blev grundligt undersökt och utfrågad och jag bävade. Jag var livrädd för att domen skulle bli artros och att det enda som skulle rädda mig var en stor knäoperation.

 

Men diagnosen blev kraftig inflammation i sen- och muskelfästen på insidan knät och kanske även en meniskskada eller skada på brosket under knäskålen. För att ställa en säker diagnos ska jag på magnetröntgen så snart som möjligt men tidigast i januari. Den snälla läkaren skrev ut tabletter mot inflammationen men även något som jag smörja på utvärtes mot inflammationen.

 

Dessutom så fick jag prova ut ett ordentligt knästöd som både stödjer och ger värme, det ska jag använda för att avlasta. Och….simsalabim….jag känner redan stor skillnad, med medicin på in- och utvärtes plus stödet kan jag gå ordentligt för första gången sedan i somras. Det var då jag trampade ner i en grop i gräsmattan och stod på näbben i gräsmattan, knäet fick ta största smällen eftersom jag hade händerna fulla.

 

Det är fortfarande lite svårt att gå i trapporna eftersom det är något som knäpper och gör ont under knäskålen men jag är sååå lättad ändå. Det blir nog en bra jul i år också och helt plötsligt har jag dessutom skrivit ett lååångt inlägg.

 

Så det kan bli:)

söndag 24 oktober 2010

Så fin

Bloggbilder 210

Nu sitter den på min köksvägg och är såå fin, tallrikshyllan som käre sambo snickrade till mig i december –09 men som inte kommit upp förrän nu. Anledningen till det är att först skulle jag måla den och det gick väl sådär, inte fort alltså, dessutom skulle vi ju fixa köket i somras så jag tyckte inte att det var någon ide att stressa;) Tyvärr blev det en massa annat i stället så köket får vara som det är ett år till och till slut målade jag färdigt och gullade lite så att den kom upp.

Designen är vår egen, det går till ungefär så här: Jag talar om vad jag vill ha och visar en massa bilder, sedan får han ungefärliga mått och jag talar om vad jag inte vill ha. Sedan hummar jag och viftar med händerna i luften lite. Då går han ut i sin snickarbo och gör en ritning som han visar och jag får ändra eller godkänna och vips så har jag en hylla;)

Varje morgon tittar jag på min hylla och ler och känner mig lycklig, flyttar omkring lite saker och funderar på vad som gör sig bäst. Det enda som fattas nu är små porslinsknoppar på ribban nertill så att jag kan hänga upp lite fina saker. Helst vill jag ha såna där gamla porslinsisolatorer som man hade förr till elstängsel men det går bra med vanliga vita porslinsknoppar också.

Så om nån vet var man hittar sådana små söta saker så säg till:)

torsdag 14 oktober 2010

Första snön

I går kväll föll den första snön och i morse såg altanen ut så här

Bloggbilder 205

Bloggbilder 208

Frånsett att det är kallt och blåsigt och halt och eländigt ute så blev det ganska fint med min vitpudrade plantering. Trots att jag är född här uppe i norr så gillar jag inte snö och vinter, det känns bara jobbigt. Men man får väl göra det bästa av eländet och börja planera inför julen snart:)  Jag behöver i alla fall inte skotta snö, det gör svärfar med traktorn tack och lov.

Bloggbilder 204

Förra veckan när jag var i Lycksele gjorde jag ett fynd på Jysk, tvålpump och tandborstmugg för 50 kr. Men det är inte min tandborste som bor där, jag har diskmedel och diskborsten där i stället. Det blev så fint och prydligt så. Dessutom köpte jag två fleecefiltar för 13 kr styck, vita och fina.

 

Nu ska jag sätta mig och mysa med en kopp te och tända ljus. 

Ha en bra dag, med eller utan snö.

tisdag 12 oktober 2010

Sommar och teater

Nu när det är höst och kallt och blåsigt vill jag bara tänka på sommaren. När jag gick igenom kameran hittade jag den här bilden

Det susar i säven

Det är mitt härliga barnbarn T som läser programmet medan vi står i kö till föreställningen “Det susar i säven” på Nordanå i Skellefteå.

Det här var veckan före midsommar och dagarna före hade det regnat och varit lite ruggigt men när vi kom till Skellefteå var vädret kanonfint och vi fick oss en helkväll. Föreställningen var verkligen proffsig och härlig, den passade alla från 5 till 105 och vi njöt verkligen av både vädret och det proffsiga framförandet av både yrkesskådisar och amatörer. Vårt sällskap bestod av mig 50+, min vän B 60+ , A 14 och T5 och vi hade alla lika roligt.

 

Lite extra speciellt var det förstås att min skrivarvän I hade flera roller i uppsättningen och det var så härligt att se henne köra på för fullt. Man kan väl säga att hennes kondis säkert blev en hel del förbättrad under sommaren:)

 

Ett extra plus var att vi hade bokat boende på stiftsgården så vi sov som prinsar och prinsessor därefter intog vi en härlig frukost och sedan gjorde vi stan osäker. En helt underbar minisemester som laddade batterierna och höjde livskvaliten ett snäpp. Detta kommer vi helt säkert att göra om till sommaren igen.

måndag 4 oktober 2010

Födelsedag….bland annat

Nädå, jag fyller inte år det har däremot min dotter gjort i dag, 23 år, älskade barn. Det är inte klokt så fort dom växer upp, det tänker jag varje gång nåt av mina barn fyller år. Man blir riktigt nostalgisk. Vi har varit nere och firat henne i dag med present och middag ute på lokal minsann, det blev mycket trevligt.

 

Höst är det ute också och jag har varit duktig och höststädat trädgården och pyntat altanen lite.

Bloggbilder 201

En kruka med ljung, prydnadskål och nån annan växt som jag inte vet vad den heter men den känns som  om den är torkad;) bra beskrivning eller hur.

Bloggbilder 202

Min ljugarbänk har fått flytta upp på altanen, med ett gammalt fönster, en lykta och lite ljung i en sillhink blev det ganska bra. Det behövs lite mer utfyllnad på bänken innan jag är nöjd men det är en början i alla fall. En rostig hästsko och en gammal rostig isskrapa har också fått flytta dit. Jag kanske får gå på upptäcktsfärd i uthusen och se om jag kan hitta något annat att pynta med. Jag kan ju inte ta in några snygga rostiga grejor så då får dom väl bo på altanen. Jag tyckeratt min bänk har blivit så fint väderbiten och grå efter att ha stått ute några år. Helst skulle jag flytta in den men då skulle sambon opponera sig för mycket. Han har mycket bestämda ideer om vad som hör hemma ute och inne. Märkligt eller hur:)

Bloggbilder 199

En krans har jag knåpat ihop av något grönt som jag köpte på blomsterhandeln och en sak är säker, jag kan lite grann om ganska mycket men någon “kransbindare” är jag inte. När man läser beskrivningar så står det att “det är sååå lätt, bara att binda fast små buketter som tänker stommen”. Jo, jag tackar jag! Så himla lätt är det inte, dom små j-a buketterna far åt alla håll, jag binder över blad så att det ser ut som attan och hela kransen blir sned och spretig. Men den har personlighet..haha.

 

Ha en bra måndag alla glada

måndag 20 september 2010

Vad nojar du för?

Jag läste Underbara Claras inlägg om hur nöjd hon är över sin kropp nu när hon är med barn.

Då slog det mig att precis så där har det alltid varit för mig också, jag har alltid nojat över min putmage.

 

Till och med när jag vägde 39 kilo!

 

Det är bara när jag  har varit med barn som jag varit nöjd med min kropp och njutit av att bara vara. Jag har fyra barn och har alltså varit nöjd i sammanlagt 36 månader under hela mitt tonårs- och vuxenliv.

 

Det är inte klokt!

 

Nu ser jag ut så här

karina2

och orkar inte dölja putmagen längre. Eftersom jag är kort så ser jag helt fyrkantig ut när jag tar på mig nån tältvariant. Jag nojar fortfarande men nu är det lika mycket på grund av onda knän och rygg som själv kroppsformen.

 

Vad nojar du om?

fredag 17 september 2010

Den enskilda människans makt

Alla säger att den enskilda människan inte har någon makt att påverka myndigheter men det är inte sant. Om varje enskild människa protesterar mot något så blir det en riktig maktfaktor, tillsammans är vi nämligen starka och det tycker jag att vi borde utnyttja mer i framtiden för att påverka sådant vi tycker är fel.

 

Varför skriver jag nu om det?

 

Jo, jag gjorde som tusentals andra, jag följde en länk på facebook och hamnade på den här bloggen Jag läste och jag blev upprörd och jag gjorde som tydligen väldigt många andra gjort, jag skickade länken till aftonbladet och uppmanade dom att skriva om ett fruktansvärt människoöde. Och i dag har väl alla läst om Annica Holmqvist och hennes kamp mot sjukdom, försäkringskassa och socialkontor. När hennes dotter skrev inlägget i sin blogg hade hon inget hopp om att få någon hjälp och i dag har hon fått löfte om att försäkringskassan ska lösa problemet.

Det här bevisar alltså att den enskilda människan i dag har reell makt att förändra för det är väl ingen som tror att det helt plötsligt har tillkommit nya uppgifter som förändrar hela saken. Nej, naturligtvis är det den stora uppmärksamheten som blogginlägget fick och som media genast hakade på som har föändrat försäkringskassans syn på ärendet.

 

Säg aldrig mer att du inte kan förändra och påverka. Ensam kan du inte förändra men tillsammans kan vi skaka om hela samhället.

måndag 13 september 2010

Ryktet om mitt frånfälle….

är betydligt överdrivet:D

 

Nä, så drastiska ska vi väl inte vara men jag har varit otroligt slö på att göra inlägg här. Under sommaren är det ju inte så konstigt, då försöker jag låta datorn stå ifred men nu är det ju höst. Då borde lusten att skriva ta över men icke. Eller jo, nog har jag lust att skriva men då är det ju det här med bilder. Det känns som om det är ganska tråkigt med en massa svammel och inga bilder så då ska kameran fram och sladden och bilderna ska kollas och flyttas och ändras storlek på och…..Då blir det vääääldigt besvärligt helt plötsligt.

 

Jag är nog lite bekväm av mig

 

Nåja, nu har jag i alla fall tagit mig i kragen och både tagit bilderna och lagt in dom i datorn:)

Bloggbilder 179

Dom här läckra tallrikarna hittade jag en dag när jag var på “förrådsloppis” i våran bagarstuga. Ni känner väl igen dom? När jag växte upp hade var och varannan människa såna här tallrikar. Våra var blå och grannens bruna, det fanns både glas, kaffekoppar och tekoppar och säkert uppläggningsfat m.m.

 

Tyvärr så är dom så retro och så populära att dom börjar bli dyra att köpa. Jag fick mina gröna för ett antal år sedan när jag hjälpte till att städa ur ett förråd på ett servicehus. Dom skulle kastas och då pep jag genast “Jag tar dom!” Ingen blev förvånad:) Dom hamnade direkt i förrådet och sedan glömde jag bort dom helt tills för ett par dagar sedan. Jag började piffa till mitt kök och kände hur spyless jag var på våra Gröna Anna tallrikar. Då kom jag ihåg att jag nog hade några tallrikar nånstans och in fick mina 11 gröna Vereco-tallrikar flytta.

 

Kära sambons enda reaktion när jag dukade var ett misstroget ögonkast och frågan “Har du köpt nya tallrikar”. När jag förklarat skakade han bara på huvudet och började äta;)

 

Bloggbilder 180 Bloggbilder 181

När jag ändå var därute kom jag på att jag skulle ta in lådorna från den gamla trampmaskinen. Dom är fint rundade och rymliga och vackert slitna, ingen fusknötning här inte. Den ena har jag ställt på skåpet i köket för att slippa alla högar av plånböcker, mobiltelefoner och anteckningsblock som brukar hopa sig där. Den andra står på skåpet i sovrummet och i den ligger spetsar och annat pynt.

Kanske jag använder den till advent och pyntar i, jag såg det i nån blogg i fjol och tyckte att det var så fint. Men då kom jag inte ihåg att också jag har lådor att använda, det var bra nära att jag hade köpt ett par på Tradera. Så himla onödigt.

 

Nu är jag på jakt efter en sån där köksreda/specerihylla till köket

IMG_8397-2129384749

Ungefär så här brukar dom se ut, inte helt lätt att få tag på. Jag har kollat på loppisar i ett par år nu men ännu inte haft nån större tur. Jo jag har hittat såna från Rörstrand och Gefle porslin men dom blir så himla dyra.

Om det är nån därute som vill bli av med en sån hylla så bara kontakta mig:)

 

Nu är det hög tid att fixa middag. Ha det gott.

torsdag 19 augusti 2010

Jag har en vän

Att jag har en vän är väl kanske ingen världsomskakande nyhet, jag har flera vänner och jag tycker om dem alla.

 

Men just nu är det den här vännen som alldeles nyligen varit här och plockat blåbär som är på topp. Varför?

 

Jo, för det första så var hon så snäll att hon hade köpt med sig en japansk produkt som kallas Baby Foot. Den ska ge dig lena och fina fötter på 14 dagar och jag kan meddela att den också framkallar en hel del skratt. I förpackningen återfinns ett par “plasttofflor” som innehåller nån sorts gelé, det är den som ska fixa till dina fötter. Att sätta på dessa plastpåsetofflor och försöka dra en socka utanpå utan att kleta ner hela omgivningen är faktiskt ganska skrattretande.  Att sedan försöka förflytta sig framåt medan man halkar omkring i sina sockar är ännu mer skrattframkallande. Slutsatsen är att man inte bara får babyfötter, man får rätt mycket glädje för pengarna också.

 

Om det fungerar? Jo, det gör det faktiskt till min stora förvåning. Mina fötter är hopplöst eftersatta och hälarna är oftast som rivjärn, torra och spruckna. Jag brukar använda hälarna till att klia mig på smalbenen med, då kanske ni förstår i vilket skick dom brukar vara i. Efter ett par dagar upptäckte jag att mina tår kändes lite konstiga, när jag tittade efter såg dom ut som små skäggiga tomtar. Skinnet hängde i små busiga testar runt om och så småningom  flagade hela foten. Nu kan jag inte längre klia mig med hälarna.

 

Inte nog med att min vän är så snäll att hon fixar babyfötter till mig, hon kör muntert sin bil runt halva Umeå kommun för att fixa plastburkar till den gele som jag ska koka av alla mina vinbär. Det hela började med att jag på mitt vanliga försynta sätt skickade henne ett sms och bad

“Gack genast åstad och skaffa mig gele-burkar” eller med andra ord

“Stick iväg och köp några plastburkar till mig”

 

Hon kastar sig genast ut i den obändiga trafiken och åker till närmaste affär för att göra mig nöjd, där var tyvärr alla burkar slut. Då återvänder hon till sin trotjänare och hastar iväg till nästa butik som inte ligger nästgårds. I skrivande stund vet jag ännu inte om hon har lyckats men om jag känner henne rätt så lyckas hon.

 

Se det är allt en riktig vän, eller hur.

fredag 6 augusti 2010

Degen med eget liv – eller Monsterbullarna

Min kära dotter är hemma på semester för att vila och ta det lugnt, det är så roligt, nu för tiden är det ju inte  så ofta vi riktigt får rå om henne.

 

Vad gör hon då när hon vilar upp sig hos mamma? Jo, hon vill baka bullar och naturligtvis måste hon ju få göra det. Vi offrar oss så gärna och äter några bullar extra för att hon ska trivas. Alltså handlar vi rikligt med ingredienser och skrider till verket. Det första vi gör är att låna svärmors hushållsmaskin för min har dött av ålderdomssvaghet och dessutom tar den så lite som 7,5 dl degvätska och det är inget för en bullbagerska av rang.

 

När då lånemaskinen står där på bänken så inser vi ju att detta kan bli det ultimata bullbaket. Vi slår till med en 2-liters deg, här vilar inga ledsamheter och vi skrider till verket med liv och lust. Men…..när vi har haft i ungefär hälften av mjölet upptäcker vi två saker.

För det första så arbetar degkroken inte alls så effektivt som vi vill, det tar en evighet att arbeta in mjölet.

För det andra så är bunken snart full!!  Den går bara att köra på lägsta hastighet annars skvätter det övr och vi inser att degen kommer att vara överjäst innan den ens är klar.

bullbak1

Maria som stand-in för assistenten

Vi kopplar raskt loss degbunken och fortsätter att röra för hand men snart är bunken överfull och vi måste hitta en annan bunke stor nog att rymma en tvåliters febrilt jäsande deg. Till slut hämtar jag min stora syltkittel och vi kan röra i resten av mjölet och lämna degen åt sitt jäsande en stund. Nöjda med att ha hittat bunke som degen kan växa fritt i sätter vi oss och tittar på ett matlagningsprogram. När klockan klämtar för att tala om att jäsningen är slut hastar dottern in i köket och undlipper sig ett försiktigt “Ojdå!

 

Bakduken ser liksom ut att ha blivit för liten, det tittar ut lite deg på sidorna. När vi kommer närmare ser vi att det nog inte bara tittar tittar ut lite deg, det fullkomligt väller ut deg runt kanterna och ner i diskhon. Vilken tur att vi ställde ner den i diskhon för att få en bättre arbetshöjd. Dottern häller ut mjöl på bänken och kavlar upp ärmarna medan jag häller ut cirka en fjärdedel av degen.  Här ska knådas! Och nog får hon knåda alltid, hon knådar och kavlar och bakar ut och jag har fullt sjå att serva med bullformar och plåtar. Dessutom är jag tvungen att trycka ner den ivriga degen i bunken med jämna mellanrum, den är liksom på väg ut ur bunken och upp på bänken på egen hand. Kanhända tycker den att vi jobbar ineffektivt men jag är påpasslig med degspaden och visar vem som bestämmer.

 

Som om det inte räcker med att degen jäser och växer över alla bräddar så jäser bullarna också rejält och bullformarna nästan försvinner i alla veck och kurvor. Jösses, vilken växtkraft det var i den här jästen.

bullbak3

Så här blir i alla fall resultatet, en stoor driva bullar och två utmattade kvinnor. (Kvinnorna finns utanför bild, bara som en upplysning så att ni inte leter efter två ansikten bland alla bullar) Sedan är det bara disken kvar och den klarar bloggerskan med glans och barkspade:)

bullbak4

Så här ser nämligen degbunken/syltgrytan ut när baket är klart.

tisdag 8 juni 2010

Vår eller försommar

Hemma hos 073

Ja nu har jag ju väntat hela vintern på att det ska bli vår och snöfritt och det är det ju. Det som då inträder är rena slavarbetet, man är livegen helt enkelt och diktatorn i   trädgården

elytrep2är Herr Kvickrot. Han är kvick som attan och sprider sig något fruktansvärt och går nästan inte att plocka bort utan att gräva upp hela rabatten. Så här står det i den virtuella floran 

“Beskrivning. Kvickrot är ett flerårigt beståndsbildande gräs med lång, krypande, underjordisk jordstam. Stråna är upprätta och kan bli drygt en meter höga.”

Ja men ni förstår ju själva hur det är, jag sliter och river och gräver och försöker få med så mycket som möjligt av detta elände. Men vad hjälper det?

Jag bor på landet!

Granne med gräsmattan har vi alltså en lägda där man förr skördade hö till korna. Det betyder att gräsmattan inte är nån gräsmatta längre. Det är en kvickrotsmatta (eller äxing som vi säger här) och från gräsmattan stegar eländet rakt in i rabatten. Alla trädgårdsexperter säger att man ska plantera marktäckande för att hindra ogräset. HA säger jag bara. Dom har ingen kvickrot i sin trädgård. Hur knökfull rabatten än är av ståtliga blomster och marktäckande dito så översållas snart hela härligheten av….kvickrot.

Då säger experten att man ska lägga markduk för att hindra ogräset. HA igen, det har vi provat och eländet växer rakt igenom. Vi har provat alla expertråd hittills och inget hjälper så nu blir det Roundup.

Nu är det krig !

söndag 30 maj 2010

Vårt förhållande är slut

Efter nio månader är det slut och det känns tomt, inga krav på motprestationer, inga träffar mer och ingen peppning. Suck, jag trodde aldrig att jag skulle sakna så….

Nädå, jag har inte blivit av med gubben eller någon älskare om ni nu trodde det, haha…Visst är jag rolig:)

Men det är faktiskt något som är slut, Skapande Svenska A är slut och det känns oväntat tomt. När jag sommaren –09 fick ett ryck och sökte in på kursen var jag  säker på att inte komma in. Man skulle skicka in sina gymansiebetyg och ett eget prov på skönlitteratur för bedömning. Jag skickade in en omarbetad version  av en berättelse jag skrivit i min andra blogg och blev mäkta förvånad när jag blev antagen.

Jag hade känt ett sånt behov av att lära mer och träffa likasinnade men min första, och enda, tanke när jag åkte till Umeå på första träffen var “Jag klarar aldrig det här, jag sticker hem”. Men efter de första timmarna började idiot-känslan klinga av lite, det hjälpte ju att jag träffade världens trevligaste människor där också förstås. Men de första träffarna kände jag mig ändå som en katt bland hermelinerna.

De flesta på kursen var ju unga som redan gick på universitetet och resten hade universitetsutbildningar som låg några år tillbaka så det kändes lite kymigt. Min inre kritiker talade hela tiden om för mig att jag inte hade något att komma med, att mina åsikter vägde för lätt och att mina kunskaper inte skulle räcka till. Det akademiska språket avskräckte lite också.

Hur det nu än var så märkte jag att övningarna och responsen vi gav och själva fick gjorde nytta. Varje gång en text fick bra kritik växte jag och varje gång jag fick konstruktiva ideer till ändringar i texten blev jag inspirerad. Jag märkte också att jag blev säkrare på min egen bedömning och att mina åsikter tillförde något till gruppen.

Jag har alltså växt på flera sätt under kursens gång och mitt ego har också tillåtits växa till sig. Min inre kritiker däremot lever numera på svältkost och krymper mer och mer till hanterliga proportioner. Dessutom skäms jag inte längre för det jag skriver, jag vågar låta andra läsa och ha åsikter och jag tar inte kritiken personligt för nu vet jag vad jag vill med mina texter och har kommit en bit på vägen. Hösten 2011 kommer jag att stå först i kön till Skapande Svenska B, jag längtar redan.

torsdag 20 maj 2010

Lite skapande

Jag har faktiskt varit riktigt produktiv senaste tiden. Några kort har jag gjort och en liten minnesbok

Scrappat 006 Scrappat 008

Detta kort gjorde jag för att skicka till en vän för att hon skulle veta att jag tänker på henne.

BIA-album

Det här minialbumet gjorde jag med min BIA, det blev jag riktigt nöjd med. Här är det inte riktigt färdigt, jag satte på ett par blommor och en biljett som dekoration på framsidan. På insidorna har jag bara satt ganska diskret mönstrat papper.

Scrappat 011

Det är ju meningen att mottagaren ska göra slutfinishen med sin egen personliga stil. Jag har skrapat, rivit och distressat alla papper. Nya oförstörda papper stör mig lite;)

Scrappat 013

Hon som fick albumet blev i alla fall glad och själv är jag rätt nöjd med mitt första BIA-album, det lär inte bli det sista.

Om ni vill se hur framsidan ser ut färdig så kan ni göra det här .

Scrappat 024

Det här kortet har jag gjort till en utmaning på Kort i fokus men jag har inte hört något från dem så jag vet inte om det blev godkänt. Jag har aldrig skickat in något dit så jag vet inte riktigt vilka rutiner de har. Nu har jag i alla fall ännu ett kort klart till samlingen. Det är ju alltid bra att ha några färdiga så slipper man stressa när det är dags.

onsdag 19 maj 2010

Var försiktig….

…med vad du önskar. Jag som jublade åt regnet och ville att snön skulle smälta bort snabbt fick min önskan uppfylld med råge.

Bloggbilder 176 Bloggbilder 177

Nu är det bara några få snödrivor kvar och det har verkligen regnat här. Många vägar har rasat av vattentrycket, sjukstugan är översvämmad, vägen som går förbi en av skolorna har rasat och är nu avstäng och skolans parkering har förvandlats till plaskdamm med flera decimeter högt vatten.

Det var kanske inte riktigt det jag önskade mig när jag dansade  regndansen:P

lördag 15 maj 2010

Jippie, det regnar

Nädå, jag har inte blivit knäpp, inte värre än vanligt men jag är faktiskt glad över regnet. Det hjälper nämligen snösmältningen, vi har haft riktigt fint och soligt väder sista veckan och nu efter regnet ser det faktiskt ut som om det skulle hinna bli snöfritt innan midsommar

Bloggbilder 175

Så här såg det ut för 10 dagar sedan och då snöade det för fullt. Jag har inte fotat hur det er ut nu men det är mycket mindre snö kan jag säga. Skönt är det för jag är skitless på snön.

Nu ska jag i alla fall surfa runt en stund innan det är dags för skönhetssömnen.

måndag 10 maj 2010

Städdag i pysselhörnet

I dag var jag tvungen att städa på mitt pysselbord igen, jag kan inte fatta att det blir så fruktansvärt stökigt när jag ska göra något. När pysselbordet var så fullt att jag inte längre fick plats utan flyttade ut till köksbordet och täckte det med papper och stämplar insåg jag att det var dags att städa.

Jag har ingen riktig förvaring för mina saker så det är nog därför allt svämmar över när jag ska pyssla, dessutom är jag rätt oorganiserad. Allt ska fram allt ska användas, nu direkt, jag är som ett barn i en godisaffär jag vill ha allt inom räckhåll:)

Lite annat än städning blev det i alla fall. Jag snabbgjorde ett bokmärke för jag är så less på att ha gamla kvitton som bokmärken.

bokmärke

En spillbit cardstock, en stämpel från Stämpelboden, mina brushables (som jag älskar) och en distressdyna och vips så hade jag ett alldeles eget bokmärke. Vilken härlig hobby det här är :)

Jag gjorde också färdigt ett kort till en vän men jag kan inte lägga ut det på bloggen ännu eftersom jag vet att hon brukar titta in här. När hon har fått det ska jag lägga ut en bild på det, jag blev faktiskt riktigt nöjd för en gångs skull.

Mors dag kortet som jag gjorde ligger nu ute på Pysseltagens nya blogg och det känns rätt kul faktiskt. Nu när jag har vågat skicka in till en tävling kanske jag kan prova mig på fler.

söndag 9 maj 2010

Blogcandy igen

Den här gången är det Anita/AniLi som har utlottning imag08571

Utlottningen pågår till den 22 maj, gå in på hennes sida och delta i utlottningen. Även om ni inte vill delta så tycker jag att ni ska gå in och kolla hennes fina kort och layouter. Kanske kan jag få någon fler att fastna för denna hobby. Kul men dyr;)

fredag 7 maj 2010

Nu har jag gjort något nytt

igen:)

Jag har skickat in en bild på ett kort som jag gjort till Pysseltagens månadsutmaning.

scrappat.blogg

Det här är kortet som jag gjorde, jag tycker det känns lite konstigt om det blir publicerat i någon annan blogg än min. Och lite pirrigt också eftersom det är en tävling.

Stommen till kortet är ljusbrun cardstock som jag köpte när jag började scrappa och det är många år sedan.

Stämpeln har jag färglagt med Zig brushables och hjärtat har fått glaze och några pärlor till pynt.

Den stora blomman är  hemmagjord, kaffefilter förstås;) och färgad med glimmer mist och stikles.

En hemgjord pin, två knappar och tre rosor blev pricken över i

torsdag 6 maj 2010

Någon sa att…

….alla tankar redan är tänkta och det är så sant så. I ett tidigare inlägg visade jag ju mina kaffefilter-blommor som jag tyckte att jag var så originell när jag gjorde.

Nu vet jag att den tanken redan var tänkt. Här har jag nämligen hittat en video som visar hur man gör sådana blommor. Det som skiljer är att hon gör alla cirklar lika stora och sedan skrynklar ihop dem, jag klippte ut cirklarna i olika storlekar men principen är densamma.

Du kan vinna


20 st valfria stämplar hos Vilda stamps som öppnar 20 maj, länken till blogcandyn hittar du här till höger.


Redan nu kan man få inspiration genom att besöka bloggen och se olika alster som designteamet lägger upp där. Man kan också delta i en daglig utlottning genom att kommentera inläggen.


Gå in och kolla! Jag lovar att det är en fröjd för ögat.

Blogcandy

Hos Scraplagret

scraplagret_blogcandy

Alla dessa fantastiska saker lottas ut:

- Pink Paislees kollektion Starlight – 6 s t papper, Element stickers och Alpabet stickers

- Cherry Blossoms i burgundy, gult och vitt

- Charms silvermix 14-p

- Pärlor blå mix Inkido

Vinnaren lottas ut lördag den 8 maj

Jag har lekt

Nu har jag roat mig med att göra egna blommor

Bloggbilder 164

Om jag får säga det själv blev dom ganska bra :)  Jag har ju surfat runt på olika bloggar och sett massor av fantastiska  blommor som kräver massor av arbete. Men jag är både lite bekväm och dessutom otålig. Jag vill att det ska gå fort och sitta halva dagen och vänta på att lim ska torka är inte riktigt min grej.

Vad gör jag då, jo jag tar fram några vita kaffefilter och klipper ut cirklar i olika storlekar. Därefter knycklar jag ihop alla cirklar  så att de blir riktigt skrynkliga. Sedan prickar jag hål i mitten på cirklarna och fäster ihop alla cirklar med en brad (påsnit).

För att få lite färg på mina blommor tog jag en blå stämpeldyna och drog över blomman så att kanterna blev färgade. Klart.

Jag har också provat att färga med vattenfärg och glimmer mist. När man använder kaffefilter till blommorna så sprider sig färgen lätt och man kan få fram fina effekter genom att låta olika färger sugas in i varandra. Jag har också provat med silkepapper, boksidor och sidor ur telefonkatalogen. Jag tycker att resultatet blir bäst med ganska tunt papper och många lager.

onsdag 5 maj 2010

Den 10:e bilden

Jag har fått en AWARD från Fru Bus

garngrynet_thumb[1]

Visst är den fin.

Jag blir verkligen glad varje gång någon vill ge mig en award, det gör att man känner sig uppskattad, men jag kommer inte att skicka den vidare till en enskild person. Jag skickar den till ALLA som läser min blogg. Ta  med AWARDEN och UTMANINGEN som hör till och känn dig UPPSKATTAD av MIG för att du läser min blogg och lämnar en kommentar.

UTMANINGEN  är att visa det tionde fotot i bloggen

Hemma hos 035

det är taget i februari 2008 och visar ett hörn av mitt kök med skåpet som jag inte älskar men inte kan vara utan.

Tack snälla du som skickade awarden till mig, kram på dig.

tisdag 4 maj 2010

En månads coaching gratis

per mejl lottar Ulrika ut. Det verkar väl superbra och jag tänker delta i den utlottningen. Vem behöver inte lite coaching?

Jag vet att jag behöver i alla fall, jag har ganska svårt att fullfölja det jag bestämt mig för om det inte är något som är väldigt roligt förstås;)

måndag 3 maj 2010

Mållös – överväldigad

för att inte säga djupt överraskad är jag i dag. Jag gick in och kollade min mail och där hade jag ett kryptiskt meddelande om en repris. Vilen repris undrade jag då och gick genast in hos busarna och kollade vad som stod på. Gissa min överrasknin när jag upptäckte att jag vunnit i hennes utlottning

P4220442

Kärlek, vem vill väl inte ha det så jag bara tackar och tar emot och skickar ett stort lass med kramar till Busbloggerskan och fru Fortuna :)

Nu känns det genast lättare att begrava mig i papper papper och åter papper. Nä, inga trevliga papper som typ scrappapper utan vanliga tråkiga bokföringspapper.

Men efter det ska jag göra några kort minsann nu när jag ändå är full av KÄRLEK.

Skrivet och scrappat

Nu är det länge sedan det blev något inlägg  här igen. Jag vet inte riktigt hur det går till men tiden bara flyger i väg och det har redan blivit maj. Inte för att det märks när man tittar ut, i morgon ska jag komma ihåg att fota så att jag minns till nästa år hur mycket snö vi har. De senaste dagarna har det bara vräkt ner…suck…det blir aldrig någon sommar i år…suck!

För en vecka sedan var jag på näst sista träffen på universitetet, det har verkligen varit en givande kurs. Jag minns hur nervös jag var när jag skulle börja, jag hade ju kastat in en ansökan mest för att kolla om jag kunde komma in. Första träffen kände man sig som en komplett idiot men så småningom så har idiotstämpeln bleknat och nu känner jag mig rätt smart faktiskt;)

Jag hann inte bara med att förkovra mig, o nej, pysselhäxorna hade ju träff på Ersboda så dit hann vi åka på lördag förmiddag. Det gick åt en och annan peng där kan man säga, Naturligtvis var jag tvungen att ha lite papper och lite dekorationer och lite förvaring och lite….hmmm….allt möjligt annat. Och så hann jag prata med några pysselhäxor också och det var ju trevligt. Egentligen var det meningen att jag skulle åka dit och pyssla efter kursen men det blev inte så. Jag orkade helt enkelt inte, undrar om jag börjar bli gammal och lat nu.

Jenny hade i alla fall bjudit hem en kompis och dukat upp till pyssel hemma i köket så jag fick utlopp för kreativiteten i alla fall.

Några layouter blev det till slut

Bloggbilder 151

Den här var den första jag gjorde, det är ett kort på min mamma när hon var i 30- års åldern. Kortet är svartvitt men jag minns exakt hur henne top såg ut, den var turkos med glitter. Jag hade sån tur att jag hittade samma färg på papper i Jennys samling och blommor köpte jag ju på pysselträffen.

Bloggbilder 153

Det syns inte på bilden men blommorna är sprayade med glimmer mist och så har jag haft på lite stickles också.

Bloggbilder 154

Det här är min yngste son som får en morgonpuss av sin lilla brorsdotter. Om ni undrar varför jag förvrängt fotot så är det för att jag är lite paranoid när det gäller att lägga ut foton på internet. Man vet aldrig var de kan hamna och särskilt barn är jag försiktig med.  Papperet var så fint att det inte behövdes så mycket extra dekorationer. Några stansade blommor och några brads räckte.

Bloggbilder 159

En riktig vinterlayout blev det också, det mönstrade papperet är ett dubbelsidigt som jag har rivit och fäst i var sitt hörn. Några metallsnöflingor fick bli pricken över i.

Det blev en hel del andra layouter också men de kan jag visa en annan gång. Nu är det hög tid att sova skönhetssömnen.

lördag 17 april 2010

Scrappat

Jag har ju tagit upp en gammal hobby igen, jag har börjat scrappa. Egentligen är det min svärdotter som har fått igång mig igen, jag började ju för massor av år sedan med att göra ett album till min äldste son. Sedan lurade jag Jenny att börja genom att frikostigt dela med mig av papper till henne men själv började jag tackla av alldeles. Lusten försvann och jag gjorde bara något födelsedagskort ibland men nu har jag alltså kommit igång igen.

 

scrappat2 scrappat

Dessa äggkartonger fixade jag till lite snabbt kvällen före påskafton i stället för påskägg. Innehållet är naturligtvis kinderägg, både godis och överraskning (bara lite ironisk).

scrappat3

Den här godispåsen gjorde jag till en av Adams kompisar som fyllde år.

Båda idéerna har jag hittat på nätet och genast adopterat.

Saknad

Hej igen, nu är det väääldigt länge sedan jag skrev något här. Jag har haft en hel del att göra med bankförhandlingar och träning och därmellan måste jag ju vila också:)

Men så i dag gick jag in på mailen och där hade jag ett litet meddelande. Det är någon som saknar mig och jag kände hur varm jag blev inombords, att vara saknad det är ju helt underbart. Alla borde få uppleva det någon gång.

Mitt humör gick upp flera grader och jag kände ett akut behov av att skriva några rader. Det har väl inte hänt så himla mycket här men det har ju varit påsk och då var det full rulle här med skoterutflykter och fikande i snön. Konstigt att man blir så hungrig när man är ute. Trots att det var så dåligt före att vi knappt tog oss över sjön och inte kunde åka till någon riktigt bra utflyktsplats så hade vi mycket trevligt. Vi vuxna satt och solade och pratade och fikade förstås. De halvstora barnen körde skoter och den lilla bökade omkring i snön.

rengänget

Det här gänget jagade vi upp ur förmiddagsvilan när vi kom en dag men om man lägger sig att vila mitt i skoterspåret så får man skylla sig själv.

Annars har det väl inte hänt så mycket alls häromkring förutom att jag har pysslat lite men det blir ett annat inlägg

måndag 15 mars 2010

Blog candy


Karina firar att hon har haft 50 000 besökare och då kan man vinna en massa fina saker. Kika gärna in till henne.