Jag hör lite dåligt på ena örat och det brukar medföra en hel del roliga situationer. I alla fall tycker mina barn att det är roligt när jag svarar upp åt väggarna när dom pratar med mig eller när jag springer åt fel håll när telefonen ringer eftersom jag inte hör från vilket håll signalen kommer. Telefonen ligger ju sällan där den ska.
I går kväll utspelade sig en sådan episod.
Jag sitter framför teven och väntar på ett telefonsamtal när min mobil ringer. Jag flyger upp som skjuten ur en kanon och börjar febrilt leta efter telefonen som jag ju hör är ganska nära. Då hör jag någon som piper i vardagsrummet så jag vänder mig om. Där ligger yngste sonen dubbelvikt av skratt och piper “bakfickan”.
Visst sjutton, jag hade ju lagt telefonen i bakfickan för att slippa springa runt och leta men det glömde jag ju i hastigheten :D
Så har vi det hemma hos oss om kvällarna
4 kommentarer:
Ha ha ha , kan nog tänka mig att det här kommer dom nog att minnas länge. Attans telefon :O)
Vilken fin berättelse om din hund. Tiden går fort och fast det bara är 5 dagar sen vi hämtade henne så ser man ju hur hon växer. Det här är faktiskt vår första hund och du har helt rätt, vi har velat fram å tillbaka och hit och dit. Nu har vi dock henne, en söt envis liten tjej. Tre killar och två tjejer i familjen, lite mer rättvist, fniss. Må så gott och kram till dig.
Hahaha! Bra jobbar Karina :D
JOBBAT!! Stavar som en kratta. Fulskrivning?unlounc
...och sen kom verifieringskoden med. Var har jag lagt hjärnan? I bakfickan?
Skicka en kommentar