Skrivkramp

är ett tillstånd jag brukar hamna i med jämna mellanrum. Jag har massor att skriva om men när jag väl sätter mig för att skriva så händer ingenting. Huvudet är tomt och jag har helt plötsligt massor av andra saker som måste göras, omedelbart.

 

Jag fattar egentligen inte vad det handlar om för här finns ju inga prestationskrav när jag skriver men ändå vill det sig inte. Dessutom är det såååå besvärligt att lägga in bilder i inläggen vilket gör att jag skjuter på inlägget en stund till. Och förresten så kommer jag ju på att jag inte har några bra bilder så då skjuter vi en stund till på inlägget och…vips…så har det gått flera månader.

 

En härlig sommarbild kan jag i alla fall bjuda på så här i advent:) Så här fint bodde vi veckan före midsommar när vi åkte till Skellefteå för att se på friluftsteater på Nordanå. Det var en härlig upplevelse som vi gärna gör till tradition. Jag och yngste sonen samt mitt barnbarn och hennes mormor samsades fint i ett litet rum på Stiftsgården som är ett vandrarhem men mest kändes som ett hotell. Ingen likhet alls med vandrarhemmen i min ungdom, inte för att jag är så gammal, o nej då! Jag har bara fyllt 25++ :)

 

Nu är det ju inte sommar utan vinter och då borde man ju ha en vinterbild

Vår lekstuga inbäddad i snö brukar vara favvomotivet av någon anledning. Den ser så idyllisk ut trots att den är så förfallen att den ska rivas till våren.

 

Jag  har i alla fall en sak att skriva om som gjort mig både orolig och rädd. Mitt knä har bråka med mig hela hösten, till slut fick jag så ont att  jag knappt kunde stödja på det och gå i trappor blev en pina. Det är ju inte så praktiskt i ett tvåvåningshus med källare, en hel del springande i trappor blir det ju.

 

Till slut fick jag komma till doktorn som genast skickade mig på röntgen som naturligtvis inte visade något. Hon lovade mig en remiss till kirurgen och jag ställde in mig på att få ha ont över hela julen. Men….det gick ovanligt snabbt så i måndags var det dags, jag blev grundligt undersökt och utfrågad och jag bävade. Jag var livrädd för att domen skulle bli artros och att det enda som skulle rädda mig var en stor knäoperation.

 

Men diagnosen blev kraftig inflammation i sen- och muskelfästen på insidan knät och kanske även en meniskskada eller skada på brosket under knäskålen. För att ställa en säker diagnos ska jag på magnetröntgen så snart som möjligt men tidigast i januari. Den snälla läkaren skrev ut tabletter mot inflammationen men även något som jag smörja på utvärtes mot inflammationen.

 

Dessutom så fick jag prova ut ett ordentligt knästöd som både stödjer och ger värme, det ska jag använda för att avlasta. Och….simsalabim….jag känner redan stor skillnad, med medicin på in- och utvärtes plus stödet kan jag gå ordentligt för första gången sedan i somras. Det var då jag trampade ner i en grop i gräsmattan och stod på näbben i gräsmattan, knäet fick ta största smällen eftersom jag hade händerna fulla.

 

Det är fortfarande lite svårt att gå i trapporna eftersom det är något som knäpper och gör ont under knäskålen men jag är sååå lättad ändå. Det blir nog en bra jul i år också och helt plötsligt har jag dessutom skrivit ett lååångt inlägg.

 

Så det kan bli:)