En helt vanlig dag

I dag blev det en heldag igen, upp tidigt för att skjutsa 15-åringen till skolbussen. Sedan hem och in i duschen för en kvick uppfräschning, lite frukost efter det och sedan en liten tur till Tärnaby.

 

Naturligtvis glömde jag kameran vilket jag grämde mig över både på dit- och hemresan. Naturen är så vacker efter vägen och nu i höstfärger blir man helt andlös. Vädret var helt perfekt med lite sol mellan molnen och kav lugnt, älven låg som en spegel. Det är sådana här gånger jag önskar att jag kunde måla riktigt fint. Vilka vackra tavlor det skulle bli.

 

Färden upp gick i alla fall bra, inga missöden och varken älg eller ren på vägen. Bara ett vägarbete där vi blev stående en stund så naturligtvis kom vi lite sent men inte mer än ett par minuter. Nästa gång startar vi en kvart tidigare så blir det perfekt. Men sista kilometrarna blev lite spännande i alla fall för helt plötsligt började bilen låta väldigt underligt. Först ett litet försiktigt skramlande men så småningom övergick ljudet till att bli ett veritabelt oljud. Ett skrapande, skärande ljud som fick mig att associera till söndermalda kullager. Jag väntade mig nästan att se något av däcken sticka iväg på egen hand. När vi kom fram måste vi ha sett lite skumma ut. Först gick vi ett varv runt bilen och kände på alla däck, för att kolla om det kanske hade gått varmt någonstans. Sedan föll vi båda på knä och tittade in under bilen från alla håll som om vi bad till den store bilguden. Inga nedfallna saker hittades och inga varma punkter heller så vi gick in och deltog i mötet som höll på hela dagen.

 

Jag var liiiite nervös när vi skulle åka hem. Vad skulle jag göra om oljudet satte igång igen? Visserligen kunde vi ju ta bussen hem men hur kul är det att ha bilen stående i Tärnaby. När vi omsider tog oss ut från parkeringen, vi var inparkerade av två bussar nämligen, så var bilen hur tyst som helst. Vår helt okvalificerade teori är att det kommit in någon sten i något av däcken som sedan skavde och skapade det infernaliska oljudet.

Hemresan blev lugn och fin, stiltjen hade visserligen ersatts av halv storm så det gick vita gäss på älven men även det är vackert att se på om man slipper stå och frysa häcken av sig.