Ny månad - Ny läxa

Jo så är det, jag funderade ett tag på att lägga ner hela kursprojektet men bestämde mig för att åka till Umeå helgen som gick i alla fall. Träffen medförde att jag känner mig peppad att fortsätta, jag känner nog också att det vore ett nederlag inför mig själv att sluta. Att starta ett projekt för att sedan lägga det åt sidan medför bara dystra tankar så nu tar jag fart igen.

Här ska skrivas så till den milda grad, ja hemma alltså, här på bloggen får det väl gå som förut med inlägg när jag känner för det och dessemellan stiltje.

Helgen var alltså alltigenom trevlig med en heldag på föreläsning som nästan tog musten ur mig. Intressant men väldigt tröttande är man inte har sovit så bra, antagligen såg vår lärare mina desperata men diskreta gäspningar för det kändes som om vi hade fler raster än vanligt. Under lördagens seminarier var jag inte med av flera orsaker så då passade jag på att följa med Jenny till stan. En shoppingdag helt på mina egna premisser är det många år sedan jag hade så jag började med att avverka centrum något planlöst och plötsligt fångas min blick av en skylt hos en frisör. Där stod " I dag har vi tid för dig. Välkommen in", det kändes som om det var riktat enkom till mig så jag gick in och blev klippt efter konstens alla regler. Härligt att få en ny lättskött frisyr, en fukta-och-dra-fingrarna-genom-håret-frisyr. Nu skulle den bara behöva en ny häftig färg också så kanske jag känner mig som pånyttfödd. Det kan behövas.

Kvällarna ägnades åt att äta gott och umgås med sonen och hela hans familj. På söndagen åkte jag hemåt och en resa utan missöden är väl ingen resa så det började helt lugnt med renar. Först en ensam ren som stod mitt på vägen, jag tyckte det var konstigt att den var helt ensam så jag saktade in och tittade runt i skogskanten men såg ingen fler. Men bakom kurvan några tiotal meter längre fram var det smockfullt av dem. Hela vägbanan var full av djur som ägnade sig åt att slicka i sig salt från vägbanan. Tur att jag redan hade saktat in så det enda som hände var att jag blev aningen frustrerad på dom dumma djuren som inte ville flytta på sig. Eller egentligen är det väl inte djuren som är dumma, det är människorna som vant dem vid höga motorljud så att de tappat respekten för trafiken. En bil låter ju ingenting i jämförelse med skotrar och helikoptrar som är dessa djurs vardagsmat när de ska drivas ihop.

Andra missödet var snöstormen som väntade mig strax innan skymningen, ju mörkare det blev ju mer snöade det och mina älskade extraljus var helt plötsligt värdelösa. Jag stannade till på en p-plats för att vila ögonen ett tag och när jag körde ut därifrån kom tredje missödet. Ena halvljuset slocknade och jag fick köra genom det tätnande mörkret och snön med bara ett halvljus. Framme i Lycksele fick jag i alla fall hjälp med att avhjälpa det felet av min dotters pojkvän. Det var ju inte så dumt för då fick ju hon och jag anledning att sitta ner en stund och prata. Tråkigt nog var jag hemma cirka 1½ timme senare än väntat men jag hade ju ingen tid att passa egentligen så man får ta det med jämnmod.

Nu ser jag i alla fall fram till nästa träff och utflykt.