Jag och Sickan brukar gå en morgonpromenad varje morgon och det är ju så att man blir hemmablind när man ser samma saker varje dag så i dag tog jag kameran för att se vad jag ser:)
Först är det en rad åkrar som just har börjat grönska och eftersom jag gillar gamla hus och lador så blev det den första "modellen". Sedan kommer vi till bäcken och där står ett grånande båthus och speglar sig i vattnet.
Sedan kommer vi till ännu en gamal lada, den är en åldrande skönhet med hål i taket och björkar som står vakt vid knuten. Nästa gamla hus är sedan länge övergivet och naturen håller på att flytta in på gårdstunet. En gammal lekstuga står skymd bakom buskarna.
Nu har vår älsklings-promenadväg tinat fram, det är bara lite snö kvar men den är torr och fin att gå på. Det är en bit av den gamla byvägen som blivit kvar och samtidigt en bit av min barndom. Det är nog därför jag älskar att gå där. En bit in i skogen vid vägkanten står ett "byggnadsverk" av något slag som håller på att rasa. Men virket är vackert grått och mossbeväxt. Om jag kunde skulle jag ta hem den och placera den i trädgården bland blommorna:) Jag är nog lite konstig kanske.
Ett gammalt rostigt oljefat från den tiden när man var mindre miljömedveten drar till sig uppmärksamheten. Så småningom kommer vi ner till bäcken igen och där ligger ett andpar som inte är så lätta att fotografera. När jag höjer kameran är dom borta och när jag sänker den är dom där. Dom dyker efter frukosten och jag får skynda mig för att hinna få med dem.
När vi kommer tillbaka upp på bron över bäcken måste jag fota vårfloden, bäcken brukar vara en stillsam och grund historia men nu gör smältvattnet den till en liten fors. Ganska fint tycker jag. Men nu har promenaden dragit ut tillräckligt på tiden tycker både jag och hunden. Jag fryser och hunden vill hem och äta så vi går sista biten lite snabbt till väntande hundmat och te.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar