det är faktiskt vår här och vår hall är en ständig sandlåda nu för tiden. Hunden drar ju in ett helt ton grus varje gång hon varit ute, hon älskar att rulla sig i snön för att sedan gå och lägga sig i gruset och gosa i solen, man behöver ju ingen större fantasi för att förstå hur resultatet blir. Nåja, det blir bättre när det torkar upp
I morse fick jag och sonen oss ett gott skratt, jag var rätt trött när jag gick ut för att köra fram bilen, jag brukar skjutsa honom till skolan. Jag var djupt inne i nån djupsinnig tankegång för jag backade ut bilen och körde iväg men jag hann bara runt verkstan innan jag kom på att något fattades så jag svängde tillbaka och såg en förvånad grabb komma ut på trappan. När han satte sig i bilen frågade han vad jag sysslade med och när han fick veta att jag tänkt åka iväg utan honom skrattade han gott. Sedan sa han att han skulle minnas sin barndom fyllld med skratt på grund av sin förvirrade mamma.
Det är väl inte det sämsta att minnas sin mor som upphov till många glada skratt och tänk vilken underhållningspotential som ligger i alla anekdoter som han kommer att kunna berätta på fester och för sina barn.
Nu ska jag försöka dammsuga och sedan ska jag ut i solen igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
HEi!Hvordan står det til med deg? Jeg måtte le høyt av din historie, den var virkelig artig! Men om morgenen så kan man jo være så trøtt at man nesten gjør ting i blinde ;) Iallefall jeg, jeg er jo helt i koma noen ganger og trenger laaang tid på å våkne før jeg står opp ;)
Ønsker deg en fortsatt fin og vårlig uke!
Klem fra Beth
Hej! Vad trevligt att du lämnade en kommentar och deltog i utlottningen! Det är kul att få se människan bakom ett nummer i räknaren.
Ha en jätteskön helg där uppe!
Hihi, inte illa att glömma sonen hemma! Men det måste ju kännas bra att sonen säger att han kommer att minnas sin barndom fylld med skratt pga dig. Tänk om man fick höra det. Vilken kärleksförklaring! :-)
Önskar dig en fin måndag!
Kram Hanna
Skicka en kommentar