Varför blogga?

Jag har följt debatten om bloggar i radions P1, egentligen så har debatten handlat om bokbloggar som har dykt upp. Jag har egentligen ingen aning om vad det är för bloggar men som jag har förstått det så är det helt "vanliga" människor som läser böcker, talar om vad dom tycker och rekommenderar sånt dom tycker om.

Så började jag fundera på varför man bloggar egentligen.

När jag först upptäckte bloggandet tyckte jag att det verkade intressant men alldeles för krångligt.

Man skulle ladda ner ett program och det verkade så tekniskt så jag struntade i det. Jag höll mig till olika forum för mina intressen och så gick tiden.

Av en slump hamnade jag så på en sida om inredning en gång när jag skulle leta efter nåt på nätet.

Det var Agnes Shabby Chic och jag var fast, jag gillade allt jag såg och började kolla i hennes länklista för att komma vidare till andra.

När jag hade tassat runt i anonymitet på en massa bloggar började jag lite försiktigt kommentera och fråga och upptäckte att det var så trevliga människor.

Även om jag inte hade nån blogg så fick jag ändå för det mesta svar på mina frågor och så började jag så smått att prova på bloggandet. Min första blogg hade jag bara uppe några månader innan jag tog bort den.

Jag fick sån prestationsångest när jag såg en del bloggar som visade upp fantastiska hem. Såna där hem som man ser i inredningstidningar så jag tyckte inte att jag hade nåt att komma med.

Så gick det ganska lång tid igen innan jag kände att jag var alldeles för nyfiken för att inte prova på.

Så blev det då den här bloggen som inte är nån egentlig inredningsblogg, jag är intresserad av inredning men också av en hel massa annat. Så min blogg handlar lite om inredning och en massa annat. Och så går det ju en hel del tid till att kolla runt på alla era bloggar för att kolla vad ni har gjort på sista tiden.

Och nu när jag har en egen blogg så blir det helt plötsligt kontakt, jag kommenterar på en blogg och har helt plötsligt ett besök och en kommentar i min blogg och det är så kul.

Det har blivit ett sätt att umgås, att utbyta tankar och idéer och nonsens i största allmänhet.

Ungefär som en syjunta....fast större:)

Det spelar ingen roll om man bor i Haparanda eller Vetlanda man är hela tiden bara ett blogginlägg bort.

Jag gillar att blogga, skriva ner tankar och visa upp mina alster och piffiga hörnan och sånt. Att skriva om allt, även personliga saker emellanåt utan att för den skull lägga ut hela privatlivet till allmän beskådan.

Och framförallt få respons, en kommentar, lite beröm eller uppmuntrande tillrop när det behövs

Ni har alla blivit mina vänner på ett eller annat sätt och jag tycker att det är berikande, inte tragiskt som vissa verkar tycka.

Jag har hört kommentarer som "skaffa dig ett liv i stället" eller "vore det inte bättre med riktiga vänner"

Vaddå riktiga vänner?

Det är ju inte så att jag håller mig med låtsaskompisar heller!!

Hur som helst så har jag ju ett liv, en familj, vänner här hemma.

Men.......

Man måste väl kunna ha båda delarna, eller hur?

Hallååå!!!

Är ni fortarande vakna?

I så fall tänkte jag fråga.

Varför bloggar ni?