Nix, eller jo eller kanske både och

Jo, det låg ett recept och väntade men vårt eminenta apotek hade inte den utomordentligt ovanliga medicinen hemma så vi får vänta till i morgon. Om jag nu hinner dit före stängningsdags, annars blir det väl på tisdag. Ju förr ju hellre för 15-åringens migrän lär väl inte vänta på sig kan jag tänka. Det är bara att hoppas på att detta är en undermedicin annars kommer jag att ringa läkarvetenskapen och tala om vad jag tycker om dom och deras onödigt långa och dyra utbildning som inte är till nån nytta.

 

Nix, jag fick inte svar på några frågor så där på direkten. Men på sikt kan det nog blir både fler frågor och en hel massa svar. Första träffen på kursen var inspirerande, rolig och lite, lite farlig för självförtroendet.

Inspirerande att möta ett helt gäng likasinnade och prata idéer och litteratur och känna sig intellektuell. Det är bra för självförtroendet.

Roligt att träffa nya kurskamrater och att träffa gamla vänner sedan förra kursen. Det är bra för välbefinnandet.

Farligt för självförtroendet för att alla har så himla bra idéer till sina litterära projekt. Vissa har ju hela romaner på gång och bra idéer till fördjupningsuppgifter. Och så kommer en annan där då med en avslagen gammal löskokt ide som fladdrar i kanterna som en annan manet. Lite genomskinlig och geléaktig så där. Det är liiiite farligt för självförtroende.

Och nån idé till fördjupningsuppgift hade jag minsann inte men det fick jag medan vi pratade i smågrupper. Det var bra för självförtroendet så där står jag på status quo.

 

Jag hann ju umgås med äldste sonen och hans familj och med min kära väninna också så helgen blev riktigt lyckad och jag fick en hel massa energi. Nu är det bara att kavla upp ärmarna, skaffa ett gäng käcka anteckningsböcker, trimma datorn och börja skriva.

Det ska bli såååå kul och såååå jobbigt. Livet är härligt och ska levas som om varje dag var den sista.