fredag 9 december 2011

Julpynt

Jul 2010 001

I dag har jag gjort en hel del, till att börja med har jag dammsugit, dammtorkat och torkat golven på nedervåningen. En hel del tomtar har hittat till sina platser och keramikhusen till tomtebyn är framplockade. Återstår bara att bestämma sig för var de ska stå och så kruxet med belysning förstås.

I morgon är det ju fredag så då blir det väl inte mycket gjort. Skolan har reflexionsdag så ungarna är lediga och 15-åringen ska till frissan och bli julfin, han gillar inte att vara långhårig.

I kväll har jag dessutom varit på syjuntan (som inte syr ett stygn) det var första gången vi träffades så det blev bara prat och fika. Mycket trevligt, nu blir nästa träff i januari när skolan har börjat. Ett bra initiativ som jag hoppas kommer att resultera i att vi blir ett gäng som fortsätter träffas. Här i byn är det lite dåligt med sammanhållningen och trots att jag bott här i 16 år så känner jag inte så många och så är det för många inflyttade.

I morgon kväll kommer dottern hem, då blir det fredagsmys som är lugnet före stormen för på lördag och söndag ska här bakas massor. Hon älskar att baka och jag tycker att det är mycket roligare när man är två. Det ska bli så kul.

 

Nu är det nog dags att sova, klockan är mycket och inte ens tomten är vaken…än.

7 kommentarer:

Monika/Bloggen Juletid sa...

Hej min vän! :o)

Vilken härlig vinterfrostig bild! Love it! :o)

Visst är det roligare att baka tillsammans. När min syster också bodde här i samma by så bakade vi alltid tillsammans. Ibland gick vårat bak lite galet. Men roligt hade vi! Det ska jag berätta om i bloggen någon dag.

Här ska också fredadsmysas efter konstens alla regeler :o)

Tror till och med jag ska tända en brasa i eldkorgen ute vid bron. Så ev. tomtenissar får lite fredagsmys dom också :o)

Idag var jag så grymt trött. Så jag har inte gjort många knop än. Har sovit mer lr mindre halva dagen.

Sen när gubben kommer hem ska jag agera arbetsledare och be honom sätta upp en par ljusslingor till här ute. HAHAHA, så jag ska liksom arbeta med pekfingret. Vi får väl se hur det går. Det brukar oftast sluta med att jag gör det själv. För jag har inte tid att vänta till han har "tid" ;o)

Själv ska jag nu ta en liten tur ut i vinterlandskapet och friska luften.

Ha det bäst och lycka till med julbaket.

Härligt fredagsmys på dej!

Kram
Monika

Monika/Bloggen Juletid sa...

Hallåj där!

Tittar bara in och säger hejsan svejsan.

Ha en fin dag!

Kram
Monika

Monika/Bloggen Juletid sa...

Hej på dej! Kul att du tittade in mitt i allt julstöket!

Jag skrev en lång kommentar hos en annan bloggvän här om dagen. Hon hade skrivit om sladdar och jag kunde inte annat än berätta om helgens händelse här hos mej.

Jag har ju redan skrivit här hos dej att jag skulle agera arbetsledare. Men så blev det ju inte. Jag hade ju inte tid att vänta ;o)

Hur bra DET gick får du höra här. Det är långt! Så läs när du har tid.

Må så gott!
Kram
Monika

Jag har fått dille på ljusslingor! Under helgen som gick satte jag upp några ute. En av dem stretade jag på i flera timmar med. Skulle bara ha upp den i ett träd.

Och hur lätt är det när man är mindre än 160cm över havet. Och ungefär lika smidig som ett gammalt kylskåp!

Till slut tog jag en lång brädlist som jag hittade i vedhuset. När den också blev för kort spikade jag ihop den med en till. Nu hade jag en superlååååång stör till hjälp.

Jaaa, Herre Gud! Inte gick ju det!! Jag balanserade och vinglade på, så när jag väl var uppe i trädet med den långa pinnen så hade slingan fallit ner på marken.

Till slut var jag så arg och irriterad så jag drog av en lång och inte så rumsren harang.

Så klart så passerade ju just då, i detta ögonblick, ett par som var ute på promenad med sina hundar. Jag kände verkligen blickarna i nacken! Fast jag försökte krypa ihop för att inte synas!

Men hur lätt är det att krypa ihop och inte synas om är smidig som ett gammalt kylskåp?! Jag bara undrar? ;o)

Till slut gick jag med den låååånga pinnen till garaget. Där var min gubbe. Jag stack in pinnen genom dörren. Själv stod jag i andra änden utanför.

"Spika in en spik på sidan av den här låååånga pinnen", var det enda jag sa! Fick inga protester eller frågor. Hahahaha, han gjorde bara som jag sa! Till och med på rödaste sekunden! Något som förvånar mej än, så här några dagar efteråt! :o)

Mitt krig med ljusslingan fortsatte. Till slut var jag så trött i armarna så dom bara skakade. Och jag så arg, så jag bara skakade! Det slutade med ytterligare några väl valda ord och allt blev liggande på marken.

DÅ kom min hjälte till hjälp! Min Man! Med fyra armar. En himla lång pinne. Och en ännu längre ljusslinga så gick allt som en dans!

(Hahaha!Har någon, någosin skrivit en sån här lång kommentar hos dej tidigare???) ;o)
... och än är den inte slut!

Japp, nu satt slingan i trädet! Då var det bara stoppa i kontakten då!

OH YES! Detta jag gjorde! Då blev det kortslutning! Det sprakade till i kontakten och sen blev det mörkt! Lyktstolpen på gården, svart! Motorvärmaren till traktorn, tyst! Lampan på väggen! Svart!...... Svart överallt!

In, byta säkring! Ut, i med kontakten igen. Sprak igen! Svart igen! In för att byta säkring igen! Men då var dom ju så klart slut! Inte en endaste en fanns kvar.
Vi ringde till en granne längre ner efter vägen som vi känner väl. Ja, men självklart! Dom var ju borta! Ringde en till, dom var också borta. Fick inte tag på någon!

Fyra mil enkel väg för att köpa säkringar kändes inte särskilt lockande. Till slut kom vi på att byta ut en säkring från proppskåpet i garaget.

Vid det här laget hade jag börjat gå omkring och småskratta åt alla dessa dråpligheter.

Började inte allt detta likna filmen "Ett päron till farsa firar jul". Du vet, när han kortslöt hela kvarteret! Ju mer jag tänkte på saken. Ju mer skrattade jag!

Dagen efter inhandlades flera förpackningar med säkringar.

Tro det om du vill eller ej, men nu lyser det! Men det var inte min ljusslinga som var boven. Det var motorvärmaren till traktorn som det blivit fel på!

Jag kommer nog aldrig någonsin att glömma detta! Det tror jag inte heller de stackars människorna som passerade efter vägen kommer att göra!

För mina väl valda ord har då inget med någon stämningsfull julefrid att göra! Och jag brukar inte stå ute på gården och hoppa jämfota och svära låååånga ramsor med en lååååång pinne i handen!

NU! Är min kommentar, den längsta i världshistorien slut! ;o)

Ha det som allra bäst och akta dej för sladdar o ljusslingor!

Black Iris sa...

Det ser riktigt julmysigt ut där hos dig med frost runt rutorna.
Vad roligt med en hel bak-helg med dottern.
Ha det gott..

Kram Maidi

Monika/Bloggen Juletid sa...

Hej Min vän!

Du är så varmt välkommen att dimpa ner i min soffa vilken dag du vill. Se det här som en inbjudan :o)

Vad tråkigt att det strular. Hoppas det inte var något allvarligt med dottern. Och att hon är på bättringsvägen igen.

Jag har också en lite neråt dag idag. Eller rättare sagt så har jag både hunnit med att gråta och vara heligt f-bannad på morgonen. Känns inte som någon bra start på dagen.

Tårarna kom sig av en dödsannons i tidningen. Fick se att en familj här från byn misst sin dotter. Vet att hon varit cansersjuk i flera år. Hon har fått kämpa länge. Känns så otroligt sorgligt. Och så tänker man ju så klart på hur det tungt det måste vara för familjen. Vilken jul dom får! Hugaligen!


Tvära kast här! Varför jag blev så arg tänker jag skriva om i bloggen. Inte för att jag egentligen vill att det ska finnas arga inlägg i den. Utan mest för att jag vill varna andra. Så du får läsa där.

Ta nu det lilla lugna! Låt friden och glädjen flytta in. Du vet det där orden...."Ingen dag utan ett leende" :o)

Stora varma kramar till dej från mej!

Monika

Ullis/Leva på landet sa...

Hoppas att allt är bra med dig!
Önskar dig en riktigt
♥ GOD JUL ♥
Kram Ullis

Monika/Bloggen Juletid sa...

Hej på dej vännen!

Hoppas julen varit fin för dej och de dina. Här blev den lite annars än vanligt men i det stora hela precis som den brukar. Huset fullt, glatt, busigt, stojigt och rörigt :o)

Inga tårar i år! Fast det var nära, när jag öppnade paketet som innehöll ett så gulligt foto av våra barnbarn. Jag är ju så himla lättrörd så behövs inte så mycket för att jag ska "trilla dit" :o)

Nu har jag avslutat min julblogg och drar mej tillbaka ett tag igen. Men jag fortsätter titta in här hos dej. Ev. börjar jag om att blogga så småningom. Men i så fall blir det kanske på ett nytt ställe.

Har tyckte det varit jätteroligt under den här tiden. Mycket för att det känts nytt och "litet". Ibland tror jag man behöver vända blad och gå vidare.

Hör så klart av mej OM och ifall det blir så.

Ha det nu så fint! Må så gott! Fortsatt God Jul och så ett Gott Nytt År 2012!

Stora varma kramar

Monika