fredag 6 augusti 2010

Degen med eget liv – eller Monsterbullarna

Min kära dotter är hemma på semester för att vila och ta det lugnt, det är så roligt, nu för tiden är det ju inte  så ofta vi riktigt får rå om henne.

 

Vad gör hon då när hon vilar upp sig hos mamma? Jo, hon vill baka bullar och naturligtvis måste hon ju få göra det. Vi offrar oss så gärna och äter några bullar extra för att hon ska trivas. Alltså handlar vi rikligt med ingredienser och skrider till verket. Det första vi gör är att låna svärmors hushållsmaskin för min har dött av ålderdomssvaghet och dessutom tar den så lite som 7,5 dl degvätska och det är inget för en bullbagerska av rang.

 

När då lånemaskinen står där på bänken så inser vi ju att detta kan bli det ultimata bullbaket. Vi slår till med en 2-liters deg, här vilar inga ledsamheter och vi skrider till verket med liv och lust. Men…..när vi har haft i ungefär hälften av mjölet upptäcker vi två saker.

För det första så arbetar degkroken inte alls så effektivt som vi vill, det tar en evighet att arbeta in mjölet.

För det andra så är bunken snart full!!  Den går bara att köra på lägsta hastighet annars skvätter det övr och vi inser att degen kommer att vara överjäst innan den ens är klar.

bullbak1

Maria som stand-in för assistenten

Vi kopplar raskt loss degbunken och fortsätter att röra för hand men snart är bunken överfull och vi måste hitta en annan bunke stor nog att rymma en tvåliters febrilt jäsande deg. Till slut hämtar jag min stora syltkittel och vi kan röra i resten av mjölet och lämna degen åt sitt jäsande en stund. Nöjda med att ha hittat bunke som degen kan växa fritt i sätter vi oss och tittar på ett matlagningsprogram. När klockan klämtar för att tala om att jäsningen är slut hastar dottern in i köket och undlipper sig ett försiktigt “Ojdå!

 

Bakduken ser liksom ut att ha blivit för liten, det tittar ut lite deg på sidorna. När vi kommer närmare ser vi att det nog inte bara tittar tittar ut lite deg, det fullkomligt väller ut deg runt kanterna och ner i diskhon. Vilken tur att vi ställde ner den i diskhon för att få en bättre arbetshöjd. Dottern häller ut mjöl på bänken och kavlar upp ärmarna medan jag häller ut cirka en fjärdedel av degen.  Här ska knådas! Och nog får hon knåda alltid, hon knådar och kavlar och bakar ut och jag har fullt sjå att serva med bullformar och plåtar. Dessutom är jag tvungen att trycka ner den ivriga degen i bunken med jämna mellanrum, den är liksom på väg ut ur bunken och upp på bänken på egen hand. Kanhända tycker den att vi jobbar ineffektivt men jag är påpasslig med degspaden och visar vem som bestämmer.

 

Som om det inte räcker med att degen jäser och växer över alla bräddar så jäser bullarna också rejält och bullformarna nästan försvinner i alla veck och kurvor. Jösses, vilken växtkraft det var i den här jästen.

bullbak3

Så här blir i alla fall resultatet, en stoor driva bullar och två utmattade kvinnor. (Kvinnorna finns utanför bild, bara som en upplysning så att ni inte leter efter två ansikten bland alla bullar) Sedan är det bara disken kvar och den klarar bloggerskan med glans och barkspade:)

bullbak4

Så här ser nämligen degbunken/syltgrytan ut när baket är klart.

4 kommentarer:

Ingrid sa...

Hahahaha! Vilken rolig berättelse :D Hur många bullar blev det då? Och hur stora blev de? Vräkigt stora? ;) De ser fantastiskt goda ut i alla fall.

Ullis/Leva på landet sa...

Det blev som sagt ett rejält bak för er tror jag:) Nu har du väl bullar så att du klarar dig ett tag då.
kram Ullis

Hemma hos Bröderna Bus sa...

Ja du, det kan man allt kalla bullbak :O) Finns det nåt godare än nybakta bullar och ett glas mjölk? Knappast!
Hoppas att du mår bra och att du har haft en bra sommar. Kram kram

StrandviksVillan sa...

Hahahahaaa!!
Oj så det kan gå!

Kul att du lämnade en kommentar hos mig just igår - för just igår kom jag att tänka på de supervackra hjärtanen som du virkade till mig! Tusen tack ännu en gång för dom!
Har faktiskt inte kikat in här på evigheter... Måste ta och spara länken nu :)

Ha det bra!