Trots att jag brukar hävda motsatsen när jag inte har någon skrivlust så händer det ju alltid något. För det mesta är det inga omvälvande händelser men måste det alltid vara det. Att stiga upp på morgonen och höra fåglarna kvittra och solen stråla från en klarblå himmel är väl värt att skriva om. Men spännande är det väl inte men å andra sidan kan jag inte tycka att alla dessa modebloggar är särskilt spännande heller. Att skriva sida upp och sida ner om kläder smink och smycken finner jag fullständigt ointressant. Men det är ju bara vad jag tycker förstås:)
I dag läser jag i tidningen att det blåst upp till en mindre folkstorm om en människa som lämnat sitt barn utanför en butik eller restaurang eller vad det nu var. Hur kunde nu det bli så upprörande? När jag fick mitt äldsta barn 1975 var det inte något konstigt att lämna barnet i vagnen medan man gick in och handlade. Det gjorde jag ofta om han sov men jag bodde förstås i Vännäs som ju inte direkt är någon storstad. På den tiden gjorde alla så och det var inget konstigt. 1979 när jag fick näste son bodde vi i Hallsberg som ju var ett något större ställe men fortfarande tog man inte med sig vagnen in i affären om barnet sov. I alla fall inte i kvartersaffären som var ganska liten och trång.
Åtta år senare föddes dottern och då hade klimatet svängt och ingen lämnade längre barnet ensamt varken i vagnen eller lekparken. Vi bodde fortfarande kvar i samma samhälle, kände samma människor men det var inte längre okej att lämna vagnen utanför affären. Om det berodde på något särskilt eller om jag bara blivit äldre och försiktigare vet jag inte men så var det i alla fall.
1996 hade vi flyttat upp till den lappländska landsbygd vi fortfarande bor i men det skulle aldrig ha fallit mig in att lämna min baby ute medan jag handlade. Antagligen blir man påverkad av vad som händer ute i världen och tror att det vimlar av barnkidnappare i varenda buske. Dessutom händer det ju tråkiga saker även på små orter, visserligen inga kidnappningar men vi hade några incidenter här som gjorde att vi fick tala om för våra döttrar att det ALLTID är OKEJ att säga NEJ om någon vuxen ber en göra något konstigt.
Inte vet jag riktigt vad som hände nu men jag kom visst bort alldeles från min första tanke, det var väl det som var dagens händelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar