tisdag 19 maj 2009

Inte så inspirerande kanske:/

Tack för alla era gulliga kommentarer och mail om att ni har saknat mig, det värmer. Flera påstår också att min blogg är inspirerande, hmmm...vet inte om jag håller med om det för jag är fruktansvärt oinspirerad.

Jag hade ju först tänkt att bloggen skulle inrikta sig mot inredning som är ett stort intresse, men det går inte. Min sambo och jag står så långt ifrån varandra när det gäller inredning så jag har gett upp. Dessutom bor vi ju i hans farfars hus så helst vill han ha allt som det varit när han var liten och jag orkar inte kämpa i motvind längre, så inredning går bort.

Sedan har jag ju lagt ut lite av mitt hantverkande och det kanske blir mer av det och dessutom går jag fortfarande på loppis ibland till sambons stora förtvivlan. Men det ger jag inte upp!

Nu har jag dessutom börjat om med en gammal hobby som jag brukar ta till som terapi när jag mår dåligt. Hmmm... jag vet inte om jag törs säga det högt (eller skriva då, om det ska vara så noga). Jag viskar jag har börjat skriva texter, långa. Det blir noveller och kanske så småningom en roman.

Men just nu är jag bara less på allt, suck, stön, pust, flämt, gnäll, gnissel, buhu!

Lördagen blev himla trevlig, jag åkte till Lycksele på endagskurs/inspirationsdag i "föreningskunskap" skulle man kanske kunna kalla det. Många trevliga människor och en jättebra kursledare, tack för det Christina.

Lördagskvällen skulle jag och dottern ha myskväll så vi bunkrade upp med grillad kyckling, glass, godis och film. Allt ätbart (nästan) åts upp och vi bänkade oss i soffan för filmtajm och då....ploppade det till i min mage och sedan vred jag mig av smärtor. JO, det är sant det formligen ploppade till när gallstenen fastnade, jag kände hur det började krampa och enda utvägen var AKUTEN eftersom jag lämnat medicinen hemma. Jag brukar ha gallstensanfall ungefär vartannat eller vart tredje år så det är inget jag tänker på.

Men nu har det varit som förgjort, först för ett par veckor sedan städade jag badrumsskåpet och hittade gammal "gallstensmedicin", flera år för gammal. Den lämnades in på apoteket och ett par dar senare fick jag världens anfall. AKUTEN förstås. Läkaren tyckte att jag skulle hämta ut en ny laddning medicin så det gjorde jag men när jag så åkte bort så hade jag inte en tanke på att ta med den.

För att göra en lång historia kort.
Lördag 2 timmar på akuten, smärtstillande som kunde fälla en häst, hem i bilen (dottern körde förstås), sova några timmar.
Söndag nytt anfall, 2 timmar på akuten, mer smärtstillande, nu föll hästen. Inläggning på kirurgen.
Måndag utskriven på eftermiddagen trots fortsatt förhöjda värden men med förbehållet att jag ska in direkt om jag får ont.
Planerad operation i sommar nån gång.

Jag kom hem i går kväll och känner mig inte speciellt uppåt.....men det känns bättre nu när jag fått klaga offentligt.

Nu ska jag återgå till städningen.

Ha det bra

8 kommentarer:

LillaFlisan sa...

Nämne fy bubblan så hemskt!

Och gallstensatacker som ska vara så vidriga och smärtsamma.........

Skickar en styrkekram!

Flisan

Vero sa...

Usch fy... låter inget vidare.

Hoppas du känner dig stark snart igen.

Kram på dig!

Ullis/Leva på landet sa...

Men så kul att du är tillbaka. Men det lät ju inte så kul med dina gallstensanfall. hoppas verkligen att du klarar dig nu fram till operationen. Så härligt det låter att du har börjat att skriva. Känner ju ingen det där med inredning och maken. Är ju lika här men han har börjat att mjukna lite. Hoppas att du fortsätter att blogga ändå.
Ha det bra!
Kram Ullis

Monika sa...

Men lilla gumman! Jag tror då det gått troll i allt för dej! Stackare där! Och gallsten som är så himla ont.

Och vet du Karina! Hela DU är inspirerande. Ditt sätt att skriva. Din personlighet. Allt går fram i det sätt du förmedlar dej på. Ska bli så spännande att fortsätta följa din blogg även om den inte handlar om inredning.

Min gubbe är inte heller ett dugg intresserad av inredning. Det ska vara motorer och trakrorer. Loppis det är att likna med skräp enl hans sätt att se det ;o) Men jag brukar skojsamt säga att han får ha sitt så får jag ha mitt :o)

Är det inte överlag så med "våra" goa gubbar. Det där med "typiskt" manligt och kvinnligt går nog aldrig riktigt att ändra på hur än mycket man försöker.

Jag har gjort en liten sak till dej och hade tänkt skicka den i smyg. Bara som en överraskning och uppmuntran så där, du vet ;o)

Men tyvärr så har jag inte kvar din adress. Tydligen har jag varit i städartagen i alldeles för stor grad ;o)

Du kan väl maila den till mej så kommer det sedan en liten gåva från mej.

Ha det nu så bra som du bara kan. Hoppas det ordnar sig med allt.

Kramar och omtanke

Monika

Hemma hos Bröderna Bus sa...

Hej min kära efterlängtade vän. Glad över en kommentar i min blogg. Det är lite mycket nu men jag återkommer snart. Kram

StrandviksVillan sa...

Lilla vännen...
De e mycke nu - men håll ut!

Skickar en stor kram till dig - här - ta emot!!

Elzie sa...

Uschamej! Hoppas verkligen att det håller sig lugnt nu tills du får opereras.
Känner igen mig lite i det där med inredningen. Jag får göra i princip vad jag vill här men inte måla!! Så där står vi. JAG vill måla panelen i köket och hallen, HAN vill det inte. Så vi får kompromissa så gott det går. Och tapeter väljer JAG, hi, hi.
Hoppas du har det bra idag.
Kram Elzie

carrie sa...

Hejsan på dig.. det var ett tags sedan.. hoppas du mår bra.. jag förstår vad du går igenom.jag har sett anfallen när min man hade gallanfall och han har blivit opererad och mår mycket bättre nu..

hemmadress:
http://hustomtemorcarrie.blogg.se
carola